Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Ny alkohollag – till vilket pris?
Stafrin | 26 Mars, 2010 23:32
Låt mig få visa på två artiklar i lokalpressen här i Sundsvall i veckan som hör ihop, men som ändå är kontraster till varandra. Båda handlar om samma ämne, regeringens nya påfund att tillåta tonåringar att få dricka alkohol hemma. Så här stod det i Dagbladet den 24 mars.
Ingen alkohol för minderåriga har tidigare varit en självklarhet hos många, men en grupp av människor lever under tron att det är bättre att föräldrarna bjuder ungdomarna än att de dricker hembränt hos kompisar. Nu ska dessa få helt rätt. Frågan är bara till vilket pris? Jag upphör aldrig att förvånas över hur människan, och kanske främst svensken, alltid tycks tro att alkohol är lika ofarligt som luft, sol och vatten och är lika viktigt som att betala skatt och ha ett jobb. Att därför försöka acceptera att en människa under 18 år inte ska dricka alkohol alls är tydligen helt uteslutet! Marknadens inkomster är ju viktigare, för inte var det svartspriten som man tänkte på när man kom det här förslaget. Jag kommer aldrig att köpa resonemanget att ”det är bättre att ungdomarna lär sig dricka hemma än att de super sig redlöst borta” eller ” de får tag i alkohol i alla fall”. De lockas då in på en väldigt farlig väg! Och även om ungdomarna får tag på alkohol på andra ställen så måste föräldrarna kunna ta sånt ansvar att man sätter gränser att man inte ska dricka om man är under 18! Ger man upp och börjar kompromissa om sina barns hälsa och säkerhet är man farligt ute.
Vem är det som kontrollerar att alkoholdrickandet i hemmet sker under kontrollerade former? Förmodligen ingen! Och vem är det som kontrollerar att föräldrarna själva är i så pass nyktert tillstånd vid bjudandet till sina ungdomar att de har förnuft att sätta gränser? Förmodligen ingen heller. Detta är både ett av de mest egoistiska och mest korkade förslag som kommit fram och förlorarna i sammanhanget kommer i slutändan bli barnen. Till detta vill jag koppla en stark artikel som fanns i Sundsvalls Tidning den 26 mars om en 17-årig tjej som varit missbrukare sen 13-års åldern.
Nu är jag väl medveten om att personen i artikeln, Jessica, inte började dricka på grund av sina föräldrar, men det visar ändå på ett samhälle som folk som kommit med detta förslag tydligen inte ser, men som finns där och man måste börja fundera på!
Intressant att fundera på är att vart de som borde ligga först i protesterna mot detta, nykterhetsrörelen, är nånstans. Ett pressmeddelande har gått ut från IOGTs förbundsordförande Anna Carlstedt har gått ut i ett pressmeddelande och hyttat med fingret, men det är allt.
Intressant är också att i övriga Europa så har man börjat anamma den svenska mer återhållsamma modellen när det gäller alkohol, detta i samma takt som vi börjar anamma den mellaneuropeiska gamla stilen. Alltså är det inte Sverige som varit föregångsland, vi har tydligen bara varit lite långsamma.
När man ska prata alkohol i några negativa ordalag med en svensk så blir denna oftast helröd i ansiktet eller så lägger man locket på lite diskret, men lik väl är alkohol en drog. Nykterhet är inte farligt, i alla fall inte för minderåriga ungdomar! Det är snarare en nödvändighet för en sund uppväxt och det borde regeringen tänka på långt före innan man funderar på vad man kan tjäna i kronor och röster på ett populistiskt förslag!

