Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
90-talet - mitt försvarstal
Stafrin | 29 Maj, 2009 00:44
Jag tänkte göra en liten allmän tankeutflykt som jag gör då och då, för ibland kan man få funderingar efter exakt vad som helst. Jag har just avslutat en slötittning på slutet av Henrik Schyfferts ”The 90s – ett försvarstal” på TV och jag började tänka på detta decennium. För mig känns 90-talet inte alls långt borta. Att det snart har gott 10 år sen 90-talet slutade känns för mig helt främmande. Men så är årtal, trender och decennier något som är för mig helt främmande. Årtal är en siffra och alla siffror har något bra och något dåligt i sig, som allt i världen. Schyffert rabblade upp mycket som han tyckte var skit och kallade 90-talet för ytligt. Jösses, exakt vad ska man kalla 2000-talet då?! Fast det jag funderar ofta på är hur jag själv har utvecklats i mitt musikaliska intresse sen dess. Under 90-talets första hälft så lyssnade jag på tre saker nästan bara, 80-talspop, jazz och amerikansk soul. Kanske med några ögon ut mot den klassiska musiken. Och gissa om jag ansågs som ute då…
1994, då eurodiscomusiken och powerpopen var som allra störst, då 2 Unlimited, DJ Bobo, Suede och Oasis låg högst på hitlistorna, så spydde jag galla på det som såldes. Eurodisco, att stå och sälja miljoner genom att rappa:
”Get up on that floor and move your body up and down from side to side!!!”
När Oasis och Suede fick fem plus av Per Bjurman så fattade jag noll. Överskattad journalistpop för Hultsfredsnördarna tänkte jag och la suckandes på en Tears for Fears-LP eller en CD med Luther Vandross. Hade Henrik Schyffert gjort denna show 1994 så hade jag hållit med honom i varenda stavelse. Sen började jag 1995 en folkhögskola i Härnösand och lärde mig där att både gilla både Oasis och Suede av en tjejkompis. Och jag lyssnade allt mer på de eurolåtar som testades i Tracks och blev på bara ett år ett gigantiskt fan av all sorts eurodisco, även de låtar jag spydde galla på bara två år tidigare. Märk hur efter min tid jag alltid är för lagom till dess jag började lyssna på 2 Unlimited och Culture Beat så var det så stenute att jag nästan fick be om ursäkt för att jag gillade det. Ibland tar ens musikaliska liv märkliga turer.
Idag är 90-talet ett viktigt decennium, det decennium då jag upptäckte mig själv och det jag står för idag. Och ja, jag lyssnar än på Oasis, 2 Unlimited, men även soul, jazz och 80-tal. Det som oroar mig är om jag var så sen att acceptera hur bra 90-talets musikaliska värld egentligen var, hur lång tid tar det innan jag sitter och gladeligen diggar Darin, Justin Timberlake, Alcazar eller Sahara Hotnights, artister som jag idag inte vill ta i med tång ens? Över min döda kropp säger jag idag. Men hade någon sagt till mig när jag var 12 år att jag 20 år senare gladeligen sätter på en visplatta av Evert Taube så hade jag stirrat ut den personen.
Som sagt, det är givetvis en del av livets utveckling, men det är märkligt ändå hur ens intressen och musikaliska banor kan ta underliga vägar. Och så länge jag slipper bli Rix FMs eller P3s största fan när jag är 40 så gärna för mig. Så, Henrik Schyffert, 90-talet var faktiskt viktigare än man kan tro. Inte riktigt på samma sätt som 80-talet, jag skulle nog inte göra en hemsida om 90-talet, men jag gillar 90-talets musik och det står jag för! Åtminstone fram till 1997. Pojkbandspopen och Aqua därefter kan jag leva utan.

