Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Stafrin tävlar i "Popsmart"
Stafrin | 19 Juli, 2012 20:32
Jag ska också passa på att tipsa om att jag kommer att vara med i Sveriges Radio P4s popfrågeprogram "Popsmart" med Kaj Kindwall lördagen den 21 juli 12.03! Där tävlar jag mot Jens Malmlöf, sångare i bandet Hoffmaestro. Man kan också höra programmet i efterhand under en månad och läsa "Popsmarts" presentation av mig på programmets hemsida. Lyssna gärna!

/JS12

Intressant?
 #
Specialspaning 2 – Varför är trender viktigt?
Stafrin | 19 Juli, 2012 20:26
I min andra specialspaning hade jag tänkt skriva om en sak som jag alltid har ifrågasatt och alltid undrar över, människans behov av trender. Vad är det som egentligen gör att många är så beroende av vad andra gör och använder att man nästan helt ger upp sin egen vilja? För det är så jag ser på trender; dom är egentligen fördummande. Dom berövar människan sin egen vilja att tänka själv och känna vad man själv vill. Ja, innan någon hoppar i taket, det är ju en vilja också för många, att just följa andras vilja och även att verkligen gilla det som är aktuellt. Men allt för ofta så förväntas människan att göra precis som alla andra, ha samma kläder, lyssna på samma musik, använda samma tekniska apparater och så vidare. Gör du inte det så stämplas du som en konstig person och nåt sorts underligt djur. Framför allt så är svensken nästan bäst på det.


Gång efter annan så har jag fått uppleva detta under mitt liv, då jag konstant försökt att undvika att följa trender och bara följa min egen vilja. Vid ett få tal tillfälle har trenderna och mina intressen mötts. Men oftast så har jag valt att gå min egen väg. Några exempel:
Redan när jag började skolan så hade jeans blivit så på modet att alla i min klass hade jeans. Jag förstod aldrig varför jag skulle se ut som exakt alla andra och gillade aldrig det. Därför bojkottade jag jeans genom hela 80-talet och använde manchesterjeans, vilket visade sig inte vara så klokt i dom stentvättade jeansens tidevarv. När jag började gymnasiet insåg jag att min bojkott inneburit mer skada än nytta för mig i min skolgång och kröp till slut till korset och började med jeans. Få saker är så trendbildande och orsak till mobbing i skolan som annorlunda klädsmak!
När 1993 började så var LP-skivan på väg bort och CD-skivan skulle ta över. Jag hade gillat att köpa LP-skivor. Framför allt så var det en prisfråga där CD-skivan kostade mycket mer. Hur skulle man ha råd med CD-skivan? Jag förstod dock att mycket musik jag vill ha kommer bara ges ut på CD och jag fick även där ge mig och köpa en CD-spelare. Men jag gav aldrig upp LP-skivan för mycket jag gillade var utgiven på det formatet och det var bättre för mig. Så när alla spottade på både 80-talet och LP-skivan så gick jag på second hand-affärer och köpte 80-talspop på vinyl!
Istället så blev eurodiscon den musik som sålde mest på CD under samma tid, med Basic Element, 2 Unlimited och Maxx, musik jag spydde på när det var aktuellt. Jag lärde mig dock gilla det, runt 1996 när eurodiscon började stämplas som passé. Sent ska syndaren vakna. Men numera fick man höra:
”Hur kan du lyssna på det? Det är ju stenute!”
Jag sände närradio på den tiden och jag fick tjata mig till för att få göra ett specialprogram med musik från min nya musikaliska kärlek! Numera är nästan allt jag lyssnar på så ute att jag får vara glad om jag i överhuvudtaget får höra nåt av det i en svensk radio, och då är jag rätt bred i min smak. Framför allt är det väl en fråga idag om man får säga att man gillar 90-talsmusik?
Och det trendiga nu är som bekant att inte alls ha sin musik i fysisk form. Gör om dom till mp3 och ha 500 titlar i din iphone eller dylikt och kasta alla skivor. Eller skaffa låten på itunes eller dylikt. Men jag vägrar, som bekant, att låta musik bli nåt som går in genom det ena örat och ut genom det andra och vill ha musik i fysisk form. Någon iphone eller mp3-spelare kommer aldrig på mig. Men jag får lik väl ständigt debattera om min ståndpunkt, för jag följer ju inte alla andra, vilket är väldigt tröttsamt i längden.

Detta var exempel på hur jag gått mot strömmen och följt min egen vilja och problemet är att idag så är människan så beroende av vad alla andra gör att ungdomar i skolan som har en annan smak blir hackkycklingar. Jag vet, det är ingen ny företeelse, men numera är trenderna och kraven så mycket större på att ha allt det senaste. Aldrig som förr har väl den äldre generationen försökt att haka på allehanda ungdomstrender så mycket som nu, med både facebook, twitter och dom senaste mobiltelefonerna. Vilket får mig att gå tillbaka till min ordinarie fråga: Varför är det så viktigt för oss att göra samma saker som alla andra istället för att följa vår egen inre vilja? Är det inte besvärligt att behöva gilla en sak ena året och sen behöva kasta det nästa år, bara för att någon annan gjort annorlundare. Och varför är det så mycket lättare i andra länder, som USA, att vara mer självständig än i Sverige? Jag skrattar ännu åt Kalle Anka-serien ”Åter till avskyvärld” av Don Rosa, där Kalle Anka, farbror Joakim och Knattarna återvänder till en mystisk värld dom varit i förut och upptäckt att alla nu går klädd som Kalle, med sjömanskläder, och en av knattarna säger sarkastiskt:
”Då ÄR dom som svenskar!”
Här har någon kommit på att vi ska vara karbonkopior av varandra. Alla andra har ju sån bra smak så då måste ju dom gör vara det rätta. Vi ska alla använda samma apparater, lyssna på samma musik på Rix FM, ha samma klädsmak, ha samma intressen och naturligtvis ska helst alla kunna festa till då och då. Man måste hänga med i tiden är tydligen det viktigaste mottot idag! Ve den som sticker ut! Och givetvis är en del av dom traditioner som alla andra har det rätta.
Och detta har ju då affärsvärlden förstått och finns där en trend så finns där en marknad i Sverige och bara DEN marknaden! Inget alternativ ska finnas för alla ska köpa samma saker!
Därför vill jag gärna ha Albert Engström som rättesnöre, som en gång sa:
”Det är varenda förbannade människas plikt att förbli ett original”
Det är min fasta övertygelse att man får så mycket roligare om man någon gång försöker hitta sin egen grej än att alltid leta på marker där alla redan är. Men mitt råd är ändå:
Gör vad du vill, hur du vill, när du vill det!
Men gör det för att DU vill det, inte grannen!

/JS12

Intressant?

 #

Det säkraste ålderstecknet
Stafrin | 10 Juli, 2012 18:11
Jag har blivit gammal! Jag antar att det är bara att inse det när man tittar igenom artistlistan på Sundsvalls gatufest och känner endast igen ca 20 % av artisterna och är intresserad av endast en av dom. Det är ett ålderstecken...

/JS12

Intressant?

 #
Specialspaning 1 – Ställ krav på kommersiell radio
Stafrin | 04 Juli, 2012 23:00
Så här när nyhetstorkan törstar ut oss samhällsbloggare och det knappt finns nåt vettigt att skriva om så tänkte jag göra några längre specialspaningar med diverse åsikter om en del ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Ja, räkna med att det även kommer några under hösten också. Dom är inte anpassade till någon speciell sorts händelse och i många av dom kommer jag att ge mer bakgrund och egna erfarenheter från förr än vad jag kanske gör annars. Och det jag tänkte börja med nu är då musik, till absolut ingens förvåning och i detta fall kombinationen musik och radio. Som radionörd så är detta ett älskat ämne och här börjar jag med den kommersiella radion.

Jag ska medge att 1993, när sändningstillstånden på FM-bandet auktionerades ut bland Sveriges olika föreningar och radionissar så var jag lite fundersam på vad detta innebar. Blir det skräpradio eller finns det kvalitet? Så småningom så startade Radio Rix lite försiktigt med att spela diverse låtar i radion som faktiskt var ett bra komplement när det dök upp en massa skräp i P3. Om inte annat så sände dom det amerikanska programmet ”American Top 40” med Shadau Stevens som presenterade den amerikanska hitlistan, vilket var guld för en listnörd som mig då. Men under slutet av 90-talet så blev 80-talets musik (som då alltid varit det jag lyssnar mest på) nästan bannlyst från alla medier och i det läget var Radio Rix min favoritradio, för där fanns den. Jag började inse att detta med alternativa radiokanaler och konkurrens mot Sveriges Radio inte alls var så dumt, så länge det fyllde en funktion och hade nåt innehåll.

Så gick åren, 80-talet försvann från Radio Rix, numera omdöpt till Rix FM, men jag drömde ändå om en kanal i Stockholm som hette Radio NRJ, som spelade min nya favoritmusik, euro- och trancelåtar. Den typen av musik hördes ALDRIG i normala kanaler och stack ut rejält… ett tag. Sen dess har det förvisso dykt upp kanaler som spelar äldre musik. Sundsvall är begåvad med retrokanalen Radio Guld och Mix Megapol, som spelar en 80-talare i timmen ungefär. Men det är fortfarande samma låtar som spelas där också, för det finns ett gäng gamla hits som ska vevas om och om igen och må vi aldrig få lyssna på några andra nånsin. För här kommer jag nu till dagens kommersiella radiovärld.
I Sundsvall, som är det jag då kan jämföra med, är vi begåvade med Rix FM, Mix Megapol, Radio Guld och hårdrockskanalen Rockklassiker. Det sistnämnda ska jag inte försöka kommentera eftersom jag inte tillhör dess kanals målgrupp. Men OK, det är den enda som kanske sticker ut i musikväg.
Annars är det en sorts kollektiv hjärntvättning av samma låtar om och om och om igen. Som om vi lyssnare är helt dumma i huvudet. På mitt förra jobb så stod Mix Megapol på under en månad i sträck. Jag är verkligen inget fan av Beyonces ”Halo” eller Salem Al Fakirs ”Keep on walking”, verkligen inte, men efter att dessa låtar dykt upp för fjärde gången under en dag så sprang jag så fort jag kunde från radion för att slippa höra den en gång till. Och när Radio Guld skulle introducera nya låtar till sin dagliga spellista så bävade jag faktiskt för att vissa av mina favoritlåtar från det gyllene 80-talet skulle komma. Jag ville inte att dessa helt fantastiska låtar skulle spelas sönder så att jag till slut inte tålde dom längre.

Jag tycker fortfarande att konkurrerande radiokanaler är bra, ett av få fall där jag faktiskt tycker att fri konkurrans är bra, men någonstans kan jag tycka att vi måste börja ställa krav på innehåll eller att man börjar ifrågasätta från något håll vad som egentligen sänds. Vi svenskar är inte fullt så korkade och enfaldiga att det enda vi kan lyssna på är samma låtar från topplistan eller A-has ”Take on me” eller Laura Brannigans ”Self control” för tionde gången. Det måste finnas plats för alternativa kanaler på radiobandet som vågar spränga gränserna för musikaliskt innehåll och som vågar utmana skvalet och de lättlyssnade top 20-hitsen. Eller som kanske vågar ha reportage och intervjuer. Säkert så finns det undantag i södra Sverige, men i hela landet är dessa få. I USA så vågar man ha många radiokanaler där nästan varje musiksmak har sin kanal. Du har fri rätt att gilla och lyssna på vad du vill. Här i Sverige har någon kommit på att det svensken ska lyssna på är nästan samma överallt och samma låtar om och om igen. För tydligen är det vår favoritmusik. Det är den musiken vi konsumerar och läser om i Aftonbladet.
Jamen, självklart! Matas vi med samma låtar om och om igen och inte ges nåt alternativ så är det självklart att det är det lyssnar vi på. Sen ska jag medge, vi har blivit förslappade. Vi tycker det är enklast och smidigast så, att bara ha nåt som går, oavsett vad. Men är det bra för svenskt kulturliv eller vårt musikaliska sinne? Knappast!

Vi kanske skulle våga satsa mer på internetradion, som är det mest variationsrika radiolandet vi har för tillfället. Hur glad blev jag inte när ICA Kvantum i Nacksta i sin radio spelade en holländsk webradiokanal där jag plötsligt bland flera låtar jag aldrig hört förr fick höra tidiga och annars aldrig spelade låtar med Level 42! Fjärran var Rix FM då! Det viktigaste är att vi vågar vidga våra musikaliska vyer mer än vi gör! Annars blir vi några sorts zombier som tröstlöst går och trött mumlar med stirrig blick:
”I see your halo, halo, halo, haloooo….”
eller
”We’re going up-up-up-up-up-up-up”

/JS12

Intressant?


 #