Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Sarkozy och romerna- en fråga om medmänsklighet
Stafrin | 30 Juli, 2010 22:18
Jag hörde en mycket intressant dokumentär på P3 Dokumentär, "Vem får bo i Europa" (som ni hittar i mitten på denna sida), om invandrarfientligheten som drar in som en vind över EU. Man kan förstås stirra på vårt eget Sverigedemokraterna, men än mer aktuellt är exemplet Frankrike och Nicolas Sarkozy som för att tvätta av sin pågående mutskandal försöker dumpa all skit på romerna istället genom att hota med rivning av romska läger, uppsägning av medlemskap och annat. Officiellt heter det att det görs för att en hög romer stormat en polisstation.
Man kan ju till att börja med fundera kring det ständiga hatet mot romer som alltid förekommit. Och jag förnekar inte att det finns romer som har långa fingrar och stjäl i Sverige. Men som alltid så är man farligt ute när man är så förblindad av hat att man ser alla av samma sort som samma typ av problem som dom fåtal man hatar. Och jag ska inte ta dom i försvar, att förstöra och begå brott är förstås alltid fel, men kan det ha nåt att göra med att just för att vi är så dåliga på att ta emot romer så slår det slint för vissa och dom tror att förstöra tillbaka är den enda metoden att visa respekt? I Frankrikes fall är då problemet att en rom blev dödsskjuten av polis under oklara händelser. I så fall hade fransmännen kanske kunnat förhindra detta genom att behandla romerna som människor. Respekt måste funka båda vägarna.
Men romerna är nu inte de enda som man bör diskutera. Fransmännens behandlande av romerna är bara en del av den främlingsfientlighet som växer i Europa och människan sitter mer än nånsin bara och tittar på och börjar nicka allt mer instämmande, vilket är livsfarligt. I allt fler europeiska parlament och regeringar så tar partier som har främlingsfientliga åsikter allt större plats. På ganska kort tid har den åsikt som Sverigedemokraterna har om invandrare gått från att vara ett hot och skrämselmedel till nåt som anses som intressant att lyssna på av många. Jag tycker man ska betänka det när man tar ställning i den franska regeringens krig mot romerna. Det Sarkozy gör har inget med skydd och fransk säkerhet att göra. Det är en stämning i bäcken av vad som sker i Italien, Danmark, England, Holland och kanske snart också Sverige. Även om hoten i de andra länderna inte nödvändigtvis måste vara romer. Det är folkslag med människor som stämplas och buntas ihop. Och det är en farlig och cynisk politik som jag hoppades hade lämnats bakom för länge sen.
När det gäller Sverigedemokraterna och deras invandrarpolitik, eller varför inte när moderaterna och folkpartiet pratar invandrarpolitik, så är min ständiga fråga: Varför pratar man bara om problem med invandrarpolitiken sett ur de svenskföddas ögon? Varför är det så få som tittar på samma problematik sett ur invandrarnas ögon? Det är många frågor att fundera kring, men alla bottnar i samma ord: Medmänsklighet!
Läs för övrigt denna intressanta krönika av Johannes Forssberg i dagens Expressen om situationen i Frankrike.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Förbannelsen kring gatuföräljare!
Stafrin | 29 Juli, 2010 21:23
Är det bara jag som börjar få ett stort bryt på dessa gatuförsäljare som finns? Inte det att jag är less på att dom finns, utan att de börjar bli allt mer desperata och påträngande när man möter dom på stan. I Sundsvall har vi under sommaren haft två företag som varit på allerten. Telenor och elfirman God-El. Telefonföretaget har haft ett tält med stånd precis på Storgatan och man har inte kunnat gå förbi förrän man hör nån som skriker:
"Var har du för telefon?!"
Jag viftar bort det och säger kort:
"Jag är nöjd med det jag har!"
Men envist frågar försäljaren vidare:
"Ja, men vad har du då?"
Efter ett par gångers ytterligare skrikande frågor av karaktären "Men kom igen, vad har du för telefon?" så hinner man inte 100 meter ens förrän man vandrar rakt in i en till försäljare, en yngling med kort okammat hår och lätt bakfull blick som frågar:
"Goddag herrn, vad har ni för elleverantör?"
