Stafrins Spaning

Frågan är vad man ska kalla valet av Stefan Löfwén som socialdemokraternas partiledare? Det är smart på ett sätt; det är lite utstuderat, man väljer någon från arbetarklassen och facket för att blidka just arbetarna och få tillbaka stämpeln som "arbetarpartiet". Samtidigt är han känd för att inte vara allt för ovillig till alliansen politik. Verkställande utskottet har trott sig hittat metoden att försöka blidka alla parter. Dessutom är det ett namn som hyggligt många känner till.
Däremot är det rätt dumdristigt att välja någon som inte sitter i riksdagen. Hade personen i fråga varit en massmedialt gångbar person med karisma och förmåga att prata för sig så kanske det hade gått. Då hade han kunnat bygga upp sin karaktär i medierna, men Stefan Löfwén är känd för att vara rätt tråkig så han lär ju inte bli känd där heller. Man kan väl säga att är det någon som inte har råd att hota med att hoppa av SVTs TV-debatter så är det han. Med andra ord så är Stefan Löwén något av ett desperat säkerhetsval.
Ur personlig synvinkel så delar jag Göran Greiders uttalanden; jag blir inte heller direkt till mig i kläderna av förtjusning av valet av Löfvén. Ännu en sosse som ställer sig i samma mittfåra som Göran Persson. Snart räcker det väl med att ha ett enda parti i riksdagen eftersom alla ändå ska samlas på samma ställe åsiktsmässigt. Man märker kanske lite vart åt det barkar när alla alliansledare unisont välkomnar honom med öppna armar. Dessutom blir man väl inte så poppis som fackföreningsbas om man förhandlar ner lönerna hos sina medlemmar och tar avstånd från LOs försök att få upp lönerna i låglöneyrken.

Samtidigt så har han lite att jobba med om han nu trots allt skulle vinna valet 2014, för han är kärnkraftspositiv, vilket inte är en bra utgångspunkt om han vill ha stöd från Miljöpartiet, och han är inte så intresserad av jämställdhetsfrågor, vilket inte är så gångbart vid förhandlingar med Vänsterpartiet. Han kommer alltså bli tvungen att antingen försöka spräcka alliansen med ett järnspätt för att få med sig nåt av de fyra partierna eller tona ner nån av sina ståndpunkter.
Dessutom fick ju Håkan Juholt på pälsen när han försökte plocka bort målet om höjd a-kassa ur budgeten, vilket därför inte vore så smart av Löfvén att försöka göra om.
Man kan lugnt säga att jag inte avundas det jobb Löfvén nu har framför sig. Att försöka lyfta partiet från den svacka man har, ta partiet till seger i valet 2014, i ett fullständigt splittrat parti, genom att sitta på avbytarbänken i riksdagen och titta på! Ett Fas 3 jobb känns rätt tryggt ändå i jämföresle, trots lönen. Så lycka till, Stefan Löfwén. Du kommer att behöva det!

/JS12

Intressant?

Socialdemokraterna. Ett splittrat parti. Ett splittrat land. En splittrad bloggare och spanare. En kompis till mig påminde mig hela dan idag om och sa ideligen: ”Idag klockan 15.00 så är det slut för Juholt, då avgår han!”. Och någonstans förstod jag väl det också, även om jag samtidigt inte riktigt visste om jag ville det eller ville tro på det. För och ena sidan var det bra för socialdemokraterna att Håkan Juholt gick. Det finns inte en chans att man kan vinna ett val och vinna förtroende när medierna fullkomligt vägrar släppa fram den politik som han står för. Inte i ett land som stönar kommunism och vänsterpatrask för varje gång välgörenhet nämns i TV. Och inte om man har gjort så många tabbar längs vägen som Juholt har gjort. Partiet bara rasar och rasar i popularitet och Juholt står i TV och säger sitt: "Det är bra att sanningen kommer fram och vi får chansen att börja om igen", ord han har vevat nu i snart banne mig varje nyhetssändning det senaste halvåret. Håkan Juholt var chanslös inför valet som det såg ut nu.

Samtidigt så är det tragiskt att han får ge vika nu på ett sätt; hans avgång gör att de mer högervridna medierna nu gnuggar händerna och i smyg hoppas på fyra nya år efter 2014 för Alliansen! Man har fått som man velat, man har lyckats kapa ett huvud och fått det att rulla och det med metoder och en stil som för mig på intet sätt har med demokrati att göra. Målet tycks ha varit "Släpp inte fram hans politik för karln kan ju prata för sig där!". Och en sån medietaktik gör mig rädd. Därför vore det bra om Juholt också hade kunnat stanna, hållit sin tunga i styr och prata politik, för det kan han som sagt bevisligen.

När Juholt kom för ett år sen så målades han upp som Socialdemokraternas räddning! Frälsaren med Saddam Hussein-mustasch som red in på arenan, skämtade med medierna på installationstalet och som började med att ta Fas 3 och sjukförsäkringspolitiken till riksdagen och få den underkänd. Och alliansen var skakad och rädd för att förlora sitt triumfkort: Det femte jobbskatteavdraget!
Men sen var det som en usel dator med taskiga program och operativsystem. Flickvännens kriminella förflutna, som jag fortfarande anser inte har nåt med Juholts politik att göra, framför allt eftersom hon bevisligen avtjänat sitt straff, kom som hotande virus på ett system som ändå hade ett starkt virusskydd. Men husaffären bröt ner antivirusprogrammet och brandväggen och sen var det bara för alla rubriker att fylla datorn Juholt med datavirus tills hårdisken idag då kraschade.
Och Juholt har gjort diverse saker som är starkt ifrågasättande, men om en människa inte ens ges möjligheten att förklara sig och ändå göra det han är bäst på och det han har posten för så rasar korthuset till slut. Och frågan är ju om det är ett sånt samhälle och en sån politisk verklighet vi vill ha i en demokrati? Med andra ord, vem styr landet efter detta, politikerna eller media?
Dessutom kan man skaka på huvudet åt det verkställande utskottets hantering av det hela: Först går man ut med att man har fullt förtroende för Juholt och att hans budget är den rätta. Dagen efter så avgår han efter påtryckningar. Antingen har dom ingen aning om vad dom egentligen tycker eller så är det ett väldigt skumt spel för gallerierna, förmodligen en blandning av bägge.

