Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Fiaskot är inte Björkmans fel
Stafrin | 28 Maj, 2010 22:08
Reaktionen hos folket är alltid lika skrattretande när det går dåligt för oss i Melodifestivalen. Vilt slungar man en yxa om kring sig och försöker desperat hitta en syndabock att halshugga. Är det Anna Bergendahl? Eller Christer Björkman? Eller är det den utländska juryn? Eller är det dom som röstade? Skickade vi fel låt? Eller skickade vi fel artist? Eller är det öststaternas fel? Eller är det tävlingens fel i sig? Vems fel det än är så behöver kvällstidningarna inte kämpa hårt för att hitta en löpsedel som lyser bra i majsolen. Krigsrubriken "Lägg ner skiten" har tidningarna nämligen haft framme varje år nu i 15 års tid. Än mer skrattretande är det när man tänker på att Eurovisions Song Contest på 50-talet skapades för att förena Europas länder i musikalisk förbrödring. Ha ha ha! Lägga ner tävlingen har jag dock, trots mitt eget bristande intresse, aldrig tänkt på. Jag har ingen rätt att kräva nedlägning av nåt som ca 3 miljoner svenskar ser bara för att jag inte gillar musiken. Det enda jag kräver är lite rim och reson och att den bantas och att annan musik nån gång ska få komma fram i etern runt denna tid.
Jag har X antal gånger förr sagt att telefonomröstningen i dess form det är nu inte funkar så det tänker jag inte gå in på igen. OK, jag gjorde visst det ändå. Att sitta och gnälla på Christer Björkman, festivalbossen, är minst sagt löjligt. Det är inte hans fel att vi har en tävling som numera inte ens är en meloditävling. Tävlingen idag kunde byta namn till Eurovision Show Contest eftersom alla länder numera måste showa arslet av sig för att tittaren = jurymedlemmen ska komma ihåg låten. I värsta fall tar man till med nakenchocker.
Spelar det sen verkligen nån roll vilken artist vi skickar? Jag sa i artikeln före att Anna Bergendahls låt var bland det blekaste vi skickat, och när jag som inte följt spektaklet på åtta år kan höra det så är den blek. Vem vi skulle ha skickat har jag inte en aning om eftersom jag inte såg nån av deltävlingarna. Men likväl var det folket som röstade som ville ha låten. Det är inte heller Christer Björkmans fel. Artistvalet spelar ingen roll. Vi skickade The Ark för ett par år sen, ett gigantiskt stort namn med en låt som var så långt i från svensk schlagerfestival som det gick, och den hamnade nästan sist. Och hur mycket man än hoppas så kommer varken Robyn, The Cardigans, Kent, Mando Diao, Soundtrack Of Our Lives eller Roxette att ställa upp i melodifestivalen bara för att Christer Björkman byts ut. Tävlingen i sig måste bli en meloditävling igen, oavsett om skivbolagen kan tjäna miljoner eller inte och oavsett om låtarna blir Sveriges biljett till exportmarknaden eller inte. Dessutom funkar det inte att ha hela nio tävlingar, sex svenska och tre internationella! Nånstans finns det en gräns. Och telefonomröstningarna håller bevisligen inte. Jag har sagt det förr och säger det igen: Det är ni som tittar (ja, dom som tar åt sig) som är skulden. Ni röstar, ni ville ha den här typen av festival som den är och då blir detta resultatet.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Väntat schlagerfiasko
Stafrin | 27 Maj, 2010 23:27
Jag ska verkligen inte försöka analysera det Schlagerfestival... förlåt SVT, Melodifestivalspektakel som pågår just nu för jag är verkligen fel person, eftersom jag inte sett eländet sen 2002 (och planerar inte att bryta den trenden direkt), men Anna Bergendahls fiasko ikväll där hon inte lyckades ta sig till final var väl inte så oväntad. Hennes låt räknas väl inte till det starkaste bidraget vi skickat till tävlingen? I en tid då var bidrag helst ska vara en halv cirkus på scenen så skickar vi en 18-åring med släpig röst som sjunger en snäll poplåt som låter som baksidan på Natalie Imbruglias "Torn" från 1998. Lite felberäknat kanske. Vi borde absolut ha skickat Electric Banana Band istället!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Sjukhusproblemet är värre än SVT visade
Stafrin | 19 Maj, 2010 21:58
Ikväll så togs turerna kring Sundsvalls sjukhus upp i "Uppdrag granskning" i SVT. Äntligen, affären tas upp av nåt media på central nivå. Synd bara att det inte skedde när stormen ännu blåste utan nu när knappt ett ord nämnts på två månader. Att frågan tas upp är jättebra, inget snack. Men själva programmet kändes som ett mindre skott över mål. Man började med att som första uppgift kalla Sundsvalls sjukhus "Sveriges sämsta sjukhus"! Ouch, den sved, med all rätta. Men mynnade sen ut i en halv diskussion om sjukvårdssituationen överlag i Sverige och lite pekpinnar på läkarnas arbetsschema. Givetvis ska inte läkarnas del i detta glömmas bort. Det är under all kritik. Men det var mycket i denna karusell som förtjänades att belysas som varit horribelt och som är bov i dramat. Pengarna till Mantec var det primära i programmet och vårdköerna. Lite mer om patientsäkerheten när 800 sägs upp hade jag gärna sett också. Inte förrän på slutet när två sjuksköterskor från sjukhuset ställdes i diskussion med landstingsrådet Benny Eriksson så togs sköterskornas arbetssituation upp. Jag saknade mycket i denna dokumentär för det är inte bara Mantec som pengarna gått till. Inte ett ord om Ing-Marie Bäcklin och hennes minst sagt underliga konsultanställning, inget om Ewa Söderbergs jättefallskärm och Sig-Björn Olofssons jättearvode för att jobba med det han gör eller hans underliga syn på sjukvården. Det är mycket pengar som rullat iväg från landstinget i Västernorrland som man borde tagit upp och sett ur den synvinkeln så kunde man varit hårdare. Men ändå så skulle jag vilja ge en stor eloge till de båda sjuksköterskorna som var modiga nog att ställa sig upp och ryta i. Jag kunde inte heller låta bli att skrattandes skaka på huvudet åt Sig-Björn Olofssons helt självsäkra inställning när han på frågan om vad som händer om han inte ordnar upp detta nonchalant säger att:
"Den frågan behövs inte svaras på, för det kommer inte att hända..."
Inget fel på det självförtroendet. Som en deltagare på SVTs chat med programmets producenter sa:
"Det är folket på golvet som lever i verkligheten, politikerna lever i en bubbla!"
Så, som sagt, idén var bra från "Uppdrag granskning" och det fanns bra delar i programmet, men det kändes ändå som om man lät bli saker som krävdes för att få en perfekt helhetsbild av problemsituationen här uppe.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
McDonalds inte unikt - men skrämmande!
Stafrin | 16 Maj, 2010 21:49
Helgens stora nyhet är pushen kring SVTs dokumentär om McDonalds och arbetsituationen för de som jobbar där och efter att ha sett denna dokumentär så är tankarna rätt splittrade. Och ena sidan så är det förstås helt förkastligt att det är så. Att byta tid på mat och där igenom sälja gamla hamburgare till kunderna, tvinga personalen att jobba med smittkoppor och magsjuka samt ändra i tidsschemarna är bland det mest sjuka bevis på hur desperat ett företag kan bli för att tjäna pengar. Min erfarenhet av McDonalds är ytterst små. Jag har alltid sagt att smaken mellan en hamburgare på McDonalds och en toalettpappersrulle ligger rätt nära varandra så därför går det år mellan mina besök där. Och efter denna dokumentär så borde företaget ändra sin slogan från: Kom till McDonalds vi ger mer, till Vi ger mindre.
Låt mig dessutom lite snabbt skaka på huvudet åt det typiskt svenska som dykt upp de senaste åren när det gäller folkets kommentarer kring dokumentärer som denna. Jag läste lite om kommentarerna efter denna dokumentär och möts av det numera sedvanliga: Det är typiskt vänstervridet av SVT! Numera går det alltså inte att göra en medmänsklig granskande dokumentär om att något illa händer i Sverige utan att det är "vänstervridet". Ett annat vanligt inlägg är också det där självsäkra oengagerande och idiotförklarande att "så där har det ju alltid varit" eller "så där är det ju fler företag som gör, kom med nåt nytt!". Och det är just det som är min andra tanke. McDonalds är inte ett unikum. Däremot är det ju ett intressant exempel eftersom det är en plats där många unga jobbar och där många äter. Men det rättfärdigar inte systemet. Det gör det snarare mer skrämmande. Jag har tidigare skrivit mängder om företagens numera oetiska metoder för att tjäna pengar i en värld där det är det enda viktiga. Om hur ordspråket "kunden har alltid rätt" inte längre gäller, just för att allt fler bara skakar på huvudet och accepterar det med en besvikelse. Jag är fullt medveten om att detta förekommer på andra företag. Jag tror absolut inte att andra hamburgerkedjor som Max eller Burger King är oskyldiga som rödluvan. Och ska man diskutera matfusket inom McDonalds så är det för mig en gåta att det, trots att det kommer rapporter på rapporter i tidningarna om matfusk i affärer, på resturanger och snabbmatställen, fortfarande får passera obemärkt förbi hos befolkningen. Jag har besökt mataffärer där jag hittat mat i frysdiskarna som varit ett halvår efter utgånget datum. Och köttfärsskandalerna på ICA är fortfarande färskare i folks huvuden än köttfärsen är i frysdiskarna. Men ändå så tycks vi ha en förmåga att inte kräva vår rätt till vettig mat eller vettiga arbetsmiljöer och rättigheter utan låter oss förfäras av en dokumentär i en timme och snacka lite på jobbet dagen efter innan vi låter livet går vidare och kanske till och med går till McDonalds igen efter en månad. Välkommen till Sverige, och detta vet många företagare idag. I USA stämmer man skiten ur företag som inte sköter sig. I Sverige tar man det lugnt och hoppas att allt går över. Och faran med McDonalds beteende är att detta ska eskalera till allt fler företag i ett näringsklimat där ingen bryr sig, inte ens politikerna. Vi måste ta detta problem vidare till en högre nivå än McDonalds och visa att detta är oacceptabelt och att vi har rätt att få ett rättvist arbetsklimat och att kunderna får de produkter och varor man har betalt för. Och om det är vänstervridet att kräva att vi ska få ett rättvist och bra näringsliv där kunderna och arbetarna kommer i första hand så må vara så. Men det är trots allt det företagen lever på, därför borde vi konsumenter utnyttja det bättre när vi är missnöjda!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Behövs fler serietidningsfilmer och gamla TV-serier?
Stafrin | 09 Maj, 2010 00:29
Jag kom just hem från att ha sett Iron Man 2. Jag ska nu inte recensera den filmen nåt närmare här. Jag tyckte den var OK, varken mer eller mindre. Skön underhållning på två timmar en lördagskväll, även om jag hade svårt för delar av handlingen! Vad jag däremot tänkte fråga är: Vart är fantasin i Hollywood? Jag har varit seriesamlare en gång och Spindelmannen och Marvel var en av de saker jag samlade mest aktivit på för ca 10-15 år sen. Men ändå är jag otroligt mätt på dessa eviga filmatiseringar av seriefigurer, framför allt eftersom de ofta också ändrar i filmen i förhållande till serien. Och, surprise, det är MÅNGA fler till på väg! Vänta er både Thor, Captain America, Avengers, Doctor Strange, en till Batman samt kanske också fler Spidermanfilmer. Samt, inte att för glömma, den kommande Tintinfilmen "Enhörningens hemlighet".
Samma sak med dessa ständiga remakes av gamla klassiska TV-serier, nu när A-team är på väg. Vi har dessutom under under de senaste 15 åren sett Helgonet, som blivit en mystisk tjuv, Miami Vice, som utspelar sig på 2000-talet fast varken Crocket eller Tubbs åldrats, Mission Impossible, där den lugne coole aristokraten Jim Phelps blivit en gubbsjuk massmördare och så vidare och så vidare. Jag vill INTE se fler slakter av klassiska TV-serier i modern tappning på bio! Är det svårt för dagens filmmakare att skapa nya filmer med nytt manus och låta det klassiska få vara klassiskt?! Numera verkar man göra filmer som precis som i musikvärlden, underhållningsvärlden, mediavärlden osv ska gå in genom ett öra och öga och ut lika fort igen utan att man ska minnas nåt. Jag kräver verkligen inte mycket, för jag vill inte heller ha några finstämda snobbiga Oscarsrullar, men just nu verkar det vara som i ordspråket: "Ur intet kommer inget". Skärpning, filmvärlden!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
V-kongressen går emot Ohly
Stafrin | 08 Maj, 2010 19:23
Intressanta notiser från Vänsterpartiets kongress. Kongressdeltagarna struntar i partiledningens planer och går emot med egna idéer. Sex timmar arbetsvecka, en av partiets kärnfrågor sen Jesus föddes ska vara kvar, trots att ledningen försökt ta bort frågan för att passa in i samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Klimatfrågan pressades också in i partiprogrammet. Surt grymtade Lars Ohly att han givetvis accepterar besluten, men att i alla fall sex timmars arbetsvecka hamnar längst bak i prioriteringslistan. Om det är demokratiskt eller inte är väl upp till partimedlemmarna att avgöra, men Ohly kämpar likväl hårt för att klamra sig fast vid det rödgrönasamarbetet, trots att medlemmarna försöker få honom att lossa på greppet. Jag tycker det alltid är kul att höra Vänsterpartiets toppar stå och tala och värna om hur dom inte alls är rädda för att gå emot Socialdemokraterna och vägrar kalla sig lydhund till partiet, men sen lik väl rättar in sig i leder ju närmare valdagen man kommer. Därför tycker jag att det alltid är intressant när man får se bevis på att ett partis medlemmar tar egna initiativ för att bryta detta eviga allianstänkande och ger sitt parti en egen profil trots allt. Det visar att man aldrig ska ta sina medlemmar för självklara och tro att de är några nickedockor som blint lyder. Utan medlemmarna skulle ni inte vara med i någon rödgrön allians. Tänk på det, Lars Ohly...

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Ödets dag på Första Maj
Stafrin | 01 Maj, 2010 21:39
Jahapp, dags igen. Första maj som här i Sundsvall hade som största nyhet tydligen att man ändrade gångväg. Man gick från Folkets Hus och ner till torget. Skulle ha varit rätt kul och se vad som hade hänt om ett tåg hade kommit precis då och första maj-tåget hade fått stå och vänta vid bommarna i ett par minuter och spelat ”Internationalen”. I år hade man då saker att demonstrera mot och tala om så det räckte till och bli över så jag hade väntat mig ett kilometer långt tåg men det var varken längre eller kortare än förra året. Synd eftersom det var sista chansen att skrika sig hes om samhällets utveckling innan valet i höst. Annars ska jag i år inte ge mig in på att analysera sossetalare och annat för jag hann av tidsbrist, tyvärr, inte höra vare sig det nya kommunalrådet Peder Björk eller huvudattraktionen, Sundsvalls kändaste riksdagskvinna Susanne Eberstein. Vet inte om det var av fri vilja som man inte ens satsade på att få hit nåt stort namn eller om man helt enkelt misslyckade, men det är trots allt lite skillnad på attraktionsvärdet mellan Leif Pagrotsky och Susanne Eberstein.
Vänsterns tåg såg jag dock och det mest skrattretande jag anmärkte på var skillnaden på de båda fallangernas entusiasm. Först kom Rättvisepartiet och Syndikalisternas tåg som lite fantasifullt körde med handklapp och rätt höga skrik. Lite festligt och engagerande!
Sen kom Vänsterns tåg med pigga talare som tog ifrån sitt djupaste hjärta och visade verkligen sitt missnöje aktivt mot den nuvarande regeringen.
Sist kom Socialdemokraternas tåg som släpade sig långsamt fram längst Esplanaden som en samling bakfulla sniglar. Det såg faktiskt rätt kul ut!
I Sundsvall för Vänsterpartiet, som alltså var de enda talarna jag hann höra, talade bland annat Christina Höj-Larsen. Hon talade framför allt om en blå elefant i en porslinsbutik som rev ner allt man byggt upp när den vände sig om och nu skulle elefanten ut ur butiken. Den blå elefanten var alltså alliansregeringen. Rätt kul inramning och träffsäkra exempel även om jag kanske inte riktigt köpte jämförelsen med den blå elefanten…
Men som vanligt så var det det yngre gardet som var de bästa talarna. Jag har sagt det för och det tål att upprepas; oavsett partifärg så är de unga mycket bättre och roligare att höra på än de mer erfarna politikerna, för de unga är fulla av entusiasm och låter sitt engagemang oftast färga sina tal. Dom är ännu i politiken för att förändra landet. De erfarna politikerna kan alla tricks i boken, är utstuderade i varje detalj om vad man ska säga och försöker att sälja en vara i första hand. I detta fall var det två unga Vänsterpartister av vardera kön som visade framfötterna bäst och skällde ut regeringen bäst.
Susanne Eberstein hörde jag alltså inte så det hoppar jag över, men hon brukar vara en ganska bra talare så det var nog säkert bra.
Centralt så var det ett lite av ödets dag för Mona Sahlin då det gällde att visa upp sig från sin bästa sida inför valet. Socialdemokraterna har ett ganska förvirrat läge, där de rödgröna har övertaget i opinionsmätningarna och det finns ett stort intresse för själva regeringsbytet. Sahlins själv däremot som statsminister är det dock ljummet intresse för så där gäller det att putsa siffrorna rejält. Därför är det bra att hon har självförtroende och jag är också imponerad över de rödgrönas vilja att gå ut med löften om det som kan bli en försämring för folket vid en seger, inte bara guld och gröna skogar. Man lovar sänkt a-kassa och förbättringar för arbetslösa, unga och pensionärer, men man visar också upp en viss höjning av skatten och man är även beredd att visa upp eventuellt dyrare bensinpriser. Modigt trots allt att våga försämra för att förbättra, även om det krävs oerhört mycket mer åtgärder för att dessa försämringar ska bli rättvist för alla. Dessutom ska man vara försiktig. Man ska inte vräka på med alla generösa kranar på en gång och lova ut miljarder till höger och vänster för att bräcka Alliansen utan kanske se över möjligheterna något först.
Totalt sätt inget speciellt första maj. Varken tal om dess framtid eller eventuella trendighet, men inte heller nån jätteentusiasm. Business as usual med andra ord och med tanke på hur situationen ser ut i Sverige så kanske man hade kunnat göra lite mer och skrika något högre…

/JS10

Bloggtoppen.se

 #