Stafrins Spaning

Jag hörde en mycket intressant dokumentär på P3 Dokumentär, "Vem får bo i Europa" (som ni hittar i mitten på denna sida), om invandrarfientligheten som drar in som en vind över EU. Man kan förstås stirra på vårt eget Sverigedemokraterna, men än mer aktuellt är exemplet Frankrike och Nicolas Sarkozy som för att tvätta av sin pågående mutskandal försöker dumpa all skit på romerna istället genom att hota med rivning av romska läger, uppsägning av medlemskap och annat. Officiellt heter det att det görs för att en hög romer stormat en polisstation.
Man kan ju till att börja med fundera kring det ständiga hatet mot romer som alltid förekommit. Och jag förnekar inte att det finns romer som har långa fingrar och stjäl i Sverige. Men som alltid så är man farligt ute när man är så förblindad av hat att man ser alla av samma sort som samma typ av problem som dom fåtal man hatar. Och jag ska inte ta dom i försvar, att förstöra och begå brott är förstås alltid fel, men kan det ha nåt att göra med att just för att vi är så dåliga på att ta emot romer så slår det slint för vissa och dom tror att förstöra tillbaka är den enda metoden att visa respekt? I Frankrikes fall är då problemet att en rom blev dödsskjuten av polis under oklara händelser. I så fall hade fransmännen kanske kunnat förhindra detta genom att behandla romerna som människor. Respekt måste funka båda vägarna.
Men romerna är nu inte de enda som man bör diskutera. Fransmännens behandlande av romerna är bara en del av den främlingsfientlighet som växer i Europa och människan sitter mer än nånsin bara och tittar på och börjar nicka allt mer instämmande, vilket är livsfarligt. I allt fler europeiska parlament och regeringar så tar partier som har främlingsfientliga åsikter allt större plats. På ganska kort tid har den åsikt som Sverigedemokraterna har om invandrare gått från att vara ett hot och skrämselmedel till nåt som anses som intressant att lyssna på av många. Jag tycker man ska betänka det när man tar ställning i den franska regeringens krig mot romerna. Det Sarkozy gör har inget med skydd och fransk säkerhet att göra. Det är en stämning i bäcken av vad som sker i Italien, Danmark, England, Holland och kanske snart också Sverige. Även om hoten i de andra länderna inte nödvändigtvis måste vara romer. Det är folkslag med människor som stämplas och buntas ihop. Och det är en farlig och cynisk politik som jag hoppades hade lämnats bakom för länge sen.
När det gäller Sverigedemokraterna och deras invandrarpolitik, eller varför inte när moderaterna och folkpartiet pratar invandrarpolitik, så är min ständiga fråga: Varför pratar man bara om problem med invandrarpolitiken sett ur de svenskföddas ögon? Varför är det så få som tittar på samma problematik sett ur invandrarnas ögon? Det är många frågor att fundera kring, men alla bottnar i samma ord: Medmänsklighet!
Läs för övrigt denna intressanta krönika av Johannes Forssberg i dagens Expressen om situationen i Frankrike.

/JS10

Är det bara jag som börjar få ett stort bryt på dessa gatuförsäljare som finns? Inte det att jag är less på att dom finns, utan att de börjar bli allt mer desperata och påträngande när man möter dom på stan. I Sundsvall har vi under sommaren haft två företag som varit på allerten. Telenor och elfirman God-El. Telefonföretaget har haft ett tält med stånd precis på Storgatan och man har inte kunnat gå förbi förrän man hör nån som skriker:
"Var har du för telefon?!"
Jag viftar bort det och säger kort:
"Jag är nöjd med det jag har!"
Men envist frågar försäljaren vidare:
"Ja, men vad har du då?"
Efter ett par gångers ytterligare skrikande frågor av karaktären "Men kom igen, vad har du för telefon?" så hinner man inte 100 meter ens förrän man vandrar rakt in i en till försäljare, en yngling med kort okammat hår och lätt bakfull blick som frågar:
"Goddag herrn, vad har ni för elleverantör?"
Irriterat så känner man hur man börjar räkna till 20 för att inte tappa humöret och man säger:
"Jag är nöjd med det jag har!"
"Jaha, vilken är det då?", säger ynglingen envist.
Inte förrän jag kommit en bit på väg så ger han upp. En ny yngling från samma företag dök på mig idag på lunchen.
"Tjena scheriffen! Vad ska du göra då?", frågade han sliskigt inställsamt och låtsades som om vi kände varandra! Jag viftade bort att jag hade bråttom, för just då hade jag det också, vilket han motvilligt accepterade när jag gått. När jag kom tillbaka från mitt ärende så dök denne försäljare på ett äldre par med en svart rufsig terrier och sa, åter med en inställsam stil som om han träffat dom förr:
"Hallå?!? En sån där är rätt lätt att sköta."
Han berömde hunden lite mer innan han och kollegan gullade med terriern för att sen försöka sälja sitt elavtal.
Försäljare har funnits i alla tider och ofta kan man fundera på deras arbetsavtal. Jag förstår att det är ett helvete att försöka vara piskad att sälja si och så många avtal för att kunna få råd till maten för dagen! Men om provisionsbaserad försäljning alltid ska leda till påflugna försäljare som låtsas att dom känner mig och telefonnissar som vägrar att ge sig förrän jag stannat och sagt vilken telefon jag har så är det nog dags att börja fundera igen på vem som har det värst i stan; försäljaren som ska behöva göra detta eller vi stadsbor och citygängare som inte ska kunna gå 100 meter förrän inställsamma människor skriker efter oss på gatan.
Jag ska också säga att telefonförsäljare inte är ett dugg bättre. Telia och Tele 2 slåss om att ha min namnteckning på ett av deras avtal genom att ringa till mig 3-4 gånger varje månad. Numera hinner dom bara presentera sig förrän jag snoppar av dom med att jag återkommer om jag vill ha nåt av dom. Så om nån ung försäljare från Telenor eller God-El läser detta:
Det är ingen idé att ni skriker efter mig mera på stan för jag kommer att ignorera er helt och den dagen jag ska byta mobiltelefon och elbolag så kontaktar jag det företag jag vill ha! Amen!

