Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Inget är som hemma...
Stafrin | 27 Oktober, 2011 19:16
Välkommen hem till Sundsvall! För nästan en vecka sen var jag i Stockholm och åkte tunnelbana och buss som gick en gång i minuten. Nu är man hemma och man får vänta nästan en halvtimme på en försenad buss! Visst är det skönt att vara hemma igen...

/JS11

Intressant?
 #
Wall Street-protester från två olika världar
Stafrin | 15 Oktober, 2011 19:52
Wall Street-protester har pågått runt om i världen. Förvisso en väldigt hedersvärd insats jag gärna ställer upp på, så länge man gör en lugnare mer laglig variant, som i Stockholm. Det är bra att äntligen få se folk som är missnöjda och som vågar göra nåt åt girigheten som går över alla gränser i världen just nu. Däremot önskar jag att engagemanget var lite annorlundare i Sundsvall. Nu tror jag att själva lokala protesten inte var särskilt känd hos folket här. Man hade inte direkt basunerat ut med affischer här i stan utan PR hade förekommit i form av en kort notis i Radio Västernorrlands lokala nyheter.
Däremot när man såg på nyheterna hur det såg ut i Rom så kan man skratta åt två olika sorters engagemang, det mellaneuropeiska temperamentet och det norrländska lugnet.
Rom: Folk kastar sönderfönster, kastar facklor, gapar, skriker och polisen får springa och plocka folk per parti och minut. Förstörelsen är total!
Sundsvall: Ca 20 stycken personer sitter och står stillsamt i höstsolen på torget. Dom har några med tusch luddigt skrivna skyltar och några har fika med sig. Folk går förbi och tittar konstigt på dom som plötsligt valt att ha picknick på torget, men ingen säger nåt.
Två konstiga ytterligheter mot varandra. Undra vem som har haft det roligast och vem som tror sig ha påverkat mest.

/JS11

Intressant?
 #
Juholtaffären ger en bitter eftersmak
Stafrin | 14 Oktober, 2011 21:40
Efter enormt mycket om och men så valde man att trots allt behålla Håkan Juholt som partiledare och åklagaren beslutade att nåt brott inte kunde bevisas, så nu är alla nöjda och glada då... Håkan Juholt är inte längre misstänkt, media har fått sina feta rubriker och pengar som man tjänat på detta, socialdemokraterna slipper leta efter en ny ledare och väljarna får andra nyheter att läsa om. Samtidigt har det för alla också varit en viss Pyrrhusseger. Juholt kommer att få ett elände att bygga upp sitt namn igen, media får nu gå tillbaka till att leta upp nåt annat/annan att förfölja, socialdemokraterna får klia sig i huvudet över hur man ska få tillbaka dom förlorade väljarna och väljarna får fundera på om de vågar lita på Juholt. Undra vem som har det värst.
Det är en risk socialdemokraterna tar när dom väljer att lita på Juholt. Samtidigt kan jag förstå om man inte vill att mediadrevet ska styra partiets val av partiledare, för eftersom det är en borgerligt styrt medielandskap vi har så finns det inget som säger att en ny partiledare skulle komma lindrigare undan. Har han/hon inget skelett i garderoben så bygger Aftonbladet och Expressen så gärna ihop ett. Samtidigt så är Juholts namn ordentligt sargat i kanten och han är inte direkt oskyldig till anledningen heller. Han ska nu försöka bygga sig ett namn som POLITIKER och lyckas med det Mona Sahlin inte lyckades med på 15 år, att framstå som trovärdig trots en medieskandal som varenda en snackat om sen den hände. Att framstå som en ledare för ett parti som säger sig stå på arbetarnas och dom svagas sida efter det som just hänt. Och på det försöka vinna valet om tre år från en Fredrik Reinfeldt som till skillnad mot Juholt är en som har mest förtroende av politikerna hos folket enligt alla omröstningar. Om socialdemokraterna valt att byta partiledare så är det fullt möjligt att det skulle ha blivit ett elände att hitta en ny, men man hade i alla fall haft en chans att kanske hitta nån som kunnat ta nya tag och vandra vidare på en ny väg. När Juholt började så var vi några som såg honom som nåt nytt som kanske innebar en förändrig mot Göran Perssons buffelstil och Mona Sahlins skandalomsusade ryckte. Nu är han nere på samma nivå själv, kanske till och med lägre, och ska försöka klättra upp ovanför av egen kraft. Och han får inte så många chanser till för minsta lilla fel igen så tvivlar jag på att distrikten är lika nådiga som de trots allt blev till slut nu.
Samtidigt så har de senaste veckans nyhetsflöde visat på ett minst sagt snuskigt utnyttjande av den makt som den tredje statsmakten har. Man har visat att man på nolltid har möjlighet och ska förstöra en människas karriär oavsett vad sanningen är eller inte. Och är personen i fråga ett eventuellt hot mot tidningens partipolitiska färg så behövs ingen sanning. Att politiker från alliansen själva har gjort samma sak som sosseledaren kan man endast notera längst ner i hörnet, det är oviktigt! Sen kan man gömma sig bakom yttrandefriheten och man får alltid rätt. Men det är en utveckling som är minst sagt skrämmande och inte alls demokratisk! Jag tycker denna krönika i DN av Kajsa Ekis Ekman är mycket tänkvärd och läsbar! Betänkt vad som har hänt när det sen är val om tre år. Vem är det som bestämmer vad som hamnar i valurnan egentligen? Du eller Expressen eller Aftonbladet? När valet kommer 2014 så kommer detta att dras upp igen, var så säker, och målas upp som en stor anledning enligt media till att Reinfeldt borde sitta kvar. Hela affären som pågått under hela veckan nu har från alla håll och parter lämnat en illamående känsla och en bitter smak i munnen.
Så välkommen tillbaka till verkligheten, Juholt, och lycka till! Du behöver det!