Och frågan är, när nu efterträdaren diskuteras: Vem VÅGAR ta sig an posten som ny partiledare, med vetskapen att minsta lilla snedsteg leder till livstids schavottering i medierna? Jag hävdar ännu att Mikael Damberg är skräckscenariot. Det är möjligt att han skulle följa den politiska strömmen i samhället och därmed stå för "nytänkande", men är det verkligen bra med ett parti som förmodligen sneglar på Alliansen och försöker tävla om att sno de bästa idéerna och sen milda upp dom lite, vilket är vad ett mer högervridet socialdemokraterna med Mikael Damberg i spetsen skulle kunna göra.
Nej, vad Sverige behöver är ett parti med en egen politik som är en opposition och ett ordentligt alternativ för väljarna, det som socialdemokraterna normalt är. Sen kanske det inte är trendigt nog eller hippt för storstaden, men det är definitivt bättre för svensk politik och för oss väljare! Sverige behöver två olika regeringsalternativ att välja mellan! Inte två snarlika. Och det den nya partiledaren behöver vara är en person som har tillräcklig utstrålning och starka idéer att frälsa båda falangerna, samt ta väljare från andra partier.
En sån person är inte Karin Jämtin, hur bra hon än är som politiker. Jag ser ingen sån kandidat hos nån av de föreslagna kandidaterna Östros, Nuder, Bodström eller Österberg heller. Jag tänker dock inte ge upp tron på att socialdemokraterna skulle kunna bli ett hot till valet 2014. Värre mirakel har skett och kommer rätt person med rätt käft och rätt politik så kan det bli intressant. Till dess så är vägen väldigt brant uppför, så vem som än tar över måste ha en väldigt stark bergsbestigningsutrustning och bra klätterskor.

/JS12

Intressant?

Idag genomförs en bra och viktig protest på flera av de största nätmedierna. Bland annat Wikipedia släcks ner idag i protest mot den amerikanska kongressens förslag om att begränsa internet, lägga ut saker där och möjligheterna att länka till ljudfiler och filmfiler och allt upphovsrättsskyddat matrial. Lämpligt nog heter ett av förslagen SOPA, som då inte är en beskrivning på kvaliteten av förslaget utan står för Stop Online Piracy Act. Det andra heter PIPA, Protect Intellectual Property Act, och det är många världen över som också hoppas på att detta går åt just pipan. Visst, det kan avfärdas med att upphovsmännen har sin rätt och att man tappat kontrollen över fildelningen, men det handlar framför allt om demokrati. Rätten att få yttra sig och om man börjar med att kontrollera och sätta munkavle på Wikipedia, vars huvudsysselsättning i stort sätt bara är att vara ett stort uppslagsverk, så kan man ana vart nästa steg är. Det amerikanska justitiedepartementet skulle alltså kunna gå in och bara stänga ner en sida som dom anser bryter mot eller underlättarbrott mot upphovsrättslagen, vilket, som alla vet, är ett vitt begrepp som det mesta är i amerikanska mått mätt.
Dessutom är Youtube, som vid lagförslagets införande kommer att få dra åt svångremmen ännu hårdare på kontrollen av vad som införs där, en viktig källa att upptäcka ny musik och ny kultur gratis i en tid då de stora bolagen mer eller mindre styr allt av vad vi ska konsumera i medierna och vad vi ska lyssna på. Det är inte för inte som dom kommersiella radiokanalerna spelar samma låtar om och om igen för att vi ska köpa just dom.

Sen kan jag förvisso tycka att en del av användningen av internet har ballat ur. När internet kom så var det en fascinerande sak där man kunde skicka filer och meddelanden till varandra genom datorn, prata med folk i andra länder med hjälpa av tangentbordet och lyssna och titta på filer folk lade ut. Visst oroade man sig för saker som barnporr och information om vapentillverkning och sånt, men det var en ny och intressant värld som öppnade sig. Problemet är att det dock har vuxit till inte bara den informations och kommunikationsbank det en gång var utan idag är internet nåt som mer eller mindre styr våra liv och något där vi helst ska vara kopplade till 24 timmar om dygnet för att kunna leva.
Och som skivsamlare kan jag lite tycka att användningen av musik och kultur också har ballat ur där man numera inte vill äga någonting av den kultur man konsumerar för att kunna njuta av det om och om igen. Man ska använda det en gång eller en viss tid, som en sorts happening eller kul upplevelse, och sen kasta det över axeln eller låta det ruttna bland 500 andra filer på en dator/ipod.
Men allt detta rättfärdigar på intet sätt rättigheten att totalkontrollera internets innehåll eller styra människors möjligheter. Internet är, trots allt, en gigantisk del av vår demokrati och möjlighet och det kommer inte att ändras på. Att styra det och införa restriktiva lagar mot det är alltså inget annat än en begränsning av människans demokrati.

Intressant är dock att USAs president Barack Obama inte heller är intresserad av dessa förslag och troligast ligger det tungt i kongressen och lyckas Obama stoppa SOPA och PIPA så blir det intressant vad väljarna tycker om honom inför årets kommande amerikanska val. Det skadar inte att vara lite på samma sida som väljarna!
För mer information, läs även dessa två artiklar från Göteborgsposten och Sveriges Television.

/JS12

Intressant?

Kloka tankar från Åsa Jinders blogg (som också publicerades som krönika i Sundsvalls Tidning den 6 november). En krönika om hur lätt vi gör det för oss genom att allt idag ska skötas genom att trycka på en knapp. En motod som tyvärr också har nackdelar; det kan leda till att vi blir mer och mer ointresserad av det vi gör. Läs den här!

/JS12

Intressant?

Kommunen hotar att släcka ner vägbelysningen i Järkvissle i Medelpad om inte dom som bor där tar över ansvaret för det. OK, att lämna över ansvaret till landsbygdbefolkningen är kanske ingen ny företeelse och Järkvissle är väl inget unikum. Men samtidigt kan man fråga sig om det verkligen är ett sånt samhälle vi ska ha? Det är trots allt ett sätt för kommunen att säga: Skyll er själva om ni inte bor mitt i stan, nu skiter vi i er och ni får klara er själva! För Sundsvalls kommun är fullt upptagna med att promota Himlabadet och pumpa pengar till allehanda byggen man håller på med för att locka turister. Vem behöver en glesbygd då? Antingen är man med kommunen eller mot den!

Dom som bor i Järkvissle är nu på krigsstigen mot ett beslut som dom tycker är fel, vilket dom tycks vara rätt ensam om av de områden som också fått ansvaret för vägbelysningen. Det är en del av demokratin i Sverige. Likadant så betalar även Järkvissleborna skatt till kommunen. Ändå så ska dom sköta anvaret själva, för nåt som borde vara en självklarhet i den skatt dom betalar?! Därför är det viktigt det Järkvissleborna gör. Dom vill rädda den landsbygd som finns kvar och rätten att få bo var man vill i Sverige, vilket också är en del av demokratin. Demokrati och välfärd går hand i hand, glöm aldrig det! En fråga man kan ställa sig är; om Järkvissleborna inte kan ta över ansvaret och kommunen släcker ner och det sker en allvarlig olycka, vems är ansvaret? Dom som bor där som inte tagit över, eller kommunen som bara tagit handen ifrån det hela? Och vad är nästa steg i avbefolkningen av landsbygden i så fall? Därför, tummen upp för kampen om vägbelysningen, för den gäller så mycket mer än bara lampor på en glesbygd.

/JS12

Intressant?

Stort grattis till Bengt Persson på Slink Inn, som hjälper missbrukare och hemlösa, till titeln "Årets Västernorrlänning"! En värdig och passande vinnare! Förutom att Bengt gör ett väldigt bra jobb och lägger ner mer tid till sitt arbete än vad nån annan gör så är det en glad och trevlig kille. Det känns skönt att se att arbete för dom som har det svårt och hamnat snett i livet lönar sig någon gång! Åter, grattis!

/JS12

Intressant?

"Jonas Sjöstedt - vänsterpartiets nye messias", skriver SVTs krönikör Margit Silberstein efter Vänsterpartiets inte allt för överraskande val av ordförande. Kanske inte riktigt så, men krav har han på sig så det räcker och blir över. Men av dom som man hade och välja på så var Jonas Sjöstedt ett smart val av Vänsterpartiet på ett sätt; han är sen tidigare ett välkänt namn som en duktig och skicklig politiker, inget obeprövat och okänt kort som en viss Håkan Juholt. På det sättet kommer han kunna skapa positiv publicitet för ett parti som är i skriande behov av just det, fast det sa jag om Juholt också och se hur det gick.
Valet att också ha bara en partiledare istället för två tror jag ur väljarsynpunkt inte spelar allt för stor roll. Jag tvivlar att det hade gjort nån skillnad för opinionsmätningarna om man hade haft delat ledarskap som det ser ut nu. Det är inte det som varit partiets problem sen valet.

Sjöstedt har tidigare blivit känd som en starkt kritisk och bra debatterande EU-motståndare, vilket gjorde kommentaren om ett eventuellt slopande av utträdes kravet ur EU något förvånande, men man ska nog inte heller tro allt man läser. Enligt Sjöstedt själv var citatet ryckt ur sitt sammanhang, men om det blir verklighet eller inte av den grejen återstår att se. Frågan är vad som krävs av Sjöstedt. För vad som krävs av media och det politiska etablisemanget är en sak, av de trogna vänsterväljarna nåt helt annat. Vänsterpartiet är nog en av de partier med väljare som trognast håller i kravet på att hålla sin ideologi. Går Sjöstedt för långt åt höger utan att motivera sig väldigt bra så går dom. Samtidigt så lever vi i ett samhälle i världen idag som är mer högerställd än nånsin. Idag så är du snart råkommunist om du hjälper en skolklass över gatan och nån ser dig. Kan Sjöstedt då stå emot detta och stå för en mer vänsterställd politik? Och om han går åt höger, vad skiljer Vänsterpartiet från Socialdemokraterna då? Vad som han MÅSTE göra är att våga stå för nåt eget. Lars Ohly var en partiledare som mer eller mindre "följde John" (läs Sosse) utan att blinka allt för mycket. Ska Vänsterpartiet klara sig så måste Jonas Sjöstedt stå för nåt eget inom politiken. Sen vart ifrån vindarna till det blåser återstår att se. Så, välkommen, Jonas Sjöstedt, i ditt nya jobb. Nu börjar allvaret!

/JS12

Intressant?

Precis som förra året så tänkte jag dela ut lite utmärkelser till dom som under året förtjänat det. Alla naturkatastrofer i år, med jordbävningen och kärnkraftsolyckan i Japan som toppen på allt, kommer jag inte att nämna nåt nämvärt. Känns lite fel att ge utmärkelser till nåt som inte går att förhindra och som skapat så mycket tragedi!
Även i år så har, enligt mig, girighet och bristande medmänsklighet dominerat, men det roliga är att i år har faktiskt den lilla människan börjat slå tillbaka och ställa sig upp och kräva mer. Samtidigt har politiker och makthavare börjat bli oroliga över det och frågan är hur en makthavare med en klump i magen arbetar bäst? Det blir intressant och se hur världen utvecklas 2012! Detta kan framstås som lite av en dystopi, men det har hänt en hel del detta år, både roliga, skrämmande, intressanta och bra saker! Här är 2011, enligt mig!

Farväl: Två av dom roligaste och ärligaste komikerna i vår tid gick ur tiden detta år, Lena Nyman och Lasse Eriksson. Lena Nyman gjorde några av dom mest klassiska kvinnliga komiedikaraktärerna på scen som ”Lantlollan” och mamman som ska köpa en kulpåse i ”I sportaffären”. För att inte tala om den frihetskämpande Frida i ”Släpp fångarne loss” eller parodin på kronprinsessan Victoria i ”Sopor”.
Lasse Eriksson stod upp för Norrland och vågade skämta om vår samtid och hur människan fungerade på ett både galet och förnuftigt sätt. Dessutom gärna med en eftertanke i allt. Två komiker med humorstilar som få behärskar idag är borta!

