Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Patetisk propaganda i Kalle Anka!
Stafrin | 28 Juli, 2009 16:08
Fildelningsdebatten går ner i åldrarna och ingen ska komma undan. Det är alltid rätt komiskt när politiska företrädare ska försöka locka unga entusiaster genom serierna. Men det är inte komiskt för att serierna är komiska utan för att det sprider ett löjets skimmer över allt. För ca 10 år sen försökte EU-parlamentet sig på att lansera en serietidning där man med hjälp av en påhittad superhjälte, Captain Euro, skulle sprida budskapet om EMU. I serievärlden var alla EMU-motståndare onda, vilket absolut inte gjorde att man tog EU på allvar, snarare tvärtom. Nu är det Kalle Anka som gett sig in i fildelningsdebatten i senaste numret av Kalle Anka & Co. Själv var jag seriesamlare under 90-talet fram till 2001 och samlar idag bara på Kalle Anka-serier av tecknaren Don Rosa. I Don Rosas Disneyvärld är nästan allt underhållning och snygga teckningar. Det är serier för mig. Att läsa Kalle Anka-tidningar utgivna idag ger mig ingenting, eftersom de ofta är uselt tecknade och har manus som farit iväg långt sen Carl Barks dagar. Och detta får väl ses som ett bevis på det. Knattarna tankar hem en Ankeborgsartists senaste platta i väntan på att få råd med att köpa den, medan Kalle försöker sälja kopian olagligt. Det slutar med att Joakim Von Anka kommer, representerandes de stora bolagen här, och hotar Kalle med miljonböter som rädd försöker be om förlåtelse i sista rutan. Originalserien är tecknad i Holland och jag vill inte spekulera om det är de holländska skivbolagen (eller påtryckningar från USA?) som försöker serievägen skapa propaganda eller om det bara är ett hjärnsläpp från utgivarna Egmont. Det finns en alternativversioner också där Farbror Joakim säger att Kalle har hjälpt honom med marknadsföringen av skivorna och en tredje där Joakim helt enkelt säger att han skrämdes lite och förväntar att Kalle börjar tjalla på fildelarna (läs alla versionerna här). Vilken sida man än står på så är detta inte den underhållning jag vill ha i en serietidning. Jag vill att en stunds serieläsande ska vara skön tidsfördriv och inte att vardagens debatter ska följa en vart än man går. Jag vill ha humor, äventyr och snygga teckningar, inte en massa propaganda i officiella tidningar. Att Bamse ger ut specialtidningar mot mobbing är helt OK och att det finns minimal smygpropaganda mellan raderna får jag acceptera, men när bolagen börjar använda sig av populära tidningar för att försöka göra öppen reklam tycker jag att det blir patetiskt.
För den som undrar om andra seriefiugrers syn på nedladdning så går Skalman, apropå Bamse, ut i en tidning och säger sig ha tankat sin MP3-spelare med 30000 timmars gratismusik.
"Skalman har säkert uppfunnit en manick som söker reda på ej upphovsrättsskyddad musik", säger Bamses chefredaktör Charlotta Borelius. Var det Skalman som uppfann Google?! Spännande!
Fantomen sägs inte ha tagit ställning än i frågan, men det komiska är att i ett uttalande från chefredaktören Ulf Granberg säger man:
"Men om Fantomen skulle agera skulle han nog värna den lilla människans rätt mot de stora bolagen och koncernerna."
Ja, men då så... då kan man ju sova lugnt!

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
En ton - en märklig uppfinning
Stafrin | 25 Juli, 2009 20:34
Nåt som jag alltid förundras över när jag hör en bra låt är; tänk vad en sån enkel sak som en ton har åstadkommit. En enda liten ton har man genom årens lopp vridit och vänt på så att den blivit den jättelika flora av låtar och miljardindustri som kallas musikbranschen. Rätt märkligt egentligen. Tänk om den som först kom på att det gick att göra låtar av en ton hade tänkt på det...