Irriterat så känner man hur man börjar räkna till 20 för att inte tappa humöret och man säger:
"Jag är nöjd med det jag har!"
"Jaha, vilken är det då?", säger ynglingen envist.
Inte förrän jag kommit en bit på väg så ger han upp. En ny yngling från samma företag dök på mig idag på lunchen.
"Tjena scheriffen! Vad ska du göra då?", frågade han sliskigt inställsamt och låtsades som om vi kände varandra! Jag viftade bort att jag hade bråttom, för just då hade jag det också, vilket han motvilligt accepterade när jag gått. När jag kom tillbaka från mitt ärende så dök denne försäljare på ett äldre par med en svart rufsig terrier och sa, åter med en inställsam stil som om han träffat dom förr:
"Hallå?!? En sån där är rätt lätt att sköta."
Han berömde hunden lite mer innan han och kollegan gullade med terriern för att sen försöka sälja sitt elavtal.
Försäljare har funnits i alla tider och ofta kan man fundera på deras arbetsavtal. Jag förstår att det är ett helvete att försöka vara piskad att sälja si och så många avtal för att kunna få råd till maten för dagen! Men om provisionsbaserad försäljning alltid ska leda till påflugna försäljare som låtsas att dom känner mig och telefonnissar som vägrar att ge sig förrän jag stannat och sagt vilken telefon jag har så är det nog dags att börja fundera igen på vem som har det värst i stan; försäljaren som ska behöva göra detta eller vi stadsbor och citygängare som inte ska kunna gå 100 meter förrän inställsamma människor skriker efter oss på gatan.
Jag ska också säga att telefonförsäljare inte är ett dugg bättre. Telia och Tele 2 slåss om att ha min namnteckning på ett av deras avtal genom att ringa till mig 3-4 gånger varje månad. Numera hinner dom bara presentera sig förrän jag snoppar av dom med att jag återkommer om jag vill ha nåt av dom. Så om nån ung försäljare från Telenor eller God-El läser detta:
Det är ingen idé att ni skriker efter mig mera på stan för jag kommer att ignorera er helt och den dagen jag ska byta mobiltelefon och elbolag så kontaktar jag det företag jag vill ha! Amen!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Mer värme sommaren 2011, tack!
Stafrin | 24 Juli, 2010 21:17
Det har varit en mycket intressant sommar. Alla snackar om vädret och överallt har jag mött klagande folk som stönar och säger: "Det är för varmt!". Förra sommaren mötte jag folk överallt som sa: "Det har inte varit nån riktig sommar eftersom det varit för lite sol!". Vädret har en kul inverkan på oss människor. Aldrig är folk nöjda, eller så bor jag i fel ända av landet. Den möjligheten finns ju. Jag säger som det är: Jag har väntat i drygt 15 år på en riktig solig och varm semester och det har jag fått och jag är nöjd! Mer av detta 2011!
Sommaren har ju annars dominerats, förutom av vädret, av Littorins eventuella sexskandal och festivalernas död. Efter Hultsfred, som jag skrev om för några veckor sen, har nu även Visfestivalen i Västervik och Urkult i Sollefteå med största sannolikhet fått ta ner skylten. Arvikafestivalen tycks räddas med nöd och näppe av en tacksam kommun. Sen tidigare har också Stockholms Jazzfestival hotats av nedläggning varje år. Alla dessa är specialnischade festivaler, Visfestivalen för visor, Urkult för folk- och världsmusik och Arvika för synth- och electromusik, vilket åter visar på att man idag inte kan nischa sig i en speciell musikgenre som festival om man ska vara på absoluta topp. I den skval- och Mix Megapolanpassade värld vi lever i musikaliskt så vinner gatufesterna.
Om jag ska glänta på mitt privata, vilket jag ju sällan gör i mina spaningar, och utse nån personlig höjdpunkt i sommar så blir det Lisa Nilssons konsert på Gatufesten i Sundsvall! Skön röst, underbar musik och stämning, vacker kvinna och, bäst av allt, helt gratis!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Prostitutionslagen behövs - men måste förbättras
Stafrin | 12 Juli, 2010 21:31
Jag tänkte gå in lite på den andra diskussionen som bubblade upp i samband med Sven-Otto Littorins skandal, om prostitutionens vara eller icke vara. Bland flera moderatväljare så verkar det vara helt OK med prostitution och man tycker snarare synd om Littorin för det han har gjort (om han nu har gjort det...). Om dessa prostitutionspositiva väljare är en tillräcklig majoritet för att avgöra valet till Alliansens fördel går förstås inte att utläsa än. Dock är detta en inställning som gör allt än mer obegripligt. För det första är nu prostitution olagligt och Littorin begick i så fall en olaglig handling, oavsett vad man tycker om det. Men för att gå rätt på pudelns kärna så stöder jag den prostitutionslag som dåvarande justitieminister Laila Freivalds skapade 1998. I SVTs inför Almedalsveckan specialinsatta program "Debatt" med Janne Josefsson så diskuterades frågan med bland annat Camilla Lindberg, folkpartisten som på FRA-debattens dagar var en smart självständig politiker och som här var helt för prostitution och talade som hon hade förtstånd till det.
"Folk ska skita i hur människor har sex med varandra! Det ska vara en mänsklig rättighet!", var parollen. Och jag ska verkligen inte hindra folk att ha sex hur de vill. Det är inte det jag talar om, så länge alla parter är med på det hela. Men här talar vi inte om det, i det flesta fall (självklart finns det undantag). Snarare är det väldigt naivt och tro att i det på gatorna runt Malmskillnadsgatan så är det glada tjejer och killar som glatt betalar för lite sex och sen drar till en säng där de tjoar och älskar. Det är inte en kommersiell Woodstockfestival 2010 vi snackar om. Bara för att en prostituerad tagit emot pengar och hoppat villit in i en bil behöver inte det betyda att hon VILL göra det. Snarare att hon MÅSTE. Självklart finns det ett mindre antal helt villiga personer också, men många prostituerade kommer från trasiga liv, troligen med missbruk, misshandel och annan elände inblandad. På vilket sätt hjälper vi dessa människor när vi köper deras "varor"? Inte ett dugg, vi ser till att de kränks ännu mer och i de fall där det finns missbruk, även få pengar till mer droger. För att få lite kul i sängen när man vill så är man beredd att stjälpa en annan människa ännu djupare i träsket, istället för att hjälpa denna till ett vettigt liv med jobb och folk som bryr sig om dom på riktigt. För mig är detta helt obegripligt, så jag stöder lagen som idé. Sen går också samma debatt som kring alkohol och droger;
"Problemen blir inte löst, man flyttar problemen till skummare ställen!", vilket för mig är en ännu större anledning till att försöka göra nåt åt det lagligt. Sen är det då förstås en fråga om hur detta efterlevs och självklart har inte lagen givit den utdelning man hoppats på, det håller jag med om, men det betyder inte att man ska rycka på axlarna åt problemet och att lagen ska skrotas. Framför allt så räcker det inte att arrestera några torskar så är allt löst. Fortfarande måste de prostituerade få hjälp att komma på fötter i samhället igen och DÄR har man en lång väg att gå innan man får ett godkänt resultat. Man klarar ju inte ens av idag att hjälpa de som är arbetslösa.
Som det mesta i samhället så är detta en process som är lång och som kräver ett hårt jobb, men om vi ska få ett samhälle där alla är lika värda så måste det vara värt. Människor som har det svårt ska man hjälpa, inte utnyttja för sina egna egoistiska behov. Därför behövs prostitutionslagen, men den måste göras bättre för alla parter.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Smart PR-kupp kring Littorin!
Stafrin | 11 Juli, 2010 21:48
Ja, ibland är man snabb med sina spaningar. Här var man snäll och för en gångs skull i sitt liv tog Sven-Otto Littorin i försvar och vad fick man för det? Skämt och sido, ibland tar samhället vändningar som man inte har en aning om, men det är det som är livets stora charm. Men det ändrar inte faktum i det jag skrev för några dar sen, att media inte har någon rätt att följa Littorins familj. Direkt efter det satte så sommarens stora snackis igång och absolut ingen var längre intresserad av vad politikerna sa på Almedalsscenen. Jag erkänner att det ett svårt fall när man inte vet vad som egentligen hände, men jag tänkte just nu hålla mig mer i frågan kring Aftonbladets taktik inför detta. Jag skulle vilja är att gratulera Aftonbladet till en lysande, smart och utstuderad PR-kupp, för det är precis vad jag tror att det var! Inte själva sexköpet, jag menar inte att Aftonbladet hittat på en historia och anlitat en "Anna, 30 år". Men enligt dom själva så sa man inget för att "man hade inte riktigt hållbara bevis" och "man ville höra från Littorin själv". Denna förklaring köper jag inte ett dyft, för då hade man gjort som SVT, inte yppat ett dugg. Och flera med mig tänkte nog också: Exakt NÄR fick Aftonbladet sånt samvete att man började bry sig om sånt?