/JS10

Det har varit en mycket intressant sommar. Alla snackar om vädret och överallt har jag mött klagande folk som stönar och säger: "Det är för varmt!". Förra sommaren mötte jag folk överallt som sa: "Det har inte varit nån riktig sommar eftersom det varit för lite sol!". Vädret har en kul inverkan på oss människor. Aldrig är folk nöjda, eller så bor jag i fel ända av landet. Den möjligheten finns ju. Jag säger som det är: Jag har väntat i drygt 15 år på en riktig solig och varm semester och det har jag fått och jag är nöjd! Mer av detta 2011!
Sommaren har ju annars dominerats, förutom av vädret, av Littorins eventuella sexskandal och festivalernas död. Efter Hultsfred, som jag skrev om för några veckor sen, har nu även Visfestivalen i Västervik och Urkult i Sollefteå med största sannolikhet fått ta ner skylten. Arvikafestivalen tycks räddas med nöd och näppe av en tacksam kommun. Sen tidigare har också Stockholms Jazzfestival hotats av nedläggning varje år. Alla dessa är specialnischade festivaler, Visfestivalen för visor, Urkult för folk- och världsmusik och Arvika för synth- och electromusik, vilket åter visar på att man idag inte kan nischa sig i en speciell musikgenre som festival om man ska vara på absoluta topp. I den skval- och Mix Megapolanpassade värld vi lever i musikaliskt så vinner gatufesterna.
Om jag ska glänta på mitt privata, vilket jag ju sällan gör i mina spaningar, och utse nån personlig höjdpunkt i sommar så blir det Lisa Nilssons konsert på Gatufesten i Sundsvall! Skön röst, underbar musik och stämning, vacker kvinna och, bäst av allt, helt gratis!

/JS10

Jag tänkte gå in lite på den andra diskussionen som bubblade upp i samband med Sven-Otto Littorins skandal, om prostitutionens vara eller icke vara. Bland flera moderatväljare så verkar det vara helt OK med prostitution och man tycker snarare synd om Littorin för det han har gjort (om han nu har gjort det...). Om dessa prostitutionspositiva väljare är en tillräcklig majoritet för att avgöra valet till Alliansens fördel går förstås inte att utläsa än. Dock är detta en inställning som gör allt än mer obegripligt. För det första är nu prostitution olagligt och Littorin begick i så fall en olaglig handling, oavsett vad man tycker om det. Men för att gå rätt på pudelns kärna så stöder jag den prostitutionslag som dåvarande justitieminister Laila Freivalds skapade 1998. I SVTs inför Almedalsveckan specialinsatta program "Debatt" med Janne Josefsson så diskuterades frågan med bland annat Camilla Lindberg, folkpartisten som på FRA-debattens dagar var en smart självständig politiker och som här var helt för prostitution och talade som hon hade förtstånd till det.
"Folk ska skita i hur människor har sex med varandra! Det ska vara en mänsklig rättighet!", var parollen. Och jag ska verkligen inte hindra folk att ha sex hur de vill. Det är inte det jag talar om, så länge alla parter är med på det hela. Men här talar vi inte om det, i det flesta fall (självklart finns det undantag). Snarare är det väldigt naivt och tro att i det på gatorna runt Malmskillnadsgatan så är det glada tjejer och killar som glatt betalar för lite sex och sen drar till en säng där de tjoar och älskar. Det är inte en kommersiell Woodstockfestival 2010 vi snackar om. Bara för att en prostituerad tagit emot pengar och hoppat villit in i en bil behöver inte det betyda att hon VILL göra det. Snarare att hon MÅSTE. Självklart finns det ett mindre antal helt villiga personer också, men många prostituerade kommer från trasiga liv, troligen med missbruk, misshandel och annan elände inblandad. På vilket sätt hjälper vi dessa människor när vi köper deras "varor"? Inte ett dugg, vi ser till att de kränks ännu mer och i de fall där det finns missbruk, även få pengar till mer droger. För att få lite kul i sängen när man vill så är man beredd att stjälpa en annan människa ännu djupare i träsket, istället för att hjälpa denna till ett vettigt liv med jobb och folk som bryr sig om dom på riktigt. För mig är detta helt obegripligt, så jag stöder lagen som idé. Sen går också samma debatt som kring alkohol och droger;
"Problemen blir inte löst, man flyttar problemen till skummare ställen!", vilket för mig är en ännu större anledning till att försöka göra nåt åt det lagligt. Sen är det då förstås en fråga om hur detta efterlevs och självklart har inte lagen givit den utdelning man hoppats på, det håller jag med om, men det betyder inte att man ska rycka på axlarna åt problemet och att lagen ska skrotas. Framför allt så räcker det inte att arrestera några torskar så är allt löst. Fortfarande måste de prostituerade få hjälp att komma på fötter i samhället igen och DÄR har man en lång väg att gå innan man får ett godkänt resultat. Man klarar ju inte ens av idag att hjälpa de som är arbetslösa.
Som det mesta i samhället så är detta en process som är lång och som kräver ett hårt jobb, men om vi ska få ett samhälle där alla är lika värda så måste det vara värt. Människor som har det svårt ska man hjälpa, inte utnyttja för sina egna egoistiska behov. Därför behövs prostitutionslagen, men den måste göras bättre för alla parter.

/JS10

Ja, ibland är man snabb med sina spaningar. Här var man snäll och för en gångs skull i sitt liv tog Sven-Otto Littorin i försvar och vad fick man för det? Skämt och sido, ibland tar samhället vändningar som man inte har en aning om, men det är det som är livets stora charm. Men det ändrar inte faktum i det jag skrev för några dar sen, att media inte har någon rätt att följa Littorins familj. Direkt efter det satte så sommarens stora snackis igång och absolut ingen var längre intresserad av vad politikerna sa på Almedalsscenen. Jag erkänner att det ett svårt fall när man inte vet vad som egentligen hände, men jag tänkte just nu hålla mig mer i frågan kring Aftonbladets taktik inför detta. Jag skulle vilja är att gratulera Aftonbladet till en lysande, smart och utstuderad PR-kupp, för det är precis vad jag tror att det var! Inte själva sexköpet, jag menar inte att Aftonbladet hittat på en historia och anlitat en "Anna, 30 år". Men enligt dom själva så sa man inget för att "man hade inte riktigt hållbara bevis" och "man ville höra från Littorin själv". Denna förklaring köper jag inte ett dyft, för då hade man gjort som SVT, inte yppat ett dugg. Och flera med mig tänkte nog också: Exakt NÄR fick Aftonbladet sånt samvete att man började bry sig om sånt?
Sen fick vi oss en såpa där hela Sverige, helt planerat, gick och snackade om "vilken hemlighet Littorin bar på" och "varför han hoppade av så plötsligt". Man gläntar ytterst lite på storyn, trots att man egentligen har för ett massivt scoop. Och mitt i nyhetstorkans tid, när inga andra nyheter är intressanta, så springer folk och köper Aftonbladet i ett desperat hopp om att hitta mer info om ministern. Lena Mellin får skriva några ledarkrönikor för att hålla lågan vid liv, men annars tiger man hela tiden och drar ut på allt.
"Vi kanske avslöjar vad vi vet nån dag", sa Mellin i sin chat med läsarna. Det gjorde hon och dom, 24 timmar senare; Littorin köpte sex av en prostituerad, vilket kastar ett förklarande öga till en del av ministerns arbetsmarknadspolitik. Så, nu har då Sverige fått nåt att diskutera om hela sommaren lång. Det är såna mediakupper som lämnar en liten bitter eftersmak, men inte mer än att man ändå kan bli djupt imponerad över tidningens fantasi. Om man inte får in några nya nyheter så avslöjar man ytterst lite i taget om den viktigaste nyhet man har och försöker vinkla den så såpaaktigt som möjligt, med en perfekt cliffhanger inför morgondagens tidning, då man fortsätter att ge väldigt lite info. Visst, man undanhåller folket information om en viktig sak som gäller Sveriges regering och leker med deras nyfikenhet, men svaret kan man ju bara läsa i Aftonbladet. Utstuderat och smart mediateknik.
Timingen för denna skandal är ju förstås minst sagt usel så Mona sitter nog och i hemlighet gnuggar händerna av skadeglädje, trots sitt upprörda utspel. Jag tror inte som de flesta politiska kommentatorer att påverkan inför valet beror på hur pass detta skrivs om eller inte, jag tror det beror på hur mycket Fredrik Reinfeldt ignorerar Littorin eller inte. Själva historien är så pass mycket snackis redan att jag inte tror att den är bortglömd till 19 september. Att Littorin sen nekar känns inte som nåt större bevis på hans oskuld i och med att han samtidigt också ligger i vårdnadstvist om barnen.
Är Littorin är skyldig eller inte? Jag tror han har mer i påsen än lite sexchatter, även om Aftonbladet vridit till det förstås. Men visst, jag tror han har gjort allvarliga saker som i så fall skulle ha skadat valrörelsen för Alliansen. Trots allt, ingen rök utan eld och inte hoppade han av på rekordtid för att rädda partiet om han var så oskyldig. Sen om vi nånsin får reda på sanningen lämnar jag i det blå. Vi vet ännu inte om Lennart Geijer på 70-talet utnyttjade minderåriga prostituerade. Och inte Palme och Fälldin heller, eller?

/JS10

Jag antar att jag borde göra som Gert Fylking, ställa mig på en offentlig plats och bara vråla: "Äntligen!". Sven-Otto Littorin avgår! Som jag har längtat! Bland bloggare och kommentarer till alla artiklar i tidningarna så skämtas det hej vilt numera om vad Littorin borde göra som "arbetslös" och hur hans inkomst borde se ut när han nu "sagt upp sig från sitt jobb". Jag borde delta i den skadeglädjen, men det tänker jag inte göra. Vad tjänar det för syfte? Han ersätts vid en eventuell ny Alliansseger av en annan tomte med samma politik och retorik.
Hans officiella orsak till avhoppet är på grund av de påtryckningar som hans familj, framför allt hans barn, fått utstå och jag kan där förstå honom, även om han säkert hade alliansens bästa inför valet i sikte också. Med största sannolikhet är han en bättre pappa än minister. Men man kan också ifrågasätta medierna. Vi sitter och hånar skadeglatt åt att den man som under fyra år arrogant gett de arbetslösa skulden för sin egen situation och lurat in dom på åtgärder som inte alls ger några jobb. Samtidigt sänks a-kassan och alla arbetslösa får tugga på försäkringskassebeskeden medan företagen bara vill ha gratis arbetskraft i mesta möjliga mån. Littorin har varit en mardröm som minister, inget snack om saken. Han har varit bra på att sätta press på dom arbetslösa och låtsas se ut som att han har saken under kontroll. Men några nya jobb på marknaden har han inte lyckats trolla fram, trots allt snack om sänkt arbetsgivaravgift och alla löften till höger och vänster. Men hans barn har inget med det att göra. Vi kan håna honom hur mycket vi vill och man kan säga vad man vill om Littorins överdrivna snyftarbrev till medierna för att få nån sorts väljarsympati inför valet. Jag hoppas verkligen att man röstar efter eventuell politik den 19 september, inte för att tycka synd om moderaternas stackars lille minister. Man kan också säga vad man vill om Littorins vårdnas- och skilsmässotvist och hur han eventuellt ska ha varit som make. Men varför är det ingen som ifrågasätter det faktum att medierna helt ogenerat idag kan terrorisera barnen för att få en kommentar? Varför får offentligt folk mer idag än nånsin vara mera djur än vanliga människor när som kommer hem från jobbet? Det är en sak att folket är nyfiket och att peta lite på dom, en helt annan att barrikadera utanför hemmet i dagar för att få en skymt av den privata värld som finns bakom dörren. Jag kommer inte att sakna Littorin och jag tycker att det är nåt så in i helvete skönt att han lämnat regeringen, trots att jag vet att det knappast blir bättre. Men jag förstår att gränsen går nånstans, även för en minister. En viktigare fråga just nu är alltså; vart slutar denna medias desperata och idiotiska hetsjakt på de småkronor dom kan tjäna på vilken gröt Emma, Gustav eller Arvid Littorin äter till frukost?

/JS10

Desperationen är stor hos de regerande rödgröna här i Sundsvall. När man anar hur missnöjda stans innevånare är så står vallöfterna som spön i backen, även om de gör det med metoder som lämnar en viss bitter eftersmak i munnen. Fritidsgården Domsagas framtid har varit på tapeten och ett hett diskussionsämne i stan hela våren. Lokalen är enormt populärt bland ungdomar och flera av Sundsvalls största rockpersonligheter har spelat här. Ändå var man på det klara att Domsaga ska gå samma väg som 60-70 % av stans andra fritidsgårdar, nämligen i graven. Massiva protester kom, till ingen nytta. Ungdomarna fick flytta på sig... tills för nån vecka sen när Kulturnämndens ordförande Kim Ottosson beslöt att skona Domsaga och låta det vara kvar åtminstone ett år till.
"Vi lyssnar på protesterna", säger Ottosson och man ser ju inte valtrådarna som håller i beslutet heller. Framför allt när hon på frågan vad som händer nästa år med Domsaga lite vagt svarar att "vi tar ett år i taget". Beslutet kom lagom till dess att de rödgröna vunnit kommunvalet för att sen troligen åter klaga på att man inte har pengar.
Sak samma med det populära fikastället Gullgården på Norra Berget som hotades av nedläggning efter att man nobbat mer pengar. Med ett trollerislag så har plötsligt 200 000 kronor dykt upp på Kulturnämndens bord som Gullgården ska få och det populära stället kan räddas, tills vidare. De javú och åter igen ingen tillfällighet; Populärt ställe som ska hotas av nedläggning, protester, ingen lyssnar och plötsligt, några månader innan valet så finns det plötsligt pengar.
Visst, det är val och detta val kommer att bli det smutsigaste hittills, men det får väl ändå vara nån måtta och den gränsen tycker jag går vid att ge med ena handen och två månader senare ta tillbaka med andra när uppdraget är slutfört.

/JS10

Tidningarnas nöjes- och musikkrönikörer fäller en tår och hänger med huvuderna. Hultsfedtsfestivalen är död! Festivalen läggs ner. Jag ska verkligen inte säga att jag kommer att sörja, för den musiken som spelats på Hultsfred och den musik jag gillar har aldrig varit samma. Hultsfred för mig har varit en flumrocksfest där fullast har det roligast, men det är förstås min syn för att jag aldrig varit där. Mina främsta minnen från alla Hultsfreds rubriker och reportage är dels när man lockade dit Electric Banana Band och fick ungdomar med tuppkam och nitar att stå och göra pirayadansen till "Min piraya". Eller när Sven-Ingvars röjde där och samma ungdomar sjöng om hur "det blåser i träa idag". Och under 90-talet så var det nästan krig mellan Aftonbladets musikrecensenter Håkan Steen och Per Bjurman och Expressens Anders Nunstedt att skriva spaltmetrar och hylla band som spelade där som jag normalt stänger av radion för. Som sagt, jag skriver inte detta för att hylla en nu död ikon i musik-Sverige.
Vad man däremot kan belysa är VARFÖR Hultsfred gått i graven och varför festivalen bara rasat mer och mer för varje år och problemet (ja, eller en av de stora problemen) är förmodligen just musiken. I Sverige idag så kan man tyvärr inte nischa sig allt för mycket som festival och samtidigt räkna sig som en av de stora. Det funkade på 80- och tidiga 90-talet då festivaler var nåt helt nytt och Sverige hade ca fem festivaler att välja mellan på sommaren. Där stod Hultsfred ut med sin mer råare rockmusik. Sån musik ansågs vara nyskapande och som var ett andningshål för dom som inte bara ville höra senaste Trackshitsen. Kommersiella radiokanaler lyste med sin frånvaro så man spydde inte ut den kommersiella musiken i samma utsträckning som idag.
2010 är den musikaliska kartan helt omritad. Mer än nånsin spelar pengar in i musikbranschen och numera så kan man inte göra sig för udda mot vad som spelas i medierna. Jag har tidigare sagt att i medierna idag så har du snart tre saker att välja mellan att höra, Rix FM-blask med musik från Idol och Melodifestivalen, sega Håkan Hellströmkopior i P3 eller hiphop. Kort sagt, skvalmusiken dominerar. Och de flesta av dessa artister är redan uppbokade på alla andra 100 festivaler som sen glansdagarna poppat upp i varje stad. Hultsfred har sen fått köpa ner sig och bjuda in ett flertal av dom till sin festival, där hiphop av de tre radioanpassade genrerna anses som tuffast, men inte är det sånt en normal Hultsfredbesökare vill höra.
Se bara på Stockholms Jazzfestival som har huvudet knappt över vattenytan varje år och som fått sälja sig genom att bjuda in hiphopartister för att förhoppningsvis locka en yngre publik som lyssnar på reklamradio och ser på MTV. Men jazzfestival är det inte och då sviker publiken.
Det är för mycket gatufestivaler och för lite musikalisk variation i dagens kommersiella musik-Sverige. Då kan man inte nischa sin festival hur mycket som helst utan att det påverkar antalet besökare. Och anpassar man sig i ledet så sviker de trogna fansen.
Eller så kan försöka nischa sig, men locka en mycket mindre publik och hoppas på att man i framtiden dragit sitt till stacken att göra en bredare musikkarta, vilket många nyare festivaler gör, för nåt som sticker ut behövs, men det krävs också att man vet riskerna. Hultsfred stack ut på sin tid som företeelse, men lyckades inte hålla den ställningen. Jag kommer, som sagt, inte sakna Hultsfredsfestivalen, men jag förstår de som gör det och vad jag än tycker om musiken och festivalens röjarrykte så hade den kunnat sticka ut mot Ola Svensson, EMD och The Ark och alla andra som spelar på alla gatufester och sånt behövs i dagens musikbransch!

/JS10

Piratbyrån läggs ner. Saknad av ingen mer än dess innersta fanclub, eller...? Jag har med jämna mellanrum varit in på sidan för att se hur debatten går hos piratsidan när kriget om nedladdningens vara eller icke har gått och problemet är att Piratbyrån alltför ofta i många år nu suttit och ryckt på axlarna och sagt: "No problems!".
"Det är självklart att nedladdning ska finnas, politikerna och bolagen gör bara bort sig", har tongångarna låtit emellanåt. Vid ett tillfälle sa man sig till och med att man skulle sluta debattera nedladdningen för det var självklart för varenda svensk nu, var på man stod sen med gapande munnar när IPRED-lagen plötsligt slog till. Oavsett om man är för eller emot nedladdning så borde man se att detta är en oerhört naiv syn och enbart korkat att underskatta sina motståndare så mycket, i detta fall både stat och näringsliv.
"Piratbyrån har överlevt sig själv!", har jag läst på en del bloggar och till en viss del stämmer nog det. Inte bara för att man ibland inte tagit debatterna där man haft chansen utan också för att hela nedladdningsdebatten nästan helt stännat av. Från att hela nedladdningsrörelsen satte kaffet i vrångstrupen för ett år sen med både IPRED-lag, polisanmälan av Pirate Bays grundare samt försäljningshot av nyss nämnda sida så verkar knappt nån reagera på vare sig laglig eller olaglig nedladdning just nu. Om detta bara är en tillfällig paus eller om man till sist kapitulerat åter står att se. Men i och med Piratpartiets succé så har alla nedladdare fått en ny och kraftigare megafon och då känns Piratbyrån inte så nödvändig längre.

/JS10

Timing är A och O, så kan man väl sammanfatta regeringens nya skandal där Carl Bildt nu är under utredning för vad hans forna styrelse i Lundin Petrolium gjort med befolkningen i Sudan för att komma åt oljan i landet. Tusentals människor har utsatts för brott och blivit bortkörda för att få borra där och nu har det förflutna kommit i kapp. Nu är det ju undersökningen som får avgöra Bildt framtid, men för mig krävs det ytterst lite av inblandning för att jag också ska kräva hans avgång. Själva brottet, oavsett om Lundins styrelse blir fällda eller inte, är helt oacceptabelt och ett utnyttjande av mänskligheten av sällan skådat slag och något som Sverige helt bör ta avstånd i från, både för trovärdigheten av den svenska utrikespolitiken och av hänsyn för den sudanska befolkningen! Självklart är det dock ingen tillfällighet att oppositionen lägger ved på elden. Man kan säga vad man vill om partiernas utspel, men om de nu hållit käft under alla alliansens skandalbeslut under dessa fyra år så borde de åtminstone göra nån plikt som opposition. Sen om de sagt nåt eller vridit på alla kranar om det inte varit val är en annan sak. Däremot kommer Bildt knappast att avgå i detta läge, då ska situationen helt klappa ihop. Vi snackar alltså fyra månader kvar till valet. Men skulle utredningen komma fram till nåt matnyttigt så är detta i värsta tänkbara tillfälle och något som skulle kunna kosta Alliansen regeringsmakten. Om utredningen inte kommer fram till nåt av intresse så lär detta nog blåsa förbi ganska obemärkt. Jag tror det var komikern Thomas Pettersson som en gång sa att "Carl Bildt märks i regeringen!". Ingen protest om det i alla fall...

/JS10

Jag bemödade mig faktiskt att titta på sammandraget i kväll av prinsessbröllopet. Ja, och jag zappade förbi det under en halvtimme vid ett tillfälle igår kväll. Nåt kan det vara kul att ha sett av vad exakt ALLA talar om. Och arrangemanget kan man inte klaga på. En eloge för den för det var en mäktig fest som samlade alla i landet. Här kan melodifestivalen kännas sig något liten! En underbar tidsbild fick jag när jag var på en storköpmarknad för att handla byxor istället för att sitta på torget med alla andra och se vigseln. Jag gick förbi köpmarknadens multimediaavdelning där en stor plattskärm var uppsatt med bröllopet visandes i rutan. Runt om stod tre kassörskor och tittade megaintresserat och kommenterandes. Samtidigt nån meter bort släpade en äldre kvinnlig kassörska ensam en stor pall full med saker på. Som sagt, bröllopet engagerar och gläder ALLA - nästan!
Jag hade några saker som jag tänkte på om själva evenemanget:
- Först och främst, jag ska då ALDRIG bjuda på grön ärtsoppa på mitt eventuella bröllop! Urrk!
- Min favorit under det jag snappade upp av gårdagkvällen var Mark Levengood! Mitt ibland allt snack om "den och den kungens sigill" och "den och den prinsessans gåva från kungen av X" och allt glitter och glamour så tog Mark ner hela tillställningen till jorden igen med en krasch med sina små underfundiga funderingar! Här kunde man snacka om kontraster. Som hans kommentar till kronprinsessans val av grön ärtsoppa till förrätten:
"Det var lite kul med lite vanlig svensk husmanskost som ärtsoppa fast i lite finare tappning..."
- Daniel Westlings tal var riktigt bra faktiskt och innehöll allt från kärlek, romantik, kunglighet och ansvar! Well done!
- Måste vara rätt mäktigt för Daniels föräldrar och sitta hemma en kväll och sonen kommer hem från sitt gym och berättar att han fått en ny flickvän.
"Vem?", frågar dom.
"Kronprinsessan!", säger han! Undra vad man skulle säga som förälder då...? Nu tog Olle Westling förvisso upp det i sitt tal, men ändå. Man blir nog rätt stum...
- Aftonbladet idag var minst sagt komisk att se. En ENORM extra bilaga på 50 sidor om bröllopet och en liten 10 sidig tidning med resten av nyheterna. Kan man äntligen få se NÅT annat på löpsedeln till sist än vilket skonummer kungen har och vart Madelaine var på möhippan osv?

/JS10

Jag brukar inte skryta med "vad var det jag sa", men nu gör jag det: Vad var det jag sa? Som jag påpekade i februari i fjol, då kronprinsesan Victoria förlovade sig med Daniel Westling så skulle vi drunkna i bröllopsartiklar och det kan man väl inte säga annat än att vi har. Det enda vi inte vet snart om paret är väl vilka underkläder dom använder? Annars har väl artiklarna som förekommit varenda dag detta år, för att inte tala om alla löpsedlar de senaste två månaderna som ALLA har handlat om nåt med kungahuset, samt dessa bröllopsstudior där både SVT och TV4 tävlar om att dra dit den ena kändisen efter den andra för att bräcka deras konkurrent snabbast. Ska kungen få följa Victoria till altaret? Kommer kronprinsessan Madelaine till möhippan? Kommer hon till bröllopet? Kommer Jonas till bröllopet? Vad hände på Daniels svensexa? Vilka kändisar är bjudna? Prinsessan Madelaines utbrytning kom ganska passande och gav medierna gratis vinkling till artiklarna. Det blev med andra ord som jag sa i spaningen 25 februari 2009: Jag är så less på allt om bröllopet att jag storknar! Får jag se en rubrik till nästa vecka så skriker jag! Men då ska väl det vara alla tänkbara vinklar och nyheter från bröllopsresan. Och, NEJ, jag kommer inte att följa bröllopet i TV!
Men det hindrar inte mig från att uttrycka mina gratulationer till paret. Kronprinsessan Victoria verkar vara väldigt vettig tjej med fötterna på jorden som är rätt oförstörd av det trots allt häktiska liv hon levt. Det torde väl valet av partner visa på, att hon inte väljer nån av prinsarna i Europa utan en vanlig personlig tränare vars far är en gammal socialchef och mor är postgirotjänsteman. Vi har ändå gått långt från att Lennart och Sigvard Bernadotte uteslöts ur familjen för att de gifte sig med icke kungliga partners till kronprinsessan idag!
Kungahusets framtid har förstås varit en del av rubrikerna också och jag tror att risken är att alla rubriker gör att folk övermatas med rubriker om detta bröllop och till slut ledsnar på hela företeelsen kungahuset. Jag är dock för ett kungahus. Jag vet, med en del av mina åsikter borde jag vara emot att en familj får exakt allt betalat åt sig, att dom får bo på ett par slott, ska tilltalas med titlarna endast, aldrig behöver bli straffade och står över alla andra svenskar. Men jag är för kungahuset. Självklart är inte de ovannämnda sakerna bra, men kungahuset har en historia som är viktig för Sverige och som vi borde värna om. Jag är intresserad av historia och hör gärna diverse historier då och då om kungliga händelser. Och när vi nu har en sån rik historia så borde vi också ta tillvara att skapa ny historia för generationerna efter oss. Jag har mycket hellre en kung och en drottning än att ha en president i kostym som åker runt och skriver avtal och politik. Sen kan man önska att det fanns någon rim och reson när det gäller den massmediala bevakningen av kungafamiljen, men det är en annan sak. Intressant är att en tredjedel av befolkningen tycker att kronprinsessan ska ta över redan nästa år, när pappa kungen fyller pensionär. Det lär knappast hända så dom som vill det kommer inte få det kul, med tanke på ätten Bernadottes rätt långlivade historia. Gustav V blev 92 och Gustav VI Adolf blev 91. Räkna i så fall att kronprinsessan tar över någon gång runt 2040, när hon är 60. Så hon har lång tid på sig att ha kul än. Grattis brudparet!

/JS10

Hurra! TV 3 tänker till! Det kan inte finnas en mer fantasifull kanal på att hitta på nya fräscha program än TV 3 (infoga ironisk smiley)! Det senaste genidraget heter "Veckans kanin" där mannen, mysteriet och sensationen Alex Schulman kommer att presentera den person i kändisvärlden som gjort bort sig mest och som kommer att bli förföljd av en utklädd kanin?! Vad programchefen Anders Knave än dricker på sitt kontor innan morgonmöterna så vill jag inte bli bjuden på det. Skämt och sido så skulle jag villa titta in på TV 3s planeringsmöte när dom kom på denna idé. Knave säger:
- Vi måste hitta på nåt nytt koncept som INGEN kanal gjort tidigare! Nåt som revolutionerar TV-världen och som lockar miljoner tittare.
Nån medarbetare skakar på huvudet och säger upp givet:
- Det är ingen idé. Allt är snart gjort. Vi får köpa in nåt japanskt förnedringsprogram från förra året!
Knave skakar på huvudet:
- Nej, det finns en sak ingen har gjort förr och som kommer rädda allt. Att låta folk bli förföljda av en person utklädd till kanin!
Alla låter förvånade.
- Vem då? Vem som helst?
- Nej, säger Knave, alla kändisar som gör bort sig under veckan!
Redaktionen nickar imponerat och börjar berömma programchefen.
- Ja, det är ju en bra idé! Vi låter Alex Schulman leda det, han klagade ju för ett tag sen att han inte synts tillräckligt.
Jag säger bara: Lycka till, TV 3! Vi får väl se hur lång tid det tar innan en stämningsansökan hänger ovanför TV 3. Fast då skulle ju han/hon som lämnade in den bli anklagad för att inte ha humor, och det vore ju hemskt...

