Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Småpartiernas död - en demokratifråga
Stafrin | 30 Juni, 2011 21:12
Både Centerpartiet och Vänsterpartiet halkade till under riksdagsspärren i en undersökning och Kristdemokraterna har varit där konstant sen valet. Normalt skulle man kunna skylla på respektive partis politik som är otidsenlig, otrendig, dålig eller annat. Men när tre av riksdagens åtta partier hotar att åka ur samtidigt, för att inte tala om att endast tre av åtta når över 10 % i opinionsmätningarna, så borde man ta sig en rejält funderare på framtiden för svensk politik, oavsett om man är vänsteranhängare eller högeranhängare. Det kan knappast vara demokratiskt att ha ett tvåpartisystem.
Småpartierna blir allt mer desperata och frågan är vad de kan göra. Ändra politiken? Som jag frågade när jag ifrågasatte Centerpartiets diskussion om förnyelse när Maud Olofsson annonserade sin avgång: Hur ska den förändras? Ska alla tävla i att gå åt så långt åt höger som det går och är det verkligen rätt metod? Vad jag tycker kännertecknar ett bra politiskt parti är ett demokratiskt som vågar stå för sig själv med egen ideologi och med egna idéer. Men dessa är på utdöende utan alla tävlar i att gå åt samma håll för att undvika att sköljas med bort av den 4 %-iga flodvågen. Det är klart att jag inte skulle gråta mig till sömns över att Centern eller Kristdemokraterna åker ur riksdagen, men för svensk politiks skull så hoppas jag att man funderar på hur man ska göra för att ha kvar småpartierna i riksdagen för det behövs alternativ och valmöjligheter om det ska kallas demokrati. Den frågan är något viktigare just nu än att spekulera i eventuella politiska åsikters brister.

/JS11

Intressant?
 #
Intressant EMU-artikel av Sommerstadt
Stafrin | 22 Juni, 2011 12:33
En intressant bloggartikel av förre miljöministern Lena Sommerstadt som beskriver Greklands ekonomiska kris och hur landets kris inte kan hjälpas med vare sig självhjälp eller EU och varför den var dömd att komma förr eller senare.
Något att läsa för alla EMU-anhängare!

/JS11

Intressant?
 #
Vilken roll spelar Olofssons efterträdare?
Stafrin | 19 Juni, 2011 20:46
Maud Olofsson ska avgå. Som Gert Fylking ropade: ÄNTLIGEN! Inte för att jag bryr mig så mycket om hennes partiledarskap, för den gjorde ju som alla andra bakom Fredrik Reinfeldt, drunknade, utan mer för att jag har rätt svårt för hennes insmickrande leende och fakade poppighetsförsök. Se hennes medverkan i "Snacka om nyheter" för 7-8 år sen så fattar ni. Men OK, hon är från Norrland, vilket i och för sig inte märkts särskilt mycket på politiken, men ändå.
Maud Olofsson hade en period då hon hade en bra medvind och siffrorna såg bra ut, men sen dog det och hon inser det som Lars Ohly och Göran Hägglund kanske borde fundera på: Att man chanserna för en partiledare att rädda partiet efter tre valförluster är mycket små. Och vad som låg bakom hennes avgång tänker jag inte spekulera så mycket i, men om övervägande av partiets medlemmar skriker "avgå" så tror jag att det är något mer än bara att hon vill vara mer med maken.
Vem som tar över Centern spelar dock egentligen inte så mycket roll, rent politiskt, eftersom partiet redan har en fastmurad allianspolitik att följa som inte tillåter så mycket utsvävningar. Därför blir det mer viktigare att den som efterträder är bra i medierna och duktig på att sälja Centerns del i den politik som Alliansen redan har. Väljer Maud Olofsson dessutom att stanna som näringsminister så har den nya ledaren inte så mycket att visa upp mer än ansiktet och en rapp käft i partiledardebatterna.
Många skriker efter förnyelse inom Centern. Nu är jag inte rätt person att djupanalysera Centern eftersom jag aldrig skulle rösta på dom, men hur skulle en sån förnyelse se ut med tanke på att man knappt har en egen politik och redan tagit bort flera av Centerns sedan förr stora partifrågor? Eller är det just det som är problemet och om det är det, tillåter de andra allianspartierna en "förnyelse" i så fall?

/JS11

Bloggtoppen.se
 #
Efter Fas 3 - vad händer sen?
Stafrin | 09 Juni, 2011 20:35
Fas 3 är på väg in i arbetsmarknadspolitikens "Hall Of Shame" där den ska samsas med ALU och andra mindre vettiga förslag som kommit genom åren. Detta efter att riksdagen röstat för ett slopande av detta slaveriprojekt. Nu är det upp till regeringen om man vill följa uppmaningen och visa sig demokratisk eller om man tänker ignorera det, vilket vore en ytterst farlig väg om man tänker behålla väljarnas stöd.
En del av mig jublar! Fas 3 måste vara en av de mest idiotiska idéer som kommit ur någon regerings penna på arbetsmarknadsdepartementet. Man borde redan från start ha förstått att företag som får betalt för att ha arbetare där, som inte ska få mer än 65 % av a-kassan, och som enbart får göra skitjobben som ingen annan vill göra inte skulle leda till jobb. Dagens besked, samt det faktum att oppositionen också planerar att sätta P för utförsäkringen av sjukskrivna, visar att det finns hopp. Världen är inte helt rutten, trots att regeringen mer eller mindre stampat på de som har det sämst ställt i Sverige! Samtidigt kan man fundera på varför det tog oppositionen fyra år att i överhuvudtaget börja höja rösten mot Fas 3 när man kunde ha protesterat redan när idén presenterades. Men det känns inte så viktigt just nu.
Vad som är viktigt dock är anledningen till att en del av mig samtidigt är väldigt misstänksam och försiktig. Vad kommer istället? För vare sig regering eller opposition, där det största oppositionspartiet ännu inte presenterat nån politik alls, har kommmit upp med några andra idéer heller. Vad händer med de som är på väg att stämpla ut sina två år på ett fas 3-jobb? Vad händer de som är på väg in i Fas 3 och vad händer de som redan är inne? Dessa är frågor som man måste ta hand om och det fort, både hos oppositionen och regeringen.
Dagens besked är förstås en rejäl bakstöt för regeringen och man får enorma problem om man också förlorar slaget om sjukförsäkringen i riksdagen, vilket man nu verkar, för att inte tala om om man till hösten förlorar kampen om det femte jobbskatteavdraget. NU agerar socialdemokraterna som ett oppositionsparti!
Men detta kommer också att sätta en enorm press på socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Nu MÅSTE Juholt samtidigt komma med nån ny sorts arbetsmarknadspolitik. Det går inte att komma och försöka gå tillbaka till Göran Perssons politik, som trots allt inte låg så långt ifrån nuvarande jobb- och utvecklingsgartantin, och tro att väljarna sväljer det igen för då är han i stort sätt rökt. Det är alltså ett stort utropstecken idag och flera frågetecken som måste rätas ut och kraven ställs nu på samtliga partiledare; Vad kommer efter Fas 3 och vad händer?

/JS11

Bloggtoppen.se
 #
Hur finansieras Mona Sahlins välfärd?
Stafrin | 07 Juni, 2011 22:16
Mona Sahlin vet inte om hon vill jobba mer. Åtminstone inte genom ett normalt "9 till 5"-jobb utan jobba "med de frågor som ligger henne varmast om hjärtat". Det vill jag med, det ska jag inte förneka, men jag har inte en fallskärm på några miljoner för att göra det.
Det är lätt att göra som alla andra, ställa sig i lynchkön för att hon istället för att försöka vara en god sosse och leva som partiets ideologi säger, tänker leva på statens enorma jättefallskärm och dessutom är korkad nog att basunera ut det för hela landet. Att som hon se ner på ett vanligt jobb när man säger sig jobba för arbetarklassen och Sveriges arbetarparti. Vore jag Håkan Juholt skulle jag gå ut och ta avstånd å det snabbaste annars skvätter detta av sig på socialdemokraterna som parti också.
Men jag skulle också vilja reletera till en intervju i Svenska Dagbladet 28 juli ifjol då hon inför valet sa att "Vi äldre kan jobba längre".
"Vi måste jobba mer, fler timmar under våra liv och att fler personer måste arbeta. Dels för att klara välfärdsuppdraget, dels finansiera det", sa hon i intervjun dessutom, vilket vore väldigt intressant att fråga henne om idag om hon fortfarande står för det. Hur klarar man välfärdsuppdraget när hon själv plockar ut 140 000 i månaden genom att inte göra nåt och "arbeta med de frågor som ligger henne varmast om hjärtat" och vad säger finansieringen av välfärdsuppdraget om det? Men hon är 54 år gammal och det är klart, i den åldern är det inte lätt att få ett jobb i dagens åldersfixerade näringsliv. Dessutom har hon redan erkänt stöld, för länge sen men dock, det är inte lätt för människor med ett sånt förflutet att kunna återanpassa sig i samhället heller. Och hon tjänar för mycket pengar för att få socialbidrag. Det finns säkert 140 000 anledningar till. Med dom förutsättningarna kan jag förstå om man inte "vill" jobba mer. Det är lika bra att gå i pension. Men frågan kvar står, kan hon vara socialdemokrat, vara en god medmänniska och samtidigt säga åt folk att fler måste arbeta för välfärden och samtidigt titta sig i spegeln idag? Det som jag skrev om senast, politikernas ansvar att få yngre väljare att våga tro på demokrati och politik, har fått sig en ny hård törn. Grattis Mona, jag tror att din trovärdighet som politiker nu är på väg ner i 1995-nivå, om inte längre.

/JS11

Bloggtoppen.se
 #
Skrämmande bild av demokratiundersökning!
Stafrin | 03 Juni, 2011 22:13
Under ett par artiklar för inte så länge sen så skrev jag om vikten att kämpa för demokratin som är allt mer hotad i samhället. En av anledningarna är att vi i västvärlden är på väg att ge upp den när vi inte står upp för den och låter andra åsikter än den som ger mer pengar och framgång komma fram. Den tesen kom skrämmande nära folket idag! Enligt en undersökning i World Values Survey så tycker 26 % av ungdomar mellan 18-29 år att diktatur vore bra och 21 % kunde tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar. Dessa är siffror som är riktigt skrämmande! Det är lätt att sitta och kasta skit på ungdomen och tycka dom är okunniga. Men man måste se problemen långt djupare än så för att kunna analysera dom. Jag har försökt att hitta svar på dessa siffror och kommentarer som ger några tankar. Det enda jag kommer fram till är att ungdomar i dessa åldrar är lika fundersamma för vad som håller på att hända med demokratin som jag. Men de har redan gett upp och orkar inte bry sig längre och det är livsfarligt! Det som folket i Libyen, Egypten och Syren kämpar för sina liv för, har framtida generationen här redan tappat tron på.
Jag kan rekommendera ett flertal lysande bloggar och krönikor som tar upp detta och förhoppningsvis kan nån av dessa även hjälpa en vilsen ung människa att få upp tron på att det måste vara allas rättighet och skyldighet att få säga, rösta och tro på exakt vad man vill.
Staffan I Lindberg, som jobbar på World Values Survey, som tagit fram underrsökningen, skriver denna sanna krönika i Dagens Nyheter där han menar att politikerna har misslyckats att föra en debatt baserad på politiska ideologier där unga får synen att politiska partier, när alla partier har samma åsikter, inte spelar nån roll. Samtidigt får medierna en känga där Staffan undrar hur redaktörer och journalister tar sitt ansvar när man misslyckats med att visa hur demokratin fungerar. Där har då medierna misslyckats med mer än så. Man har misslyckats att själv upprätt hålla demokratin genom att själva vinklar artiklar och undersökningar åt politiska håll som passar dras syften. Hela artikeln finns här!
En bloggartikel som var väldigt bra var Beelzebjörns som frågar när en politiker senast stod för en impopulär åsikt eller när politikerna lade energi på en fråga för att de ärligt var intresserade av folkets åsikt. Hejsan EU, säger jag bara där! Bloggartikeln finns här!
Unni Drougge skriver mycket intressant om hur unga matas mer med dokussåpor och kändishysteri och att unga då inte bryr sig. Hon skriver:
”När alla är varor på en marknad behövs varken demokrati eller diktatur. Tacka fan för att så många unga inte bryr sig.”
Rent psykologiskt så är det en skrämmande verklighet. Om inte makthavarna bryr sig om demokratin så är det klart att de framtida väljarna tappar tron på det också.
Mats Westholm skriver i sin blogg om hur saker som flera av dagens partier en gång bildades som idag är förbjudna och inte acceptabel i politiken, som att Kristdemokraterna bildades av abortmotståndare eller hur förbjudet det är att vara kommunist. Hur skillnaden mellan partierna minskar i samma takt som rädslan att säga nåt som sticker ut ökar. Han förespråkar vidare att vi skulle börja med personval istället för partier. Frågan är om det blir så mycket skillnad eftersom det idag är mycket personerna som syns mest i medierna man röstar på, inte den politiska ideologin och politiken och om det verkligen blir bättre. Artikeln finns här.
De siffror som undersökningen visar bör tas på allvar, både ur demokratins framtid, men också ur den aspekten att debatten om varför siffrorna visar som de gör måste tas. Om det är som flera av bloggarna skriver att det mycket beror på politikernas totala ignorans mot folket och demokratin och mediernas matning av ensidiga åsikter för att sälja en sida eller parti så är det en väldigt viktig diskussion som måste börja föras, i medierna och bland politikerna.
Men samtidigt så ligger det också mycket i oss svenskar att börja tänka efter och ändra våra vanor. Att kanske börja släppa vårt usla självförtroende och krav på att alltid vara bäst och hänga med hela tiden och våga stå för det vi tror på och vara lite mer motvalskärring mot andra samt våga visa det utåt istället för att hålla käft och muttra på fikarasterna. Ur ”den knutna handen i byxans parti” kommer ingen demokrati. Jag tycker att bloggaren ”Okontrollerbar” dock summerar hela problematiken bra i hela sin bloggartikel på blotta tre meningar:
”Varje dag dödas folk i kampen om att få demokrati.
25% av Sveriges ungdomar vill ha diktatur.
Vart blev det fel?"

Amen!

/JS11

Intressant?
 #
Kungadebatten - ett nytt kungahus kliver fram
Stafrin | 01 Juni, 2011 15:46
Intressant tanke när det gäller kungadebatten som rasar just nu. Genom hela livet har jag hört folk som klagar över att kungahuset tror sig stå över alla andra, att dom inte är som människor är mest utan ska behandlas annorlundare och inte får göra si eller så, ska tituleras hela tiden osv. Dom ska vara långt över den normale svensken och det har det alltid gnällts på. Sen visar det sig att kungen trots allt har lite skit under naglarna och begått fel som säkert hänt många svenskar, lite för mycket festande som leder till saker man säkert ångrar, och tydligen är närmare folket än man tror, då är det också fel! Inte för att jag tycker detta är bra saker förstås, om kungen haft kontakter med diverse kriminella element så är det sensation, men svenskens syn är ändå en rätt intressant tanke.
Tidningarna fylldes raskt med ledarskribenter som rakt och plötsligt dömde ut kungahuset som förlegat, vilket jag inte tror har så mycket med kungens festande att göra. Jag tror att man nog hade sagt så ändå, men såg dessa rubriker kring eventuella bilder som en legetim anledning att skriva detta. Timing är A och O.
Jag står vid åsikten som jag skrev i samband med kronprinsessans bröllop att vi ska värna om att vi har en sån rik historia som ett kungahus och tror att det skulle bli väldigt grått och trist med en president som skriver avtal och håller toppmöten. Jag tror inte heller att Sverige blir mer demokratiskt av det.
Däremot tror jag att vi kommer att få vänja oss vid ett kungahus som själva tar sig ner på jorden allt mer och kommer närmare oss än vad vi är vana vid, förhoppningsvis utan kriminella kontakter då, men ändå. Jag tror att ett nytt sorts kungahus växer fram och att vi just nu har svårt att se det seriöst. Men för det tycker jag inte att man ska ge upp den historia vi har, bara utveckla den.
Och jag tror också att alla kan sluta drömma om att kungen skulle abdikera frivilligt, allt är förstås relativt men ändå, om ingen kung i modern svensk historia har avgått av sig själv, vad är då oddsen för att det ska ske nu för några festarbilders skull? Jag menar, detta är ju knappast den största skandalen någon kung i vår historia har gjort. Bara den mest bevakade eftersom det nu finns medier i varje hörn på ett annat sätt.
Men som sagt, allt kan ske i Sverige numera...

/JS11

Bloggtoppen.se
 #