/JS10



Bloggtoppen.se
 #

Facebook - livets märkliga mysterium
Stafrin | 17 Mars, 2010 15:16
Det är ju lite kul att följa upp gamla spaningar och se efter ett tag hur det gick med det man skrev om och det tänkte jag göra nu. För 2 1/2 år sen skrev jag en bloggartikel här som hette "Facebook - medaljens baksida" och som handlade om hur den stora nackdelen med Facebook var att communitysiten, numera ägd av Microsoft, äger rättigheter att utan din tillåtelse använda dina bilder och texter för PR och annat (läs den här om ni inte minns). Då var 400 000 svenskar medlemmar i facebook, alltså inte mer än tidigare konkurrenten Lunarstorm hade. Nånstans trodde väl jag att Facebook var en ungdomsfluga som gick över med tiden, men 2010 frågar jag mig bara: Vad har hänt?! Idag är 2,7 miljoner svenskar medlemmar i Facebook. Och om Lunarstorm främst lockade ungdomar så är Facebook plötsligt haket även för äldre personer. Jag känner flera personer över 50 år som stolt frågar om man har Facebook. Landsting, idrottsföreningar, kommuner och så vidare har facebooksidor! Facebook håller på att skåpa ut hemsidan som ett PR-verktyg! Numera går det inte att delta i en manifestation mot något som man tycker är fel, utan att den manifestationen måste vara del av - en facebookgrupp, som det numera finns exakt hur många som helst av. Och studieförbunden ordnar studiecirklar i Facebook. NBV, som står för Nykterhetsrörelsens Bildnings Verksamhet, uppmanar medlemmarna i nykterhetsföreningarna att starta cirklar och facebookgrupper som ett sätt att värva folk. Om man för 2 1/2 år sen varnade folk i tidningarna för att intigriteten försämras och hotas av Facebooks regler så finns det snarare artiklar om hur ute man är om man inte har Facebook. Jag kan aldrig minnas att det någonsin var sån rusning och engagemang för det forntida mötescommunityn Lunarstorm.
Och i viss mån gammalmodig som jag alltid är så vägrar jag Facebook. Jag var medlem i Lunarstorm under fem år, främst för att några bekanta som jag inte hade kontakt med i levande livet hade den servicen. Men jag hade ingen egentlig användning av den, mer än att skriva av sig lite i olika halvdöda diskussionsforum som ingen mer än ett handfull 15-åringar skrev i.
Om man nu för ett tag lämnar den delen gällande Facebooks regler, för att åter anknyta till min spaning för två år sen, så är det en sak att yngre människor vill samlas nånstans på nätet och träffa folk, det säger jag inget om. Men många svenskar, och även idag företag, hakar oftast på en sak för att det är trendigt nu och man vill visa lite coolt att man också hänger med. Jag vill inte peka ut några och det finns garanterat flera i den målgruppen som gillar Facebook, men jag har på känn att många av dom äldre som plötsligt skryter om sin facebooksida snarare vill vara med sin tid och följa strömmen än att egentligen gilla det. Och för föreningar och kommuner är det ju ett smart sätt till PR där folk finns. Trender är en märklig uppfinning. Och, vid gud, vi lever i en fri värld. De 2,7 miljoner svenskar med Facebook är bara att gratulera till en hobby dom säkert har kul med, även om jag aldrig kommer att riktigt förstå vidden av det eller vitsen med det. Sak samma med det ännu mer märkliga fenomen som heter Twitter där man prompt måste meddela alla hur man mår idag, vad man gör i detta nu och vad man tycker precis i denna sekund, fast inte får skriva längre än en tidningsingress. Men detta är ju en del av livets märkliga mysterier och vad vore en värld utan dom. Men man får aldrig glömma bort det viktiga behovet av personliga möten också, inte bara de virtuella.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Ord och uttryck jag ogillar...
Stafrin | 16 Mars, 2010 21:49
Erkänn att du också har det, ord och/eller uttryck som ni inte kan gilla och som ni egentligen hatar och inte fattar ur de blivit en del av det svenska språket. Men likväl så envisas folk att använda de orden. Jag tänkte nu, som ett litet avbrott i alla politiska och samhällskritiska spaningar, och med risk att låta som Jonas Hallberg i "Spanarna", delge er tre ord/uttryck som jag inte förstår vidden och meningen med alls, men som tyvärr finns där - som ett segt tuggummi.

a) Daterad - I detta fall så gäller det när man använder det som ett ersättningsuttryck för ordet otrendigt.
"Den låten låter så väldigt daterad idag!"
Jag är stark motståndare till ordet otrendigt, men har med åren accepterat det motvilligt. Att man kan döma ut nåt som otrendigt om något som trots allt handlar om tycke och smak är för mig ganska underligt.
Men om otrendigt är ett ord som ändå räknas som en sorts rakt påstående, om än konstigt, så tycker jag att ordet "daterad" är ett snobbigt överklassord. Som om man med det ordet såg ner på nåt som inte var av dags datum och med ett finare uttryck rynkade på näsan åt hur mycket mindre värt det är. Jag har fått för mig att det är ett mer nutida och nypåkommet modesätt att använda ordet daterad, men jag låter det vara mer osagt där.

b) Gilla läget - Vad har Tomas Ledin ställt till med egentligen när han gjorde låten med samma titel. "Gilla läget" innebär ju att man, oavsett om man gillar nåt eller inte, får acceptera det. Ge upp! Det är meningslöst att göra nåt åt det! Det är bara att GILLA LÄGET! Ordet "gilla läget" är ett sätt att på ett äckligt klämkäckt sätt, av nån anledning sagt i slangton, att helt stänga dörren om nåt man kämpar för och hoppas på. Det är ingen idé att kämpa, men vi säger det med ett halvroligt slangord så det inte låter lika dystert. Men tyvärr blir det inte roligare för det utan låter väldigt löjligt.

c) Sambo - Sambo är som bekant en ihopdragning av ordet sammanboende. Och innebörden i ordet är jag på det klara med och accepterar. Men varför ska man kalla att leva ihop med den man älskar för "sambo". Själva ordet låter ju inte som kärlek för femöre utan snarare som om man bara bodde ihop med någon.
"Vi har bott sambo i 10 år!"
Det låter mer som om att paret har bott sammanboende ihop ett decennium, men det är också allt. På det sättet skulle den man delar en studentlägenhet med kunna kallas för en sambo. För att inte tala om att ordet dessutom har liknande ord med samma innebörd, fast med andra boendeformer, mambo, combo osv. Borde man inte ha ett mer speciellt och mysigare ord att leva ihop med den man älskar? I brist på annat kan ju pojk/flickvän duga.

Smaka på dessa tre ord. Jag vet inte hur många som håller med, men jag tycker dessa är tre gravt överskattade ord. Och jag vet att det är ord man inte blir av med, men det är väl en del av livet också. Att reta upp sig på sånt som man vet man inte kan göra nåt åt med utan acceptera det. Så att säga "gilla läget"...

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Kräv rätten till mänskliga sjukskrivningsregler!
Stafrin | 07 Mars, 2010 21:51
Att klaga på försäkringskassans sjukskrivningsregler har blivit nästan som att slå in öppna dörrar; det har gjorts i 900 andra bloggar och krönikor ända sen regeringen vann. Och vi har sett artikel på artikel om människor och sjuka som hamnat i kläm och utförsäkrats. Den senaste såg jag i Dagbladet här i Sundsvall för bara några dar sen. Vad skulle då egentligen en till göra för nytta kan man fråga sig. Frågan borde väl vara; om så många har visat sitt missnöje mot detta mänskliga förakt som dessa nya regler är och om det skrivits så mycket om detta, varför finns dom ännu? För det är vad det är: Ett mänskligt förakt! Det är sjuka människor som behöver hjälp av samhället för att klara sig, men där samhället nu skakar på huvudet och vänder dom ryggen. Människor som nu får ta dyra lån för att betala hyran, så långt det nu går, som tvingas söka jobb fast de inte klarar av ett jobb och där alla vet att ingen arbetsgivare skulle anställa dom eller som tvingas leva i fattigdom för att dom inte är lika frisk som alla andra. Är detta Sverige idag? Och ska vi finna oss i att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sätter näsan i vädret och helt ignorerar dessa människor eller att försäkringskassan ilsket sparkar på folk? Vad är det för Sverige vi vill ha? Jag vet att sjukskrivningarna sköt i höjden runt valet, men det är ingen anledning att bara för att några fuskar att ställa sig som en bödel och sparka på alla sjukskrivna. Jag har samlat här några av dom artiklar som visar på hur Sverige har blivit, de flesta är från 2009. Är detta normalt? Det blir intressant att se om nån av dessa, kära regering, kommer att rösta på er i valet i höst:

- Bröstcancersjuk tvingas jobba
- Trots sjukdom - försäkringskassan kräver att han ska jobba
- Parkinsonsjuke Jan Thimell tvingas arbeta
- Sjukskriven och utbränd - men tvingas jobba
- Familjen tvingas leva på socialbidrag
- Tvingas ta tjänstledigt för att söka jobb
- Isak, 3 är sjuk för ofta - Linda nekas ersättning
- Nekas sjukpenning trots sjukhusvistelse
- Lider av depression enligt läkaren men kassan tvingar Erik att jobba
-
Alla blir inte friska efter ett visst antal dagar

Nu är det lätt att peka på att det då är val i höst, men vad har vi för garanti att det blir bättre med en rödgrön seger? Personligen tycker jag att detta och arbetslöshetsfrågorna är det viktigaste frågorna inför valet. Dessa två handlar om mänsklighet och värdighet och har just nu inget med demokrati att göra! Det är dags att vi människor kräver rätten till vanlig mänsklighet! Oavsett vem som vinner i höst måste vi väljare se till att dessa cyniska och kränkande sjukskrivningsregler försvinner.

Bloggtoppen.se
 #