Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Kaos efter valet även i Västernorrland
Stafrin | 22 September, 2010 13:17
Valsituationen här uppe är lika kaotisk som i resten av Sverige. Men här är det inte Sverigedemokraterna som spökar utan andra partier.
I Sundsvalls kommun backade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men av nån outgrundlig anledning så lyckades dom klänga sig kvar vid toppositionen. Jag ska erkänna att glad blev jag inte. Vad betyder det? Det har redan flaggats innan valet om flera nya byggsatsningar av modellen storhetsvansinne, inklusive ett köpcentra ute i Njurunda. Hur många skolor och fritidsgårdar till ska få stryka på foten för att vi ska få hit lite turister? Intressantast blir nog att se vad man gör med Domsaga nu när valet är över och vardagen börjar igen.
I landstinget är det däremot hela havet stormar. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann med minsta möjliga marginal och hur dom lyckades med det efter hela denna sjukhuskarusell vet jag inte, men dom tycks ha nio liv och använt fem av dom i detta val. När jag på natten gick in på Sundsvalls tidnings hemsida för att se hur det gått så läste jag en artikel om de rödas vinst här uppe och läste kommentarerna till den artikeln som var överlusad med stönanden, chockade människor och "lycka till Sundsvall, nu flyttar jag". Men det är inte över än. Alliansen, den s k Vårdalliansen, kan ännu få majoritet om man söker hjälp från antingen Sjukvårdspartiet (som bara finns här uppe) och Miljöpartiet. Och Sjukvårdspartiet och Alliansen har samarbetat förr även om de inte på långavägar är 100 % överens om sjukvårdarnas 19-punkters-manifest. Samtidigt på börjar de röda samtal med miljöpartiet ochsjukvårdarna har också sagt att dom även kan tänka sig samtala med sossarna, gud förbjude. Som jag skrev under valnatten, här är ett av få ställen där jag gärna ser ett skifte till ett alliansstyrt alternativ. Sjukvården efter skandalen i våras är under all kritik. Patienter vårdas i korridorerna, sköterskor sägs upp på alla vårdområden, kvarvarande personal går på knäna och sjukhusdirektören Sigbjörn Olofsson anklagas för att försöka sätta munkavle på dom. Nåt måste ske och det nu, även om det måste ske med Allianskraft!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Efter valkaoset behövs städning!
Stafrin | 20 September, 2010 23:10
Just nu är jag två olika sorters personer. Den samhällsdiskuterande bloggaren i mig tycker att den efter valet uppkomna situationen är intressant. Personen bakom datorn säger som EU-kommissionens förre ordförande Jacques Delors sa ibland när han kom på morgonen: ”Idag råder depression”. Alliansen allt starkare, dock just nu utan egen majoritet, Sverigedemokraterna kommer in och blir vågmästare, samtidigt som den rödgröna alliansens förlust gör att det råder stor risk för fyra nya år där arbetslösa, sjuka och svaga riskerar fortsatt kränkning och illa behandling. Personligen är jag mycket oroad för framtiden.
Så, då har jag skrivit av mig, nu kan jag åter gå till att vara bloggare igen. Och jag hade tänkt ägna den åt två saker, gissa vilka. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Alliansen seger finns inte mycket att säga om, det är en klar höger vind i hela Europa och dessutom har de rödgröna helt misslyckats att föra ut sin politik, som jag skrev om igår. Situationen inom varje parti är också rätt meningslöst att diskutera, eftersom de själva knappt gör det. Varje allians framtid är numera viktigare än dess egna, eftersom man för/försöker föra samma politik. Aldrig har man brytt sig så lite om hur mycket varje parti gått fram i sammanräkningen, jäntemot var blocks mandatfördelning, som i år.

Sverigedemokraterna framfart är, som jag skrev igår, väntad. Den rider på samma vindar som i resten av Europa och Sverige har hållit stången länge. Samtidigt är vi i en situation där väljarna har två politiska alternativ, där bådas politik snuddar vid varandra på flera punkter och där mängder av beslut tagit över väljarnas huvuden. Givetvis är det även ett missnöjesval. Det var kul att höra varje partiledare förklaring till partiets framgångar:
”Det är väljare som är missnöjda med hur politiken bedrivs idag…”
Betyder det att man kunde ha förhindrat detta genom en klokare och mer ansvarstagande politik?
Kul är också Aftonbladet och Expressens plötsliga antirasistkampanjer som man skyltade stort med på löpsedlarna på valdagen. Bra initiativ, verkligen, synd bara att det inte kom för 2-3 månader sen för då kanske vi inte hade haft Sverigedemokraterna i riksdagen nu. Timing is everything, media...
Intressant att se Lars Ohlys reaktion i SVTs valvaka när han vägrade sminkas med Åkesson. Åter en deja vu från 1991. Ny Demokrati kommer in i riksdagen och Bengt Westerberg reser sig ur soffan. 2010, Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och Lars Ohly vänder i sminkdörren.
Den situation som nu uppstår, om Sverigedemokraternas vågmästarroll står sig, är givetvis en speciell situation och SVT försökte förgäves fiska fram nåt besked om hur partierna gör nu. En sak är säker, jag skulle bli GRYMT förvånad om Mona Sahlin bjuder in Jimmie Åkesson, så pass har jag lärt mig när det gäller Mona och hennes integrationssyn. Som jag sa igår så vore Miljöpartiet rätt korkade om man stått upp och kritiserat Alliansens arbetsmarknads- och sjukförsäkringspolitik och nästa sekund accepterar den bara för att hålla ett parti borta. Samtidigt så är det inte omöjligt när det gäller miljöpartiet som försökt flirta sig in i den alliansröran förr. Men jag tror ändå en del på att Alliansen skulle kunna ge Åkesson åtminstone ett lillfinger, trots alla uppmaningar om att dom alla nu ska kämpa mot att vika sig för Sverigedemokraternas politik och trots att alla diskussioner om en eventuell svekdebatt som skulle komma då. Betänk att flera av de förslag om integration som både Moderaterna och Folkpartiet lagt fram de senaste åren inte ligger så långt bort från den politik Sverigedemokraterna för.

Socialdemokraterna gjorde katastrofval och nu börjar åter efterarbetet. Jag har ju redan beskrivit partiets vånda under den senaste månaden och säger åter: Hade Mona Sahlin när hon tillträdde fört ett jävla liv, kritiserat varje beslut regeringen tog och verkligen varit en opposition då hade hon haft ett något bättre förtroende. Nu skickade man fram Thomas Östros för att vifta med pekfingret och läsa ett pressmeddelande och sen var det relativt lugnt och därför är hon ännu mer förknippad med sina gamla år i partiet än de som partiet står för idag. Man ska också minnas att Mona Sahlin aldrig var partiets första val som ordförande utan tredje val, alltså reserv för reserven, när Margot Wallström inte ville.
Hur ska då socialdemokraterna komma tillbaka? Enligt mig är det viktigaste nu att man storstädar. Mona Sahlin bör avgå, och tro mig, den frågan kommer att dryftas mer än en gång fram till socialdemokraternas nästa kongress. Och med sig bör hon ta en stor del av dom gamla ansiktena från Göran Perssons tid, som Leif Pagrotsky, Thomas Östros och Thomas Bodström. Dessa ska ersättas med idel fräscha ansikten från SSUs led som står i tur att flytta upp i moderförbundet. Ansikten som har nya visioner, är rappa i käften och bra medierna och som kan bygga upp ett nytt förtroende för partiet hos folket. Jag tror att det inte finns nån trovärdighet längre i de gamla nunorna som vevats om och om igen och som vevar samma ord hela tiden men som trots allt politiskt försöker balansera mellan allianserna. I flera SSU-led finns en vilja att gå tillbaka till ideologin för oavsett om man gillar den eller inte så måste socialdemokraterna åter bli ett parti som är ett ordentligt alternativ och motpol för väljarna så man har två olika starka sorters politik. Detta framfört av helt nya ansikten. Då, och endast då, tror jag att man på ett trovärdigt sätt kan komma tillbaka i toppen.
Men som sagt, till dess så ska vi nu följa den soppa som nu följer i riksdagen. Och bäva månde, men jag tror som sagt att det blir Alliansen som söker mest stöd hos Jimmie Åkesson, men jag kan inte svära att det blir så. Och vad som händer då, och hur de följande fyra åren ser ut, det står skrivet i stjärnorna, och jag vet inte om det blir roligt att läsa när det sats på pränt.
Låt mig till slut också säga lite om valvakorna i TV. Jag måste säga att SVTs valvaka var mördande tråkig. Istället för att ha riktiga diskussioner om läget och varför det som skett skett med intressanta personer och lite sammanfattning av de fyra år som gått så var det ideliga kastningar mellan partiernas valvakor med olika partiprofiler som alla sa ungefär samma sak.
”Vi vill vänta på resultatet, det är klart att det är hemskt med Sverigedemokraterna och valundersökningen kan ändras…”, hörde jag ett par hundra gånger. Jag tror aldrig jag såg en riktig undersökning om hur det stod till i varje län, som förr. Och att lägga de lokala valvakorna samtidigt som riksdagsvalet i grannkanalen SVT 2 var väl inte den smartaste idén.
TV 4 var lite mer fantasifull, men då är det ju reklamavbrott i tid och otid istället och vilket pucko som kom på idén med att låta Peter Jihde vara med och stå vid en stor digital whiteboardtavla och med fingret flytta datafönster vill jag inte veta. Lite mer glöd och fart vill jag se till valvakan 2014!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Vilket ledarskap gynnar Sundsvall?
Stafrin | 19 September, 2010 20:10
Efter riksdagen kommer givetvis lite om valet på lokal nivå. Här i Sundsvall så vågar jag inte ens försöka sia om hur det går. Om det blir rysare på riks så är det inget mot kommunal nivå. Jag sa förra valet 2006 att det nästan vore att föredra en alliansseger här för att slippa dyra skrytprojekt och mer nedläggningar av skolor. Och kritiken från folket är stort, väldigt stort. Men bytet från Anita Bdoui till Peder Björk som kommunalråd kan ha hjälpt partiet att skapa nån sorts hopp för de som tyckte att problemen var kopplade till hennes ledarskap. Men åter, det är hela partiet som beslutat om detta, inte hon själv så om socialdemokraterna vinner så kan man räkna med att det kommer att kastas iväg mer pengar. Samtidigt vet jag inte om en alliansseger gynnar stan, där utförsäljningar av kommunens tillgångar, så som Mitthem, är att vänta. Även om Magnus Sjödin och Lars Persson fungerat bra som opposition till Anita Bdouis krösuspolitik så är det tveksam om helheten gör det bättre. Det blir alltså en rysare, både i själva valet och i frågan om vad som händer efter morgondagen.
I landstinget känns det som om det skulle till ett smärre mirakel för att socialdemokraterna ska kunna sitta kvar efter årets fadäser och debatt kring sjukhuset och Sigbjörn Olofsson. Och här är frågan, kan det verkligen bli värre än det är nu? Jag önskar inte en alliansseger nånstans, men här får dom gärna överta kommandot både för hälsan för patienterna så väl som för de som jobbar på sjukhusen. Fast, om jag ska ändå ska vara lite subjektiv, jag ska erkänna att jag själv röstade på det lokala partiet Sjukvårdspartiet här så ännu hellre får de som kan något i frågan ta över.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Valet 2010 – bleka sossar och allianseländen
Stafrin | 19 September, 2010 20:05
Fyra år till har gått. Det är valdag en gång till. Det är skrämmande trots allt hur fort tiden går. Åter är det lätt att blicka tillbaka till vad jag skrev inför valet för fyra år sen, då Göran Persson försökte hänga sig fast desperat vid maktens halmstrå och försvara sig mot fyra borgerliga partiledare som vann genom att lova sänkt arbetsgivaravgift. Att jämföra med i år då Mona Sahlin inte lyckats i komma i närheten av samma jubelstorm för idén att slopa avgiften helt.
Jag skrev för en månad sen att det skulle bli svårt att vara partipolitiskt obunden i detta val. Trots allt har regeringen byggt upp en klyfta mellan de som har gott om pengar och bra jobb och de som är sjuka, de arbetslösa och har det sämre ställt och det är svårt då att inte ta parti för nån sida. Jag sticker inte under stolen med att jag vid gud hoppas på ett regeringsskifte. Det måste bli mer medmänskligt på något håll i samhället! Att se kristdemokraterna ha som valparoll ”Ett mänskligare Sverige” efter allt man gjort med a-kassa, arbetslösa och sjukförsäkring kan ju ge mardrömmar för mindre.
Valrörelsen i år har annars varit ett av de mest tråkiga jag upplevt. Jag har ju förutspått att valrörelserna blir smutsigare och smutsigare för varje val, men där fick jag tji, till skillnad mot förra valet som innehöll datahacking och polisanmälningar. OK, jag ska inte klaga över att vi slapp patetiska skumma metoder att värva röster, men detta år har valrörelsen aldrig riktigt kommit igång. Några debatter av intressant art har aldrig funnits och oppositionen har inte direkt kastat sig över Alliansens valmanifest och sågat itu den utan hållit löjligt låg profil. Om det beror på att det numera är ett val mellan två alternativ istället för sju kan man fråga sig, men, som jag skrev igår, allianstänkandet hjälper inte svensk politik att bli roligare och det hjälper definitivt inte demokratin att du måste välja mellan endast två vägar. Och flera partier kommer enligt mig att bli lidande i framtiden av att man använder sig av allianser. Att fyra borgare kommer överens är en sak, eftersom de inte tvångsdrivs av en ideologi på samma sätt och dessutom suttit i regering förr. Däremot en allians med de rödgröna är ett regeringsalternativ där åtminstone två av partierna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, har en ideologi var som många av deras väljare värnar om. Därför är det en omöjlighet att, utan att det kostar X antal väljare för partiet, komma överens om en t ex gemensam utrikespolitik baserad på ett EU som Socialdemokraterna till stor del vill fördjupa sig i och Vänsterpartiet vill lämna. Om Vänsterpartiet slopar utträdeskravet helt så lär man förlora många av sina trognaste väljare. Om man har kvar det så blir det svårt att samarbeta i regering med sossarna. Detta gör att Vänsterpartiet riskerar att bli ett parti som påverkas negativt opinionsmässigt av allianstänkandet. Ser man på hur det gått inför detta valet för Lars Ohly så är han nu mer än nånsin en lydhund till Mona Sahlin som kommer med egna idéer ibland men överger dom lika fort till nästa presskonferens och som hamnar kraftigt i skuggan.

Miljöpartiet är det parti som klarat sig bäst, mycket tack vare Maria Wetterstrand, som har allt som media vill ha i en politiker. Hon är ung, kvinna och dessutom påläst och rapp i käften. Här har partiets valberedning en grannlaga uppgift att försöka hitta en ersättare till nästa år som ska nå i närheten av det hon gjort för partiet. För miljöpartiets bästa så borde man fundera på att ändra i sina stadgar så att hon får sitta kvar för om partiet gör sitt bästa val nånsin så är hon en stor del av anledningen.
Det har talats om huruvida Miljöpartiet ska byta sida eller inte vid en eventuell minoritetsseger till Alliansen för att hålla Sverigedemokraterna borta och jag kan bara säga att man är rätt korkad om man gör det. Då om nånsin skulle man hamna i en svekdebatt och förtroendet för partiet skulle vara ordentligt sargat, inte minst bland de som röstar på partiet utan att vara engagerad i det. Att man först går in allians med Sahlin och Ohly och lägger fram ett gemensamt valmanifest som man verkligen kämpar för och sen byter sida och helt plötsligt inte står för det längre skulle få många väljare och fundera på vad som är viktigast för partiet: Politik eller makt?

Inom Alliansen så har man lätt delat upp ämnesområdena sinsemellan och sen gått till val där var parti propagerat för det, Folkpartiet på skola, Centern på miljön, kristdemokraterna på vården och moderaterna på ekonomin och arbetslösheten. Men för den sakens skull finns det ingen större skillnad mellan partierna. Faktum kvar står; varför ska man rösta på Folkpartiet när man får exakt samma sak om man röstar på Moderaterna eller Centern? Jan Björklunds skolvisioner går ju igenom ändå. Och jag frågar mig åter; är detta verkligen bra? Kristdemokraterna, som haft det brytsammast under hela valperioden opinionsmässigt, får plötsligt stödröster från andra alliansväljare som inte bryr sig om KDs politik, men som vill säkra en alliansseger.


Socialdemokraterna har, som jag tidigare sagt, gjort ett bedrövligt val. Jag har mött en hel del som sagt:
”Jag ser Alliansen, Alliansen, Alliansen, överallt, men jag ser knappt några sosseaffischer…”
I Sundsvall har Alliansen abonnerat alla bussarnas sidor för reklam, man har haft en egen dag på torget och man står på stan och delar ut saker. Socialdemokraterna har haft reklamaffischer efter vägarna samt radioreklam men det är också allt. Mona Sahlin har verkat nervös och snäst åt journalister titt som tätt. Samtidigt har man klara problem att måla sig som ett alternativ till Alliansen. I många frågor verkar man snarare försöka förbättra Alliansens löften från 2006, inte i första hand se framåt och komma med egna förslag. Så om Mona Sahlin vinner ikväll så är det inte på grund av att folket tycker att de rödgröna har ett fantastiskt valmanifest utan mer på grund av Alliansens politik mot de svagaste i samhället.

Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, tyvärr. Jag tror det är klart, har jag fel dansar jag gärna lyckligt tango. Och det är tyvärr inte en sensation heller. I de flesta länder i Europa har främlingsfientliga krafter tagit en plats i parlamenten, det var bara en tidsfråga innan det skedde här också. Sen kan man ha långa diskussioner om varför och om deras politik, men jag kan sammanfatta det med att jag tycker det är hemskt och skrämmande att se att partier som har som politik att alla är inte lika mycket värda i ett samhället idag anses som rumsrena och helt naturliga bara de tar av sig militärkängorna och tar på sig kostymer och slipsar. Sen är det en annan sak gällande SDs rätt att yttra sig, vid gud, vi lever i en demokrati. Men när det gäller de demonstrationer som varit mot Sverigedemokraterna de senaste dagarna som lett till att partiet ställt in möten så ser jag inget underligt i det, så länge man håller sig inom lagen och inte saboterar saker. Om man är ett parti som driver frågor att ett visst sorts folk ska ha sämre rättigheter och behandlas annorlunda, som ändå är rätt provokativt i Sverige, så får man räkna med att dessa människor, och andra där till, kommer att protestera. Det är så människan fungerar.

Hur går det då? Jag tror tyvärr att alliansen vinner. De rödgröna har inte varit ett nog tydligt alternativ till regeringen, reklamen harvarit dålig och personerna som ska vara ansiktena utåt har, Maria Wetterstrand undantagen, varit för bleka att framföra dessa. När det dessutom råder ett mer egocentriskt och kallt samhälle så är detta inte ett bra sätt att försöka värva röster på. Jag kan ju tycka det är rätt komiskt att en politiker i USA eller England som gör bort sig och blir ertappad med en prostituerad eller liknande kan orsaka storkaos för partiets förtroende och sker det under ett val är det kört för det partiet. I Sverige kan en minister ertappas med en prostituerad precis innan valrörelsen och ingen tycks bry sig utan oppositionen får än mer kritik istället. Så, då är det bara att bege sig till televisionsapparaten och bita på naglarna. Valvakan är ikväll långt mer rysare än melodifestivalen nånsin varit de senaste 10 åren.

/JS10

Bloggtoppen.se


 #
Tankar efter valets slutdebatt...
Stafrin | 17 September, 2010 22:46
Några ord om kvällens slutdebatt inför valet i TV:

- Jag håller verkligen med de rödgröna om sjukförsäkringen och kritiken mot den. Men jag är inte så säker att det är rätt metod att låta alla frågor till Fredrik Reinfeldt, från Lars Ohly, från Maria Wetterstrand och från Mona Sahlin handla om olika fall som skett på grund av sjukförsäkringen. Förvisso är det Alliansens ömmaste tå, men det kan lätt framstås som desperat och så genomskinligt utstuderat att väljarna inte köper det.

- Fredrik Reinfeldt höll väldig låg profil, förmodligen medvetet för att låta de andra allianskollegorna komma fram mera när så pass många av dom ligger farligt nära 4 %. Taktik är A och O numera i valrörelsen.

- Jag tycker Mona Sahlin ändå inte gjorde bort sig. Hon lyckades OK att framstå som en ilsken motståndare. Däremot tycker jag inte att hon lyckades stå ut tillräckligt i debatten för att göra något större intryck hos de osäkra väljarna. Och hennes slutord var som hämtat från vilken tidigare socialdemokratisk ledare som helst.

- Framför allt tyckte jag att detta nog var en av de tristare slutdebatterna jag upplevt och det berodde på detta Allianstänkande. Jag minns än min första slutdebatt, inför mitt första år som väljare, 1994. Jag tyckte det var riktigt spännande att få höra de olika partiernas åsikter och debatterna som ven och flög överallt och följa hur vart och ett av partierna taktiskt förde debatten. I år var första valet med två allianser och det var som att titta på en urtrist dubbelmatch i tennis i en timme där bollen smashar fram och tillbaka och i nät ibland och matchen sen slutar 6-4 4-6 6-4. Allt är så noga planerat i hur var och en av partierna ska säga och de skyddar varandra och man vet också precis vad dom ska säga. Allianser må vara nytänkande, men det förstör enligt mig politiken på många olika sätt och ikväll gjorde det en av de mest spännande delarna av politiken blek och trist.
Dessutom skulle jag inte blir jättebesviken direkt om man om fyra år gjorde debatten utan publik för var det nåt som jag störde mig på så var det att publiken applåderade åt exakt ALLT som alla sa. De påminde starkt om ett gäng helt politiskt ointresserade nördar som försökte lära sig och därför applåderar åt allt som verkar kul.

- Inte för att det har med kvällens sändning att göra, men att som Lars Ohly fria inför kamerorna mitt under TV 4s slutdebatt var väl ett av de mer desperata röstfiskevarianterna jag varit med om...

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Fördelen med slöja...
Stafrin | 17 September, 2010 21:26
När jag nu sitter och lyssnar på Slutdebatten inför valet i TV så sitter jag och tänker på invandrardebatten i Europa och hotet om eventuellt slöjförbud, ett förslag som gått igenom i Frankrike i veckan. Idag såg jag en invandrarkvinna med slöja som skulle betala sina varor i en affär och som samtidigt pratade i mobiltelefon. Uppfinningsrik som hon var så hade hon klämt fast telefonen i slöjan så att den höll upp telefonen samtidigt som mikrofonen var vid munnen. Så min fråga till alla som vill ha slöjförbud: En handsfree kostar flera hundra kronor. Vill ni hindra invandrarkvinnor att ha tillgång till en gratis handsfree?

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Tänkvärt i P1s "Spanarna"
Stafrin | 15 September, 2010 15:14
Jag brukar varje vecka, sen drygt 15 år tillbaka, försöka lyssna på P1s program "Spanarna" och tycker det är ett väldigt underhållande program, ett av få i Sveriges Radio. Lite märkligt kanske, med tanke på min totala ointresse för trender. Ibland träffar dom rätt, ibland har man ingen aning om vad dom snackar om och ofta är det väldigt underhållande tankeseanser! Jag skulle dock vilja tipsa lite om programmet som gick för drygt en vecka sen, den 10 september, som man kan tanka hem här (Spanarna 20100910). Den sista spaningen av Calle Norlén som handlar om "Anpassning till döds" må låta lite mörk, men är väldigt träffsäker och tankvärd om hur vi människor lever idag. Är det meningen att vi bara ska ge upp det vi tror på och tvingas följa alla andra på vår väg eller ska vi skapa egna drömmar och viljor och stå för dessa? Värt att tänka på...

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
11 september - nio år senare...
Stafrin | 13 September, 2010 21:06
Jag blev påmind idag om att det är nio år sen 11 september. NIO ÅR SEN?!?! Snart ett decennium. Ibland får man riktigt kusliga påminnelser om hur ruskigt fort tiden plötsligt går. Och i vår serie "Uppföljning av gamla spaningar" så skrev jag 11 september 2006, då det var fem år sen terrorattackerna hände, om hur dådet hade förändrat världen. Nu vet jag att det kommer att skrivas spaltmetrar 11 september nästa år då det är tio år sen det hände, men för att gå händelserna lite i förväg så har bytet från George W Bush till Barack Obama ändrat synen något. USA är på väg att avveckla sina krig i mellanöstern och världens ledare försöker att gå tillbaka till en något så när normal vardag, även om man tittar över axeln än. Det är det goda sakerna.
Tyvärr så verkar folken i övrigt däremot få allt mindre tålamod, för det kusliga är att det inte går att förneka att främslingsfientligheten efter 11 september är allt mer påtaglig. Nu ska jag inte påstå att Sverigedemokraternas framfart och Frankrikes diskriminering av romer har något med 11 september att göra, men det är inte konstigt att få dom tankarna när man funderar över de europeiska folkens allt större stöd för dessa åsikter nu jäntemot för tio år sen. Man ser fortfarande på folk som tror på islam med en stor skepsis. Se bara på pastor Terry Jones massbränningsplaner av koranen, allt för att "mota Moses vid grind". I Europa, i de länder där främlingsfientligheten växer som starkast, så är det just muslimer som är den främsta anledningen till att främlingsfientligapartier växer. Det är en spänd stämning religionsslagen emellan, vare sig man erkänner det eller inte och det är en skrämmande syn. Att vi inte kommit längre i vår förståelse, folken i världen emellan. Och det mest skrämmande är att främlingsfientlighet idag är mycket mer dold och därför lättare att locka nya anhängare. Förutom Sverigedemokraterna så är det väldigt få idag som kan kalla sig rasist eller tillhöra en liknande organisation och bli tagen på allvar. Man blir utan tvekan stämplad.
Linda istället in åsikten väl dolt i en enda aktuell någorlunda rumsren politisk fråga och avsluta sen med "vi är inte främlingsfientliga, men det är så att..." och situationen blir en helt annan.
Och frågan är vad som är mest skrämmande egentligen, en George W Bush-liknande ledare som sitter med fingret på avtryckaren och som inte lyssnar på folket, eller ett folk vars rädsla och ilska växer allt mer och som till slut blir en krutburk som bara väntar på att brisera nånstans. Välj själv, jag kan det inte. Det enda jag vet att nio år efter att tidernas största katastrof inträffat så lever tragedin fortfarande i oss, vare sig vi vet och tror det eller inte. Och jag kan nog inte heller vänja mig vid tanken på att det redan gått hela nio år. Huga...

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Reinfeldts svåra stund i TV
Stafrin | 02 September, 2010 21:20
Efter att ha slötittat lite på Fredrik Reinfeldts utfrågning i SVT så kan man säga att han är oändligt mycket bättre på att åka slalom och komma undan de obekväma frågorna än Mona Sahlin var. Hela avdelningen om A-kassan och sjukförsäkringen var VM i ordbajseri och konsten att svara utan att säga något, till och med när en modig kvinna från försäkringskassan mailade in och krävde att Reinfeldt skulle stå för att försäkringskassan fått klara direktiv att vända på alla stenar för att tvinga sjuka ut i jobb.
Men det mest skrämmande var att han inte ens kunde för må sig att på allvar svara ordentligt på Anna Hedemos fråga om hur han trodde att dom som lämnat a-kassan och stämplats ut från sjukfärsäkringen lever nu. Bostadsbidraget var tydligen en fantastisk uppfinning eftersom han nämnde det som alternativ ett par gånger och "och alla andra förmåner". Ordet socialbidrag vågade han inte nämna utan till sist fick Mats Knutsson ta ordet i munnen och säga det åt honom.
Om han var nöjd med att så få sjukskrivna fått RIKTIGA jobb var en allt för svår fråga utan det viktigaste var inte ens att dom fått riktiga jobb. Det viktigaste var att man rätt ut en kaos och fått ner siffrorna. Ibland sliter ett mänskligt ord hårt på en politiker...

Mona Sahlin och andra sidan måste skärpa sig rejält om hon ska ha nån chans i valet. Det går inte att komma till en valutfrågning inte ens en månad innan valet och snäsa åt utfrågarna och inte tyckas ha en susning om vad man ska säga. Om Reinfeldt lyckades ta slalomguld och perfekt slingra sig undan så verkade Sahlin ha tagit alla portar med sig ner för backen.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #