Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Vad väntar nya prinsessan?
Stafrin | 23 Februari, 2012 12:17
Jag antar att ett grattis är på sin plats till kronprinsessan Victoria och prins Daniel till den nyfödda prinsessan. Intressant att det just är en flicka, för därmed blir det ingen ny kung i Sverige på en överskådlig framtid.

Däremot så kan man ju undra om barnet är välsignat eller att tycka synd om. Jämför när kronprinsessan Victoria själv föddes på 70-talet. Då var kungahuset rätt högt ansett och man hade i stort sätt bara två TV-kanaler, tre radiokanaler och lite tidningar som stod för nyhetsraporteringen och eventuellt skvaller i Sverige. Nu kommer detta lilla barn till världen där hon ska följas av ett par hundra TV-kanaler, en hel internetindustri med web-TV, webradio, webtidningar, nyhetsbyråer och annat, radiokanaler samt en kvällstidningsjournalistik som, trots allt, är mycket mer kommersiell och pengahungrig än vad den var på 70-talet. Och som grädde på moset uppväxt i ett kungahus som tappar allt mer i popularitet. Som sagt, att paret Bernadotte är lyckliga över barnet tvekar jag inte en sekund över och jag är inte heller emot monarkin som företeelse. Men vad väntar detta barn i sin uppväxt? Världen är så mycket större idag än när kanonkulorna ven på slottet 1977.

/JS12

Intressant?

 
#
Stavar och broddar blir ungdomskult
Stafrin | 22 Februari, 2012 20:07
Idag mötte jag tre tjejer i gymnasieålder som ledigt och glatt gick med promenadstavar. Och sen tidigare har jag märkt att även yngre numera förespråkar användandet av broddar under skorna. Tänk hur utvecklingen kan gå. Bara för tio år sen hade detta varit en omöjlighet och nåt som stämplades som pensionärssaker som äldre tanter använde. Den gamla klichén när någon vände sig om till tanten med tjocka glasögon och grå krullfrisyr och hennes medföljande man i matchande träningsdress och låtsades skrika:
"Öööh, har ni tappat skidorna"
Antingen så håller dom yngre att mer och mer anamma och influeras av de äldres vanor eller så håller svenskens säkerhetsvanor att krypa längre och längre ner i åldrarna. Kanske bägge. Trender är ofta ett otyg, men kan ibland vara ett intressant fenomen!

/JS12

Intressant?

 #
Namnbyte av Fas 3 är ett hån!
Stafrin | 14 Februari, 2012 20:17
Lite sent om side tänkte jag beröra den otroliga förändringen av Fas 3! Den omvälvande chockartade utvecklingen av detta skamfilade arbetslöshetsprojekt som nu... byter namn, till Sysselsättningsfasen. Gör vågen åt regeringen som kommit på ett sånt bra sätt att lösa arbetslösheten på. Frågan är om man ska skratta eller gråta åt den totala arrogans som man visar åt arbetslösa! Förra sommaren så tog riksdagen beslut på att regeringen skulle skrota Fas 3, efter massiv kritik om hur det sköttes, om hur dom arbetslösa fick göra förnedrande saker och arbetsgivarna som lovade guld och gröna skogar och sen bara hövade in pengarna man fick för att ha en arbetslös hos sig. Detta var på den tiden Håkan Juholt fortfarande fortfarande ingav hopp för socialdemokratin och regeringen började skaka. Nu är Juholt borta och man kan lätt finputsa den lite för att trots allt visa att man i alla fall på ytan lyder sin riksdag. Men dom arbetslösa, som trots allt hoppats på att det kanske kan leda till nåt bättre, står där med lång näsa! Man ids inte ens demaskera åtgärden för att låtsas att det är ger nåt utan kallar det för vad det är; en fas där man har sysselsättning - varken mer eller mindre. Vilket hopp det inger!
I en skrattretande intervju för Sveriges Radio med Per Renström, chef för Arbetsförmedlingen arbetsmarknadsområde Umeå, informerar han att man nu kan gå in med arbetsmarknadsutbildning "vilket vi inte kunde tidigare". Nähä? Fast jag har ett starkt minne av att jag intervjuades av dom lokala nyheterna redan förra våren om att arbetsmarknadsutbildningar nu skulle tillåtas i Fas 3, så sån stor nyhet kan det inte vara.
En annan sak som är "ny" är att man nu förhindrar att en arbetsgivare kan ta dom 5000 man får för en Fas 3-jobbare och sen skicka över denne till en annan plats, vilket verkligen är den största faran som alla målat upp med Fas 3... eller inte.

Fas 3 är ett fiasko som målades upp som själs frälsning när det presenterades 2007! Så sent som idag så sa nyheterna att arbetslöshetssiffrorna var fortsatt dystra och att andelen arbetslösa ökade. Och från starten till för ett år sen har bara 15 % av dom inskrivna i åtgärden fått nåt jobb eller ens en vidareutbildning. Att i det läget försöka lura arbetslösa att man ska göra bättring för att sen bara byta namn på saken och sen inte ens hymla om det är ett kränkande hån mot en hel grupp människor!
Nye socialdemokratledaren Stefan Löfvén föreslog å sin sida (vilket hela vänstersidan gjort ett bra tag nu) att man ska gå tillbaka till Plusjobben, som av en del ha sagts vara Fas 3s föregångare, inte mycket vettigt jobb gjordes på många ställen där heller och kommunerna, nu som då, var stora arbetsgivare. Men en väldigt viktig skillnad fanns. Man tjänade trots allt en mer normal månadslön. Idén är ett litet steg i rätt riktning om man ändrar på två saker: Det måste vara a-kasseberättigande och man måste på ett annat sätt än förr motivera arbetsgivarna att kunna anställa den arbetslöse efter avslutad tid och inte kasta ut denne på gatan.

Som en kontrast så skrattar jag åt ett debattinlägg på SVTs hemsida som moderaten Hanif Bali gjorde efter Löfvéns utspel där han hävdade: "Plusjobben är en åtgärd som är designad för att de som varit borta från arbetsmarknaden så länge att de glömt hur det är att hålla tider, duscha, ha arbetskamrater och fungera på en arbetsplats."
Till skillnad då mot Fas 3... förlåt Sysselsättningsfasen, som får arbetslösa att glömma bort hur det känns att jobba i överhuvudtaget.

/JS12

Intressant?

 #
Whitney Houston – en legend är borta!
Stafrin | 12 Februari, 2012 12:24
En av världens största röster har tystnat! Whitney Houston hittades död på ett hotellrum endast 48 år gammal. Det tragiska är, för att dra paralleller med Michael Jacksons död, att hon, liksom han, är en artist som alltid funnits där på nåt sätt sen barndomen. Även om hon de senaste tio åren inte varit känd för nåt positivt och hennes drogproblem haft mest fokus så har hennes namn alltid funnits där som en av de största och nånstans så har väl alla önskat att drogproblemen skulle ta slut. Och även om många en sån här dag står och kastar sten på maken Bobby Brown och hävdar att han drog henne i fördärvet så är det att göra allt lite väl lätt för sig. Det är tydligt bevisat hos många artister att många inte klarar av det liv som dagens övermänskliga underhållnings- och -musikbransch kräver och den har krävt sina offer. En del har klarat upp sina problem till det bättre, som Mariah Carey och Britney Spears, en del faller offer för den, som Whitney.

Första gången jag hörde Whitney var i ett Tracks från hösten 1985 då man testade hennes ”Saving all my love for you”. Låten passerade egentligen förbi helt obemärkt förbi eftersom den aldrig blev någon hit här i Sverige, men redan då så insåg jag att hon ändå hade något speciellt. En röst av guds nåde! När hon sen ett halvår senare fick sitt genombrott även i Sverige så tyckte jag att låtarna var en berg- och- dalbana i kvalitet. Lysande låtar som ”Greatest love of all” och ”I wanna dance with somebody” blandades med, som jag tyckte då, trista ballader som OS-låten ”One moment in time” och ”Where do broken hearts go” . Men, vad kan jag säga, jag var en inbiten synth-dsicofreak som ännu inte till fullo upptäckt soulmusiken. Men min fascination och beundran för den rösten fanns alltid där. Hon blev någonstans en måttstock i musikvärlden över hur en bra sångröst ska låta, en måttstock som endast en sångerska, Mariah Carey, kunde nå upp till.
Min favoritplatta med Whitney är dock av senare datum för när Whitneys röst och känsla för soulmusiken blandades med det geniala soulsoundet hos LA Reid & Babyface på plattan ”I´m your baby tonight” så stod höstkvällarna 1990 stilla! Här, om inte förr, föddes mitt soulintresse på allvar!
Bästa minnet med Whitney kom dock två år senare. Jag sov över hos en kompis natten mot nyårsafton 1992 och vi hade spelat TV-spel till sent och jag sov i en gästsäng och halv sju på morgonen så vaknade jag bryskt av att Whitney sjöng ”I will always love you” en trappa ner. Min kompis mamma hade gått upp tidigt för att baka och gjorde det med radion på högsta volym så den bara skorrade. Visst kan man vakna sämre än till Whitney Houston, men inte halv sju på morgonen, för jag kunde förstås inte somna om mer sen!

Det var tragiskt att se henne sen under 2000-talet. Speciellt minns jag en artikel i tidningen där man såg en utmärglad, trasig och nerdrogad Whitney som höll om ett barn, som var hennes eget, och tidningarna talade om att hon var på väg mot döden om drogberoendet inte slutade. Det var absolut skrämmande att se hur en sån stolt och fantastisk musikalisk legend nu var i en helt annan värld och tillstånd! Så även om alla hade hoppats att hon hade lyckats ta tag i hennes liv så var hennes död inte förvånande. Men likväl sorgligt! Ännu en legend är död! Såna det inte finns så många av längre i den slit-och-släng-värld som musikbranschen är idag. Och med en sån röst. För oavsett hur illa däran hon var så levde hennes musik vidare och höll den musikaliska vetskapen hos henne levande i folk minne!

/JS12

Intressant?

 #
Vart finns jobben efter 65?
Stafrin | 09 Februari, 2012 20:17
Ibland får man dragga efter gamla spaningar när vissa nyheter kommer upp. Man har skrivit om dom, man har redan delgett sin ståndpunkt, men frågan i sig är inte utagerad än utan får mediabevakning en gång till och man får dra det igen. För drygt tre år sen, i december 2008, skrev jag om idén att höja pensionsåldern efter att Kristdemokraterna velat höja den till 72. Statsminister Fredrik Reinfeldt går ut i februari 2012 och höjer den ännu mer. Han vill ha pensionsåldern vid 75. Nu ska vi utgå i från att det han gått ut med stämmer, även fast risken finns att detta är ett skrämskott och att han sen låtsas gå med på en kompromiss till den egentliga planen, 67-70.

Och, OK, jag förstår att man vill känna sig nyttig efter 65 och inte bara kastas ut. Speciellt med tanke på hur uselt många pensionärer har i både ekonomi och levnadsstandard idag. Men förslaget går tre år efter förra spaningen fortfarande inte överens med verkligheten. Det funkar säkert för dom som redan har jobb, även om 75 är i grövsta laget. Vi brukar skämta om sjukförsäkringsreglerna idag att man vara nästan död för att slippa jobba och detta vill man tydligen ta bokstavligen.
Men faktum kvarstår; arbetsklimatet och synen på anställda MÅSTE ändras! Jag känner hur många arbetslösa som helst över 45-50 som inte får jobb därför att dom stämplas som för gamla enligt många företagare. Till och med arbetsförmedlare börjar idag till sist erkänna att det är mycket svårare att få jobb ju äldre du blir. Vad är oddsen att då arbetslösa över 65 ska få det lättare? Det är som man brukar säga idag: Du ska helst vara 18 och ha 25 års erfarenhet plus högskoleutbildning. Är du då 65 och får veta att du plötsligt har tio år kvar som du måste försöka hitta ett jobb på och möjligheterna till "förtidspension" är svårare och svårare så kommer du få ett väldigt jobbigt decennium! Tyvärr är detta en diskussion som har drunknat i de mediala åsikterna kring denna idé, som närmast handlat om hur de äldre ska orka, en inte allt för oviktig diskussion dock, och allt smörande från tidningarna för att sälja in förslaget.

Sen förstår jag visst också att det är en EU-anpassning till den aktuella krisen, men det löser ingen ekonomisk kris att kasta ut X antal arbetslösa 65-75 åringar i arbetslöshet, samtidigt som man desperat försöker lösa ungdomsarbetslösheten! Innan pensionsåldern kan höjas MÅSTE erfarenhet bli något attraktivt hos arbetsgivarna, inte bara hur bra betyg du har eller hur många värdefulla poster du haft på kortast tid. Det löser heller ingen kris att köra slut på dom äldre som redan börjar få hälsoproblem eller som vid 70 inte orkar hänga med i samma takt som dom nyanställda bara för att man desperat måste pressa fram varje liten skattepeng till statskassan.

/JS12

Intressant?

 #