Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Säg nej till marijana, amerikaner
Stafrin | 31 Oktober, 2010 19:43
I övermorgon röstar Kalifornienborna om legalisering av marijana. Visst är det märkligt att så mycket anses som farligt, men säg att det är bra till medicin och inom sjukvård och plötsligt är det helt ofarligt igen... för alla! Tänk om allt funkade så bra i realitet. Men nu är det inte så och jag ska verkligen inte förneka att jag önskar att dom röstar nej. Nu är jag ingen expertkunnig läkare, men sjukvård eller inte, man måste sätta en gräns när det gäller droger, även i USA.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
De rödgrönas paus är nödvändig
Stafrin | 26 Oktober, 2010 21:22
Skuldfrågan diskuteras för fullt. Vems fel var det att den rödgröna alliansen misslyckades? Man är ömsom skadeglad och ömsom kritisk och skulden läggs på i första hand vänsterpartiet för dess blotta närvaro och Mona för att hon ens föreslog att ta med Ohly. Men fakta kvarstår, det är lite svårt att bilda regering utan rätt antal mandat och för det krävdes Vänsterpartiet. Så själva den idén kan jag förstå. Men jag sa det vid valet och säger det igen; man kan inte blanda olja och vatten och få en bra blandning. Att fyra borgerliga partier kan samsas är en sak, men två röda partier med helt olika ideologier är inte bra. Plus ett miljöparti med en helt egen nisch. Den rödgröna alliansen var bara ett desperat sätt att följa Alliansen i spåren.
Att samarbetet "tar paus" (finare ord för spricker) är dock bra, om inte annat ur demokratisk synvinkel. Det behövs fler alternativ i svensk politik, inte färre. Oppositionen ska skapa en egen slagkraftig politik istället för att snegla avundsjukt på regeringsalliansens. Hoppas dom som så småningom ska välja ersättare för Ohly, språkrören och Sahlin samt alla skadeglatt kraxande korpar i medierna minns det till framtiden.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Namnbyte hjälper inte KD
Stafrin | 16 Oktober, 2010 11:56
Kristdemokraterna överväger byta namn för att vända den nedåtgående trenden. Frågan är bara om det inte är att underskatta väljarna graft. OK, att namnet "Kristen" i namnet skrämmer bort de som tror att religionen är ett måste för att få rösta, men fortfarande handlar det om två saker idag, vilken politik man har och vilken som marknadsför den, tyvärr inte alltid i den ordningen.
Det är tyvärr naturligt att en alliansregering med fyra partier inte kan räkna med att få 100 % av rösterna med 25 % till vardera parti. Nåt parti kommer att förlora om alla har nästan samma politik och i och med att KD är sämst på att marknadsföra sig och dessutom har en partiledare som i jämförelse med de andra tre regeringspartierna är rätt blek så blir KD det svagaste kortet. Göran Hägglund må vara en bra retoriker, men om man jämför med Fredrik Reinfelt så står han sig rätt slätt. När det gäller vad medierna hellre ser som intressant på första sidorna så är smått hysteriska norrländskan Maud Olofsson klart starkare, för att inte tala om alla underliga ordval som Jan Björklund klämmer ur sig ibland. Alf Svensson var i jämförelse en kul man som kunde sitta i "Snacka om nyheter" flera gånger och vara riktigt rolig, samtidigt som han sa exakt rätt saker i rätt tidpunkt på ett faderligt sätt i TV som folk gillade. Och politik idag är mycket kring personerna framför kamerorna före politiken, vare sig man gillar det eller inte, och där är Göran Hägglund rätt blek.
Kristdemokraterna har sen fått familjefrågorna och socialfrågorna på sitt bord som sin uppgift i regeringen, varav det sistnämnda inte direkt står högst upp av intresseområden hos väljarna. Ja, vårdfrågorna har man också, men det enda som intresserat väljarna där är sjukförsäkringsdebatten, som tillhör moderaterna. Jämför detta med moderaterna som har ekonomin, folkpartiet som har hela utbildningsväsendet och centern som har hela näringspolitiken. Den bitar som sen Kristdemokraterna sen har och ska förena med den lilla bit som är kvar av deras egen politik har man bevisligen inte alls lyckats bra med att föra. Då räcker det inte att byta namn. Det kommer snarare bara att framstås som en desperat handling.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
En budget utan innehåll
Stafrin | 12 Oktober, 2010 20:36
Aldrig har väl en budget varit så ointressant som denna hösts. Sänkt skatt för pensionärer, tack för 19 september, old folks!
Sänkt skatt för utlandssvenskar, tack för för senast, allihop.
Jobbcoach för äldre arbetslösa. Öhhh, är det inte det hela jobb- och utvecklingsgarantin ska gå ut på? Jobbcoachning? Är allt detta nåt som känns vettigt?
Det mesta är bara att flytta lite småpengar här och där utan att det ger nåt. Att städa upp efter sig efter valet och tacka för kaffet. Hur ger allt detta mer jobb? Var kommer det in i budgeten? Många väntar, förgäves tydligen...

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Obegripligt ekonomipris i Alliansens spår!
Stafrin | 11 Oktober, 2010 22:01
Måste ju säga att valet av årets ekonomiprisetagare är för mig helt obegripligt. Man ger alltså ekonomipriset till två amerikaner och en britt som kommit på det som Alliansen nu drivit sin arbetslöshetspolitik på i fyra år. Kunde man inte gett priset till Anders Borg direkt?
Alltså statsfäster man här med till och med i Nobelprisform att det är de arbetslösas eget fel att de inte har jobb, vilket jag tycker är förkastligt. De ska lida ekonomiskt så att de sen tar skitarbeten för slavpengar för då mår statsfinanserna bäst. Nu är ekonomipriset inte nåt riktigt Nobelpris utan ägs och skapas av riksbanken och enligt mig är detta pris helt i botten trovärdighetsmässigt. Intressant är att Peter Englund snabbt som blixten gick ut i medierna och förnekade att utnämningen skulle ha nåt med politik att göra. Jo, tjenare! Det blir intressant och se vad detta sporrar Alliansen till i framtiden.

Läs dessa två mycket bra blogginlägg i ämnet.
Dels av Röda Malmö och dels av En kritisk blogg!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Modigt val av fredspristagare!
Stafrin | 08 Oktober, 2010 21:49
Jag antar att Nobelkommittén efter förra årets minst sagt underliga fadäs att välja Barack Obama till fredspristagare i år var tvungna att revanschera sig rejält för att ha nån trovärdighet kvar och utnämningen av Liu Xiabo får väl gott och väl anses som en godkänd revanschering. Kina har under de senaste åren fått mer och mer erkännande från många länder i väst och om det beror på att man inte vågar stöta sig med landet eller om man har nån ekonomisk baktanke till att man helt ignorerar Kina som en diktatur vet jag inte. Men att inte se Kinas stormakt med det politiska styre som man har är väldigt farligt! Farligare än vad många inser. Utnämnandet av Xiabo är modigt av nobelkommittén, men att tro att det skulle leda till en tankeställare för Kina är nog väl naivt. Det ska dock bli intressant att se vad detta ändå leder till. Ett faktiskt bra och spännande val av pristagare!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
En alltmer moderatstyrd regering!
Stafrin | 06 Oktober, 2010 19:20
Inte mycket finns att säga om den nya regeringen. En sak ska Alliansen ha credit för i jämförelse med socialdemokraterna; man har förmågan att hitta nytt folk som är villiga att ställa upp på ledande poster. Nya oväntade namn som få hört talas om utan för riksdagen, men som gladeligen tackar ja.
Det är med detta solklart att vi har en mer eller mindre moderatstyrd regering numera. Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna har med allt minskad makt allt sämre förmåga att driva nån större egen politik.
Annars så har jag inga större förväntingar på att nåt nytt ska ske med arbetsmarknadspolitiken. Hillevi Engblom lär fortsätta på samma linje som Littorin lämnade efter sig (Billström hann ju inte göra så jättemycket under valrörelsen). Den minister som istället ska bli intressantast att följa är socialfösäkringsminister Ulf Kristersson. Efter den massiva protest som varit i samband med hans föregångare Christina Husmark Pehrssons nya sjukförsäkringsregler och Fredrik Reinfeldt löften om att "det ska bli en förändring" så måste han nu börja lyssna på folket och framför allt de som är sjuka och har drabbats. Det är enda sättet detta kan förbättras till en godkänd nivå. Sen får vi också hoppas att dessa ministrar är någorlunda rena. En ny karusell som för fyra år sen vill vi väl inte ha, eller...?

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Sverige efter Sverigedemokraternas entré!
Stafrin | 04 Oktober, 2010 20:07
Det råder allmänt förvirring i landet efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Ingen vet hur man ska reagera. I de politiska partierna vet man plötsligt inte hur man ska göra för att hitta ett bra sätt att regera. Bland de fackliga organisationerna är man också förvirrade över det nya läget. Folket är tagna på sängen och förvirrade av detta parti. För att inte tala om partiets väljare själva. Gemensamt är att man inte riktigt vet hur detta kunnat ske. En förklaring till Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har förklarats med att man inte har tagit tjuren vid hornen och debatterat med partiet, men jag tror inte att det hade räckt. I och med att liknande partier finns i parlament efter parlament ibland EUs medlemsländer så hade Sverigedemokraterna förmodligen kommit in oavsett om man pratat med dom eller inte. Vad jag däremot står fast vid är det faktum att Aftonbladets antirasistkampanj "Vi gillar olika" skulle ha dragits igång redan i början av valrörelsen, inte på valdagen.
Motståndet mot partiet hos de 94,6 % som inte röstade på dom är dock kompakt. Hos väljarna kan Eric Gerhardsson i Gällivare stå som praktexempel. Han hade valts in till fullmäktige i Gällivare men sen kommit på att han kanske skulle läsa igenom vad partiet stod för. Sen fick han stå med mössan i hand inför medierna och erkänna att "han beklagar alla som röstat på honom men han kan inte stå för denna politik"
"Invandrarna är ju mina vänner!", sa han skamset efter att ha pluggat partiprogrammet. Bättre sent än aldrig, som det heter. Många av de som röstat är alltså unga väljare som i desperation efter ett nytt parti att höja till riksdagen för att skapa kaos bland de etablerade röstat på Sverigedemokraterna och sen förstått vad man ställt till med. Det märks alltså att detta är en helt ny situation i Sverige, till skillnad mot övriga Europa som verkar vara väl förberedda på det. Man kan säga vad man vill om denna kaos och ovilja mot partiet, men jag gillar det ändå. Självklart är det inte bra för Sverige att svensk politik numera inte tycks ha en susning om vad man ska göra. Men vi visar trots allt att vi inte gillar främlingsfientlighet och det på bred front. Övriga EU-länder har funnit sig relativt snabbt i situationen, medan vi står upp för medmänsklighet mot andra människor på ett sätt som egentligen är så o-2000-tal. Sen kan man diskutera den svenska invandrarpolitiken länge och jag har ju nämnt mycket av det här. Vi i Sverige är bra på att kritisera invandrarna, men inte belysa problemen sett ur deras syn. Att diskutera slöja och sjal som ett stort samhällsproblem är bara löjligt och att prata om huruvida de vill jobba eller inte när många företag idag inte ens anställer invandrare är bara att skaka på huvudet åt. Men tyvärr är det på den nivån debatten är ofta. Oavsett om vi menar det eller inte så är det vi mot dom i samhället på fler håll än man tror.
Nu finns det också en hel del som säger att Sverigedemokraterna inte alls är främlingsfientliga utan bara vill ha en förändrad integrationspolitik, men jag köper det lika lite som jag köper Moderaternas nya vänsterstil. Den dagen Jimmie Åkesson står i riksdagen och säger att han tar helt avstånd från Jean-Marie Le Pens Front National, norska Framskrittspartiet, Sarkozys utvisning av romer eller Danskt Folkeparti och inte vill ha nåt att göra med deras politik så kan jag börja fundera på att lyssna. Vad jag förstår är detta inte nära förestående. Det man har gjort är att ändra retorik, bytt kläder och norpat lite fler punkter på dagordningen för att ha som muta. Hela partiets dagordning, om man får tro som partiets medlemmar uttryckte det vid intervjuerna på valnatten på deras valvaka, tycks bestå av att man tagit det bästa från de andra partiernas partiprogram och kan sen använda som en liten gåva mot att man får igenom deras invandrarpolitik. Utstuderat, men samtidigt väldigt farligt.
Sett ur politisk synvinkel så kommer vi att få höra ordet "svekdebatt" till leda under den kommande mandatperioden. Senast inför valet av talman då det räckte att Mona Sahlin sa att hon inte kan förhindra att Sverigedemokraterna röstar på deras kandidat Kent Härstedt. Snabbt hade hon brutit sitt löfte om att inte samarbeta med partiet, enligt Fredrik Reinfeldt. Såna utspel av Alliansen spelar bara Sverigedemokraterna i händerna, något Mona Sahlin kanske ska tänka på innan hon anklagar Alliansen för samma vid nästa omröstning. Skapa en vettig motpolitik till Sverigedemokraterna istället för att tjafsa om småsaker. Nu är Sverigedemokraterna inne i riksdagen och man måste ju rösta på någon, bevisligen, oavsett om den andra sidan bett om det eller inte. Däremot så tycker jag, innan man kritiserar den massprotest som förekommit mot partiet i Sverige, att man ska betänka en sak; Oavsett vad man tycker om Sveriges nuvarande integrationspolitik så är detta en fråga som är väldigt svårt och knepigt att diskutera. Det är trots allt inte bara en politik man diskuterar. Det handlar ändå om att bestämma hur livet för en grupp människor ska te sig, människor med hjärna och hjärta. Människor där många dessutom redan haft ett elände. Det gör integrationspolitik ändå en sån svår sak att debattera utan att man trampar på folks fötter. Sen är det självklart att dom ska följa ett lands lagar, som alla andra, men det tror jag inte nån förnekar. Sen kan man också ha olika åsikter om hur man ska hantera politiken. Och för mig är det självklart; Sverigedemokrateras sätt att hantera det är inte rätt sätt och på inte sätt en pålitilig politik som utgår från allas lika värde! Men som sagt, de följande åren kan bli något av svensk politiks mest udda och knepiga situation nånsin. Annat kan man inte tolka kaoset i Sverige just nu!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #