Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Varför är musikbranschen rädda för folket?
Stafrin | 31 Januari, 2007 11:26

Jag erkänner. Jag gillade att se på Grammisgalan under 90-talet. Kanske för att det fortfarande producerades bra musik då. Givetvis minskar lusten ju sämre svenskt musikliv blir. Men jag ska inte klaga på det nu. Vad man däremot kan ta upp är varför alla är så fruktansvärt livrädda för det svenska folkets åsikter. Titta på prisgalor överallt, expertjuryer som bestämmer åt oss vilka som varit bäst under året. Man underkänner folket som en åsiktsfaktor och tar över jobbet. Och i den mån folket får vara med och bestämma så har man, försäkerhets skull, tagit fram ett antal godkända kvalificerade personer som man får välja mellan. Det är högst otänkbart att få välja fritt. Många försvarar det hela med att det är just kvalitet som svenskt musikliv betyder. När grammisgalan för ett par år sen försökte gå åt ett mer kommersiellt håll så lämnade flera journalister juryn. Musikens dilemma, kommersialism vs experter. Kvantitet vs kvalitet. Men för mig så är musik endast tycke och smak. När Per Bjurman satt i Aftonbladet och blev utsedd till "musikexpert" och idiotförklarade folk för att de inte hade samma musiksmak som han så mådde jag illa. Man kan inte doktorera i vad som är kvalitet inom musik för det är fortfarande upp till var och en.

Men jag ska verkligen inte försvara kommersialismen i musiken. Den har gått över alla gränser och är fullkomligt sjuk. Media, i form av Rix FM, Aftonbladet och Expressen, och skivbolag bestämmer hela tiden vad du ska köpa, vad du ska tycka och vad du ska lyssna på. Skivbolagen som bestämmer vilka som ska pushas på och vilka som ska få finnas på skiva. Och dessa ska pressa fram succéer hela tiden, till varje pris och med vilka metoder som helst.
Fast i slut ändan så är det dock skivköparna, alltså folket som bestämmer vilka artister som är bäst genom att köpa, i vilken form man nu än gör det, deras alster. Så när det är dags att belöna artisterna i form av en Grammisgala, vad är det som gör att folkets åsikter inte räknas? När årets låt ska utses, och folket får rösta, varför får de då fyra låtar att välja mellan? Visst, jag kräks på Idol och Basshunter, men det är fortfarande dessa som folk tydligen köper. Sen kan man debattera VARFÖR folk köper det, men det bör inte göras på en Grammisgala utan det är en fråga för vardagen, en fråga som dock ingen tar i. Totalt sätt inom musikindustrin så finns det bara en frågeställning: Varför får vi skiv/musikköpare inte bestämma själv om vad som är bra, utan måste, av både bransch, "experter" och media, ständigt ledas in i koppel mot det som anses vara bra? The Knife må ha vunnit sex grammisar och fått fem plus av alla recensenter, men det gör dom automatiskt inte till det bästa Sverige har i musik. Sitter man dessutom i tomtemasker med förvrängd röst och pratar till en hemvideo, blir man inte heller precis folkhemsfavoriter. Men musik är ju ändå bara en fråga om tycke och smak.

/JS07


 #
Ta bladet från munnen, Littorin!
Stafrin | 30 Januari, 2007 22:37
I P1 Morgon 23 januari kunde vi veta att alla vi som är arbetslösa är friåkare, s k freeriders. Det var arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins statssekreterare Eva Uddén-Sunnegård som fällde detta uttryck. Nu är det dags att sluta hymla, Littorin och Reinfeldt. Ta bladet från munnen och säg rakt ut vad ni anser om de arbetslösa, om människor som arbetsmarknaden motar bort och som får en stängd dörr i ansiktet av näringslivet för att de är över 35 eller född i ett annat land. Ni har sagt att ert mål med den nya arbetsmarknadspolitiken INTE är att straffa de arbetslösa. Ändå är vi "freeriders", friåkare som försöker åka gratis på samhället, det som egentligen är våra rättigheter. Vi är alltså snyltare som inte vill jobba. Nu var detta en statssekreterare som uttalade sig, så nu är det dags för sanning av regeringen. Vilka är freeriders och vad anser ni om oss arbetssökande? Var, i en skala från 1 - 10, ligger er medmänsklighet i förhållande till er syn på ekonomi?

/JS07
 #
Låt barnen få vara barn, Jan Björklund
Stafrin | 29 Januari, 2007 15:24
Skolminister Jan Björklund slår till igen. Nu vill han att skolorna ska ha möjlighet att dela ut betyg och omdömen redan från första klass. Man kan undra vilken sorts människor han vill ha, eller vad han förväntar sig av en 7-åring. Ett barn som börjar första klass är fortfarande i en blandning av lek och allvar och måste för chansen att utvecklas i sin takt. Men vi är kanske på väg tillbaka till förra sekelskiftet då barn skulle vara små vuxna, fast vi gör det i en mer lönsam och modern variant. TV-program som Lilla Melodifestivalen har i och för sig redan öppnat den vägen. Låt barnen få vara barn i mesta möjliga mån. Betyg i första klass är ett dåligt sätt att tvinga barnen in i en värld de inte är redo för.

/JS06
 #
Kändisar byter liv i dokusåpor
Stafrin | 27 Januari, 2007 22:47
När jag läser tidningslöpsedlarna så ser man vilket inflytande dokusåpor har egentligen. De kan få kändisar att byta yrke och karriär sådär rakt upp och ner. Patrik Ekwall är till yrket journalist och känd sportankare på TV4s sportredaktion. Men från och med i år är han inte längre känd från TV4 Sporten. Nu är han "Let´s dance"-Patrik. Peppe Eng var till förra omgången av danstramset omsadlad från sportkändis till "Let´s dance"-Peppe. Till och med Malou von Sivers har nu mera bytt epitet, från en av Sveriges mest kända och hyllade TV-reportrar till "Let´s dance"-Malou. Det är ingen som egentligen vet vem hon är. Strunta i att hon har haft valprogram, har egen talkshow och haft minnesprogram om 11 september, för hon är känd från "Let´s dance", vilket är störst. Först då fattar man hur skrämmande stort dokusåpor egentligen är. Nästa steg är att Victoria Silvstedt ställer upp i "Farmen" och blir "Farmen"-Vickan eller att Göran Persson blir "Big Brother"-Göran i nästa kändisomgång av programmet (fast det har han ju förvisso varit länge...).

/JS07
 #
Bostadsminister Mats Odells svåra bostadsekvation
Stafrin | 25 Januari, 2007 21:25

Bostadsminister Mats Odell har beslutat sig för att skrota den stopplag som nu hindrar att allmännyttans fastigheter säljs ut till bostadsrättsföreningar. Lagen skapades för fyra år sen av den socialdemokratiska regeringen, förmodligen för att släta över Leila Freivalds lägenhetsaffärer 2000. Åter tror vår Alliansregering alla svenskar är lika och rika och låter näringslivet bestämma hyror och priser. Man gör det alltså omöjligt för människor som inte är miljonärer och har en stor förmögenhet att bo i storstäderna, detta i en tid då man nästan gör det omöjligt för låginkomsttagare och arbetslösa att kunna betala hyran i normala hyresrätter. Jag skulle vilja att Mats Odell förklarar denna ekvation: Alliansens arbetsmarknadspolitik vill få människor att flytta till storstäderna för att få jobb, där det redan knappt finns några bostäder lediga, samtidigt som man ser till att dessa människor inte kan hyra sin lägenhet utan måste köpa den, med en svält lön som redan ätits upp av fackavgift och a-kassa. Jag får inte ihop det. Men och andra sidan, hade jag fått ihop ekvationen så hade jag förmodligen haft tillräckligt med pengar att kunna ignorera problemet, för det är ju Allianssamhället idag: Tänk inte, köp och kan du inte köpa, tough luck. Att skrota stopplagen är ett värdelöst förslag som, om bostadsrättsföreningarna nappar på det, kommer att skapa mer problem för de med en mindre inkomst som måste flytta.

/JS07


 #
Varför inte göra underhållande filmer?
Stafrin | 23 Januari, 2007 19:05
När jag såg Guldbaggegalan, tittar på de senaste årens succéer på galan, läser diskussionen om hur uselt svenskt filmår det varit och när jag hör styvmorsbehandlingen mot den nuvarande supersuccéen "Göta kanal 2" så kan jag inte låta bli att undra när svensk film ska börja göra filmer för att låta oss biopublik helt enkelt bli underhållna och inte för ständigt att krysta fram den filmskapare som mest kan likna en 2000-talets unga nyskapande Ingmar Bergman. Jag vet inte om jag är ensam med den åsikten, men i de flesta fall på de senaste årens Guldbaggegalor så har det handlat om filmer som fått fem plus i medierna, men som man aldrig någonsin ens sett filmaffischen på i sin stad och som lyser med sin frånvaro på biotoppen. Man kan fundera vem filmer görs för idag, recensenter, guldbaggejuryn eller folket. Men det är väl som vanligt, experterna vet mest, konsumenterna vet inget...

/JS07
 #
USA-valet 2009 kan bli historiskt
Stafrin | 22 Januari, 2007 22:19
Om två år är det val i USA. Det kan bli historiskt i många avseende. Antingen vinner Hillary Clinton och USA får sin första kvinnliga president. Eller så vinner Barack Obama och USA får sin första färgade president. Frågan är vem man ska heja på, får båda alternativen vore kul och välkommet. Vem det än blir så kan det inte bli värre än det redan är och jag tror många amerikaner håller med mig nu.

/JS07
 #
Ju fler prisgalor, ju mindre betydelse
Stafrin | 20 Januari, 2007 21:30
Grammisgala. Idrottsgala. Guldbaggegala. P3s Guldgala. Rockbjörnsgala. NRJ Music Award. Nickelodeum Music Awards. Finns det nån som orkar följa alla dessa prisgalor. Snacka om att det är överdrift i galor där man ska dela ut allehanda fula statyetter till höger och vänster. Jag minns den tiden då det enda musikpris som fanns var Grammisen. Nu ska varenda medium med självaktning ha ett musikpris där man ska prisa de artister som man själv pushat fram bäst, för ofta speglar mediets egna musikstil de nominerade. Och om man nu snackar musikpriser så måste ju nånstans också artisterna tycka att det är ganska trist med dessa priser, för ju fler priser det finns ju mindre värda och betydelsefulla blir de ju blir de ju. Nej, tillbaka med en prisgala för varje underhållningsform (film, musik, sport osv). Gärna en oberoende (som alltså inte är knutet till något särskilt medium) där konsumenterna bestämmer, för eftersom det är vi konsumenter som köper så måste ju våra röster väga tyngst. Inte expertjuryns.

/JS07

 #
Mona Sahlin - inget säkert kort
Stafrin | 18 Januari, 2007 19:21
Äntligen nån som VILL bli partiledare idag. Mona Sahlin utropas redan som socialdemokraternas nya framtidshopp och ledare, trots att det är två månader kvar innan hon officiellt väljs. Att Sahlin har lyckats frälsa det egna partiet och de egna partiorganen hyggligt är en sak, men det är väljarna som ska föra henne till den unika posten som Sveriges första kvinnliga statsminister 2010. Enligt en undersökning som Aftonbladet gjort så har hon det just nu mycket svårare där och givetvis spökar tobleronen fortfarande. Oavsett om det var 12 år sen så kommer hon mer än hon fått göra på många år att få kämpa mot sitt förflutna. Som minister i Perssons regering så har hon i de flesta fallen hamnat på relativt små poster där hon inte riktigt kunnat rosa marknaden, utan fått förlita sig på svenskarnas förmåga att glömma och förlåta. Och i kölvattnet på skandalerna kring Stegö-Chilo och Borelius så kommer hon att granskas mer än nånsin och få frågan om och om igen om hennes nuvarande förmåga att hålla reda på ekonomin, både av väljare, media och Alliansledare. Hon har alltså fyra år på sig att försöka visa sig så trovärdig att Tobleroneaffären är ett minne blott i väljarnas ögon. Dessutom i tider då facket behöver all stöd den kan få och hon själv, hur mycket hon själv försöker hävda motsatsen, tidigare inte varit nån vän alls med LO och själv inte varit med i facket på 11 år. Jag har sagt tidigare att det socialdemokraterna behöver bli är en motpol till Alliansen och jag är inte så säker att man blir det med Sahlin i spetsen. Om socialdemokraterna ska få tillbaka sin stämpel som arbetarparti så borde man kanske istället ha försökt att leta längre ner bland folk som jobbat och tillhört arbetarna en längre tid, men också kunnig i socialdemokratin och dess ideologi. Men då kanske det inte hade blivit en kvinna, vilket jag också tycker är rätt nödvändigt, efter pamp-Persson. Vill socialdemokraterna bort ifrån Göran Perssons pampaktiga en-manna-styre och dessutom ha en kvinna så är Sahlin det enda alternativet, eftersom både Östros och Nuder, förutom att de är män, tillhörde Perssons innersta krets. Så jag vet inte om Mona Sahlin känns så tryggt, men i nuvarande läge så tror jag inte att socialdemokraterna har nåt annat alternativ än att testa. Jag kan bara säga lycka till!

/JS07
 #
Perssons revansch i riksdagen...
Stafrin | 17 Januari, 2007 11:47

Årets första klassiska politiska kommentar hämtades från 2007 års
första politiska debatt i riksdagen, som också var Göran Perssons
sista. Göran Persson lärde statsminister Reinfeldt ordspråket "Man ska inte kasta sten i glashus". Fredrik Reinfeldt berömde Göran Persson och gav sen en känga
till den eventuella efterträdaren Mona Sahlin med orden:
"Efter Göran Persson går socialdemokratin märkligt nog inte framåt..."
Göran Persson visade på att han när han kan ändå är en bra retoriker
och svarade med en stor bit ironi:
"Nej, man ska inte gå tillbaka..."
Och publiken fattade efter ett tag att Persson menade att Reinfeldt
utnämnde Carl Bildt som utrikesminister, varpå Persson sa flinandes:
"Nu börjar det sjunka in"
Tro det eller ej, det kommer tillfällen när jag kommer att sakna Göran Persson...

/JS07


 #
Kommunalråd i Sundsvall avgår efter stress!
Stafrin | 16 Januari, 2007 20:40
Sundsvalls kommunalråd Christer Berglund avgår efter rekordtid, nästan lika kort tid som Maria Borelius. Anledningen är stress och jag kan förstå honom. Det tog en helt månad för att i överhuvudtaget få ihop en kommunalfullmäktige i stan efter valet. Men detta är också ett bevis på en sak som vi människor ofta glömmer hos politiker. Vi är vana att se dessa tuffa, bestämmande och ständigt kämpandes politiker som inte tycks ha nån form av privatliv. Men under denna fasad är även de människor där det ibland tar stopp. Man tar till medel för att orka. Vissa tar till spriten, medan andra går på till dess att det blir en mur i vägen. Hastigt och olustigt så blir man påmind om att man trots allt är mänsklig och blir tvungen att stanna upp. Christer Berglund väljer nu att bli ny VD för HSB Mitt istället och jag kan bara önska honom lycka till. Kanske är det så att hans lyxliv börjar nu, för hänga med i den karusell som är nu i Sundsvall är inte lätt.

/JS07
 #
Varför denna tekniska jäkt?
Stafrin | 15 Januari, 2007 09:13

Innan jag skriver denna fundering så vill jag säga att min mening inte är att framstå som en gammal bakåtsträvare och inte heller som en ”better-knower”, även om en del kanske kommer att ha sina tankar åt det hållet. I dagarna har det kommit ut en ny bok om saker som är på väg bort från vår vardag och på väg att ersättas av andra saker. Boken är skriven av skribenten Johan Tell och tar upp allt från skrivmaskin till överlakan och stämgaffel. Dessutom togs frågan om svenskens ständiga behov av nya saker upp i Fredrik Lindströms utmärkta program ”Världens modernaste land”. Och frågan från mig är också; varför är vi svenskar så beroende av allt nytt som kommer. Förr i tiden kunde man överse med det eftersom det nya då alltid kom i pö om pö och man hade inte samma press på sig att skaffa det nya som idag. Men numera, i 2000-talet, så är det som en slags tvångsbyte av samhälle vare sig vi vill det eller inte. Allt nytt ska komma på en och samma gång numera och alla ska ha det på en gång. Men behöver vi verkligen allt det nya som kommer?
Jag är den typen av människa (utdöende eller inte, jag vet inte) som köper saker efter behov och nytta och inte efter nyhetsvärde. Idag är detta tyvärr i och för sig likvärdiga begrepp eftersom marknaden med det samma plockar bort det gamla nästan direkt efter att det nya har kommit. Men jag försöker kolla om den nya saken verkligen är bättre praktiskt eller om den bara är en flashgrej som är lite bättre ljud- eller bildmässigt. Men mycket av det vi köper idag gör vi för att vi vill ha det bekvämare och lyxigare, inte för att det vi köper nödvändigtvis praktiskt är bättre än det gamla. Det är som konstnären Ernst Billgren har sagt:
"Det går baklänges här i världen, först hakar man på grejen, sen skapar man behovet”
Dessutom har många människor väldigt svårt att klara av att se en människa som inte hakat på den nya trenden utan är nöjd och glad med det gamla. Många tittar förundrat när jag fortfarande kommer med en freestyle och inte en bärbar mp3-spelare. Och innan jag fick en DVD-spelare gratis av mina föräldrar så fick jag försvara mitt ointresse av denna maskin flera gånger för vänner och bekanta. Och i Bingolotto i går, som jag zappade förbi när det nästan var slut, så försökte programledaren Rickard Olsson nästan tvinga ett äldre par som just vunnit en miljon att köpa en digitalkamera, fast de tydligt visade ett större intresse för sin lilla kamera med vanlig film.

För ett par år sen så såg jag på Agenda och sist där så hade Lasse Åberg programpunkten ”Veckans eftertanke”. I den eftertanken refererade han till en göteborgsmusiker som hette Ladislaus Horatius, som dragit i nödbromsen på ett tåg mellan Stockholm och Göteborg och sen gått mellan vagnarna som Jesus själv och frågat alla:
”Varför har ni så bråttom, varför har ni så bråttom?”
För det viktigaste idag är inte att det vi har är praktiskt, det är att det går fort och är fint. Det är som min före detta svåger en gång sa när vi diskuterade VHS-apparatens vara eller icke vara. På min fråga vilken PRAKTISK skillnad en DVD har i jämförelse med en video sa han:
”Ja, man slipper backa tillbaka filmen!”
Men det finns vissa saker med den nya snabba tekniken som gör att man lätt blir lurad. Som detta med MP3-spelare. Den ger säkert ett fint ljud och det är säkert bra att kunna samla 700 låtar på ett ställe (vart man nu ska resa för att kunna lyssna igenom alla dessa på en gång…?). Men går den minsta sönder sen så är det bara att kasta och köpa en ny.
En kassettbandspelare som är lite defekt (beroende på vart den är defekt förstås) går fortfarande att lyssna på. Man spar en oändligt massa pengar. Det enda jag förlorar är möjligen ett digitalt ljud, men, vad då, jag ska ändå inte öppna nåt diskotek. Eller det här att ladda ner musik till mobiltelefonen. Det enda du snart inte kan göra i din mobiltelefon är prata i den. Dessutom ser jag med fasa hur musik i framtiden kan bli förpassad till att bara vara en cool ringsignal på en telefon och inte ett kulturellt nöje för alla.

Men det finns vissa saker där jag ändå med glädje har accepterat av de nya influenserna som kommit. Givetvis tycker jag att internet och bredband är en bra nödvändighet, därför att den inte bara är cool, den tillför dessutom nåt praktiskt. Och webradio och även i viss mån webb-TV, det tillför nåt praktiskt användbart, i och med att den är mer varierad än den radio och TV vi har i våra normala apparater. Men jag försöker också att acceptera att allt folk inte är intresserade/har råd/kan köpa allt detta och jag kommer inte att bli glad den dagen Sveriges Radio slutar med den radioformen de har idag eller då vi är tvungna att handla allt vi vill ha via nätet. Då tycker jag att det är bra om det gamla finns kvar, i alla fall i våra medvetanden, så att vi inte får ett A-lag och ett B-lag i samhället.

Så mitt råd är; om ni skaffar nya saker, gör det för att NI vill det och har användning för det, inte marknaden eller grannen. Trots allt, det finns viktigare saker i denna värld. Njut av livet och naturen runt omkring istället. Morsning.

/JS07


 #
Lindström får mig att fundera
Stafrin | 12 Januari, 2007 20:43
Jag skulle verkligen vilja gratulera SVT till den fantastiska satsningen "Världens modernaste land"! Fredrik Lindströms program har verkligen fått mig att både fundera en del och samtidigt känna igen en del hos andra. Men framför allt har programmet fått mig att stundtals fundera på om jag själv verkligen är svensk. Kusligt, men roligt på nåt vis...

/JS07
 #
Är vi säkrare med ständig övervakning?
Stafrin | 11 Januari, 2007 20:42
1984 är här! Numera är ”Big Brother” inte bara en taskig såpa i TV, utan hela samhället. Du övervakas överallt i samhället. Problemet är att man har lyckats smyga in det och hävda att allt är för ditt eget bästa. Och troligen är en del av det det, som kameror i affärer för att hitta snattare och annat. Men absolut inte allt. Sen tidigare har ju de flesta dokusåpor koncentrerat sig på att försöka följa alla sina deltagare dagligen och överallt. Dessutom så publicerades en artikel i Sundsvalls Tidning, dagen innan julafton, där man räknade upp alla sätt som samhället har att övervaka dig. Det är allt från sparande av mobilsamtal och SMS av operatören, övervakningskameror i taxi, registrering av bankomatuttag och lagring av e-post till osynliga koder i din färgskrivare, navigeringssystem i din bil och registrering av kollektivtrafikanters resor. På gång inom trafiken är svarta lådor i bilar så man kan se hur de framförs, automatisk inläsning av nummerplåtar som man ska kunna kartlägga alla bilresor, telematik för att tillsammans med GPS övervaka bilars fart, position samt även samtal i bilen.

Försvarsminister Mikael Odenberg har nu lagt fram ett förslag om att kunna avlyssna vanliga människors telefontrafik, och för den som tror att en ny regering skulle ändra nåt så var frågan på tapeten redan på Leni Björklunds tid.
Allt påstås vara för skydda oss mot terrorister. Det är lätt att säga att det är för vårt eget bästa och att vi är säkrare, men frågan är vad som blir säkrare? Känner vi oss verkligen tryggare om vi övervakas av ständigt av regeringar med maktbehov som inte tycks känna nåt riktigt ansvar för sina väljare och medborgare? Vad händer om fel person hamnar vid makten? Vart går vår gräns för hur mycket samhället får följa oss. Och hur mycket hotas demokratin i världen av ständig övervakning? Dessa är frågor som vi borde ställa oss innan vi tror att vi är trygga av mer kameror och övervakning. Mikael Odenbergs förslag öppnar för ett samhälle där ingen till slut törs prata om nåt utan att undra vem som lyssnar och där integritet är ett ord som urvattnas mer och mer. Vi är en del av ett hemlig krig där vi kontrolleras och styrs allt mer. Därför är det viktigt att vi funderar vad våra tankar, vår frihet och integriteten är värd. Numera är det inte bara storebror som ser dig utan hela släkten. Så var på din vakt.

/JS07


 #
Media bjuds på skandaler som Carl Bildts
Stafrin | 09 Januari, 2007 08:37
När jag ser historierna kring Carl Bildts optionsaffärer så slår det mig hur mycket svenskarnas tolerans har förändrats. Hade detta varit för 10 år sen, med den socialdemokratiska regeringen, så hade väljarna gått man ur huse och krävt Lena Hjälm-Walléns avgång. Men efter alla granskningar av regeringen Reinfeldt så har folket fått en väldig acceptans för dessa saker. Finansminister Anders Borgs affärer med svart hemhjälp, en person som dessutom inte ens hade uppehållstillstånd, lades åt sidan, Tobias Billgrens TV-licensskolkanden berömdes på många håll för att han var ärlig och fler och fler kritiserar mediernas granskanden med orden "vi hade gjort samma" eller "man kan inte begära att de ska leva som ministrar hela livet". Hade man haft samma acceptans om det hade varit en socialdemokratisk regering som hade gjort samma saker? Är detta i så fall ett bevis på en allt större tilltro till det borgerliga samhälle vi nu har? Därför är det förvånande att de moderata politikerna inte utnyttjar denna acceptans bättre. Om Carl Bildt hade sagt rakt upp och ner att "jag ville ha pengarna" så hade han kanske inte sluppit granskningen, men han hade troligast haft ett bättre anseende. Hade Anders Borg sagt att han ville ha svart städhjälp då istället för att hitta på diverse historier så hade förmodligen folket nickat förstående än mer. En stor del av folket accepterar ju det ändå. På så sätt kan man säga att man får vara tacksam att medierna bjuds på den skandal som annars en stor del av folket skulle ha ignorerat fullständigt annars.
Sen så kan jag instämma med Aftonbladets Lena Melin som i TV4s Nyhetsmorgon imorse ansåg att det kanske inte alls var bra med ministrar som har aktieinnehav. Oftast har de aktier i företag som de själva har intressen i och det är oftast i såna intressen de blir minister inom och förr eller senare så hamnar de i en rävsax där de ska ta ställning, nåt som kan vara förödande.
Carl Bildt kommer knappast att varken avgå eller få sparken för detta. Han är själv för erfaren politiker för att avgå frivilligt och han är för stor tillgång i utlandet för att Reinfeldt skulle våga avskeda honom. Och den tilltänkta utredningen kommer knappast att leda nånstans. Det man bara får hoppas är att Alliansen har hittat ett sätt attsätta munkavle på utrikesminister Bildt lagom till dess att ett beslut om gasledningen över Östersund ska tas, för det är väl då som det verkliga beviset om det var en muta från Voztok Nafta eller inte lär komma fram.

/JS07
 #
Pant på batterier - bra danskt förslag!
Stafrin | 08 Januari, 2007 22:54
Danmark har hittat sitt sätt att hjälpa till med miljön. Danska politiker har lagt fram förslag på att batterier ska beläggas med samma pant som burkar och PET-flaskor och den danska miljöministern Connie Hedegaard är positiv till idén. Idén låter väldigt intressant och förnuftig. Om det är så att pengar är det som ligger människan närmast just nu i denna tid så kan detta vara ett smart sätt att hjälpa jorden. I Sverige lär inte förslaget tas i bruk. Politikerna här anser sen länge att det inte är deras bord utan producenternas ansvar. Och producenterna lägger det säkert på någon annan. Ett annat sorts kretslopp, helt enkelt.

/JS07
 #
Efterlystes: ett nytt parti
Stafrin | 07 Januari, 2007 19:18
Det är tre år och nio månader kvar till nästa val. Vi vet alla hur detta valet utspelade sig. En kamp mellan två regeringsalternativ där knappt någon av de inblandade partierna ens berörde frågan om de sämst ställda, de arbetslösa och de lågavlönade på ett vettigt sätt. Ingen av alternativen gav nån hjälp till invandrarna i Sverige som fortfarande är utanför samhället. Socialdemokraterna visade under Göran Perssons ledning i över tio år att de glidigt längre och längre bort från de arbetare som en gång hjälpte dom till makten. Åtgärder på åtgärder, smygförsämringar, löften och lite handling. Alliansen har på fyra och en halv månad svikit nästan hälften av de som hjälpte dom till makten och nästan alla av de som de lovade ett bättre liv för. Inget pekar på att Alliansen blir bättre under de kommande åren och socialdemokraterna, troligast under Mona Sahlins ledning, lär inte ändra kurs så mycket från Göran Persson. Därför efterlyser jag nu ett nytt politiskt parti i Sverige som ignorerar den gällande höger- eller vänsterskalan. Vi behöver ett alternativ som vågar stå på arbetarna, de lågavlönade och de sämst ställdas sida och där alla åtminstone är välkomna i samhället. Och man behöver INTE vara kommunist för att bilda ett sånt parti, man behöver inte ens vara vänsterpartist, för det är inte kommunistiskt att vilja hjälpa folk. Man behöver inte ens vara vänsterinriktad för att fatta att nåt måste hända. Visst fattar jag att marknaden är viktigare nu än nånsin och att det är näringslivet som i mångt och mycket föder oss och vår ekonomi. Men därmed inte sagt att man måste lägga sig platt för allt de gör, därmed inte sagt att man behöver acceptera allt och man behöver inte heller stå med aktieportföljen i hand och nicka med ett hånflin. Vi behöver titta längre än in i spegeln. För ingen blir hjälpt av ett samhälle där man antingen ska behöva vara rädd för att yttra sig på sitt jobb, där man ska behöva ta dyngjobb för 360 kronor om dagen och sen socialbidrag, där lönen ska behöva gå till fackavgift och a-kassa samtidigt som priserna på allt blir högre eller där man kastas från åtgärd till åtgärd efter löfte om jobb. Vi vet alla nånstans att politiker lovar mycket och håller inget, men ändå accepterar vi det. Vi har numera två sorters samhällen att välja mellan, ett rött eller ett blått, som båda går åt samma håll och där få känner sig riktigt trygga. Och ingen av partierna utanför riksdagen, varken åt höger eller åt vänster verkar vilja nåt vettigare. Därför vill jag se ett nytt parti som vågar gå åt ett annat håll och som står på folkets sida. De nya partierna som kom till 2006 års val valde att profilera sig på ett år. Tre och ett halvt år är lagom för att ge oss ett nytt alternativ till nästa val. Vi är trots allt 9 miljoner innevånare i denna s k demokrati fördelade på 21 län, inte 2 miljoner för delade på 3 städer.


/JS07


 #
Kampanj för hemlösa i Paris
Stafrin | 04 Januari, 2007 15:51
Titt som sätt när man pratar om samhällsproblem med folk så kommenterar de genom att avundsjukt titta Frankrike:
”Det skulle vara som i Frankrike, där spärrar de vägarna för att få som de vill…”
Nu finns det än fler anledningar att titta på Frankrike. Där finns det folk som gör nåt för de hemlösa och det ger resultat hos politikerna också. Organisationen Don Quixotes Barn har ställt ut ca 150 tält i Paris för de hemlösa. Ca 7 miljoner fransmän lever är fattiga, alltså 80 % av Sveriges befolkning. Det är en kampanj som startades av den franska komikern Augustin Legrand och som nu nått den franska regeringen som planerar ett lagförslag där alla ska ha rätt till en bostad och om man inte fått det så ska man få gå till en domstol och kräva det.
Här i Sundsvall fick Statsmissionen RIA i många år kämpa och be åt kommunen för att få sätta upp ett soppkök på torget över jul och ett år försökte kommunpolitikerna in i det sista hävda att det ”inte såg bra ut i statsbilden”, innan de till sist gav med sig efter uppmärksamhet från media.
I Paris får man ställa ut 150 tält åt de hemlösa. Vi i den rika västvärlden lever lite i en ytlig glamourvärld där det viktigaste är att man har en väl fungerande mobiltelefon och därför är det roligt att se hur välgörenhet ändå kan påverka och förhoppningsvis kan detta också få de svenska politikerna att tänka om och visa på att det finns folk även i Sverige som har det svårt och som man kan hjälpa. Heder, Frankrike och Legrand.

/JS07
 #
Språkförbud istället för språktest
Stafrin | 03 Januari, 2007 10:03
Vissa förslag från ett politiskt parti är så vattniga att det lyser igenom att det måste finnas nåt annat bakom idén. Som folkpartisterna Allan Widman och Ewa Bertz idé om att förbjuda annat språk än svenska i klassrummen. Ska man på allvar tro att Folkpartiets viktigaste mål är att bestämma vilket språk som invandrarelever ska få prata under de dryga 15-20 minuter som det tar att fylla i de uppgifter läraren gett ut? För det första så är det respektlöst mot alla nya invandrare i klasserna som kanske bott i Sverige knappt ett halvår. Man kan inte lära sig något med kniven mot strupen, utan ett nytt språk lär man sig bäst i sin egen takt. Dessutom är det så utpekat att det handlar om invandrare, vilket för mig är diskriminerande. Det skulle förmodligen inte gälla om två infödda svenska elever satt under en lektion och smygtränade på engelska eller tyska provet. Jag kan tycka att det är mer skandal i så fall att många lärare idag inte ägnar mer tid till undervisning, utan bara slänger ut ett papper och låter eleverna göra vad de vill sen.
Detta förslag är solklart bara ett annat sätt att revanschera sig och få igenom sitt diskriminerande språktestförslaget som FP så snöpligt fick ge ifrån sig vid regeringsbildningen, idén som för sex år sen räddade folkpartiet i valet. Nu när partiets trovärdighet är lika med noll efter spionaffären och siffrorna faller som ett JAS-plan så behöver man något för att lyfta igen och gamla idéer kan ju bli nya om man putsar riktigt bra.
Naturligtvis är det bra att värna om det svenska språket, det är jätteviktigt, men vi måste också respektera andra människors kunskap och egenskaper. Och i en tid då Sverigedemokraterna växer sig starkare, framför allt i det området som förslaget kom ifrån, nämligen Skåne, så är det extra viktigt att visa upp en mer tålmodig och trygg attityd mot invandrare och inte bara pressa dom i ett hörn hela tiden. Och jag är nästan säker på att om nån av oss infödda skulle flytta till till exempel Israel eller Italien och där möta en annan svensk så skulle vi direkt sätta igång och prata svenska med den människan och förmodligen hålla det sen.
Så om FP istället funderar på hur man ska få undervisningarna i skolan att i över huvudtaget att fungera, så tror jag att skolorna och eleverna själva klarar av att hantera eventuella språkproblem själva.

/JS07
 #