Sen fick vi oss en såpa där hela Sverige, helt planerat, gick och snackade om "vilken hemlighet Littorin bar på" och "varför han hoppade av så plötsligt". Man gläntar ytterst lite på storyn, trots att man egentligen har för ett massivt scoop. Och mitt i nyhetstorkans tid, när inga andra nyheter är intressanta, så springer folk och köper Aftonbladet i ett desperat hopp om att hitta mer info om ministern. Lena Mellin får skriva några ledarkrönikor för att hålla lågan vid liv, men annars tiger man hela tiden och drar ut på allt.
"Vi kanske avslöjar vad vi vet nån dag", sa Mellin i sin chat med läsarna. Det gjorde hon och dom, 24 timmar senare; Littorin köpte sex av en prostituerad, vilket kastar ett förklarande öga till en del av ministerns arbetsmarknadspolitik. Så, nu har då Sverige fått nåt att diskutera om hela sommaren lång. Det är såna mediakupper som lämnar en liten bitter eftersmak, men inte mer än att man ändå kan bli djupt imponerad över tidningens fantasi. Om man inte får in några nya nyheter så avslöjar man ytterst lite i taget om den viktigaste nyhet man har och försöker vinkla den så såpaaktigt som möjligt, med en perfekt cliffhanger inför morgondagens tidning, då man fortsätter att ge väldigt lite info. Visst, man undanhåller folket information om en viktig sak som gäller Sveriges regering och leker med deras nyfikenhet, men svaret kan man ju bara läsa i Aftonbladet. Utstuderat och smart mediateknik.
Timingen för denna skandal är ju förstås minst sagt usel så Mona sitter nog och i hemlighet gnuggar händerna av skadeglädje, trots sitt upprörda utspel. Jag tror inte som de flesta politiska kommentatorer att påverkan inför valet beror på hur pass detta skrivs om eller inte, jag tror det beror på hur mycket Fredrik Reinfeldt ignorerar Littorin eller inte. Själva historien är så pass mycket snackis redan att jag inte tror att den är bortglömd till 19 september. Att Littorin sen nekar känns inte som nåt större bevis på hans oskuld i och med att han samtidigt också ligger i vårdnadstvist om barnen.
Är Littorin är skyldig eller inte? Jag tror han har mer i påsen än lite sexchatter, även om Aftonbladet vridit till det förstås. Men visst, jag tror han har gjort allvarliga saker som i så fall skulle ha skadat valrörelsen för Alliansen. Trots allt, ingen rök utan eld och inte hoppade han av på rekordtid för att rädda partiet om han var så oskyldig. Sen om vi nånsin får reda på sanningen lämnar jag i det blå. Vi vet ännu inte om Lennart Geijer på 70-talet utnyttjade minderåriga prostituerade. Och inte Palme och Fälldin heller, eller?

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Efter Littorin - vart slutar medias jakt?
Stafrin | 07 Juli, 2010 12:49
Jag antar att jag borde göra som Gert Fylking, ställa mig på en offentlig plats och bara vråla: "Äntligen!". Sven-Otto Littorin avgår! Som jag har längtat! Bland bloggare och kommentarer till alla artiklar i tidningarna så skämtas det hej vilt numera om vad Littorin borde göra som "arbetslös" och hur hans inkomst borde se ut när han nu "sagt upp sig från sitt jobb". Jag borde delta i den skadeglädjen, men det tänker jag inte göra. Vad tjänar det för syfte? Han ersätts vid en eventuell ny Alliansseger av en annan tomte med samma politik och retorik.