/JS09

Bloggtoppen.se

 #
Att rösta eller inte rösta…
Stafrin | 27 Maj, 2009 21:13
Sent om sido kom EU-kampanjen väl igång och mesta tiden i medierna tycks gå till att visa opinionsundersökningar och få folk att i överhuvudtaget gå och rösta. I Aftonbladet idag så ägnar man stor tid att med krönikörer uppmana folk att rösta i EU-valet. Lena Melin dundrar med att det inte finns något skäl att inte göra det. Jag håller inte med om det (vilket inte är ovanligt när det gäller Lena Melin). Jag tänker rösta, inget snack, även om jag är EU-kritiker ut i fingerspetsarna och förespråkar starkt att Sverige ska lämna unionen. Det är för mig en fullkomlig gåta att inte fler (folk alltså, inte politiker) reagerar på hur man vill göra EU till Europas förenta stater och tror att man kan påverka EU från insidan när EU redan på flera plan visat en överstatlighet som inte är av denna världen och en politik där man gynnar den ekonomiskt starke nästan hela tiden. Ska man få folk att rösta kanske måste man se lite psykologiskt på det hela. För logiken säger, ju längre bort från folket en makthavare kommer, ju mindre bryr sig folk om honom. Om EU-parlamentet sätter sig på höga hästar med svinhöga löner, vägrar lyssna på folket och vill inte gå ut och se verkligheten så kommer folk att strunta i EU också, enkel matematik.
I senaste EU-valet var valdeltagandet rekordlågt och flera EU-kritiska partier kom in i EU-parlamentet. Överallt hörde man politiker i valprogrammen Europa över säga:
”Detta har varit en tankeställare för oss. Vi måste bli bättre på att lyssna på folket och minska klyftorna!”
Man kan inte påstå att de infriat dom löftena. Snarare har man gått ännu längre från folket. Det är synd att få tittar på detta när försöker uppmana folk att rösta utan oftast är det EU-positiva partier/medier som vill få folk att bli lika glada i EU som dom. Dessutom blir jag alltid lika less när man i desperation försöker pussla ihop vänsterfolk och högerextrimister som samma sorts folk för att båda vill ut ur EU. Då har man inte fattat vad politik går ut på alls.
Så jag förstår att folk struntar i att rösta. Däremot så tror jag själv inte på metoden och skulle inte anamma det själv, om det inte var väldig akut brist på kandidater vill säga. Jag vill så länge vi är med kunna lägga en röst på det parti som jag ändå tror kan göra sitt bästa för frågor jag tror på och som inifrån kan försöka göra EU mer mänskligt. Dessutom vill jag förhindra att extrema och oseriösa partier kommer in i parlamentet. Om det inte går så har i alla fall jag gjort mitt bästa. Jag skulle kunna uppmana att folk att gå ut och rösta på de få EU-negativa partier som finns (om man nu röstskolkar på grund av hur EU funkar alltså), men det är nåt som är upp till var och en. Jag är övertygad om att deltagandet i detta val kommer också att bli rekordlågt, inte minst för att man precis börjat valkampanja och det nu är en och en halv vecka kvar till valdagen. Om ni känner att ni vill försöka påverka EU åt nåt håll, gå och rösta. Om ni inte går och rösta så förstår jag er besvikelse. Det krävs trots allt två för att ett tycke ska uppstå…

/JS09

Bloggtoppen.se

 #
Stafrins Spaning får nytt utseende!
Stafrin | 25 Maj, 2009 20:46
Som synes så har bloggen fått ett nytt mycket fräschare utseende som jag hoppas ska vara mycket mer stämningsfull och avkopplande för ögonen! Jag kände att det gamla var utnött och som en del kanske upptäckte så gick dessutom texten in i högerkanten. Men nu kan vi rulla på som om inget hänt. God fortsättning vid läsandet!

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Skärpning i Pirate Bay-rättegången!
Stafrin | 20 Maj, 2009 19:42
Nu får alltså svenskt rättsväsende skärpa sig. Det verkar ju vara mer förnuft och sans i en Monthy Pytonsketch än i Pirate Bay-rättegången. Så svårt att hitta en domare eller inblandad i rättegången som inte har koppling till fallet ska det väl inte vara?! Efter Tomas Norström kom nye hovrättsdomaren Ulrika Ihrfeldt som själv varit med i Svenska Föreningen för Upphovsrätt och nu är den som ska reda ut frågan om jäv i tingsrättsdomen kring Pirate Bay, Anders Eka, med i samma styrelse som hela packet med företag som jagar nedladdare. Det är väldigt enkelt, antingen hittar man lagmän som helt obunden till fallet och då får man bara ett par åsneöron eller så utser man folk som sitter i knät på ena parten och bevisar man att man aldrig tänkt döma detta fall opartiskt och då är svensk demokrati och rättsväsende i en farlig sits! Jag anser att det inte bara handlar om nedladdning eller inte nedladdning. Det handlar om huruvida detta är en praxis eller inte som kommer att användas inom rättsväsendet från och med nu. Kan någon annan komma och påverka våra lagar för kommersiellt syfte och vi ska lägga oss platta? Det är dags för besked nu!

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Det självsäkra nedladdningskriget
Stafrin | 16 Maj, 2009 11:37
Justitieminister Beatrice Ask tätar till de hål som finns i IPRED-lagen som hittills gjort att telebolagen kunnat räcka lång näsa åt henne och kasta alla ip-uppgifter som upphovsrättsmännen vill ha. Jag kan skrattande skaka lite på huvudet åt folkets reaktion till allt detta nedladdningskaos. Överallt har jag sett stora uppmaningar att byta till telebolag som Bahnhof och Tele 2 som gör detta. Telebolagen skruvar nu på sig av oro inför Asks piska och jag frågar mig: Vad det alltså NÅGON som på fullaste allvar trodde att justitieministern skulle stöna och säga:
"Neeeeej, dom har hittat en lucka i lagen. Äsch, vi skiter i det. Den lag vi precis har skapat får ligga och vara verkningslös!"
Det borde man väl ha fattat att det inte skulle ta särskilt lång tid innan regeringen hade kommit sätt att komma runt det också.
Något som är lite komiskt är att läsa diskussionsforum där man diskuterar nedladdning. Där kan man se hur många nedladdare stöddigt och självsäkert helt viftar bort samhället och tror man är "Untoucheble". När sen det kommer en stor hint om att samhället är på väg att göra något mot nedladdning så viftar man bort det med ett:
"Äsch, dom vet inte vad dom gör! Dom gör bara bort sig!"
Och sen när regeringen kommer med IPRED-lagen så står man överraskad och är upprörd över att de faktiskt gjorde nåt, medan man själv inte gjort ett jota för att försöka kunna fortsätta med sin aktivitet.
Jag tänker inte ta någon lång debatt om nedladdningens vara eller icke vara, men det är ändå märkligt hur detta gör svenska nedladdare så självsäkra att man tror att maktens män och kvinnor skulle vika sig platt på marken. Utan att ta parti för någon sida så kan jag säga: Om man ska ta någon delseger i detta krig mot staten och kapitalet så borde man kanske inte underskatta fienden. Medan staten och kapitalet kanske borde lära sig att det aldrig är enes fel att två träter...

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Bra manifestation mot skolnedskärningarna!
Stafrin | 15 Maj, 2009 18:24
Jag skulle vilja ge lärarförbundet här i Sundsvall en eloge för en bra manifestation på torget idag mot nedskärningarna inom skolan som sker i kommunen. Två kulturskoleelever underhöll med sång och gitarr medan lärare och föräldrar talade. Bäst tycker jag att dom båda föräldrarna som talade var som pekade på kommunens stora problem här: Prioritering!
"Jag vill hellre att mina barn ska gå i en trygg skola än att vi ska kunna gå på en teaterföreställning eller på ett äventyrsbad", sa en av föräldrarna. Den andra pekade på det ologiska svaret som alltid kommer när man ställer kommunen till svars med det faktum att man skär ner skolor och bygger skrytbyggnader för flera miljarder: Det tas från olika kassor.
"Skulle vår familj tänka så skulle vi få gå från vårt hem. Om vi har olika budgetar för mat, el, kläder osv och matpriserna höjs. Barnen får ingen mat, men vi har råd att köpa nya saker till dom!"
Flera lärare gick runt med vykort med budskapet att kommun och regering ska ta krisen på allvar och börja agera därefter som folket skulle skriva på. Vykorten skulle sen fraktas direkt till kommunhuset. Det var en ganska bra uppslutning från folket kring detta och det var rätt mycket folk som lyssnade och applåderade. Sen om det hjälper är en annan sak. Ska jag vara optimistisk eller realistisk? Givetvis lär det inte göra det. Inget kommer att ändras och nedskärningarna kommer att fortsätta, men jag antar att stämningen på torget kräver att jag tänker lite positivt, så jag kan väl ändå säga: Vi får väl hoppas att dom ser detta och tänker efter lite!

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Mer kultur ger mindre trams-TV
Stafrin | 14 Maj, 2009 20:46
På lördag är det dags igen. Jag tycker åren går så fort att det knappt hinner avslutas ett Melodifestivalspektakel förrän det är ett nytt. Men jag tänker inte i första hand kasta dynga på Eurovisionstävlingen, för det harjag gjort i X antal artiklar redan. Snarare tänker jag rikta mina ögon mot en debatt som rullat i ett antal veckor nu, trams-TVn som vällt över oss i form av ”Hjälp! Jag är med i en japansk gameshow”, ”Wipeout”, ”Grillad” och annat uselt som befolkat kanalerna i vår. Jag såg för ett tag sen SVTs program "Debatt" om just detta fenomen. Här stämmer åter min tes om att 2000-talet är 80-talet en gång till, bara fem gånger värre. Då kom Ingvar Oldsberg och gjorde succé av ett program betitlat ”Oss skojare emellan” som jag har beskrivit som ett caféprogram på extasy. Programmet blev ordentligt utskällt och efter det så kom inget som var i närheten av samma stil… förrän TV 6 gjorde ”Hål i väggen” och sen var lavinen igång. Numera är det inte bara ”vanligt” folk som ska skämma ut sig, utan kändisar också. I ”Debatt” så var skådespelaren Peter Harrysson och Aftonbladets TV-recensent Fredrik Virtanen tämligen ensamma i sina åsikter om att de trams- och förnedringsprogram som går idag är dynga. De ifrågasatte bland annat det faktum att kändisar idag ställer upp i program som den japanska gameshowen på TV 4. Virtanen och Harrysson målades upp som gamla stofiler som inte fattat vad folk vill och att det är 2009. Vore jag någon av dessa två så hade jag slängt förespråkarna av dessa program den stora anledningen till att kändisar ställer upp i såna program i ansikterna, och här kommer lite av kopplingen till Melodifestivalen. Melodifestivalen är nämligen snart det enda programmet i svensk TV där man får höra ny musik framföras live i TV. Sorgligt, men sant. SVT försökte med programmet ”Popcirkus” som föll rakt ner på ändan, mest på grund av att man inte lärt sig att det inte bara är att pytsa ut lite musik, man måste kunna göra program av det också. Det är inte bara nedladdningen som ger mindre skivförsäljning. Bristen på musik i TV skadar också skivindustrin, syns man inte så finns man inte. Alltså, om artister idag inte får framföra sin musik live längre i TV vart ska de då spela? Nåt måste vara fel när duktiga artister får synas mer för att framföra gamla klassiker i allsångsform (”Så ska det låta”, ”Sing-a-long”) än sina egna låtar. Kanske det är därför som så många kända artister ställer upp i Melodifestivalen nuförtiden. Hade dessa ställt upp lika mycket om det fanns mängder av musikprogram och program som lät artister framför sin musik i TV?
Och tittar man på skådespelare så har ju svensk drama och film nästan stannat av. SVT hade en gång i tiden ett av Europas bästa dramaproduktionsbolag, en post som faktiskt övertagits något av TV 4. Men faktum kvarstår; den kris som svenskfilmindustri och svenskt TV-drama har haft de senaste åren har gjort att många skådespelare får sälja sig rätt dyrt till trams-TV.
Sen ska jag inte förneka heller att många skulle ställa upp i såna här program ändå i ett desperat sätt att få ett ännu större kändisskap, men jag säger ändå: Det är dags att införa kultur i TV! Låt oss få vettiga musikprogram där musiker får spela sin musik och visa upp sig, och låt dessa innehålla BLANDAD musik, inte bara de som ligger högst på hitlistan eller Hultsfredsfestivalens önskelista! Låt oss få bra dramaproduktioner och en fungerande filmindustri som kan underhålla oss på ett vettigt sätt! Vi får inte bara bort den värsta av förnedringstelevisionen, vi får också skådespelare och artister med vettiga jobb och vi får bättre underhållning i etern! Tänk på det, TV-chefer när nu pusslar med höstens schema. Tittarsiffror och pengar eller inte; med fantasi kan man komma långt och rädda många själar!

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Centern - Centerparti eller Alliansparti?
Stafrin | 08 Maj, 2009 12:48
Centerpartiet. Ett parti delat mitt itu. Ett parti med generationerna uppdelade på var sin sida. Och med Maud Olofsson i mitten som försöker hålla ihop partiet. Så kan man nog sammanfatta intrycket från Centerns partistämma i Örebro. Hon har lyckats överraskande bra så här långt för en intervju i Aftonbladet idag med två centerpartister med divergerande ståndpunkter visar på en intressant bild: Ena halvan, det äldre gardet, som ännu håller centerpatiet som ett landsortsparti som kämpar för landsbygden och är emot kärnkraften och den andra halvan, den nya generationen, som följer Alliansen i fotspåren och lydigt anammar moderaternas storstads politik. Det intressanta är att när miljöpartiet förra året höll stämma så var det ett väldigt bråk mellan partiets rutinerade rävar och ungtupparna. Men inom Centerpatiet är man mer tålmodig bland medlemmarna, men för hur länge? Jag har ju alltid hävdat att detta alliansbildande som är på modet inom politiken är skadligt för det egna tänkandet inom partiet och i längden kan man ju fråga sig vad ungdomar tjänar på att gå med i/rösta på centern när dom får exakt samma sak om man röstar på folkpartiet eller moderaterna. Givetvis gör det bristande intresset bland ungdomar att i överhuvudtaget engagera sig politiskt inte saken bättre. Samtidigt så kanske det äldre gardet till slut ledsnar en dag och lämnar partiet när man märker att man inte känner igen det parti och den ideologi som man en gång gick med i partiet för. Det är ju, tycker jag, ett ställningstagande för partiet, om man är ett centerparti eller ett alliansparti, för just nu verkar det vara två olika saker politiskt sett. Givetvis vill ledningen vara ett alliansparti, konstigt vore annars eftersom man sitter i regeringsställning, men om det är nyttigt för partiet i långa loppet är en annan sak. Framtiden får utvisa. Intressant artikel var det i alla fall...

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Det osynliga valet
Stafrin | 06 Maj, 2009 21:15
Den 7:e juni, om en månad i morgon, är det EU-val i Europa. Märks det i Sverige? Jag kan inte minnas något val i Sverige som varit mer osynligt. Jag tror till och med ett val till kyrkofullmäktige syns mer. Det man kan fråga sig är vad det beror på? Är det partierna som är så helt ointresserade av vad folket tycker i EU-frågor att man inte bryr sig? EU-politikerna kör ju sitt race ändå, oavsett vad vi vill, så det kanske är ett oviktigt val för dom. Det enda partiet som tycks köra stenhårt är Piratpartiet, men jag antar att ett parti utanför som vill in jobbar hårdare än ett parti som är inne och som har sitt på det torra. Det är alltså en månad kvar till EU-valet och jag skulle bli grymt förvånad om det blir nytt röstarrekord i Sverige. Skärpning, partier! OK, det är skönt att slippa uppblåsta affischer och valfläsk, men detta är ju löjligt! Vad vill ni egentligen?

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Första maj - en fråga om engagemang...
Stafrin | 02 Maj, 2009 22:55
Åter kom första maj och i Sundsvall var tåget något större än jag väntat mig, efter LOs skandal och Monas totaldyk. Därmed inte sagt att det för den sakens skull var en bra föreställning. Här i Sundsvall talade Stefan Löfven, även känd som Metalordföranden som sänkte lönerna. Han ville ha ett nytt kunskapslyft och bättre utbildningsmöjligheter är ingen dum idé. Men kom med nåt nyare än kunskapslyftet som i sina sämsta stunder tenderade till arbetsmarknadsåtgärd. Dessutom talade Beduin-Anita (ja, alltså vårt ärade kommunalråd Anita Bdioui) som talade så vackert om att rädda jobben och inte göra fler arbetslösa. Intressant med tanke på att hennes parti här uppe har stängt ner X antal skolor och gjort ett fler tal lärare arbetslösa. Herren ger och herren tar...
Tåget var alltså oväntat stort och bästa parollen hade ett gäng ungdomar som klätt ut sig till fångar som satt i hop med rep och texten: "Arbetslös!" samt skylten "Vi vill ha jobb". Det är alltid kul med lite fyndighet och fantasi.
Bland övriga tal så var det fyllt med kängor till moderaternas cyniska politik mot arbetslösa och svaga, rättfärdiga sådana också, men det hade ju varit roligare om man hade fått veta exakt vad socialdemokraterna egentligen hade tänkt sig själva. Det är ca 1 1/2 år kvar till val i Sverige, vi har en regering som inte gör ett dyft åt krisen och som dessförinnan sett till att trycka ner lågklassmänniskor i skorna samt en socialdemokratisk opposition som hänger med huvuderna, har ingen riktigt plan, går inte till attack och låter allt ske. Fast det kanske är det som är planen. Alliansen vann på att man bara sänkte arbetsgivaravgiften och höjde a-kassan och man vinner väljare nu på att göra ingenting så då kanske socialdemokraterna i långa loppet också vinner på att inte göra nåt. Men likväl. Väljarna kräver nåt besked om vad socialdemokraterna vill. Dom kräver en opposition som är som iglar på regeringen. Och förmodligen också ett svar på hur man ska kunna samarbeta med partier som egentligen inte har nåt gemensamt med dom själva? Hur ska man få Vänsterpartiet med på en EU-liberal utrikespolitik, till exempel? Och förrän någon/några av dessa frågor får ett svar så får man hoppas på att Alliansen gör bort sig till 2010. Fast om de bara fortsätter rullar tummarna så kanske risken finns för fortsatt borgerligt styre.
Det mest positiva med första maj var alla bevis på en aktiv ungdomsrörelse som, även om man inte höll med om det dom stod för alla gånger, visade på en mycket mer vilja och engagemang än de vuxna politikerna. En ung medlem i Ung Vänster, som inte kunde vara äldre än 15-16 år skällde ut Jan Björklund för hans skolpolitik med ett tal som kom från hjärtat, inte från ett nedskrivet innantill läst manus. DET är politiskt engagemang. Mer sånt behövs i politiken och främst på första maj. Det, och den värmande solen, satte färg på gårdagens maj-demonstration.

/JS09

Bloggtoppen.se
 #