/JS10

Sundsvall och Timrå ska slås ihop om Folkpartiet och Moderaterna i Sundsvall får som dom vill. Oj, vilken originel idé. Jag har bara hört det nämnas av och till de senaste 15 åren. Anledningen till detta är inte heller särskilt ny utan gäller numera i alla diskussion om hur bygden ska leva: Så att vi blir en så stor kommun som möjligt! Och att det förslaget kommer från Sundsvall är inte heller förvånande, med tanke på att samma stad lanserat sig som "Norrlands huvudstad". Självklart siktar man på att bli en så stor kommun som möjligt av PR-skäl. Men vad tjänar vi som bor här på det hela? Ja, Sundsvall får en massa uppmärksamhet, eftersom det antar jag är vi i denna stad som får kommunsnamnet och fokusen. Eller man kanske gör som hockeylagen Sundsvall Hockey och Timrå Hockey gjorde på 90-talet när man slog ihop dom och blev ST Hockey. ST Kommun? Hmmm...
Men annars tror jag att förlorarna blir Timrå som kommer bli en liten bortglömd håla som får titta på när Sundsvalls Centrum får allt roligt. OK, jag kanske låter pessimistisk men risken finns att det blir så med tanke på hur Sundsvall fungerar i sitt tänk idag.
Det enda jag applåderar är det faktum att allianspolitikerna i alla fall tänker låta en folkomröstning avgöra, vilket visar att man tänker lite längre än vad politikerna gör i regionsfrågan. Vart denna idé kommer att ta vägen vet ingen än, vi har ju ett val först att beta av och för att idén ska bli av måste man bearbeta Centern som är emot idén. Men hösten blir intressant i kommunerna. Denna idé är jag ytterst skeptisk till. Vi blir möjligen störst, men inte rikast och bäst för det. För att man ekonomiskt ska få nån fördel så måste man få centralpolitikerna att se att Norrland i sig är intressant nog att satsa på annars spelar det ingen roll om man är en eller två kommuner. Åter igen, kvantitet är inte det samma som kvalitet...

/JS10

Reaktionen hos folket är alltid lika skrattretande när det går dåligt för oss i Melodifestivalen. Vilt slungar man en yxa om kring sig och försöker desperat hitta en syndabock att halshugga. Är det Anna Bergendahl? Eller Christer Björkman? Eller är det den utländska juryn? Eller är det dom som röstade? Skickade vi fel låt? Eller skickade vi fel artist? Eller är det öststaternas fel? Eller är det tävlingens fel i sig? Vems fel det än är så behöver kvällstidningarna inte kämpa hårt för att hitta en löpsedel som lyser bra i majsolen. Krigsrubriken "Lägg ner skiten" har tidningarna nämligen haft framme varje år nu i 15 års tid. Än mer skrattretande är det när man tänker på att Eurovisions Song Contest på 50-talet skapades för att förena Europas länder i musikalisk förbrödring. Ha ha ha! Lägga ner tävlingen har jag dock, trots mitt eget bristande intresse, aldrig tänkt på. Jag har ingen rätt att kräva nedlägning av nåt som ca 3 miljoner svenskar ser bara för att jag inte gillar musiken. Det enda jag kräver är lite rim och reson och att den bantas och att annan musik nån gång ska få komma fram i etern runt denna tid.
Jag har X antal gånger förr sagt att telefonomröstningen i dess form det är nu inte funkar så det tänker jag inte gå in på igen. OK, jag gjorde visst det ändå. Att sitta och gnälla på Christer Björkman, festivalbossen, är minst sagt löjligt. Det är inte hans fel att vi har en tävling som numera inte ens är en meloditävling. Tävlingen idag kunde byta namn till Eurovision Show Contest eftersom alla länder numera måste showa arslet av sig för att tittaren = jurymedlemmen ska komma ihåg låten. I värsta fall tar man till med nakenchocker.
Spelar det sen verkligen nån roll vilken artist vi skickar? Jag sa i artikeln före att Anna Bergendahls låt var bland det blekaste vi skickat, och när jag som inte följt spektaklet på åtta år kan höra det så är den blek. Vem vi skulle ha skickat har jag inte en aning om eftersom jag inte såg nån av deltävlingarna. Men likväl var det folket som röstade som ville ha låten. Det är inte heller Christer Björkmans fel. Artistvalet spelar ingen roll. Vi skickade The Ark för ett par år sen, ett gigantiskt stort namn med en låt som var så långt i från svensk schlagerfestival som det gick, och den hamnade nästan sist. Och hur mycket man än hoppas så kommer varken Robyn, The Cardigans, Kent, Mando Diao, Soundtrack Of Our Lives eller Roxette att ställa upp i melodifestivalen bara för att Christer Björkman byts ut. Tävlingen i sig måste bli en meloditävling igen, oavsett om skivbolagen kan tjäna miljoner eller inte och oavsett om låtarna blir Sveriges biljett till exportmarknaden eller inte. Dessutom funkar det inte att ha hela nio tävlingar, sex svenska och tre internationella! Nånstans finns det en gräns. Och telefonomröstningarna håller bevisligen inte. Jag har sagt det förr och säger det igen: Det är ni som tittar (ja, dom som tar åt sig) som är skulden. Ni röstar, ni ville ha den här typen av festival som den är och då blir detta resultatet.

/JS10