Hans officiella orsak till avhoppet är på grund av de påtryckningar som hans familj, framför allt hans barn, fått utstå och jag kan där förstå honom, även om han säkert hade alliansens bästa inför valet i sikte också. Med största sannolikhet är han en bättre pappa än minister. Men man kan också ifrågasätta medierna. Vi sitter och hånar skadeglatt åt att den man som under fyra år arrogant gett de arbetslösa skulden för sin egen situation och lurat in dom på åtgärder som inte alls ger några jobb. Samtidigt sänks a-kassan och alla arbetslösa får tugga på försäkringskassebeskeden medan företagen bara vill ha gratis arbetskraft i mesta möjliga mån. Littorin har varit en mardröm som minister, inget snack om saken. Han har varit bra på att sätta press på dom arbetslösa och låtsas se ut som att han har saken under kontroll. Men några nya jobb på marknaden har han inte lyckats trolla fram, trots allt snack om sänkt arbetsgivaravgift och alla löften till höger och vänster. Men hans barn har inget med det att göra. Vi kan håna honom hur mycket vi vill och man kan säga vad man vill om Littorins överdrivna snyftarbrev till medierna för att få nån sorts väljarsympati inför valet. Jag hoppas verkligen att man röstar efter eventuell politik den 19 september, inte för att tycka synd om moderaternas stackars lille minister. Man kan också säga vad man vill om Littorins vårdnas- och skilsmässotvist och hur han eventuellt ska ha varit som make. Men varför är det ingen som ifrågasätter det faktum att medierna helt ogenerat idag kan terrorisera barnen för att få en kommentar? Varför får offentligt folk mer idag än nånsin vara mera djur än vanliga människor när som kommer hem från jobbet? Det är en sak att folket är nyfiket och att peta lite på dom, en helt annan att barrikadera utanför hemmet i dagar för att få en skymt av den privata värld som finns bakom dörren. Jag kommer inte att sakna Littorin och jag tycker att det är nåt så in i helvete skönt att han lämnat regeringen, trots att jag vet att det knappast blir bättre. Men jag förstår att gränsen går nånstans, även för en minister. En viktigare fråga just nu är alltså; vart slutar denna medias desperata och idiotiska hetsjakt på de småkronor dom kan tjäna på vilken gröt Emma, Gustav eller Arvid Littorin äter till frukost?

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Skumma vallöften av Sundsvalls rödgröna
Stafrin | 06 Juli, 2010 17:36
Desperationen är stor hos de regerande rödgröna här i Sundsvall. När man anar hur missnöjda stans innevånare är så står vallöfterna som spön i backen, även om de gör det med metoder som lämnar en viss bitter eftersmak i munnen. Fritidsgården Domsagas framtid har varit på tapeten och ett hett diskussionsämne i stan hela våren. Lokalen är enormt populärt bland ungdomar och flera av Sundsvalls största rockpersonligheter har spelat här. Ändå var man på det klara att Domsaga ska gå samma väg som 60-70 % av stans andra fritidsgårdar, nämligen i graven. Massiva protester kom, till ingen nytta. Ungdomarna fick flytta på sig... tills för nån vecka sen när Kulturnämndens ordförande Kim Ottosson beslöt att skona Domsaga och låta det vara kvar åtminstone ett år till.
"Vi lyssnar på protesterna", säger Ottosson och man ser ju inte valtrådarna som håller i beslutet heller. Framför allt när hon på frågan vad som händer nästa år med Domsaga lite vagt svarar att "vi tar ett år i taget". Beslutet kom lagom till dess att de rödgröna vunnit kommunvalet för att sen troligen åter klaga på att man inte har pengar.
Sak samma med det populära fikastället Gullgården på Norra Berget som hotades av nedläggning efter att man nobbat mer pengar. Med ett trollerislag så har plötsligt 200 000 kronor dykt upp på Kulturnämndens bord som Gullgården ska få och det populära stället kan räddas, tills vidare. De javú och åter igen ingen tillfällighet; Populärt ställe som ska hotas av nedläggning, protester, ingen lyssnar och plötsligt, några månader innan valet så finns det plötsligt pengar.
Visst, det är val och detta val kommer att bli det smutsigaste hittills, men det får väl ändå vara nån måtta och den gränsen tycker jag går vid att ge med ena handen och två månader senare ta tillbaka med andra när uppdraget är slutfört.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #