Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Regeringens branta utförsbacke i riksdagen
Stafrin | 17 Oktober, 2012 12:17
En rolig verbal käftsmäll kom på partiledardebatten i riksdagen idag. Jan Björklund gjorde vågen åt EU och socialdemokraternas Mikael Damberg applåderade. Björklund fann sig snabbt och sa plötsligt:
"Tack för den applåden, även från Mikael Damberg. Nu kan du tala ihop dig med dom andra på vänsterkanten..."
Ouch! Billig poäng, ja visst, men en snygg spark mellan benen ändå...

Annars blev jag väldigt intresserad av Dambergs och Björklunds debatt om Fas 3. Damberg kritiserade åtgärden och att regeringen ännu inte insett att detta är ett fiasko, och Björklund praktiskt taget erkände i dolda ordalag att det inte var en bra idé. Förvisso genom att som vanligt gnälla på Göran Perssons gamla misslyckade arbetsmarknadspolitik, samt Socialdemokraternas idé om att ta bort den bortre parantesen i sjukförsäkringen, eftersom regeringen fortfarande tycks tro att sjuka människor är simulanter, men ändå. Han erkände att det är en besvärlig nöt som kräver flera experiment som ibland inte når resultat, vilket är starka ord från en partiledare för den allians som 2006 ansåg detta vara frälsningen mot arbetslösheten. Att sen ingen av vare sig Björklund eller Damberg kom fram till nåt nytt konstruktivt är väl bara att beklaga, men jag antar att man inte kan få allt på en gång...
Så, Fas 3 har gått från att vara åtgärden som skulle ge ALLA långtidsarbetslösa jobb till att vara en sak som enligt Fredrik Reinfeldt var ett riktigt jobb till en sak som enligt Reinfeldt var "bättre än att gå hemma" till att nu vara ett "experiment". Fortsättning följer när arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, eller ännu bättre Fredrik Reinfeldt själv, till sist erkänner att det var en flopp. Då har man nåt målfållan i detta störtlopp och det är dags att åka upp till toppen av backen igen för nästa åk.

/JS12

Intressant?
 #
En uggla i konstig combo...
Stafrin | 13 Oktober, 2012 10:58
Jag lyssnade på Melodikrysset och hörde Magnus Ugglas låt tillsammans med Carola, som jag inte visste om existerade. I vår serie lätt bisarra korsbefruktningar...
Det fick mig att fundera: Det vore kul och höra vad Magnus Uggla modell 1979 hade sagt om någon sagt till honom: "Du, 2012 kommer du göra plastig disco med en frireligiös schlagerdiva".

/JS12

Intressant?
 #
Fredspris till EU - ett hån mot fredskampen
Stafrin | 12 Oktober, 2012 19:47
Jag står fast vid, idén med Nobels fredspris är så oerhört viktigt och behövs. Men den kommitté vi ser idag och det utseende priset har idag har nu, om inte förr, helt förlorat sin respekt hos mig. Jag kanske ska säga att jag inte är helt opartisk i bedömningen av att ge EU fredspriset, eftersom jag är en aktiv EU-motståndare. Men jag kör ändå, för det måste sägas, att ge EU Nobels Fredpris är nog höjden av idioti. Det är ett hån mot kampen för fred, frihet och demokrati! För det första så skriker det att man inte har så många kandidater att välja på i dagens värld så man plockar ett av sina desperata nödlösningar (läs Barack Obama eller Al Gore). För det andra så finns det noll logik att ge priset till något som just håller på att bygga upp sitt försvar för att bli en ny superstat. För det tredje så ser jag inte heller någon logik att ge det till en överstatlig institution som utgår ifrån att man vill pressa alla länder att se precis likadan ut i standard och ekonomi, annars blir det böter. Det är möjligt att alla förespråkare kan sitta och försvara allt med att ”det är nödvändigt om EU ska överleva”, men demokratiskt är det banne mig inte!
När jag intervjuade förre försvarsministern Björn Von Sydow i närradion 1998 så sa han att EU är ett fredsprojekt för ”det aldrig kommer att bli krig mellan dessa länder igen” och jag tänkte, det beror väl på vilka man väljer som statschefer i framtiden. Men nu förstår man mer vad han menade där land efter land tvingas att rösta efter vad EU vill. För att inte tala om att man tvingar länder med folkomröstningar till omval på omval till dess att landets innevånare röstar som EU vill.

Och detta är nu belönat med fredspriset. Motiveringen till detta är:
” Under mer än 60 år har EU bidragit till försoning, fred och demokrati i Europa. Tyskland och Frankrike förde tre krig mot varandra.”
Sverige har inte varit i ett krig på ett par hundra år, är vi också värda ett fredspris för det? USA och Japan har inte heller varit i krig sen andra världskriget, kan dom få fredspriset?
Jag har försökt att försvara fredspriset som företeelse länge, även efter att Barack Obama fick det, men nu måste idén med fredspriset ändras om den ska ha något värde längre och inte bara ses som en parodi på sig själv.

/JS12

Intressant?
 #
Gåtan kring Camilla Henemark
Stafrin | 10 Oktober, 2012 17:22
Jag har ju sen tidigare skrivit om vissa mediala personer vars uppmärksamhet jag inte förstår, då om Håkan Hellström, Charlotte Pirelli, Blondin-Bella och Alex Schulman. Vi har ju vissa hang ups på vissa personer som får löpsedlar och mediautrymme fast dom egentligen inte gjort något vettigt för att förtjäna vår koncentration. Lägg nu Camilla Henemark till den listan. En gång i tiden gillade jag Army Of Lovers, runt 1991 när dom slog igenom med "Crusify" och jag tycker ännu "Obsession", bandets kanske största hit, är en kanonbra låt. Sen lämnade hon bandet med buller och bång och tidningarna skrev om att La Camilla var utfryst och hånad av herrar Bard och Barda. Och jag tyckte nog lite synd om henne, någonstans.
Hon försökte göra egen musikkarriär och vi fick beviset på varför hon sjöng så lite själv i Army Of Lovers. Det lät banne mig inte bra. Lyssna på "Everytime you lie" och ni förstår.

2000 så träffade jag henne själv. Jag sände närradio då och intervjuade henne i det program jag sände åt LO som hette "Radio Lyftet", då hon skulle Första Maj-tala i Timrå. Till min förvåning var hon en väldigt trevlig person som glatt berättade om de vilda politiska diskussioner som liberale Bard och sossen Henemark haft på turnéerna. Hon hade ett politiskt engagemang som på ytan i alla fall verkade vara äkta.
Men vad hände sen? Politiken försvann alla världens väg efter bara ett år, den musikaliska återkomsten med Army Of Lovers floppade och hon blev arbetslös och gick på a-kassan. Räddningen kom när Thomas Sjöberg skrev skandalboken "Den ofrivillige monarken" där Camilla Henemark passade på att avslöja att hon skulle ha haft ett förhållande med vår majestät. Timing är A och O. Hon intervjuades i alla tidningar, fick inbjudningar till diverse TV-lekar och var i ropet igen. Nu har hon skrivit en bok igen kallad "Adjö till ljuva livet" där hon anser att det gick så bra förra gången så varför inte göra om det och nu rada upp fler kända personer. Varför inte en sexorgie med en massa idrottsstjärnor? Men det är rubriker i tidningarna och hon är åter i ropet igen. Och frågan är förstås: Varför? Vad är det som gör att vi fascineras av Camilla Henemark så mycket att vi vill se henne på tidningsrubrikerna? Och kom inte och säg att det beror på att hon haft ett förhållande med kungen för numera tror jag inte någon riktigt tror på det. Hon var ett udda inslag i ett udda band på 90-talet och det var väl allt. OK, jag är glad att hon slipper leva på a-kassa, men hon är numera känd för att hon valt att berätta att hon legat upp sig för kreti och pleti på kändisfesterna. Är det verkligen nåt som vi anser är värd vår koncentration och vårt intresse? Människan är en förunderlig varelse...

/JS12

Intressant?

 #
Bojkott av Tintinbok korkat
Stafrin | 05 Oktober, 2012 19:01
Som gammal seriesamlare och väldigt intresserad av seriebranschens historia har Tintin alltid tillhört en av mina stora favoriter. Hergés teckningar, förmåga att bygga upp spänning sida efter sida och sen kombinera det med den dråpliga och härliga humorn har alltid lockat mig. Jag är barnsligt förtjust i dom gamla ljudberättelserna från 70- och 80-talet med Tomas Bolme och Åke Lindström! Också historien bakom alla Tintinböckerna, för det finns verkligen en historia kring hans skapande och hur hans samhällssyn plötsligt blev en bok. Mest fascinerad är jag av "Tintin i Tibet" och hur Hergé på ett sånt fint sätt tecknade ner sin eget privata letande efter sin vän Tchang (som hette Tchang i böckerna också) på papper och gjorde det till detta mästerverk i seriegenren.
Tintin är i ropet och har varit det av och till nu under en väldigt lång tid tack vare diskussionen av ett annat album, "Tintin i Kongo". På flera bibliotek har ropen skallat att den boken ska bannlysas och plockas bort för att den stämplas som rasistisk. Skriven i en tid då den afrikanska delen av världen var väldigt outforskad och människan väldigt okunnig på den tiden fick Hergé ett uppdrag av tidningen Le XXème Siècle att göra en berättelse där Tintin åkte till det då Belgiska Kongo, trots att Hergé ville att hans unge journalist skulle åka till USA istället.

Jag är, som alla som läst mina spaningar förstått, en stor kämpe mot rasism och främlingsfientlighet, men att bannlysa "Tintin i Kongo" för hur man såg på Afrika på 30-talet är korkat. Jag hade inte sagt nåt om Tintin hade stått bland afrikanerna och skrikit rent rasistiska slagord eller nåt sånt, men detta får kampen mot rasism att hamna i lätt löjlig dager.
I så fall kan vi bannlysa den klassiska 80-talsfilmen "Gudarna måste vara tokiga", där en afrikansk stam stämplas som totala idioter som aldrig sett en Coca-Colaflaska förr. Vi får bannlysa alla dokument från förr om hur jazzen kom till Sverige på 30-talet, där de färgade i USA framställdes som saker som får "Tintin i Kongo" att framstå som rena Bibeln i jämförelse. Det finns tecknade kortfilmer från 30-talet som också borde bannlysas.

"Tintin i Kongo" är kanske inte ett av Hergés stora mästerverk och beskrivningen av folket där är inte ett föredöme eller särskilt bra, men det är också, som Tintinkännaren Björn Wahlberg beskriver "ett tidsdokument från ett svunnet Europa". Historien kan ingen ändra på och det går inte heller att dölja den, bara lära oss av den för framtiden. Lägg ner lite mer energi istället på att sprida information om främlingsifentlighet och rasism av idag, i en tid då vi vet mycket mer om världen runt om oss och borde ha mer förstånd, men ändå låter främlingsfientliga partier runt om i Europa få mark. DET sprider rasismen mycket mer än en gammal seriebok, skriven långt innan televisionen knappt var uppfunnen.

/JS12

Intressant?

 #