Humor: Christer Sjögren drog på sig discoskorna, tog med sig några snygga danserskor helt utan koreografi och vräkte på med Lady Gagas ”Bad romance” i TV 4s ”Sommarkrysset”. Vikingarna goes eurodisco! Yeah! Roliga fyra minuter var det under alla omständigheter!

Bortglömda händelse(r): Sigbjörn Olofsson, mannen som ville utnämna sig själv till ”Årets Västernorrlänning”, fick till slut gå. Ett helt län gjorde vågen och firade och jublade över att mannen som gav Sundsvalls sjukhus och Västernorrlands sjukvård en inte allt för positiv bild nu var bortpoleterad. Men bättre sjukvård vete gudarna om det har blivit. Skillnaden är att nya direktören Karin Rapp arbetar i det tysta och är smidigare än elefanten Olofsson. Och plötsligt så är det ingen som skriker. Snarare så tycks alla har gett upp. Syns inte problemen i tidningarna så finns dom tydligen inte.

Tidningshändelse: 2011 var året då Håkan Juholt kom, sågs och sågs igen… och sågs igen. Och Juholtaffären var mums för ett antal tidningar som inget hellre vill än att ta på sig credit för att ha sänkt en politikers karriär. Att flera av dom dessutom politiskt sympatiserar med alliansen kan ju knappast försvåra jobbet.

Mest överhypade: Socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt har gjort idel misstag i år, men det som kom precis efter att han tillträtt, då det kom fram att hans sambo gjorts sig skyldig till förskingring och att detta skulle påverka Juholts partiledarskap måste vara årets mest överdrivna diskussion. Framför allt eftersom sambon Åsa Lindgren redan avtjänat sitt straff. Hade detta något med att göra med att Juholt låg lite mer till vänster i sina åsikter, var några av spekualtionerna. Jösses *suck*…

Kamp: Som sagt så har 2011 främst varit året då den lilla människan världen över har försökt i allt större utsträckning kämpa till sig demokrati. Det började i Egypten, fortsatte i Libyen och vandrade till slut på till Syrien. Och i Egyptens och Libyens fall så lyckades det och man blev av med sina plågoandar, även om Egypten ännu har en bit kvar till demokrati.
På Wallstreet och världen över så demonstrerade man för en rättvisare ekonomi. I Rom kastade man sten och på Sundsvalls torg höll man picknick i betongen, men dock, viljan fanns där! Efter det pajasartade valet i Ryssland så gick folket även man ur huse i Moskva och protesterade. För att inte tala om i Grekland. DET ger hopp för framtiden, att det finns krafter som har tröttnat och vill ha ett vettigt liv med demokrati och rätten till att få yttra sig, välja och få sin röst hörd!

TV-flopp: SVT försökte kombinera ungdomens TV-format, dokusåpor, med de äldres kultur, klassisk musik, och toppa med Sveriges just nu kanske populäraste programledare, Kristian Luuk i fiaskot ”Maestro”. Bjud in Marit Bergman, Claes Elfsberg, Ola Rapace och Petra Mede att lära sig dirigera en kör på bästa sändningstid i en realityserie. OK, lite överraskande att Claes Elfsberg ställde upp på ett sånt här program, men mer spännande var det inte. Dom enda som hade roligt var musikerna som inte kunde hålla sig för skratt åt deltagarnas bristande kunskap.

Sell-Out: Jag vet inte, det är klart att ett stort TV-program som ”Så mycket bättre” med bästa sändningstid kan hjälpa att sprida en artists musik till en ny generation, men jag kan inte låta bli att tycka att Mikael Wiehe som ställer upp i en realityserie och sjunger egna versioner av E-types och Lena Philipssons låtar känns lite som en sell-out. Inte för att jag är så mycket för proggeran och deras ideal, men det är inte vad jag hade förväntat mig riktigt…

Skandal: Utan tvekan Caremas vårdfiasko. Om man ska bedriva en verksamhet som handlar om att hjälpa människor som har det svårt så ska man göra det med ett hjärta för det man gör. Man ska gilla att ta hand om och göra livet lättare för sin medmänniskor. Men för Carema var det bara en affär. Spara pengar på livsviktiga saker så klarar man budgeten lätt och får en nätt liten vinst. Folk som dött framför TVn, gamla människor som vanvårdas, blöjor som vägs och mat som dras in är bara några exempel som kommit fram i artiklar där medierna faktiskt gjort ett bra jobb att visa på den negativa sidan med privat vård.

Övertramp: Chris Lindahl i tidningen Gaffa gick ut i augusti och sågade Takidas nya platta längs fotknölarna, jämförde med Downs Syndrom och undrade vad straffet för överlagt mord är. Att man inte gillar en artists musik och har åsikter om den är en sak, men när man allvarligt går ut och hotar denne artist till livet för att musiken inte passar ens smak och de andra journalisterna i Sverige står och applåderar så undrar i alla fall jag hur långt över gränsen man får trampa egentligen!
Intressantaste kommentaren från Lindahl i detta ämne kom när han svarade på en kritiker på sin blogg:
Signaturen Sarah:”Får man skriva att Jennifer Lopez senaste album är så kasst så man vill våldta henne med en batong?”
Lindahl: "Ja man får skriva det om Jennifer Lopez, får jag citera det där om hon släpper ny skiva?"
Vem sa att retoriken var död?

Klavertramp:Ja, vart ska jag börja…?! Vi är alltså tillbaka hos Håkan Juholt igen. Han började bra som ett troligt hot mot Alliansen, Håkan Juholt, men gick sen i den ena fällan efter den andra, som kulminerades i att han inte hade koll på vad som gällde för att få bostadsbidrag som riksdagsman. Och detta hade ju räckt som klavertramp där mer eller mindre alla inblandade i historien spelade en hel pianokonsert för sex fötter på klaveret. Men jag berörde ju den redan ovan så jag tar ett annat klavertramp, när Juholt plötsligt skulle leka martyr och hotade bojkotta SVT för att dom ville placera Sverigedemokraterna bredvid de rödgröna i TV-debatterna. Det bästa sättet att få sin vilja igenom är inte alltid att sätta armarna i kors sur och vägra leka. Snarare är risken att dom andra leker vidare och man står ensam där med sina åsikter, om man inte tar upp om dom…

Desperataste: Hösten har bestått av fyra saker, Carema, kungens eventuella kriminella kontakter, SAAB och EUs ekonomiska problem. Carema har jag redan tagit upp, kungen orkar jag inte ens engagera mig och SAAB kommer senare, så det går till EU. Och det hela startade i Grekland, som varit ett land i samma ställning som ett JAS-plan på en vattenfestival. Rakt utför. EU drog åt svångremmen på grekerna, livrädda att hålen i deras EMU-båt skulle bli för synliga, och tvingade dom att acceptera räddningsplanen. Men när dåvarande premiärminister Giorgos Papandreou plötsligt flaggade för att det genom hela året vilt demonstrerande grekiska folket skulle få säga sitt i en folkomröstning blev EU likblek och hotade med hårda repressalier om man inte gjorde som man sa. Papandreou gick och en ny ”papa” kom, Papademos, en robot utan barndom som var inställd på att lyda EU.

Svåraste: Årets svåraste måste ha varit att få ihop nåt sätt att få SAAB att leva vidare. Hela hösten har det kommit bud efter bud efter bud från kinseserna och GM har varenda gång satt stopptecken och skakat på huvudet. Eller så har det svåraste varit att få nån lön till de som ännu vågar jobba på företaget. Det lär visst vara lättare att få julklappar av jultomten än att få nån lön från SAAB numera. Kort sagt, SAAB var den svåraste nöten att knäcka i år!

Bästa val: Som sagt, när Håkan Juholt tillträdde som socialdemokraternas partiledare så verkade han har koll på allt, utom möjligen vilken partipolitik partiet skulle ha. Men han började med att ta Fas 3-frågan till riksdagen och den röstade ett rungande NEJ till den fascistiska arbetsmarknadsåtgärden, och även senare också sjukförsäkringsreglerna, vilket för mig var årets klart bästa val! Sen är det upp till politikerna att hitta på ett bra sätt att få de arbetslösa att få jobb och nåt vettigare att göra när Fas 3 försvinner. Men med tanke på att man inte verkade ha nån aning om vad Fas 3 skulle innehålla ens när det presenterades för allmänheten 2007 är väl inte oddsen så stora att man ska ha nån plan klar nu för nåt nytt. Men jag antar den dagen den sorgen.

Sämsta val: Ett bevis på hur ett val inte ska gå till. Med mygel och bluff så såg Putin till att han hade fortsatt grepp om makten fast varenda en visste att det inte gick rätt till. Fast det är ändå kul att man ändå reagerar nu, med tanke på att Putin mer eller mindre haft kontroll av medier och röster på samma sätt länge utan att nån riktigt brytt sig. Det är ju ändå ett steg i rätt riktning, så förhoppningsvis är nästa steg att Putin inser sin impopularitet och lyssnar på det protesterande folket.

Dilemma: Uusama Bin Laden dödades i maj och man verkar inte riktigt veta hur man ska förhålla sig till det. USA mer eller mindre mördade den skäggprydde videobandsmannen kallblodigt vilket är en sida av det hela. Samtidigt så är Bin Laden en av världens farligaste män som begått ett brott som är ett av de mest avskyvärda i vår historia. Är ett regelrätt mord rättfärdigat om det görs på en man som är så farlig och som kan göra samma sak igen? Jag säger nej. Många svenskar och människor världen över säger nej. Men USA är ett land med en helt annan kultur när det gäller öga för öga.

Osynligaste: Jag berömde valet av Gustav Fridolin som språkrör för att Miljöpartiet nu hade en ledare som garanterat skulle göra väsen av sig och vara ett namn som kunde lyfta partiet högt. I alla fall fylla tomrummet efter Maria Wetterstrand. Och kanske göra politik intressant för ungdomar. Och visst, opinionssiffrorna kan partiet inte klaga över, men Fridolin själv har inte varit den som synts mest i medierna och varit drag hjälpen. Mesta dels har den kvinnliga och mer kända kollegan Åsa Romson som gjort kommentarerna och synts i debatter.

Skräck 1: I slutet av juli åker en norsk psykopat ut till en norsk ö med ett vapen och kallblodigt mejar ner 60 oskyldiga ungdomar som alla har en sak gemensamt; dom är med i ett politisk ungdomsparti, vars moderparti han anser är för snäll mot invandrare. Jag vet, kanske inte världens lättbegripligaste motiv, men dock en skräck! Ett barn låg bakom en sten med sina föräldrar i sin mobiltelefon, som skräckslagna var tvungen att stå med luren i handen och höra hur kulorna ven precis där deras barn befann sig. Skräck stavades Anders Behring Breivik och frågan var om man hade tagit för lätt på högerextrimistism? Tyvärr befarades de farhågor jag uppmålade i min spaning då. Breijvik bevisades vara så psykisk sjuk som det gick och i och med att han där med inte sades vara representativ för Framskrittspartiet så kunde vi tydligen sluta att diskutera främlingsfientliga åsikter som ett hot och fortsätta se invandringen som det större hotet. Man fortfarande var väl Breijvik rasist och dessa åsikter kan bevisligen på fel person utlösa ett hot mot oskyldiga människor. Och det bästa sättet att stoppa rasism är att diskutera ämnet rasism och främlingsfientlighet! Men tydligen verkar det inte vara läget just nu, utan Utöyatragedin verkar inte leda till nåt annat än bli ett skrämmande minne ut norsk kriminalhistoria.

Skräck 2: Hela året har man kunnat fundera på vart medmänskligheten egentligen är på väg i världen. Men kulmen på det måste ha nåts mot slutet av året när familjerna Danelian och El Koreh i Ånge skulle kastas ut efter 5 och 10 år i Sverige, när en blinda och dementa Ganna Chyzhevska, 90-år skulle kastas ut ur Sverige och dödssjuka Assar Khan utvisas dit han troligast skulle dö innan han ens landat på flygplatsen. Och när Migrationsverkets presschef Johan Rahm inte anser att en dödsjuk är en tillräckligt ömmande omständighet för att få stanna så blir man smått rädd för Sverige.

Kommentar 1: Kajsa Ekis-Ekman beskrev lysande projektet EMU i DN 8 augusti: "Man kan jämföra valutor med klädesplagg. Varje land har tidigare haft det klädesplagg som passat det. Länderna har kunnat sy in och lägga ut det efter behov. Till exempel devalvera vid kris, eller höja och sänka räntan efter behov.
Men när euron infördes skulle alla länder med ens ta på sig samma kläder. Det var bara det att måtten syddes för att passa vissa länder – som Tyskland och Frankrike. För andra länder, som Grekland, passar kostymen dåligt.”
’Nough said!

Kommentar 2: Uppsalas kommunalråd Stefan Hannas, centern, gick ut på sin blogg, likt en Don Quixote och fäktades med alla svaga i samhället. Vi skulle införa höjd skatt på överviktiga och att bidragsfuskare skulle bära hyenakläder. Dessutom var pensionssystemet helt åt skogen, och då syftade han inte på att satsa pengarna på börsen. I en artikel, helt befriad från bokstäverna Å, Ä och Ö, samt intelligens, skrev han: ”Det generella pensionssystemet ar uppbyggt pa att de som nu jobbar betalar pensionerna till de som ar pensionarer.”
Intressant. Skattebetalarna betalar också de tredubbelt så höga pensionerna till de riksdagsmän som INTE är pensionärer och inte hör man dom klaga alltför mycket. Så frågan är om Hannas skrattar hela vägen till banken efter 65, eller om han envist nobbar pengarna.

till sist lite privata saker...
Händelse: Ur mitt eget liv så har det varit rätt rörigt med mediaframträdanden nästan hela året i alla former, radio, tidningar och TV. Oftast har det handlat om Fas 3 och mina åsikter om det. Men roligast tyckte jag ändå var när Dagbladet ville göra ett reportage om mitt skivsamlande och gjorde ett riktigt bra reportage om min hobby med bilder på valda delar ur samlingen. Normalt är jag ingen mediekåt person, jag tycker det är kul att dra mitt strå till stacken för en bättre värld, men detta var en riktigt kul sak!

Tabbe: Sundsvall Elnät klippte strömmen för mig i februari. Med frågetecken i huvudet och helt oförstående då jag bevisligen betalt mina räkningar så levde jag i mörker i ett dygn och fick se hur maten i frysen förstördes. Det visade sig att dom knäppt av strömmen för FEL PERSON! Well done, duh!

Låt: Detta är en rättmissvisande titel att ge, för mitt intresse för ny musik har genom hela året varit långt under skoskaften. Dessutom kritiserade jag fenomenet ”Så mycket bättre” i november, och dessa åsikter, att musiken i det programmet tar fokus från ny musik och dessutom blir söndertjatad i radio, står jag för. Men jag står också för att E-types version av Eva Dahlgrens ”Jag är gud” är årets skönaste låt! Stort, pampigt, skönt producerat och så eget!

Skivköp: Jag har inte ens brytt mig om vilka nya skivor som har kommit i år så jag listar vilket som är mitt bästa skivköp i år och det kom i Stockholm i oktober då jag på skivaffären Andra Jazz, som är en affär med bara jazzplattor hittade en skiva med den helt bortglömde storbandsledaren Boyd Raeburn. En skiva med låtar jag som mycket ung jazzfreak 1988 låg och spelade luftsaxofon till i familjehemmet i Sundsvall och som jag efter nästan 25 år till sist hittade! Skivan, betitlad ”Rare 1944-46 Broadcast perfomances”, var årets härligaste njutning för både sinne och öron!

Konsert: När jag var i Stockholm så gick jag också på en kulturnatt som Hedvig Eleonora Kyrka arrangerade och fick höra en fantastisk konsert med Vox Archangeli, en grupp som sjunger gregorianska sånger till musik som påminner om Enyas låtar. Och med den akustiken som var i den kyrkan så kändes musiken som bland det bästa jag nånsin hört i mitt liv!

Ett riktigt gott nytt år!

/JS11 – imorgon JS12

Intressant?

Årets jultanke för mig tillbaka till min förra bloggartikel där jag vill nämna om en annan sida av dagens fullständiga brist på medmänsklighet av svaga människor. Jag tror att inte nån har missat alla miljoner artiklar om vårdföretaget Carema. Nu är det lätt att säga att Carema endast är ett galet puckat företag som fått hybris, men faktum är att privatisering och kommersialisering av vården leder till att såna här företag får komma fram. Nu ska jag på intet sätt ta Carema i nån form av försvar. Jag anser att det företaget inte har nåt existensberättigande som man behandlar människor. Och jag ska inte heller hacka på alla företag som ger privat vård. Jag är väl medveten om att det finns seriösa företag. Jag har under hösten själv fått en del tänder lagade på ett privat tandvårdsföretag som var ljusår mycket bättre i sin service och sätt att laga än vad folktandvården nånsin varit. Men man måste vara mer aktsam med denna form än vad man är. Privatisering innebär inte bara en lyckans fröjd att alla nu får välja vad man vill och får den vård man tycker är bäst. Jag tror många ser med tunnelseende på fenomenet privat vård och tror att det bara är en djungel där man kan välja bland de finaste banansorterna. Men förutom att den är dyrare för vanligt folk så innebär det från politikernas och samhällets sida också ett ansvar att detta efterlevs, att man följer upp och granskar seriositeten hos företaget och att man ser till att alla likväl har råd med den vård man har rätt till. Och att de som väljer denna vårdform ställer krav och iakttar vad som händer. Vård måste göras med någon form av känsla för att hjälpa andra människor och kunskap för det man håller på med, inte bara för att håva in pengar och få sig ett stolt namn.

Det som nu sker inom Carema får inte ske inom företag, eller stalig form av vård, och det bästa sättet att slippa det är att börja kolla upp och rensa i vårdträsket och se till att de bästa företagen blir kvar och att det görs med någon form av känsla för det man gör. En svår uppgift kan tyckas när det handlar om att tjäna pengar, men det måste skötas om formen privat vård ska användas. Det är trots allt människoliv som det handlar om.

Läs även denna artikel från Dagbladet igår om hur privat vård mottas här i Sundsvall när nu vården har lagts ut på försäljning. Det ser inte allt för ljus ut.

Med denna lilla varning och tanke så vill jag önska alla läsare EN RIKTIGT GOD JUL!!!

/JS11

Intressant?

Vad i helskotta har hänt med medmänskligheten i samhället idag. Jag skulle kunna skriva om Carmeras vårdfiasko som dundrat hela hösten och fortsatt med alla uppmärksammade floppar för SOS Alarm att skicka hjälp till dom som behöver det för att ta en sväng kring svensk sjukvård och landstingen som helt har havererat Sverige över för att avsluta vid alla ungdomar som mår uselt med stress, huvudvärk, psykiska besvär och i slutändan självmordstankar. Sjukförsäkringspolitiken behöver väl ingen närmare presentation vid det här laget. Gemensamt är att ingen politiker eller ansvarig bryr sig nåt nämvärt. Det är svaga människor som det handlar om i alla fallen som man inte kan tjäna så mycket pengar på. Bara den starkaste överlever som Darwin sa och rensningen tycks ha börjat nu.

Men jag hade tänkt att främst beröra invandrarna och asylproblemen som fullkomligt blossat upp det senaste halvåret. Här kan man verkligen snacka om att sparka på dom som redan ligger ner - och det riktigt hårt! Först 90-åriga Ganna Chyzhevska, dement, hjärtsjuk och nästan blind som ändå ska kastas ut till Ukraina trots att hon inte har nån familj där.
Sen familjerna Danelian och El Koreh i Ånge, en ort nära dar jag bor, som efter mer än 10 år respektive 5 år kastas ut ur Sverige. Här har en solidaritet och kampvilja i nästan osvensk stil visats upp där nästan hela Ånge unisont ställt sig upp och protesterat. Jag hörde en diskussion i fallet i Radio Västernorrland i eftermiddags mellan Moderaten Eva Lohman och Vänsterpartiets Christina Höj-Larsen där Lohman höll VM i att hitta så många hål i sanden som möjligt att sticka ner huvudet i. Och här är det logik på hög nivå som gäller: Politikerna säger att man inte kan bestämma över Migrationsverkets beslut och Migrationsverket säger att det är politikerna som bestämmer. Bill och Bull pekar på varandra med oskyldiga och arroganta ansikten. Att man i över huvudtaget låter människor, och framför allt barn, få rota sig här, få kompisar och känna sig trygga för att sen bara ta tag i dom och kasta ut dom i det okända är så bisarrt att man mår illa.
Nästa fall, Assar Khan är dödssjuk i en dödlig lungsjukdom och överlever inte utan syrgasen och blir allt sämre. Han ska utvisas till Bangladesh där han inte få den vård han behöver för att ens överleva resan. Och här är Migrationsverkets kommentar på nivån där man inte vet om man ska skratta eller gråta. På frågan från Dagbladets Leif Johansson om man tar hänsyn till sjukdom vid asylbeslut säger Migrationsverkets presschef Johan Rahm:
"Ja, men bara om det finns synnerligen ömmande omständigheter", var på han sen gladeligen berättar att man kastat ut både en aidssjuk dit det inte finns bromsmedicin och en blodsjuk man till Kosovo där medicinen är väldigt dyr.
Det vore intressant, med den beskrivningen och med Ganna Chyzhevska och Assar Khan som exempel, att veta hur dom omständigheterna ser ut. Om nu inte ens en dödsjuk man med dödlig lungsjukdom som knappt ens överlever resan till utvisningslandet får stanna, när är man så sjuk att man får stanna?

Detta är alltså Sverige 2011! Vi kastar ut sjuka invandrare, barn och familjer som väntat i över 10 år på ett besked ur Sverige helt utan anledning, medan vi plockar in arbetskraftsinvandring, för dessa drar ju trots allt in pengar till landet och företagen, medan man tydligen ser Ganna, Assar och familjerna Danelian och El Koreh som en ekonomisk belastning. Sen när dessa arbetskraftsinvandrare förlorat jobben kastas dom ut förstås, även om dom rotat sig i landet i 10 år. Jag måste säga att man inte bara skäms över att vara svensk, man blir också rädd över att vara svensk och vad nästa steg är i samhället. Både för dom som ska få vård av företag som Carmera, dom som behöver sjukhusvård i sjukhus och läkarinstanser som knappt har pengar eller sjuka invandrare som knappt kan ta hand om sig själv. Vem drabbas här näst och vem överlever?

/JS11

Intressant?

Intressanta proportioner! När sångaren Alf Robertson dog 2008 så nämndes det knappt i tidningarna, trots att han har hjälpt fattiga, hemlösa, gamla och sjuka mesta delen av sitt liv och försökt skriva låtar som visar upp en sida av Sverige som inte kommer fram annars.
Däremot när Ingvar Kamprads fru dör så är det krigsrubriker och stora löpsedlar. Stora framsidor på både Aftonbladet och Expressen! Det är förstås tråkigt för Kamprad, men det är ett exempel på en ganska snedvriden prioritering av vad som är viktigt i Sverige i media.

/JS11

Intressant?

Nu är vevmaskinen igång igen om hur Sundsvall ska förändras till nåt med kommersiellt och turistmässigt gångbart, ja, det är inte så dom säger, men det är väl det som är meningen. Allt bakas runt diskussionens verkliga dilemma, den stora statyn av Gustaf II Adolf som står mitt på torget och som blivit något av Sundsvall centrums kännemärke. Ett antal stora artister har tydligen nobbat Gatufesten för att man inte gillar att spela på stora scenen som står mitt framför statyn. Katastrof, tydligen, och Gatufest generalen Jerry Thåström skrev livrädd till politikerna och vädjade att kungen skulle flyttas.