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Tankar kring äktenskapets bojor
Stafrin | 20 Juli, 2009 00:48
Denna spaning handlar om en sak som jag funderat på ett tag och som inte ska ses som nåt allvarligt, men ändå rätt tänkvärt. I lördags blev jag vittne till ännu en av dessa galna svensexor som dyker upp i tid och otid. Jag och en kille till satt på en bänk och pratade och på bänken bredvid satt två kvinnor. En avklädd yngre man iförd endast ett par guldfärgade stringkallingar kom fram och ville klippa av tvättmärket i tjejernas trosor (för mer info läs här). Jag vill inte vara missunnsam åt alla som ska gifta sig och vill ha en svensexa, men svensexor, och även möhippor, är bevis på en sak som jag egentligen aldrig förstått; varför ett giftermål och äktenskap ska ses som nåt gravallvarligt och ibland rena fängelsestraffet. Tanken med själva svensexan är ”för att mannen/kvinnan ska få uppleva en sista dag i frihet”. Vilken frihet? Gissningsvis (i flera fall i alla fall) har mannen och kvinnan bott ihop ett bra tag så dom kan ju inte vara direkta främlingar för varandra när det gäller ansvar och att leva med en annan. Och varför gifter man sig i överhuvudtaget om man har den inställningen till att leva med den man älskar? Likadant när man lite skämtsamt efter ett tags äktenskap börjar referera till sin fru som ”regeringen” eller dylikt. Kvinnan är alltså den i äktenskapet som håller i pengarna och som bestämmer och plötsligt är ens livskamrat likställt med det högsta beslutande organet i Sverige.
Och när man gifter sig så lovar man att älska varandra TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT. Andemeningen är ju att man ska älska varandra livet ut, men idag så har många tagit detta med döden på allvar och ser äktenskapet som nåt som man sitter fast i ”tills DÖDEN skiljer oss åt”. Där av så får man en allt ökad liberal syn på otrohet och att färre och färre gifter sig. Många anser dess utom att äktenskap är att äga varandra och man ska vara fri att göra vad man vill.
Som sagt, varför ska äktenskapet av många män (och säkert också av en del kvinnor) ses som nåt dystert och allvarligt, med ljusa kanter omkring, och inte som att man ska få leva med sin livskamrat, kvinnan i sitt liv? Ibland undrar man om det inte hade varit bättre om dom fortsatt leva singel om nu äktenskapet är ett par bojor som ska på. På själva vigseln ser man förstås på det hela med det ljusaste kanter, men det borde väl finnas tillräckligt med kärlek för att kunna se lite ljusare på det hela både före och efter? Bara en intressant tanke som jag tänkt på och som man kan fråga alla som står inför ett bröllop och som frivilligt ställer sig i stringkallingar och samlar tvättlappar i tjejtrosor. Grattis, förresten!

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Abortregister - sommaren mest obegripliga förslag
Stafrin | 19 Juli, 2009 12:21
Tillåt mig presentera sommarens mest skrattretande förslag och förklaring till den; att registrera alla kvinnor som gör abort. Det är läkaren Anders Milton som föreslår det, men KD ler från öra till öra över förslaget och ställer sig gärna bakom det. Självklart är det inte bra om abort används som ett sorts snabbkur mot att skaffa barn, men att registrera folk som gör aborter måste vara bland det mest löjliga som har kommit fram, ja, näst efter ipredlag och FRA-lag, alltså alla andra intigritetskränkande lagar som gått ut på att kontrollera folk. Och det löjligaste är att det itne finns nån vettig förklaring till det hela, inte ens från KD själva. I detta fall är den officiella orsaken "för att förebygga arbetet med att minska antalet aborter och ta reda på orsakerna så man kan rikta arbetet på ett klokare sätt". Att först efter aborten är skedd börja att tala om att förebygga arbetet verkar rätt korkat. Och att dessutom behöva regisrera alla som gör aborter för att få reda på varför den genomsnittliga kvinnan gör en abort verkar rätt mycket slöseri med resurser. Har KD aldrig hört talas om marknadsundersökningar eller stickprover? Dom andra i Alliansen är inte lika positiva så man får väl anta att detta bara är ett i raden av desperata försök att klamra sig kvar vid 4 %-spärren. Man har inte lärt sig då att ska man göra det så ska man vara på god fot med väljarkåren, inte sätta upp nya krav...

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
Min hyllning till sommaren
Stafrin | 15 Juli, 2009 20:13
”Nu är den förfärliga sommaren här” hette en låt en gång i tiden. Bengt Sändh kan inte ha vetat vad han pratade om. Men så ter sig sommaren olika för olika människor. Sommar för mig är inte badstränder, beachpartyn och festivaler. Sommar för mig är underbar vacker natur, med vatten, ängar och skogar, skön och svalkande musik och lite lättklädda tjejer. Kanske en och annan sol som dränker en trevlig småstad med brunbrända människor. Också att ligga på klipporna och titta på när solen glittrar i havet. Det är ingen tvekan, jag älskar sommaren.
Den hemskaste delen av sommaren är egentligen när den börjar, alltså vid skolavslutningarna. Skolavslutningarna för mig har alltid varit förknippade med vemod och sentimentalitet. När jag hör ”Den blomstertid nu kommer” eller ”Sjung om studentens lyckliga dag” så blir jag både förväntansfull och betänksam. Jag minns själv avslutningarna då man stod i kyrkan, finklädd, och visste att det nu var två månader till dess man skulle se klasskamraterna igen (eller, än värre, aldrig, när man tog studenten…). Alla har vi väl, som tonåringar, varit olyckligt kära i någon och upplevt att sommarloven då blir längre än nånsin. ”Sommaren är kort” sjunger Tomas Ledin, men just under skolavslutningen är den hur lång som helst.
Men då man väl tagit sig igenom studenten eller skolavslutningen så är sommaren det underbaraste som finns. Betydelsen av ordet sommar har ändrat riktning med åren. Förr i tiden så var sommaren semester, badstränder, utflykter, lek och stoj. Musiken som spelades var antingen de klassiska sommarlåtarna av Taube, Peter Lundblad eller dylikt eller tuggummipophits och udda saker som verkligen var till för att man skulle minnas sommaren det året. Låtar som ackompanjerade var aktivitet på stranden och som alla sjöng med i när ”Sommartoppen” kom till stan.
Idag så är folk, förvisso, fortfarande på badstränderna, men det viktigaste på sommaren för många är att hinna med så många festivaler som möjligt, inte minst sin egen stads. När jag var med i MHF-Ungdom så hade vi, på somrarna, ett projekt som hette Rattfylleritipset som gick ut på att man tog en dekalförsedd vit bil och åkte runt på festplatserna och informerade om rattfylleri. En aktivitet som verkligen var rolig! Och visst fick man se hur det nya svenska sommarfirandet ser ut. Men jag fick inte samma sommarkänsla som om jag ligger i en gräsmatta, lyssnar på sommarmusik och låter vinden ta i mig. Idag får man nästan känslan att band som Mando Diao och Lady Gaga skulle kunna spela in ”Sankta Lucia” och få en stor sommarhit med det. Den rena sommarmusiken är nästan död, eftersom sommarmusik idag är lika med vad som går att röja bäst till på festivalerna. Vart är den svenska sommaren? Är det så att sommarjobb tar sån stor del av sommaren numera att man i stort sätt bara har tid att gå på festivalerna på helgerna, eller är det så att den svenska kulturen har förändrats så mycket att det svenska sommarfirandet helt bytt ansikte?
Det är då som det är skönt att komma till Ångermanland, till Örnsköldsvik och ett samhälle som heter Västersel. DÄR finns den svenska sommaren, ängarna, solen och lugnet. Där finns inga festivaler och öltält. Det är som Jonas Gardell sa om Svensktoppen: ”Inget förändras mer än i långsam takt…”
Man kan knata över till grannen och fika och prata om det som hänt i byn sen sist. Kanske lite minnen från byns barndom, också. Fjärran från val, Fredrik Reinfeldt och ekonomiska kriser.
Åka utomlands då? Är det viktigt med en svensk sommar? Visst skulle inte jag säga nej till en resa till Irland, Los Angeles eller Sidney över en sommar. Men det är inte det som är min sommar. Min drömsemester är att få tågluffa runt om i Sverige och uppleva sommaren i Sverige, köpa skivor, träffa människor och fotografera.
Detta är min syn på sommaren, men som jag inledde så ter sig sommaren olika för olika människor. Och jag vet att hur mycket den svenska sommarkulturen än förändras så finns min sommar där. Så länge det finns en svensk natur så finns den där. Så länge det finns tillgång till bandspelare och CD-skivor så finns den äkta sommarmusiken där. Och så länge solen skiner och de svenska tjejerna är söta så finns det hopp. Sommaren kan inga trender i världen ändra på.

/JS09

Bloggtoppen.se
 #
STIM tystar musik - inte hjälper!
Stafrin | 07 Juli, 2009 21:54
En sak är säker, man kan inte klaga på effektiviteten hos STIM när det gäller att skramla in pengar. Snart kan du inte låta dig underhållas av musik på din arbetsplats ur en radioapparat längre för då kommer STIM och kräver dig på pengar. Nu ska man dra åt svångremmen ännu mer. OK, det är en sak att det finns en förening som ser till att upphovsmännen får pengar på det dom har gjort. Idén med upphovsrätt är det inget fel på, men det har gått övergränsen då det inte längre handlar om kamp om rättigheter. Girigheten och ytligheten är över alla gränser 2009 och numera uppträder STIM som påtända fanatiska kronofogdar som ska försöka pressa pengar av allt som går. Snart kan man inte gå och vissla en sång på stan utan att en STIM-fogde sätter efter en med block och penna. När man inte ens ska kunna leva ett normalt liv utan att man ska behöva titta över axeln så har man tappat greppet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Musik är inte längre en kulturyttring som ska glädja folk, det är numera bara en kassakossa som så många som möjligt sak tjäna pengar på och där vi förväntas gapa, svälja och hålla käft. Det är en utveckling som är sorglig för musik är viktigt för folk. För mig personligen har det varit bland det viktigaste som finns. Lite tragikomiskt så går Michael Jacksons minnesstund i TV4 i bakgrunden och stjärna efter stjärna går upp och talar om hur glad folk blev av hans musik och hur viktig den var. Själva företeelsen MUSIK gör människor glada. Och det är trots allt för oss som man gör musik, inte för STIM eller för skivbolagen.
Jag vet inte vilken musik som dom som jobbar på STIM lyssnar på på arbetstid, om man nu har råd med det. Man lyssnar i alla fall inte på Lill Lindfors "Musik ska byggas utav glädje", för den låten är det snart ingen som tror på. Vad man borde lyssna på är The Hooters "Give the music back" för den texten stämmer snart med musikbranschen idag, fast den gjordes redan 1990. STIM uppmuntrar inte folk att lyssna på musik, STIM inte ens hjälper artisterna. STIM tystar musiken!

/JS09

Bloggtoppen.se
 #