Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Stafrins Spaning läggs på is!
Stafrin | 06 September, 2017 21:36
Till sist har dagen kommit. Jag har skrivit krönikor i någon form sen 1998 (då för Sundsvalls närradio) och haft något sorts begär att ha en plats där jag kan uttrycka mina åsikter om ditten och datten. Krönikan som form har jag välkomnat som ett sätt att uttrycka mig noggrant och kunna skriva av mig ordentligt. Bloggen kom som en räddande ängel när jag 2004 förlorade möjligheten att sända närradio för gott. Att skriva insändare kan ha sin charm också, men det känns ändå som att man skriver för en väldigt liten begränsad skara och dessutom kan man inte skriva lika ofta utan att riskera att bli sedd som ett freak.

Men idag 2017, 42 år gammal, känner jag inte samma behov att skriva av mig på samma sätt. Genom min facebooksida har jag upptäckt andra möjligheter att skriva av mig och göra något av mitt intresse att uttrycka mig utan att behöva vara bunden. Dessutom så har jag så enormt många projekt numera på nätet att göra. Jag har en skivblogg som kräver mycket tid och framför allt så filmar jag för Youtube och deras Vinyl Community och filmning och redigering tar sin tid. Jag känner att jag håller på att negligera den här bloggen allt för mycket och jag vill inte se den bli en av alla dessa bloggar som tynar bort och sen dör, saknad av ingen. Därför har jag beslutat att lägga Stafrins Spaning på is på obestämd framtid. Jag kommer inte att skriva något mer här på ett bra tag eftersom jag saknar både tid och engagemang just nu.

Men det vore att ljuga och säga att detta inte sker med ett visst vemod och en del sorg i hjärtat! Det har varit väldigt lärorika och underbara 11 år. Framför allt så visade den här bloggen mig på alternativa sätt att nå ut i den digitala världen och jag har fått underbara kommentarer från folk, allt från Bloggsites admin Jari i början av tiden till nuvarande språkröret och utbildningsministern Gustav Fridolin, radiomannen Rolf Arsenius och andra till vänner och okända trevliga personer som kommenterat och gett sina åsikter. Till alla er som förgyllt mina blogguppleveleser, ett stort tack! Och ett tack till alla er andra som bara läst och funnit intresse i mina åsikter! Ett tack till Bloggsite som uppehållit plats åt mig under alla år! Och ett tack till alla som jag mot all förmodan glömt, ja, ett kanske speciellt tack till alla märkliga personer, journalister, politiker och kändisar som matat denna sida med matrial tack vare märkliga ordval, åsikter och händelser i medierna. Utan er hade denna blogg varit rätt fattig.

Jag kommer inte att stänga kontot dock eller ta ner sidan. Den kommer att finnas kvar för alla som vill fortsätta läsa. Trots allt är detta ett sorts tidsdokument över vad som har hänt de senaste 10 åren och det kan vara kul både för mig och kanske också andra att gå tillbaka och titta vad som hände och skapade rubriker under detta decennium. För dom som vill går det att fortfarande skriva kommentarer om äldre artiklar och jag kommer att besvara dom som förr! Dessutom vill jag inte helt stänga dörren för framtiden. Det är möjligt att jag kanske återkommer i någon form när jag har mer tid och behov att skriva av mig om Sverige, samhället och människan. Men för nu och ett bra tag framöver så är det ändå, som Magnus Härenstam skulle ha uttryckt det: "Morsning och goodbye"! Åter tack alla! Läs mer...  #
Tack för skratten, Janne "Loffe" Carlsson!
Stafrin | 31 Augusti, 2017 18:02
Janne "Loffe" Carlsson var en person jag skrattade ofta och gärna åt i min barndom. En rolig och glad person som bara körde sitt race och gav allt för att roa andra. Han kastade ut korvar och blomkålshuven till tävlande, han sjöng för full hals, spexade med alla och spelade trummor som få, allt år följt av hans karaktäristiska Janne Långben-skratt. Ett av mina bästa minnen med "Loffe" var när han och Sven Melander tävlade i radioprogrammet "Metropol" och popfrågetävlingen "Popduellen", som var en av de galnaste omgångarna av den tävlingen.

För att inte tala om hans märkliga och egentligen usla partyskivor med storbandsjazz, fylld med gap, skrik, skratt och stoj. Hansson & Carlsson har jag inte börjat inse förrän på sista tiden hur avkopplande deras musik egentligen är! Men kanske då framför allt "Göta Kanal", där jag inte tror någon rollfigur haft en mer passande skådespelare.
Frågan är inte de flesta av hans komiska rollfigurer varit som självskrivna för honom.

För han försökte att spela seriösa roller också, men förutom "Någonstans i Sverige" så ville den biten aldrig lossna. Hans öde var som ständigt leende clown, en clown vi trots allt älskade för den han var. Jag kommer att sakna Janne "Loffe" Carlsson för hans enkelhet och humor. Tack för alla skratt, "Loffe"!

 #
Lite tempo i uttycken
Stafrin | 08 Augusti, 2017 19:53
Ibland kan den mest meningslösa tanke gnaga sig kvar och bli till en kul fundering. Nyligen så blev jag på jobbet funderandes över uttrycket "Det går i släkten". Alltså att någonting går i arv. På engelska heter uttrycket "It runs in the family". Där springer man, det är lite tempo. I svenskan tar vi det lagom lugnt.
"Det går i släkten"

Det kan tolkas som en ordvits det här, men det känns på något vis lite svenskt, att vi tar det lugnt och med ro och i engelskan springer man.

/JS17

Intressant?
 #
Det vackraste i Sundsvall - och hur det bevaras...
Stafrin | 23 Juli, 2017 22:21
OK, jag vet att jag skrivit lite i sommar, men det har varit för lite tid tyvärr, men jag ska försöka bättra mig. Jag vet också att jag är bra på att kritsera och klaga på den kommun jag bor i och inte helt utan anledning heller. Det är väl oftare lättare att kritisera där man hoppas att texten ska leda till någon sorts förbättring än att berömma där man likväl är nöjd och inte kan eller vill göra så mycket med det. Men för att lite väga upp kritiken ska jag lista mina tre favoritställen i Sundsvalls kommun där jag helst av allt gillar att vara på.

- Inre hamnen: Jag vet, en stor betongbro skymmer utsikten egentligen och det borde dra ner betyget rejält. Men jag kan inte hjälpa det, hamnen är så rofylld och skön, framför allt sommartid, med sina båtar som ligger och guppar i kajen, fåglar som simmar och vandrar omkring och flanerande sommarmänniskor på kajen. Ett avsnitt av det legendariska radioprogrammet "Eldorado" i lurarna och jag känner mig avkopplad till 1000! Nu har Café Charm dessutom smällt upp ett café där, vilket gör det hela ännu bättre och lysande!

- Södermalm: Jag erkänner, det är mycket nostalgi också som gör att jag trivs att vandra bland Duvans Fritids och runt området, eftersom jag i 80-talets början gick både på skola, bodde där och gick då på fritids där. Men Södermalm är det närmaste Sundsvall har som kommer i närheten av Gamla Stan i Stockholm eller Haga i Göteborg. Ett skönt småantikt område där husen är i allsköns färgglada färger, blandat med sten och trä och allt är så avkopplande lungt. Nostalgi och ögonfröjd i ljuv förening...

- Spikarna på Alnö: En sommarstuga vill jag helst av allt ha på ett ställe där jag kan få se något annat än det jag ser annars, på ett nytt ställe där jag kan få vara med om nya saker och samtidigt hitta min egen sommar. Men om jag någon gång skulle skaffa ett sommarställe i Västernorrland så kommer det att ligga på Alnö och Spikarna. Här står tiden still med de gamla fiskarhusen, den antika kyrkan, klockstapeln och båtarna som tuffar förbi. De röda stugorna med dom vita knutarna, här finns dom. Men framför allt så är det känslan att ligga på klipporna en sommardag, se vattnet glittra, en båt sakta segla förbi och lyssna på Bryan Ferrys sommarljuva "Slave to love". Då är det sommar för mig och då trivs jag som bäst!

Så visst finns det positiva saker med Sundsvall också, även om det är långt annat än gallerior, Birsta och stenstäder. Jag fick en intressant idé när jag var i Göteborg nu för någon vecka sen. När nu Göteborg satsar rätt hårt på att visa upp hur stan såg ut en gång i tiden med gamla hus och ständiga påminnelser om livet förr, Stockholm har Gamla Stan som en påminnelse om tiden förr, Gävle har sitt Gamla Gefle och Sundsvall strävar, om än inte längre officiellt men ändå, att få en sorts huvudstads stämpel:
Om man nu tvunget tydligen måste lägga pengar i kommunen på turistattraktioner istället på människorna i stan, bygg en stadsdel en bit från centrum som är en replika eller liknar Sundsvall som det såg ut innan branden.

Vi har ju Stenstan, säger kanske någon då. Och Stenstan i all ära, den har sin historia, men vare sig Haga eller Gamla Stan ligger mitt i smeten i Stockholm eller Göteborg utan en liten bit ifrån, så våra stenbyggnader känns mycket som utnötta vardagssaker numera. När inte ens Sveriges huvudstad bara har moderna trendiga saker för unga som flashar, säljer och är hippt hela tiden, varför ska då vi ha det? Jag kanske är ute och cyklar här, men det var en tanke som flög in i mitt huvud efter att ha varit i rikets båda två största städer detta år. Det riktigt gamla säljer även i dessa städer, satsa på det här också som turistattraktioner. Tänk er att kunna gå längs gamla kullerstensgator och gamla röda trähus (som faktiskt är möjligt 2017 på ett annat sätt än 1888), kanske titta in i en väldigt udda specialaffär och kanske njuta av en skön föreläsning eller viskonsert i områdets centrum. Hela området andas 1800-tal och känns geniunt. Jag tror att det skulle bli en helt annan turisttillströmning då. Det måste ju i alla fall vara vackrare än byggnadsställningar, sand och grävskopor...

/JS17

Intressant?
 #
Här kommer alla festivalerna - på en och samma gång
Stafrin | 09 Juli, 2017 12:23
Sensommar, Pridefestival, Thaifestival, italiensk matmarknad, finns det ingen sorts gräns för hur många evenemang som man kan ha i en stad på en och samma gång?! OK, man tyckte att något borde fylla tomrummet efter Gatufesten, att Sundsvall behövde en festival. Men det betydde inte för det att man måste pressa in allihop på samma helg. Jag kan tycka att det är ganska korkat eftersom risken är stor att de tar ut varandra. Och sen den logiska frågan; Varför kallar man en festival för "Sensommar" när det är i början av juli?

/JS17

Intressant?
 #
Spelorgien regerar på reklam-TV
Stafrin | 02 Juli, 2017 21:52
Svensk reklam har blivit en orgie i spel och dobbel. Nu är det förstås beroende på vilken kanal, men jag såg Kanal 9 idag och nästan 75-80 % av reklamen under den tiden den reklampausen varade kom från diverse nätcasinon eller svenska "traditionella" spelföretag. Det hinner inte ens gå en minut förrän Frank Andersson står där i sin morgonrock och ska försöka locka folk att vinna ett par miljoner eller något småskumt nätbolag visar bilder från någon solig strand och påpekar att det finns minsann ett väldigt smidigt sätt att komma dit!

Det finns hur många reklamkanaler som helst numera från hela världen på en digitalbox och miljoner fler möjligheter att gå vilse i speldjungeln och kanske aldrig hitta ut. Kanske inte så konstigt att många unga hamnar i spelträsket nu för tiden.

/JS17

Intressant?
 #
Bra ledare om en omöjlig arbetsekvation!
Stafrin | 18 Juni, 2017 12:33
En väldigt intressant och tänkvärd ledare av Marcus i dagens Sundsvalls Tidning. Jag är inget jättefan av medborgarlön, men frågan är vad som ska göras när man ska vara 20 år idag, helst steriliserad så barnafödande inte kommer i vägen och ha 30 års erfarenhet och utbildning. På sitt sätt är detta också en robotisering, eftersom du helst ska vara som en mänsklig robot på jobbet numera på många arbetsplatser.

/JS17

Intressant?
 #
Tillbakablickar genom 10 år VIII - Facebook
Stafrin | 14 Juni, 2017 14:45
Här är det befogat med en liten uppdatering om saker jag skrev under de år jag haft denna plogg, främst eftersom saker ändrats drastiskt. Den 25 oktober 2007 och 17 mars 2010 så skrev jag två rätt kritiska inlägg om Facebook och bedömde det väl mer eller mindre som djävulens avkomma. Idag kan det för de som känner mig te sig rätt märkligt att jag då skrev bland annat:

Facebook - medaljens baksida
Facebook är ytterligare ett sätt i mediabruset idag att få synas. Ja, det finns säkert andra anledningar också för en del. Men addar man det med dagens ständiga krav och metoder på att få synas så får jag fram några rader ut TV-serien "Fame" på 80-talet. Ni minns väl signaturen där musiken plötsligt tonas ner och man hör den tuffa dansläraren Miss Grant (Debbie Allen) som säger:
"You want fame? Well, fame costs. And right now you´ll start paying with sweat!"
Hade "Fame" gått idag, 2007, så hade Miss Grant sagt:
"You want fame? Well, fame costs. And right now you´ll start paying with your integrity!"

(Originaltext: http://stafrin.bloggsite.se/post/362/10303)

Eller i den senare artikeln:
Facebook - livets märkliga mysterium
Och i viss mån gammalmodig som jag alltid är så vägrar jag Facebook. Jag var medlem i Lunarstorm under fem år, främst för att några bekanta som jag inte hade kontakt med i levande livet hade den servicen. Men jag hade ingen egentlig användning av den, mer än att skriva av sig lite i olika halvdöda diskussionsforum som ingen mer än ett handfull 15-åringar skrev i.
(Originaltext: http://stafrin.bloggsite.se/post/362/10303)

OK, det går alltid att vara efterklok. Jag varnade för Facebook, jag gick på alla varningsartiklar och var med i klubben VVF, Våga Vägra Facebook! Nu sedan ett par veckor sedan är jag med där själv. Det var främst för att få kontakt med mina vänner över världen som är med i Youtubes "Vinyl Community". Trots allt är det lättare att hålla kontakten där än att skriva i kommentatorsraden på en Youtubefilm gång efter annan. Visst, lite som en Judas kanske man kände sig först och det kändes väldigt märkligt! Bland de som kände mig så tycks jag ha skapat året chock och förvåning, vilket i och för sig är kul!

Men jag tar på mig skämsmössan, viftar med vit flagg och erkänner: OK, jag hade fel! Jag har lärt mig att använda Facebook med förnuft och klokhet efter mitt huvud och kan använda dess fördelar, alltså att ta kontakt med folk jag inte hade samma möjlighet till annars. Sen finns det givetvis en massa nackdelar också, som med allt annat. Man får framför allt inte låta Facebook ta över handen så att den blir viktigare än att träffas på riktigt, ansikte mot ansikte! Precis som med internet överlag så är det ett redskap och underhållningsform, men inte livet självt.

Jag skrev nu också om twitter i 2010-artikeln:
Sak samma med det ännu mer märkliga fenomen som heter Twitter där man prompt måste meddela alla hur man mår idag, vad man gör i detta nu och vad man tycker precis i denna sekund, fast inte får skriva längre än en tidningsingress.
Nej, jag ser fortfarande ingen mening med twitter och planerar inte skaffa det. Men jag har ju som sagt sagt så förr...

/JS17

Intressant?
 #
Dina realityfavoriter - nu närmast kroppen
Stafrin | 02 Juni, 2017 19:13
Jag zappade förbi mitt favorit-älska-att-hata-program på TV, "Ullared". Jag har skrivit förr att det är ett av de mest patetiskt desperata program som skapats i Sverige och det förstärks när jag såg att det nu tydligen finns kalsonger med stjärnornas namn på. Vilken man har inte drömt om att skaffa ett par boxerkallingar med namnet "Ola-Conny" eller "Morgan" på kanten och sen flasha detta för flickvännen en het och erotisk kväll. Själv antar jag att hon har ett par trosor på sig som det står "Anna Anka" eller "Gunilla Persson" på...

/JS17

Intressant?
 #
Hur tänkte dom här? Del 4 - 1- och 2-kronorsmynt
Stafrin | 31 Maj, 2017 13:09
Den här serien kommer normalt att främst innehålla saker som är lite komiska, kultaktiga och som inte syns så ofta ute i samhället. Men här tänkte jag göra ett undantag och visa på något som är/kommer att bli väldigt vanlig där jag undrar: Exakt hur tänkte dom här?! För inte allt för länge sen meddelas det att vi skulle få nya pengar. Bara det är intressant, det tjatas och tjatas i all evighet om att pengar är överflödigt, alla betalar med kort och och swich och det firar man med att släppa nya pengar, som bland annat innehåller sedelbilder på några av Hänt I Veckans vanligaste personligheter för ca 50 år sen.

Sedlarna har folk börjat vänja sig vid numera, även om man ibland hör ord som "monopolpengar". Däremot så gäller detta mynten och här undrar jag alltså: Hur tänkte dom här?! Vi har fått en ny enkrona och en ny tvåkrona, båda kopparfärgade, och av någon anledning så har man fått suttit på riksbanken och pratat och tänkt:
"Jaaa, vi gör dom så lika som möjligt, så knappt någon kan se skillnad på dom bägge!!!"



Jag jobbar med jämna mellanrum i kassan på jobbet och jag har ALDRIG, sen de första exemplaren av de nya 1- och 2-kronorna kom in, hört någon säga något positivt om dom, utan undantag! Snarare så står kunderna och vrider och vänder på mynten för att se vilken som är vad, åtföljt av något mutter om hur "omöjligt det är att skilja på dom"! Jag är väl medveten att inom ett par år så sitter vi och är vana vid det, alternativ allt mer övergår till kort för att slippa dessa fåniga tvillingmynt, men till dess så lär man få stoppa tillbaka fellagda mynt i rätt fack i kassan och nicka instämmandes till varje kund som säger:
"Gud, vad jag hatar dom nya mynten! Man ser ju inte skillnaden på dom!"
 #
Fantastiska Sverige-väder!
Stafrin | 16 Maj, 2017 12:50
Visst är Sverige fantastiskt! Man åker till Stockholm och får vara med om våren och sen kommer man hem till Sundsvall och får vara med om hösten i förtid!

/JS17

Intressant?
 #
Hur tänkte dom här? Del 3 - DVD om Andalusien
Stafrin | 09 Maj, 2017 19:46
En vanlig turist-DVD om Andalusien i Spanien kom in på jobbet idag. Inget ovanligt med själva filmen gissar jag. Den ser ut som en vanlig trevlig resefilm med det som man förknippar med Spanien, tjurfäktning, flamenco och så vidare...

DVD om Andalusien

... om det inte vore för en sak, baksidan. En baksidestext på en film ska ju sammanfatta filmen, eventuell handling, kanske lite om skådespelarna eller regissören eller annat som ska sälja DVDn till en förhoppningsfull köpare.

DVD om Andalusien2

Frågan är om man blir jättesugen att köpa en film där ett klantarsle på filmbolaget sovit sig igenom grammatiken på skollektionerna. Bland det första jag i alla fall fick lära mig var att man bör ha mellanrum mellan ord så att meningen blir begriplig och läsbar. Tittar man på baksidestexten här, oavsett språk märk väl, så lär ett rättstavningsprogram på Word få error av sorg vid åsynen av den horribla text där man pressat ihop allt till en helt oläslig gröt. Inte ett mellanslag så långt ögat når! Finska har nog aldrig sett mer obegripligt ut ur en svensks ögon. Hur detta var tänkt lär vi nog aldrig får reda på, men man kanske ska köpa DVDn ändå, för vem vet, kanske uppläsaren på filmen pratar lika fort... eller själva filmen kanske går så fort.
 #
Då ledsnade chauffören...
Stafrin | 01 Maj, 2017 16:33
Åkte buss idag och såg ett underbart bevis på initiativförmåga långt över det normala för sitt yrke. Jag och ett antal resenärer till väntade nere vid Navet på buss 4 mot Granloholm, som dock inte verkade komma. En äldre kvinna var mindre glad och pratade med oss alla om vad hon tyckte om det. En busschaufför, en välbekant i stan med längre vitt hår och vitt skägg, som skulle byta av stod och väntade och fick säga åt den gamla damen att han inte visste när den skulle komma, men att bussen skulle gå omedelbart när den kommit och lastat på passagerare.
Men inget hände och när den vithårige skäggige chauffören också gått sin väg så började flera av oss misströsta. Bussen kommer nog inte utan det skulle bli att vänta en halvtimme till. Nobina i ett nötskal, tänkte vi! Och jag visste att om jag går därifrån så nog kan jag ge mig fasen på att bussen i så fall just DÅ skulle komma!

Men busschauffören som gått sin väg hade också ledsnat och helt enkelt hämtat sig en egen buss på eget bevåg och kom nu in på hållplatsen och hämtade upp oss. Jag tror aldrig jag sett ett sånt skönt initiativtagande från någon busschaufför i denna stad. Jag sa åt honom skrattandes:
"Ska man ha någonting gjort så får man göra det själv, eller hur?"
Det stärktes av chaufförens surt muttrande om att det inte går att få tag på någon ansvarig på helgerna när något blir fel och att Nobina var ett uselt bolag. Hatten av och heder åt denne chaufför som tänkte på kunderna och gjorde mer än normalt för att ge service!

/JS17

Intressant?
 #
Skivorna som kom igen...
Stafrin | 26 April, 2017 14:37
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt tillfälligheternas spel. I lördags så besökte jag en loppis på Riddargatan i Sundsvall. Loppisen var rätt simpel och hade mest tyger, leksaker och småprylar. En äldre kvinna frågade mig:
"Letar du något speciellt?"
Jag svarade:
"Ja, främst kollar jag efter vinylskivor..."
Kvinnan nickade och sa glatt:
"Jo, men jag har lite här borta!"
Mycket riktigt så låg tre LP-boxar med dansband, James Last och diverse easy listening-musik på ett bord. Inte riktigt min kopp av te och jag sa:
"Nja, inte riktigt min musik..."
Jag köpte två oöppnade förpackningar med örngott och gick ut.

När jag kommer på mitt jobb på second hand-affären på onsdagmorgon, vad ligger på min stol då? Jo, samma LP-boxar som jag ratat i lördags och som kvinnan varit in och lämnat till mitt jobb och som jag nu skulle sätta ut till försäljning. Ibland är det en kul värld vi lever i. Nog har jag förstått att second hand handlar om återanvändning alltid...

/JS17

Intressant?
 #
Hur tänkte dom här? Del 2 - Skum docka
Stafrin | 16 April, 2017 21:51
En docka, en söt leksak som, oftast, flickor älskar att leka med och ha som sin kompis. Men frågan är om den här dockan riktigt blev som leksakstillverkaren önskade. Den känns snarare lite som om den vore en partner till morddockan Chucky i filmen "Child's play".
docka

Eller så är det bara Mick Jagger som blivit pappa igen...

/JS17

Intressant?
 #