/JS11

Intressant?
 #
Tankar kring Juholt och den mediala hanteringen
Stafrin | 10 Oktober, 2011 21:25
Jag tror socialdemokraterna idag känner sig riktigt tacksamma... över att det är hela tre år kvar till nästa val. Och jag som trodde att Alliansregeringen hade problem att etablera sina efter valet 2006 nya ministrar, men sossarna har nästan mer problem att etablera sin egen partiledare hos folket. Men faktum kvar står, om man ska ha NÅN chans att peta Reinfeldt till 1914 så får man banne mig skärpa sig! Är det verkligen så här man sköter och bygger upp ett politiskt parti?
- Först problemet med Håkan Juholts fifflande sambo, visst, småsaker, men dock nåt som inte var en bra start för en ny ledare av ett politiskt parti.
- Man tar ca 7 månader på sig för att etablera nån sorts politik. Visst är det bra att inte stressa ihop en politisk ideologi på en kafferast, men det får ju finnas gränser. Det går inte att försöka presentera partiledarne hur länge som helst utan man måste också visa upp vad han går för och vad han och partiet vill, vilket man inte gjorde.
- Sen gör man en skuggbudget som man får dra tillbaka direkt efter att man presenterat den eftersom varken det egna partiet eller partiets ideologi stödjer den.
- Direkt efter det så har partiledaren tillskansat sig några hundratusen i bostadsbidrag av riksdagen och riskerar åtal.
- Och som grädde på moset så hoppar man av en viktig TV-debatt för att SVT lite klumpigt ville bunta ihop alla motståndarpartier till en. Visst, jag förstår inte heller riktigt vitsen med att bunta ihop Sverigedemokraterna som ett vänsteralternativ, men man sumpade en chans att placera fokus på politiken igen efter ideliga frågor om Julholts bostadsaffärer och samtidigt såg till att man själv (plus Vänsterpartiet) så svag ut och Sverigedemokraterna fick ytterligare "tycka-synd-om"-sympatier. Riktigt uselt skött!
Mats Knutson, SVTs inrikespolitiske kommentator, ville få det till en fördel att han var ny på jobbet, men jag är inte så säker på det. Man försöker nu ständigt jämföra med Mona Sahlin-affären 1995, men Mona Sahlin hade trots allt en kompetent och bevisad politisk erfarenhet att falla tillbaka på. Visst, den hamnade i skymundan, men folk visste vad hon kunde i riksdagen. Håkan Juholt, som väldigt få visste nåt om innan, är numera känd för exakt allt UTOM politik, eftersom han gjort nästan allt fel och inte kommit med nåt vettigt i politisk väg och detta kan jaga honom under en lång tid. I praktiken har Juholt gjort en sak rätt sen han tillträdde, att gå emot regeringen i frågorna om Fas 3 och sjukförsäkringen och få riksdagen med sig. Men det räcker naturligtvis inte för att skapa sig ett namn som en duglig politiker. Man får som bekant aldrig ett andra chans att göra ett första bra intryck. Lägenhetsaffären var milt uttryckt en klantig sak som absolut inte får hända en partiledare - framför allt inte en nybliven sådan som ska profilera sig för en ny publik. Om han sen medvetet försökt sig på att tillskansa sig pengar eller om det var ett slarv med att lära sig reglerna är ju en fråga som lär trätas om och om igen, men med tanke på det liv som blev när man nästan direkt försökt måla ut hans sambo som en kriminell svindlare och den granskning som därefter följde partiledaren om allt så vore det närmast korkat av Juholt att rätt obehindrat i ett halvår fortsätta att försöka plocka pengar som om inget hänt. Samtidigt är det rent ut sagt urbota uselt att en partiledare för Sveriges största parti inte ska kunna lära sig reglerna, hur snåriga de än må vara.
Men sen kan man fundera vidare på hur politikerna målas upp i medierna. Det är ingen hemlighet att med övervägande av alla medier i Sverige borgeligt styrda så är socialdemokraterna en ständig måltavla. Juholtaffären var en mumsbit för Aftonbladet, som inte tvekar att använda info från anonyma tips. De andra partierna i riksdagen kanske sitter tysta om affärerna, men medierna ser ju detta som sin chans att peta bort sossarna från en eventuellt tronplats och få sin partifärg som den allrådande. När Centerpartisten Emil Källström erkänner att han gjort samma sak som Juholt, om än för en något blygsammare summa, så verkar ingen bry sig. Det ska bli spännande om han också polisanmäls eller inte.
Annie Lööf, Centerpartiets nya stjärnskott, polisanmäls förstås inte, eftersom hennes sätt att genom att låta hennes nya make bo ensam i deras av skattepengar nybetalda lägenhet, är fullt lagligt. Men likväl så är det ett roffande av pengar som på intetsätt går överens med att försöka skapa en rättvis politik åt folket på golvet. Men det är rätt få som bryr sig.
När ministrarna i Alliansregeringen ertappades med både det ena och det andra 2006 så blev det givetvis liv i luckan hos medierna, men ute i landet så hette det: "Dom är bara människor, vill vi ha perfekta politiker?". Men det är mycket mer krav på en sossepolitiker eftersom han står för en politik som sägs ska vara till för de svagare i samhället, medan borgare som kämpar för just pengar verkar man inte bry sig i lika mycket. Likhet inför den massmediala och moraliska lagen? Knappast!
Istället skulle jag vilja att man släppte Juholt för ett ögonblick i medierna och började granska om det är rimligt att en politiker i Juholts kaliber, och andra också, för bara för att dom inte lyfts fram så ska väl ingen tro att han är unik, med de löner dom har ska behöva en halv lyxvåning med en förmögenhet i bostadsbidrag. Det känns som en lite intressantare fråga just nu i mina ögon. Det blir knappast ett politikerförakt bara för att Juholt plockar pengar, utan det blir det genom att politiker av alla dess färger och valörer gör samma sak. Och detta borde man belysa långt mycket mer än att hänga ut en person, partiledare eller inte.
För Juholts del så anser jag att han inte har så många liv kvar som politiker. Han kommer som sagt få problemet att bygga upp sig som ett trovärdigt politiskt namn, framför allt när han ska kämpa för dom frågor och målgrupp som socialdemokraterna har. En miss till, eller att det blir åtal, och han är borta och i nuvarande läget så vore det en katastrof för socialdemokraterna inför valet 2014. Och ett desperat parti med kniven mot sturpen jobbar inte bra. Det kanske Juholt själv var ett stort bevis på...

/JS11

Intressant?
 #
Rätt Fredsprisvinnare - trots allt...
Stafrin | 07 Oktober, 2011 21:02
Jag är rätt splittrad inför valet av Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman som fredspristagare. Och ena sidan är frågan givetvis viktig och ett bra ställningstagande av nobelkommittén. Kvinnor i dessa länder är ju utsatta och det är ett stort mod hos dom som ställer sig upp och bryter denna tystnad om det och kämpar. Och andra sidan kan jag fundera på om det inte är lite feghetsval och om det inte funnits än större saker att belöna som hänt under året. Numera är ju kamp för fred, frihet och demokrati en vardag i nyhetsflödet, inte minst kring Afrika och mellanöstern. Samtidigt så ska man inte glömma att det funnits så många skamliga pristagare att priset fått sig en rejält törn de senaste åren. Nu revanscherade man sig rejält förra året med Liu Xiabo, men många ifrågasätter ändå vikten av detta pris efter Al Gore, Barack Obama, Henry Kissinger och andra tvivelaktiga beslut. Och det är farligt, för man måste våga tro på fred och fredspriset är ändå som tanke en viktig sak som ska sporra det! Så det kanske var nog rätt ändå att välja dessa tre damer. Men till nästa år så hoppas jag att den fredskamp som pågår i diverse länder, som störtar sina diktatorer och till sist får sin demokrati, i alla fall finns med i diskussionerna.

/JS11

Intressant?
 #
LP-skivan kryper ner i åldrarna!
Stafrin | 06 Oktober, 2011 21:42
Jag var på skivmässa i helgen, som vanligt ett lysande arrangemang av Pipeline. Men den var bara ett bevis i år på att återväxten vad gäller vinylskivsamlande är stark i dessa mp3-tider! På skivmässan i våras kom många yngre tjejer och killar och rotade bland skivhögarna. Men åldersrekordet slogs inte där. Tidigare under min semester besökte jag en Röda Korset-butik i närheten och hittade en 12-årig grabb i fullfärd med att gräva efter hårdrocksskivor på LP och kolla kvaliteten på dessa som en riktig skivsamlare och på skivmässan fick jag av en kompis höra om följande: En 10-årig flicka går fram till en skivförsäljare och frågar efter en LP med Guns ´n Roses! Bara det är anmärkningsvärt. När hon hittar sina skivor tar hon fram en skiva och frågar om detta är första pressningen! Kompisens haka var ner i skoskaften och jag tänker bara lyckligt "YES!!! framtiden är räddad!!!". Visst är skivsamlande underbart, alltid fullt av överraskningar! Nu väntar jag på att mitt 7-åriga kusinbarn ska vandra in på en antikaffär och fråga efter stenkakor med Benny Goodman så är mitt år fulländat!

/JS11

Intressant?
 #