Det finns ju två frågeställningar i detta fallet, dels om statyn ska flyttas i överhuvudtaget och om man därmed ska förändra stadsbilden. Om detta kan man träta lång tid. Det är ju trots allt bra om var stadskärna eller centrum har nåt som är utmärkande för staden och kungastatyn har blivit Sundsvalls stads märke, hur många Himlabad och stadsparker man än må bygga. Dessutom, som jag alltid försöker påpeka men som ingen politiker tycks fatta, man måste mätta mun efter matsäcken. Hur ska man ha råd att bygga om i stadskärnan när man knappt har råd att ha skolor i stan?
Dels finns den andra problematiken, som jag tycker är nästan viktigare; hur kan några halvdiviga popstjärnor från södra Sverige, som knappt vet vart Sundsvall ligger, sitta och bestämma hur vårt torg ska se ut för att det ska passa dom att komma hit och spela?! Och varför sitter politiker och Gatufestpampar och bockar och fjäskar med? Gatufesten är onekligen kommunens och stans kassakossa och gyllene gås, men exakt hur helig för stan är den? Det intressanta är att övervägande av stans innevånare är inte alls intresserade av att flytta statyn till förmån för Gatufesten. Men i det fallet så är det väl som vanligt: Kommunen, likt de tre asiatiska aporna, ser inget, hör inget, säger inte så går allt över. Om nu statyn prompt måste flyttas, vilket jag har exakt noll förståelse för, så gör det då, men gör det inte för att tillgodo se Gatufesten. Vi kan bygga vår stad själv utan hjälp från megaartister som endast passerar förbi en gång.

/JS11

Intressant?

Jag står vid min åsikt att jag tycker att Håkan Juholt har gjort en del tabbar under sin karriär som partiledare som inte alls gynnar socialdemokraterna. Men däremot så tycker jag att det börjar bli minst sagt patetiskt från medias sida med denna fullkomliga hetsjakt och sågning av exakt allt han gör. Leta upp minsta lilla yttrande från partikamraterna som kan vridas och/eller tolkas till hans nackdel, fortsätt att hitta minsta lilla tabbe han kan ha gjort som kan bygga på hans bostadsaffär i somras och avsluta med att visa upp förtroendesiffror från SIFO och Demoskop på löpsedeln. Och som efterrätt kan man ideligen låta Lena Melin och KG Bergström påminna folket om vilken katastrof det vore för partiet att byta partiledare nu! Allt dag ut och dag in! Undra varför socialdemokraterna har så usla opinionssiffror?! Idag uttalade sig Juholt om att göra nåt åt privata vinster inom vården och kunde äntligen få börja försöka prata politik och säga saker som är vettiga. Men om Sverige fortfarande ska kallas för en demokrati så måste även Juholt själv, lika mycket som Alliansen, få komma till tals och få tala om sitt partis politik. Det är inte demokrati i min mening att ständigt trycka ner politikern i skoskaften och tiga ihjäl det som väljarna ska rösta på 2014! Att granska politiker och ge läsarna fakta är jag för, men de senaste veckorna har svensk politik och svensk journalistik varit nere i en löjeveckande buskisnivå som inte ens Åsa-Nisse når ner i.

/JS11

Intressant?

Jag har ju tidigare irriterat mig över att mycket idag verkar vara av sorten kvantitet och kvalitet är idag samma sak, inte minst inom musikbranchen. En av dom mest irriterande sakerna jag minns var i början av året sen då Veronica Maggios platta "Satan i gatan" hade kommit. Jag brukar kolla i tidningarna efter listan över de mest sålda singlarna/låtarna/mp3-filerna/stremade låtarna/albumen eller vad man mäter musik efter nuförtiden. Allt för att kanske snappa upp nån eventuell låttitel som verkar intressant att spana in. Även om mitt intresse för ny musik är nånstans nere i skoskaften så kan det vara kul att ändå försöka hitta nåt nytt bra och hitlistor är en av de bästa metoderna när man inte vill spendera fem timmar vid Rix FM eller P3. Men döm av min irritation när listan bestod av... låtar från Veronica Maggio på 13 av de 20 platserna. OK, jag har verkligen inget emot Veronica Maggio, hon är en av de få nya artister som funkar idag, men detta var banne mig löjligt. Är det nån som är intresserad av att veta vilka låtar säljs mest om samma artist innehar 90 % av platserna på listan? Sen tänker jag inte starta nån debatt om itunes och om musikvärlden blivit bättre eller sämre av det.

Men det som är ett annat bevis på att kvantitet och kvalitet är lika idag är att en stor del av listan och radions spellistor upptas numera av låtar från TV 4s "Stjärnorna på slottet"-variant "Så mycket bättre". Och min fråga är: Är det bara jag som börjar bli en så otroligt trött på alla låtar därifrån som plötsligt invaderar varenda kanal och spellista innan programmet ens slutat? Jag ska inte förneka att det kommer en del småroliga versioner på originalen, E-types version av Eva Dahlgrens "Jag är gud" är bland de bättre låtarna som kommit i år, men det blir en grav melodifestivalvarning på det. Det ska inte gå att missa nånstans att detta program finns för låtarna ska spelas varenda minut, i varenda kanal, hela tiden till nästa säsong börjar. Och då har denna säsong bara börjat och fler versioner kommer att svämma över under de kommande veckorna. Det sorgliga är att övervägande av artisterna som är med också är tillräckligt bra för att kunna spotta ur sig nya bra låtar som spelas relativt ofta, men inte räckligt ofta som när man har en stor TV-kanal och en TV-serie bakom sig. Ny musik idag är inte intressant, gör som de alltid gör i TV numera, veva gamla uttjatade hitlåtar om och om igen i ny tappning.
Sen kan jag förstå att detta program är bra för en falnande karriär eller för en artist som Mikael Wiehe eller förra säsongens Christer Sandelin som knappt spelas i radio idag. Men likväl så börjar jag bli dötrött på att höra dessa covers överallt och tycker det är synd att dessa duktiga artister inte kan komma med nåt nytt och eget utan att vi ska veva TV-covers om och om och om igen dagarna i ända. Visst, det finns en avstägningsknapp och jag inser att detta är ju en smaksak, men är detta bra för musikbranschen eller den svenska musikhistorien? Tveksamt. Jag lyssnar gärna på covers, men det måste ju finnas lagoma doser även i den genren.

/JS11

Intressant?

En intressant, spännande och viktig debattartikel i DN den 28 oktober av statsvetaren Svend Dahl och tankesmedjan Sektor 3s chef, Hanna Hallin, om framtiden för partierna och demokratin om politiken fortsätter att vandra bort från folket och bara handla om makt och karriär. Läs och begrunda!

/JS11

Intressant?