Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Loreen är inte större än ABBA
Stafrin | 27 Maj, 2012 12:29
Jag ska inte förta Loreens seger i Eurovision på nåt sätt eller framstå som en bitter stofil. Det är bara att gratulera. Tjejen är ju helnykterist, om inte annat! Och jag ska med ens erkänna: Jag såg inte tävlingen och jag gillar inte alls låten. "Euphopria" lämnar mig helt likgiltig som det mesta i den tävlingen och när den spelades i Melodikrysset för ett tag sen, som jag löser med en kompis i Helsingborg via MSN, så skrev jag skämtsamt att den "Suck-suck-suck-suck-sux!". Med detta sagt vill jag bara informera om förutsättningarna för denna spaning. Att jag inte gillar låten har inget med det att göra nu.

Men den enorma segerpoängen till trots så kommer inte "Euphoria" bli ihåg kommen i framtiden än för just det, poängkrossen. Tittar man på en del av kommentarerna till Markus Larssons nästan löjligt segerrusiga krönika på Aftonbladets hemsida så är det många som gäspandes skakar på huvudet när han säger att Loreens seger är långt större än de fyra tidigare gångerna. Tittar man på omröstningen om bästa schlagervinnaren så röstar hela 70 % på nåt annat än Loreen, detta inte ens 24 timmar efter segern.
Att jämföra ABBAs seger med Loreen är bara löjligt eftersom det är två helt skilda tävlingar och helt skilda röstningssystem. Samt ca 10 fler länder som är med idag. ABBA fick 26 poäng eftersom man då bara gav max 5 poäng. Men ABBA ansågs på sin tid stå för nåt helt nytt i festivalen. Detta i en tid då låtarna också gavs ut i fysisk form och folk behöll musiken för framtiden. Och tävlingen då var fortfarande nåt enormt stort att bygga sin karriär på.
Loreen vinner med en låt som låter som det gör idag, på både listorna och i tävlingen. Detta i en tid då vi ska köpa en fil (om man nu ska följa den lagliga vägen) på datorn/mobilen/ipoden som glöms bort efter ett tag bland 500 andra låtar, alternativt raderas bort. Tävlingen i sig ses fortfarande av en gigantisk publik, men att tro att den ger en skjuts upp i karriären på samma sätt för en artist idag är för mycket begärt. Vinnarna dom senaste åren, trots att det är folket som röstar, har alla glömts bort med tiden.
Musik är idag mycket mer slit och släng än 1974 och därigenom så tror jag att Loreen knappast kan räkna med att få en Carola- eller ABBA-liknande karriär, om hon nu inte blir känd för nåt annat än bara sin musik.
Den genre som "Euphoria" representerar, eurodiscomusiken, är också en genre som oftast handlar mycket mer om en slagkraftig låt på dansgolven än vem som gör den. Om man nu inte som Leila K eller flera modernare dansartister klär av sig eller skapar kaos för sin succé förstås, men det tvivlar jag på att Loreen gör om man ska tro den image hon skapat hittills. Risken är alltså att inom ett par år så minns man förstås att Sverige vann, men låten nynnar folk lika lite på som man nynnar på "Take me to your heaven" idag.

Så, grattis, Loreen. Du lyckades med det nåt som inte The Ark, ett av Sveriges mest säljande och hyllade band någonsin, eller Charlotte Perelli och Carola, två av dom före detta vinnarna, lyckades med. Men du har i mina ögon på ett sätt en mycket brantare backe uppför till en megastjärnstatus idag än vad ABBA hade då. Visst finns det fler medier världen över idag som kan spela "Euphoria", men det krävs så mycket mer av en artist 2012.

/JS12

Intressant?

 #
Svengelskan är all over the place
Stafrin | 24 Maj, 2012 10:44
Med risk att låta 200 år gammal så funderar jag lite stillsamt vad som händer med vårt språk. Svenskan är på väg att dö ut och svengelskan, som vi annars fnissat åt som en sorts buskiskomik, håller på att ta över. Vi snackar hela tiden om att invandrare som kommer till Sverige måste lära sig svenska och en del partier vill som bekant ha svenskaprov för medborgarskap. Men vad är vitsen och tanken med det när vi själva pratar like this, sort of. Jag såg nyligen en del sketcher på Youtube med Henrik Schyffert där han försöker driva med Sverigebilden genom att blanda engelska och svenska i en komisk förening. För en gångs skull en rolig sak av Schyffert som jag skrattade åt.
Samtidigt så zappade jag förbi ett avsnitt av Big Brother (endast av nyfikenhet för att en person från ett diskussionsforum jag är med i deltog) och höll på att skratta ihjäl mig.
”Men, alltså, det är ju så ***ing sjukt när hon håller på så, really! I freaked verkligen ut, awesome!”
”WOOOW, jag klarade det. Så jävla unreal! This rockar!”
Dolph Lundgren och Victoria Silvstedt har verkligen gjort avtryck av sig i historien! Och jag är inte ett dugg bättre själv, det är det tragiska. Även om jag inte blandar svenska och engelska ihop så fäller jag amerikanska uttryck emellan åt. Fråga mina bekanta hur ofta jag likt Teal'C i Stargate vräker ur ett:
"Indeed!"

Det sorgliga är att detta kan komma att sprida sig grovt, i och med en mening som för några månader sen sas av vår nya prins, Daniel, när han blev far:
”Känslorna är… all over the place!”
Så rätt och så tidsenligt, men så ack så töntigt! Men det gjorde entré i det svenska folkhemmet och sånt brukar eka långt ut på landsbygden. Kalla mig gammalmodig, men det ger ju knappast ett seriöst intryck av oss svenskar. Jag säger inte att vi ska börja som fransmännen och med knytpiska ska binda oss till svenskan eller börja granska X antal utländska låneord eller uttryck som vi har. Men vi kan väl i alla fall försöka hålla isär språken när vi pratar?!

Det kan ju också vara en övergående trend, trots allt så har många taltrender kommit och gått genom åren, men fasan blir att vi i framtiden sits back hemma och over våra Skypetelefoner talkar som Henryk Schyffert fast mer seriously, sort of. Som sagt, känslorna är… all over the place.

/JS12

Intressant?

 #
LO behöver en nystart!
Stafrin | 12 Maj, 2012 17:32
Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger, ÄNTLIGEN. Nu ska Wanja Lundby-Wedin bytas ut! Under hennes ledarskap för LO så har facket försvagats enormt och fått en rejäl törn i medlemstatistik och trovärdighet så ett byte är verkligen behövligt. Den som efterträder kommer att få ett jobb som inte är direkt avundsvärt . Facket som det ser ut nu sitter mer än nånsin i knät på socialdemokraterna, samtidigt som både jag och många som jag känner varit grymt missnöjda med hur facket har hjälpt oss, eller snarare inte hjälpt oss. Säger man ordet ”facket” idag så är det få som förknippar det med kampvilja mot orättvisor inom arbetet. Snarare så fnissar man åt facket idag på många håll. Man måste börja visa att man finns för medlemmarna och dom som behöver hjälp och inte till att stödja den politiska toppen och sen håva in lönerna. Framför allt nu när arbetsrätten urholkas mer och mer genom EU. LO är i desperat behöv av en nystart. Sen hoppas jag att den nystarten innebär en ny ledare som har en kampvilja som inte funnits i facket sen Stig Malms dagar. Om sen Karl-Petter Thorwaldsson, den föreslagna nya LO-basen, är den ledaren återstår att se. Thorwaldsson är en ex-SSU-ledare som är sprungen ur Göran Perssoneran, kommer från samma fackföreningstopp inom Metal som Stefan Löwén och har dess utom gjort jobb åt socialdemokraterna förr så frågan är om detta verkligen är en förnyelse.

Den andra kandidaten, om han nu kallas kandidat eftersom han accepterat valberedningens förslag på att bli andra namn inom LO, men mycket kan väl än hända på kongressen, Tobias Baudin har en imponerande glöd i sig och en vilja. Däremot är jag inte säker på att han innebär en förnyelse som är direkt bra för mannen på golvet. Han vill skapa förnyelse genom att göra LO mer politisk istället fackföreningsmässig och det är nog så att det är politik som styr mycket av vår vardag och det därmed är en idé att debattera på den nivån, men hur många av dom som jobbar på gräsrotsnivå inom facken hänger med upp på dom nivåerna? Vad som egentligen är oviktigt nu är vilken typ av partipolitik LO ska stödja sig på utan man måste visa att man står på arbetarnas sida nu när tryggheten för folk som jobbar, och även dom arbetslösa medlemmarna i LO, är sämre än någonsin. Och förnärvarande vete gudarna vilket politiskt bo den tryggheten finns. Facket måste spela roll för folket igen, inte socialdemokraterna, och det är den inte helt roliga och lätta uppgiften Thorwaldsson, alternativt Baudin om det blir strid på kongressen, måste ta sig an först! Positivt är dock att båda kandidaterna verkar vara väl införstådda med problemen. Hur dessa hanteras sen är en annan sak!

/JS12

Intressant?

 #
Bleka talare på soligt Första Maj
Stafrin | 01 Maj, 2012 17:26
Ungdomsarbetslösheten. Så löd den frågan som lyste igenom klarast på årets soliga första maj i Sundsvall. En inte allt för oviktig fråga direkt, hur det är skött är en gåta. Idag ska du vara 20 år, ha helt perfekt skolbakgrund och helst ha 25 års erfarenhet och har du skaffat dig 2-3 högskoleutbildningar så är det inte säkert ens då att du får jobb. Och får du jobb så hinner du jobba ca 5-6 år innan du passerar 40 och är för gammal för näringslivet.
Men vad jag inte kan förstå är varför det ska vara den enda arbetslöshetsformen som man med gott samvete kan ta upp och skrika sig hes om. Av de drygt 8 % som är arbetslösa så vill en stor del av dom andra se lite frågor diskuteras om vad som är på gång för dom också. Fas 3 kan man ta upp, för det är så vedertaget dåligt, men i övrigt är det tyst.

Vänstertåget var sedvanligt gapigt, skrikigt och kampvilligt som det ska vara. Däremot var det tunnsått på bra talare, något som vänstertåget alltid brukar vara bäst på. Chrstina Höj-Larsen var saknad. Erik Åslund från SUF hade förvisso ett bra tal rent manusmässigt, men tappade tråden ofta och verkade rätt orepeterad, i jämförelse med Kommunisternas blinde Peter Tjärnberg som är ett fullblodsproffs som pratar perfekt och kunnigt i huvudet trots sin relativt unga ålder.
Sen kan jag inte låta bli att få lite konstig smak i munnen av att höra vissa talare. Kim Ottosson, Vänsterpartiets gruppledare i Sundsvall är väldigt trevlig, men jag blir lite brydd av att höra henne kritisera borgarnas utförsäljning av kommunala bolag och satsningar på privata alternativ när man har rätt färskt i minne när vänstern och socialdemokraterna här uppe lade ner ett flertal skolor och buntade ihop barnen i orimliga klasser med löjligt långa avstånd från hemmet. Inte heller att förglömma när pengarna kastades till höger och vänster i allehanda projekt som stan fortfarande håller på att bygga sig fri överallt i från. Och det samma är att höra socialdemokraternas gruppledare Peder Björk tala om samma sak i sitt tal.

Deltagandet i första maj kan man inte klaga på. Jag får för mig att vänstertåget växer i storlek för varje år och sossetåget var riktigt långt. Däremot måste jag åter fundera på utvecklingen av det tåget. När jag var ung var det ett taktfast tåg som gick glatt och hurtigt och en glad flicka gick först och viftade med en stav. Nu är det som ett valiumdrogat lämmeltåg som segar sig fram. Går dom långsammare kommer poliserna att vända sig om och ge parkeringsböter på tåget.
Huvudtalare i Sundsvall var eventuellt blivande försvarsminister 2014 Peter Hultqvist som jämförde Fredrik Reinfeldt och Anders Borg med Bagdad-Bob. Oouch! Den sved! Vidare gav han en rejäl känga för den bristande miljöpolitiken och de problem som finns med det idag och försökte skälla miljöpartiet tillbaka till en röd-grönt samarbete. Jag vet inte om det är riktigt rätt metod?!
Givetvis fick ungdomsarbetslösheten sitt också när han gnällde ett par hundra gånger på alliansens sänkta resturangmoms och nerskurna utbildningsplatser. Ett OK tal, men inget som stack ut och var minnesrikt. Summan av kardemumman var att vädret var rekordfint och varmt och många hade samlats, både som åskådare och i tågen, men talarna var rätt bleka och parollerna hade man sett och hört förut. Men ungdomsarbetslösheten är ett bra ämne att locka väljare och åhörare på. Minns det när valrörelsen börjar!

/JS12

Intressant?

 #