Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Rödgrön allians - Mission Impossible?
Stafrin | 31 Oktober, 2008 20:25
Mona Sahlins plötsliga störtdykning i undersökningarna förklaras med Socialdemokraternas illvilja att samarbeta med Vänsterpartiet. Det är möjligt, men samtidigt så har inte Mona Sahlin varit bra på i debatterna och göra sin politik klar. Man har i stort sätt missat att rida på alla dom misstag som Alliansen har gjort genom att hålla sig dolda då istället för att gå ut i medierna. Och gällande ett samarbete med Lars Ohly, gissa, det kommer inte bli lättare om det är det allt ska hänga på. Att fyra borgerliga partier som sen tidigare haft nästan samma politik och åsikter i mer 10 år klarar av att samarbeta är en sak. Men klarar tre partier av det, där en varit hoppjärka och hoppat mellan olika samarbetspartners för att få sitta vid makten och en haft så udda åsikter att socialdemokraterna inte velat ha med dom att göra? För att Vänsterpartiet ska kunna accepteras av socialdemokraterna som en passande medlem i en rödgrön allians så måste man först göra sig av med EU-motståndet, vilket vore en smärre katastrof för då om något så kommer det partiet att stört dyka och kallas för populistiska. Sen så ser jag inte alls att Vänsterpartiet skulle kunna gå med på den allt mer högerinfluerade politik som socialdemokraterna har på ett flertal områden, bland annat ekonomin. Jag tror fortfarande att en rödgrön alliansregering är väldigt svår att åstadkomma och jag hoppas också fortfarande att den inte blir av. Det sista Sverige behöver är det slutgiltiga beviset på att vi i praktiken bara har två politiska alternativ att välja på i landet, som i utförande ändå liknar varandra. Om Mona Sahlin ska kunna hämta igen en del så tycker jag att det klokaste vore att visa sig vaken som det oppositionsledande partiet, synas och skrika när något är fel och när Alliansen gör bort sig. Inte bara stå i TV nån gång i en debatt och upprepa samma valfläsk om och om igen.

/JS08

Bloggtoppen.se
 #
Skön krönika av Mats Olsson i Expressen
Stafrin | 26 Oktober, 2008 21:13
Vissa krönikörer har det där extra när det gäller att få till dom korrekta orden som slår hårt och som biter bäst. Läs dagens krönika av Mats Olsson om den kommande underhållningsserien "Mästarnas mästare". Men det mest lysande är hans totalt underbara sågning av "Idol" längre ner i artikeln. Läs och njut av skön retorik!

/JS08

Bloggtoppen.se
 #
James Bond - nu en actionfigur i mängden
Stafrin | 23 Oktober, 2008 17:33
Emellanåt känns det kul att skriva något som inte rör politik eller världshändelser. Och denna spaning kan man ha invändningar om och kalla för lite väl petig om man vill, men det är kul att få vara det ibland. Det är ju premiär snart för nya Bondfilmen "Quantum of solace" och alla har gjort kollektivt vågen åt Daniel Craig sen han tog över agentmanteln. Jag har då sett alla Bondfilmer som har kommit ut och jag tänker som vanligt vara motvalskärring och säga: Ge oss tillbaka en riktig James Bond! Jag ska verkligen inte såga Daniel Craig som actionskådis. Förra Bondfilmen "Casino Royal" var ingen dålig actionfilm, verkligen inte, men det var banne mig inte en Bondfilm! Och jag kan omöjligen bedöma om Daniel Craig är en bra James Bond, eftersom han numera inte ens är James Bond, mer än till namnet. När man, som man nu har gjort, har skalat av James Bond på nästan alla de karaktäristiska kännetecken som har funnits genom alla filmer så kan jag inte bedöma om han är en James Bond eftersom han inte längre agerar som James Bond.
Dessa idéer som filmskaparna har kommit på nu med många filmserier, att börja om från början med en serie som på gått i flera filmer i rad är för mig en ganska tveksam förekomst, framför allt eftersom man i många fall ändrar på historien plötsligt. Man förutsätter därmed att tittarna plötsligt ska nollställa sig och glömma bort att de tidigare filmerna helt har existerat. Framför allt i de nya Bondfilmerna där nu (i "Casino Royal" alltså) 007 plötsligt är tillbaka från början innan han blev agent. Normalt sätt så skulle detta i så fall utspelat sig på 50-talet och med en manlig M. Men de nya filmerna är moderna, med både mobiltelefoner och referenser till 11 september, och fortfarande med Judy Dench som den kvinnliga M som första gången presenterades i "Golden eye" 1995. Men det räknas inte utan är utraderat. Hon var med från början. Kalla mig petig, men jag köper inte detta utan tycker det känns lite som att underskatta tittaren och Bondfanet att ingen ändå minns eller håller koll på de tidigare filmerna. Har man slut på idéer så tycker jag att det är lättare att lägga ner serien än att ignorant radera allt det tidigare och börja om.
Det är möjligt att det är nyskapande att göra en ny James Bond och jag må kanske vara rätt gammaldags, men nyskapande för nyskapandets skull och inte för att det ger någonting, som det mycket är i dagens samhälle, är något jag inte köper. Man har haft ett filmkonsept som trots allt har stuckit ut från det mesta action som kommit genom åren och som har gjort James Bond till en karaktär och en rollfigur som folk minns och följt. Men numera är James Bond mer en dussinhjälte av actionmodell som följer en mall som alla actionfilmer ska göra och det gör tror jag, jag kan ha fel på den här punkten dock, att den dagen Daniel Craig ersätts av en mindre populär skådis som James Bond lär filmerna såsmåningom dö ut.
Nu har jag självklart inte sett nya "Quantum of solace" och jag har inget emot att se den, men jag lär se den som en actionfilm i mängden och inte som en James Bond-film. Jag vill ha en cool James Bond med sin vodka martini, uppfinningar, snygga tjejer och bilar med vapen. Som sagt, kalla mig gammaldags, men jag håller helt med Janne Hallman, recensent på Sundsvalls Tidning i sin recension av filmen; Om det inte känns som Bond, vad är då poängen med det hela?

/JS08

Bloggtoppen.se
 #
Livskris runt 25 – dags att dra i nödbromsen!
Stafrin | 22 Oktober, 2008 11:58
I Aftonbladet talar man nu om ”kvartlivskrisen”. Allt fler runt 25 hamnar i en livskris och blir utmattade och utbrända. Det känns skönt att fler nu börjar reagera på att 20-åringar bränns ut och att pensioneras och att redan här kalla det för en sorts ”livskris” är bara ett till bevis på hur sjukt det är. Fler och fler människor börjar undra vart vi är på väg i samhället idag, vilket också är en bra början. Och hur skulle ungdomar inte kunna brännas ut som det ser ut idag. Du ska idag jobba ihjäl dig nästan dygnet runt, du ska hinna träffa alla, helst ska du också ha ett 20-tal vänner som du ska hinna festa med så ofta som möjligt, du ska dessutom äga all lyx och teknik, du får inte ha några större fel på dig utan vara helt sjukdomsfri jämt, ha det perfekta kontakt nätet och sen någonstans däremellan också hinna träffa kärleken och skaffa barn. Lägg till detta ett mediaflöde som strömmar över oss som aldrig förr med rubriker om kriser, dödshot, terrorattacker, undergånger och våld i alla dess former så är det inte konstigt att man går in i väggen. Krav, krav, krav och hot, hot, hot. Problemet är att de enda som kan göra något åt detta är vi själva. Vi accepterar detta och leker med och låter allt och alla styra oss rakt in i väggen utan att vi ens skriker stopp. Det är kanske dags att börja sätta ner foten och ta en funderare om inte berg- och dalbanan inte går lite för fort. För som en bloggare på Aftonbladet så förnuftigt skrev: Den verklighet många lever i idag är oerhört långt från vad som är i människans natur. Trots allt är vi bara människor och då spelar det ingen roll hur många hundra- och tusenlappar som företag och samhälle kommer viftandes med, det finns en gräns och det är dags att vi hittar den och börjar dra i nödbromsen. Det är våra liv och då är det kanske dags att ta tag i det, oavsett vad konsekvenserna blir. Annars har nästa generation en livskris vid tonåren. Man ska inte bara tjäna pengar och hänga med, man ska faktiskt må bra någon gång också…

/JS08

Bloggtoppen.se
 #
En skivsamlares vånda idag...
Stafrin | 18 Oktober, 2008 22:17
Ibland är det skönt att kunna tänka en del när man är ute i höstsolen och bara går. Att rensa tankarna. Jag satt vid Selångersån och tittade på när kvällssolen gick ner vid vattnet och funderade en del kring musikbranschen och mitt intresse för musiken. Idag så är mitt intresse för den lika med noll. 98 % av all musik jag köper idag är äldre skivor av vinyl eller 90-tals-CDs. Det ska mycket till innan jag köper något nytt (eller snarare innan jag hittar något nytt som är intressant). Så har det inte alltid varit förstås. Min skivsamling är naturligtvis inte bara ihopköpt på en second handaffär. Och jag känner mig rätt kluven inför detta bristande intresse. Jag gillar att upptäcka ny bra musik och så har det alltid varit. Jag minns med glädje när jag 1999-2000 prenumererade på Mr Musics danssamling Maximum Dance. Varje månad fick jag ny bra euro- och trancemusik i brevlådan och jag upptäckte nya artister och låtar hela tiden. Jag köpte CD-singlar i en aldrig tidigare strid ström dessutom då. 1996 så var musiken som mest variationsrik och jag började lyssna mer och mer på ny sorts musik som jag tidigare sågat, brittpopen och eurodiscon. Detta saknar jag idag. Att kunna upptäcka ny spännande musik, mitt ibland all obegriplig flumrock, melodifestivaldisco och ”Idol”-blask och kunna ägna mig åt det. Mycket av mina musikaliska minnen är förknippade med såna tillfällen. Tyvärr var det länge sen jag hörde någon låt idag som verkligen slagit knock på mig som mycket musik under 80- och 90-talet gjorde.
Samtidigt så vet jag också att för varje dag så går så minskar möjligheten att kunna bevara den musik man tycker om. Får utvecklingen och musikbranschen som den vill i framtiden så köper vi en låt på nätet i en månad innan vi raderar den och förväntas glömma den. Och om inte jag får bevara den musik jag tycker om och behålla den för framtiden så är jag inte intresserad. Musik är för viktigt för mig för att vara en ytlig slit- och släng-vara som bara ska vara som skval och ekonomisk kossa för skivbolagen. Och dessutom så blir den digitala musikutvecklingen ett hot mot framtidens kulturhistoria. Om vi inte bevarar det vi ger ut utan förväntas bara ha det som något som passerar förbi hela tiden, hur ska framtidens folk kunna ta del av det vi lyssnar på idag? Är musik idag BARA till för att bolagen och artisterna ska tjäna pengar? Ska inte vi som konsumerar, eller förväntas konsumera, få ut något av det? Och är vi så ointresserad av musik att vi egentligen skiter i huruvida vi får valuta för det vi köper eller inte? Är det viktigare att vara hipp och följa med i den ”praktiska” digitala utvecklingen än att kunna bevara musiken för framtiden? Och i dessa tider, med dessa frågor, så är det rätt skönt att inte behöva bry engagera sig för mycket, eftersom det som ges ut idag för det mesta är dynga i alla fall. Det känns skönt då att kunna frossa bland vinylskivor och ge blanka f** i vad som säljs och inte och hur det säljs. Att kunna hitta fina jazzplattor bland vinylbackarna eller 80-talsskivan man saknat medan musikbranschen och konsumenterna slåss om hur de nya låtarna ska spridas via nätet. Nej, jag önskar verkligen att trenden vänder, så vi kan börja ta musik på allvar igen och kan börja bevara och delge det vi gillar till andra (nej, jag talar inte om att fildela!). Men när nu det ser ut som det gör så kanske man ska vara glad för det är som det är. Musik är viktigt på mer än ett sätt. DET får man aldrig glömma bort för framtiden!

/JS08

Bloggtoppen.se
 #
Inga vettiga krisbesked av Alliansen
Stafrin | 12 Oktober, 2008 23:09
Vem ska ta anvar för krisen? Den frågan har jag ställt förut och den krävs att ställas igen och igen, inte minst efter att jag den senaste veckan sett de mest underliga kommentarer från regeringen och efter att ha sett kvällens partiledardebatt i "Agenda". Maud Olofssons befängda idé om samordnare på både regional och nationell nivå är väl det mest tydliga. Att tillsätta en nationell samordnare, efter att ha tillsatt regionala samordnare, som ska vara en förlängd arm för de drabbade av alla varsel till regeringen. Men exakt VAD ska de göra då??? Någon plan kom inte, mer än att veva de gamla klyschorna med sänkt arbetsgivaravgift och annat som redan bevisats inte håller. Behöver de två samordnartjänster nu för att utföra det som regeringen själva jobbat med i två år? Nej, åter lånar Alliansen metoder av socialdemokraterna som dom själva har kritiserat och slänger på en annan titel. Det vill säga att till sätta en utredare som får noll material och gör väldigt lite för att lugna massorna, fast här kallad samordnare, nationell och regional. Katten på råttan och råttan på repet...

Partiledardebatten ikväll gav inte heller något hopp. Alliansens enda vapen, och tydligen ett lyckat sådant, var att håna, slingra sig och tjata om socialdemokraternas tid före valet. Samt givetvis att slå sig på bröstet. Maud Olofsson anklagade Mona Sahlin för att i sin budget spräcka budgettaket - Alliansens föreslagna budgettak. Klockrent, Maud! Tyvärr var det en svagare opposition som genom att veva samma fraser om och om igen lät Alliansen slinka undan med exakt ingenting i besked. Det mesta de sa var, för en gångs skull, rätt, men det spelade ingen roll för om man inte genomskådar motståndarens taktik och inte försöker mota dom så kan de gå rakt igenom. Ingen motade dom i grinden och Alliansen kunde slingra sig bäst dom ville.
Det som dock alla kommer att fokusera sig på är allt prat om ett samlat regeringsalternativ till borgarna. Maud Olofsson och Maria Wetterstrand var som ler och långhalm och Lars Ohly satt som vanligt bredvid och sa snällt att "V finns där" allt medan Alliansen hånlog säkert. Själva satt Reinfeldt, Olofsson och Björlund som tända ljus och rullade tummarna medan oppositionen kastade sig över Göran Hägglund i homoäktenskapsfrågan som hungriga vargar, en av dom få frågor där man inte lyckats tvinga till sig en lösning emellan sig. Detta har medierna hela tiden tydligen tryckt på och jag undrar än: Är det verkligen demokratiskt med endast två regeringsalternativ. Spelar det någon roll vem av Centern, Kristdemokraterna, Folkpartiet eller Moderaterna man röstar på när de alla står för exakt samma politik, med som marginella pytteskillnader? Vem vinner då på att samma sak händer med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, framför allt med tanke på att Socialdemokraterna sen tidigare promenerat allt mer åt högerkanten? Är detta demokrati, att tvinga alla partier att gå åt samma håll och släppa alla sina partiprogram och därmed minska valmöjligheten för folk? Därför anser jag; sluta tjata om att det ska finnas ett alternativ till Alliansen, som ju ändå har tappat massor av röster av folk som inser att man måste ha en politik också, inte bara en snygg samlingsbild i tidningen. Jag vill inte tvångsrösta på bara två alternativ när jag egentligen vill ha en tredje. Samarbeta gärna, men jag vill inte ha en till Alliansregering.

Nå, debatten i kväll visar på att Alliansen inte tycks ha några verkliga lösningar på krisen, men försöker hålla skenet uppe och låtsas som att de har läget under kontroll. Och det värsta är att med det motstånd som oppositionen visade ikväll så ha det kontroll också...

/JS08

Bloggtoppen.se
 #
Hur EU-kritiska är egentligen MP?
Stafrin | 07 Oktober, 2008 20:48
Miljöpartiet har röstat igenom att ta bort kravet om EU-utträde i sitt partiprogram. Vad gör inte det partiet för att passa in bland de stora lagen och få vara med och bestämma lite. För man ser ju inte smöret som rinner ner för att få vara med i en socialdemokratisk regering efter valet. Hur mycket partiet kommer att tappa på denna kappvändning åter står att se för även om det var en majoritet som röstade för finns det tillräckligt med motståndare för att sänka en stor del av partiet. Och med det i tankarna är frågan fortfarande, även om Maria Wetterstrand säger att man ändå ska vara EU-kritiska, vill man fortfarande ha en folkomröstning om det nya EU-fördraget eller har man kanske valt att följa Mona Sahlin där också, som accepterade fördraget nyligen? Hur EU-kritiska är egentligen miljöpartiet beredd att vara för att få sitta i regeringen om två år? Numera finns det bara ett parti i riksdagen som någorlunda ser igenom EUs svarta skynken av löften och som vill lämna eländet. Det är inte särskilt hoppfullt och det ska bli intressant och se hur långt Vänsterpartiet är beredd att gå för att få haka på valtåget till 2010.

/JS08

Bloggtoppen.se
 #