Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Lars-Gunnar Björklund gjorde idrott roligt
Stafrin | 30 November, 2012 18:24
När jag växte upp och ännu hade ett stort idrottsintresse så tyckte jag att många sportkommentatorer kunde vara så gräsligt tråkiga. Förvisso skulle dom locka en lagom nördig idrottspublik som skulle kunna alla siffror och platser i sömnen, men underhållande tyckte jag att få av dom var. Men det fanns två som stod ut och som snabbt blev mina favoriter just för att dom var annorlundare och gjorde stor radioshow av idrotten, Åke Strömmer och Lars-Gunnar Björklund. Dom var rappa i munnen och personliga på ett helt annat sätt samt att dom samtidigt var så otroligt kunniga. När Åke Strömmer dog 2005 så skrev jag en minneskrönika till min hemsida, Retrogalaxen. Jag borde göra något liknande nu när Lars-Gunnar Björklund gått bort, 75 år gammal, för jag var ett lika stort fan av Lars-Gunnars idrottsjournalistiska verk som Strömmers. Men av tidsbrist så avstår jag och nöjer mig med att på detta sätt hylla en av min barndoms allra härligaste idoler.

Lars-Gunnar Björklunds stockholmska kunde kommentera vilken sport som helst, men eftersom jag alltid gillat friidrott mest så är det främst där jag minns honom. Han kommenterade Ben Johnsons skandallopp på 100 m i OS i Söul 1988, men var lika hemma på cykelbanan när Bernt Johansson trampade hem OS-guldet i Montreal 1976 , alltid lika glad och trevlig. Och självklart fotboll, där han hade full koll på de flesta fotbollsminnen som hänt genom historien och kunde ledigt rabbla alla som spelade med i Sveriges silverlag från VM 1958. Referat med Lars-Gunnar Björklund var, och är, en fröjd att lyssna på!
Sen antar jag att många fotbollsintresserade lyfter på hatten i vördnad och respekt för att han 1969 startade "Tipsextra" vilket öppnade en helt ny fotbollsvärld för många.

På 80-talet och in i 90-talet ledde han diverse frågesporter i TV med samma entusiasm. Improvisationsteaterserien "Snacket går" kanske några riktigt minnesgoda människor minns. Men givetvis var det "Supersvararna" som var hans skötebarn, frågesporten där han både ställde frågor, pratade och skämtade med de tävlande och skämtade med publiken. Självklart glömmer jag aldrig hans totala glädje när han skulle skicka iväg någon kändis till en veckas fotvandring runt lapplandsfjällen, som var så långt ifrån att ha en sån hobby som möjligt. Lars-Gunnar Björklund spred glädje runt om sig på ett proffsigt, folkligt och kunnigt sätt som få gör idag. Som en av de sista, om inte den sista, jag är osäker där, i Lennart Hylands fotspår kommer han att vara djupt saknad som sportreporter. En som vågade göra idrott mer folklig och rolig och kombinera det med att kliva ut i folkhemmet med frågesporter som folk älskade. När Åke Strömmer dog sa Lars-Gunnar Björklund att Strömmer nu satt någonstans och ljög med Sven Järring och Lennart Hyland. Ljugarbänken har nog fått en deltagare till. En av dom allra största och roligaste. Tack för all glädje, Lars-Gunnar!

/JS12

Intressant?
 #
Tvingad kollektivtrafik är ingen lösning
Stafrin | 27 November, 2012 15:45
Två tredjedelar ska åka kollektivt i Sundsvall till 2030. Till dess ska kommunen piska oss för att vi ska åka en busstrafik som idag inte direkt är lönsam för passagerarna. Jag är helt för att vi av miljösynvinkel ska åka mer kollektivt. Det är bra, inget snack. Men här i Sverige tror vi tydligen inte på lösningen att locka folk genom att ge dom bra alternativ, vi tror på att straffa dom som använder fel alternativ. Därför ska kommunen nu utreda möjligheten till dyrare parkering för att tvinga folk till bussarna. Men vad får befolkningen egentligen ut av att åka buss i stan idag (och jag har då inget körkort utan är notorisk bussåkare). Jag har ju tidigare talat om bussar som ser ut som rishögar ibland med trasiga stoppknappar, säten som är lösa och klotter överallt.
Bussarna har den fördelen att den går ofta i stan på vardag, vilket är helt OK. Men i gengäld så är trafiken från ytterområderna in till stan bedrövlig. Jag har ju tidigare också belyst idén med att man ser till att bussarna till Kvissleby och Njurunda varken har övergångsbiljett eller går särskilt ofta och liknande sker med Matforsbussarna numera.
Köper du periodkort (tidigare känd som månadskort) så kan du åka runt hela Alnö om du vill, men åt andra riktningen kommer du inte längre än till Bredsand innan du kommer in i en annan zon. Logik någon?

På somrarna går stadstrafiken en gång i timmen på söndagarna och en gång i halvtimmen på lördagarna. Detta dom dagar då folket är tillräckligt lediga för att besöka dom utflyktsorter som man så stolt skryter om på kommunen. Kort sagt, ska du handla i centrum, Birsta eller bada på Himlabadet får du en belöning, ska du åka långt och besöka dom stolta naturupplevelserna, minus Alnö, bestraffas du. Det viktigaste alltså är att du kan åka så ofta du vill fram och tillbaka till det som stan vill att du ska besöka, alltså centrum och Birsta, vilket är lika med det dom kan tjäna mest pengar på. Och så länge du gör det så vill dom alltså att du ska åka buss hela tiden. Herren ger och herren tar! Och då handlar det rätt lite om miljöaspekten i mina ögon.

Med dessa förutsättningar så är det helt vansinnigt att försöka överpromota att folk ska åka buss istället för bil. Idag finns det väldigt liten lönsamhet för buss för befolkningen. Det har kommit bra idéer, som pensionskort och vardagliga 10-minutersintervaller mellan bussarna i stan, men det räcker föga. Det måste bli billigare, framför allt alla resekort, det måste bli bättre förbindelser till ytterområderna och i stan alla tider, bussarna måste se attraktivare ut och ett bättre bussnät. Framför allt kan man inte straffa folk till bussen. Det måste ske på befolkningens egen vilja, och dom vill att det ska löna sig också, precis som kommunen.

/JS12

Intressant?
 #
Larry Hagman - mer än bara JR...
Stafrin | 24 November, 2012 20:13
Jag har ett intresse som innan det här året började kändes lite daterad, men det har ju aldrig hindrat mig förr. Jag älskar att titta på "Dallas"! Jag samlar på mig DVD-boxar med "Dallas"-säsonger och plöjer igenom dom. Därför är det med sorg jag konstaterar att Larry Hagman är död, mannen som blev ondskan personifierad som JR Ewing. Innan JR klev in i TV-rutorna 1979 så var andelen elaka karaktärer i serier som man minns lätt räknade. Men så kom en man med ständigt sliskigt leende, cowboyhatt, whiskyglas i handen och en elak plan ständigt i huvudet och vandrade rakt in i folks hjärtan, även om det inte alltid var för att man gillade honom. En av tidernas mest utnötta klyscha måste vara "man älskade att hata honom". Dock var det ju sant. Och planerna var både geniala och desperata eller vad sägs om att lägga in sig på psyket för att få tillgång till konkurrentens aktier, göra affärer med USAs då ärkefiende Kuba bakom ryggen på hela nationen, starta ett mindre krig med arabvärlden för att få billigare olja eller driva folk till både självmord, missbruk och tvångsförflyttning ut ur stan. Alltid med förmågan att komma ur situationen med ett leende och hedern i behåll, möjligen också med ett litet varnande finger. Allt detta hade inte varit möjligt om inte skådespelaren hade hetat Larry Hagman, för han hade förmågan att leverera och vara JR i rutan. Han var en skådespelare som kunde ge folket det han visste att dom ville ha, och lite till, och han gjorde det lysande!

Men låt mig släppa "Dallas" för ett ögonblick, för Larry Hagman är inte bara JR Ewing för mig. När jag gick på högstadiet så hade jag tillgång till TV-kanalen Sky Channel, som på 80-talet visade en massa gamla klassiska serier från 70-talet. Där blev jag också frälst i en lysande komedi som hette "I dream of Jeannie", där Hagman spelade den snälle astronauten Tony Nelson som hittar en flaska med en kvinnlig snygg lätt bimbofierad ande som ställer till problem för honom eftersom han ju måste dölja henne för sitt jobb och sina chefer. Personkemin mellan Hagman och "Jeannie", Barbara Eden, var otrolig, för att inte tala om den lysande kemin mellan Hagman och Bill Daily, som spelade Tonys bäste vän Roger Healey. Hagman lyckades att vara den snälle, men otursförföljde och ständigt pressade Tony på ett perfekt sätt och visade upp en riktigt komisk ådra med mimik och humor som man inte sett sen Chaplin och Bröderna Marx dagar.

Privat visade Larry Hagman också upp en stark sida när han efter år av ständigt drickande till slut lyckades bli fri från sin alkoholism och resa sig, men ändå spela JR Ewing i ett par filmer till, rollen som trots allt drev honom till spriten.
2012 så gjorde "Dallas" comeback och en åldrad JR Ewing reste sig från ett ålderdomshem för att åter terrorisera sin familj. Den nya "Dallas"-serien är inte dålig, men utan Larry Hagman och dom andra veteranerna hade serien floppat grovt. Folk ville se vad JR Ewing kunde göra mot sin son John Ross och sin brorson Christopher. Barnen i sig var för bleka för att stå ut mot stjärnglansen i Larry Hagman, Linda Grey och Patrick Duffy. Därför så kan man ju fundera nu vart nya "Dallas" går efter Larry Hagmans död. Jag hoppas att den läggs ner, inte för att den är dålig, men jag tror inte det finns ett tillräckligt intresse hos folket att se Dallas utan JR. Och utan Larry Hagman ingen JR. JR mer eller mindre skapade den serie som alla talade om och som gav hela såpagenren sitt genombrott. För det tror jag att miljoner människor världen över lyfter på cowboyhattarna och bockar i vördnad och respekt mot Tv-rutan. Tack för alla stunder, Larry, oavsett om det är som elak oljeman i Texas eller komisk astronaut i Coco Beach!

/JS12

Intressant?
 #
Ständigt denne Zlatan...
Stafrin | 16 November, 2012 11:37
Inget ont om Zlatan nu, men är det bara jag som tycker att det börjar bli dags att producera lite nya fotbollsspelare när samma spelare kan vinna guldbollen sju gånger i rad?

/JS12

Intressant?

 #
De tre SD-politikerna visar partiets ansikte
Stafrin | 15 November, 2012 20:04
Det finns få saker i medierna och inom politiken som förvånar mig. Har man följt dessa genom alla år så har man lärt sig att det mesta är möjligt. Däremot så finns det mycket som gör mig förbannad. Och en sak som gör mig förbannad är att se övervintrande yuppieyngel som Sverigedemokraternas Kent Ekeroth, Christian Westling och Eric Almqvist gå berserkagång mot oskyldiga i Stockholm, filma det och sen ljuga rakt i kameran och sen skratta åt det. Och sen sitta och ljuga åter två och ett halv år senare. Ja, jag tänker helt ignorera det faktum att det skedde 2010. Eventuella försvarare skriker åter att "det hände innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen". Men jösses, vi snackar ju inte om några ungdomssynder i gymnasiet. Det är nutid, riksdagsvalet var inte ens tre månader bort, partiet var fortfarande stort nog att ta sig in i riksdagen och två av dessa var partiets toppkandidater. Men om vi nu lämnar det faktum att dom tillhör Sverigedemokraterna för ett litet ögonblick så tycker jag att bara den grejen att man ger sig på oskyldiga kvinnor, som gör sin plikt att försöka ingripa när någon blir angripen, och säger okvädningsord mot dom, skallar främlingsfientliga ord mot folk och sen ska slå ner en man med järnrör är vedervärdig! Sen när polisen kommer så är man så kall att man kan gå fram och låtsas som om det regnar och senare går därifrån skrattandes efter ett, som det verkar, gott dagsverk. Man verkar tydligt riktigt nöjd med vad man åstadkommit.
Intressant är också Expressens artiklar där David Baas intervjuar alla tre inblandade, som alla säger helt olika saker om händelsen och pratar sen i nattmössan. Filmerna kan ni för övrigt se här. Sen kan ni lyssna på och skratta åt när Magnus Betnér ger sin träffsäkra syn på saken.

Tillbaka till partiet. Jag tror man är grymt naiv om man tror att Sverigedemokraterna bara kan komma och säga sig ändra politisk vägriktning och sen tro att allt är OK. Ett trollspö och alla onda människor är borta och kvar är Jimmie Åkesson och andra "snälla" Sverigedemokrater som är som alla andra politiker. Dom som fortfarande lever i ett Sverigedemokraterna från den gamla tiden är många och titt som tätt poppar dom fram i medierna eftersom dom också har ett budskap, förvånandsvärt likt dom nya Sverigedemokraternas, fast lite mindre diskret. Frågan är hur många SD-politiker som slinter med tungan om invandrare som kan ursäktas innan man fattar att något är fel. Nu är partiet alltså det tredje största i Sverige, men som jag sa förra veckan, ännu är det bara 8-9 % och knappast nåt ordentligt hot. Men om vi inte pratar främlingsfientlighet, informerar om den eller visar på alla människors lika värde så kan dessa 9 % snart bli en större fara! Ekeroth, Westling och Almqvist är åsiktsmässigt knappast några unikum i partiet, även om dom nu är mer klantiga än många andra och filmar sina brott. Det sanna Sverigedemokraterna kan snart blottat sitt rätta jag och då blir partiet riktigt farligt!

/JS12

Intressant?
 #
Vad gör vi för invandrarna?
Stafrin | 09 November, 2012 16:32
"Här är siffrorna som får regeringen att reagera" , skriar Expressen i dag när Demoskops väljarbarometer visar att Sverigedemokraterna är landets tredje största parti. Jag ska inte förminska nyheten om att ett parti av den kalibern växer sig starkt allt för mycket, men är det bara jag som tycker att det mest skrämmande är att i Sverige ligger det tredje största partiet på 9%? Alla partier utom två är så små att dom inte når över 10%, vilket jag tycker är skrämmande rent demokratiskt.
Sen, naturligtvis ger det något att tänka på när nu det är ett parti som värvat flest väljare som inleder alla invandrardiskussioner med orden "Inte för att jag är rasist, MEN...". Det måste vara 2012 års mest utnötta fras:
"Inte för att jag är rasist, MEN..."

Men som jag har sagt förr, vi är bra på att fortfarande diskutera invandrarfrågor genom att prata om vi och dom. Men usla på att diskutera invandrarfrågor MED invandrarna och lyssna på vad dom vill. Vi sitter fortfarande på var kant och pratar om varandra, allt medan många företag är skeptisk till att anställa någon som heter Ahmed Muhammed, inte har någon jobberfarenhet i Sverige och som fortfarande bryter. Och det är klart, om ungdomar idag ska vara 20 år och har 25 års erfarenhet, vad är oddsen att Ahmed Muhammed då ska få ett jobb?
Sen finns det en del saker som inte funkar med invandrarpolitiken, som arbetskraftsinvandringen, som dock inte gynnar någon, vare sig svenskar eller invandrare, eller att man ännu buntar ihop många invandrare i egna bostadsområden. Men flera av dom frågorna är frågor där vi också bör ransaka oss själva. Är ett ultrakommersiellt samhälle öppet för alla? Och vad gör vi själva för att invandrare ska känna sig välkomna? En del gör säkert mycket, men frågan är: Räcker verkligen det? Redan 1999 sjöng Lustans Lakejer i låten "Cynisk":
"Ingen hatar främlingar - men ingen vill bo nära..."
Är det "ingen" som är SDs 9 %? Eller är det därifrån partiet kommer att hämta sina framtida väljare? Jag tror att om man ska debattera invandrarfrågor och få ner SDs siffror så får man använda tänka både rent mänskligt psykologiskt och praktiskt också, inte bara tänka kortsiktigt. Och framför allt, diskutera MED folk, inte OM folk.

/JS12

Intressant?
 #
En viktig seger för Obama!
Stafrin | 08 November, 2012 17:23
Vi kan andas ut, Barack Obama sitter kvar fyra år till. Fast frågan är om det egentligen fanns någon riktig kamp. Mitt Romney kändes hos mig aldrig som en verklig kandidat utan någonstans satt det i ryggmärgen att Obama vinner nog. Mitt Romney visade på ett tidigt stadium att han företrädde den del av amerikanska folket som hade pengarna och makten, vilket hade innebarit att USA åter blivit en stat som bygger ett ego genom att se ner på andra.

Om valet 2008 var en virvelvind där man inte visste från ena dan till den andra hur det skulle bli så var detta val ett nästan löjligt lugnt val där få upphetsande saker hände. Jag hävdar fortfarande att Mitt Romney valdes för sent. För ett halvår sen visste vi ännu inte vem som skulle vara republikanernas presidentkandidat och det tycker jag, när det är sex månader kvar till valdagen, att man har lite koll på.
Och andra sidan så känns det som om Obama fick lite hjälp genom en viss orkan som svepte över östkusten och där han fick gratischans att visa vad han går för i riktiga krissituationer.

Som jag sa i förra artikeln, Obama är inget helgon och jag sa redan vid förra valet, när han tillträdde, att jag vid resans gång förmodligen kommer att bli besviken på Obama några gånger. Och visst, att helt plötsligt bomba Bin Ladins hus i Pakistan var väl mer en popularitetshandling än en moralisk riktig handling, Guantanamo är fortfarande inte stängd som utlovades och i många frågor har han lagt sig i mer än nödvändigt medan andra har han varit mer tyst än vad som borde. Men likväl, det är ändå, med amerikanska mått mätt, en president med mer hjärna och som mer agerar efter förnuft än vad som tidigare gjorts av amerikanska presidenter. Frågan är väl om USA egentligen är redo för en president som agerar med en mer europeisk mjukare ledarstil och som är närmare folket än ekonomin och näringslivet? Kritikerna mot Obamas stil är väldigt många, trots allt, och USA förlorar ställning allt mer som "världspolis". Men fyra år har han alltså på sig att räta upp ekonomin, ge USA en starkare ställning och samtidigt visa att det går att bedriva en ekonomisk och stark internationell- och inrikespolitik utan att trampa på kreti och pleti.
Så jag säger, grattis Barack Obama! Han är inte längre den frälsare som han målades upp som 2008, men han är fortfarande en viktig vinnare som behövs för att göra den stora supermakten USA mer medmänsklig och en del av världen, inte hela världen!

/JS12

Intressant?
 #
Därför måste Obama vinna II
Stafrin | 05 November, 2012 18:25
Beklagar frånvaron ett tag nu, men jag är tillbaka. Det är ju val i USA i morgon. Jag hade tänkt att göra en mer utförlig text om det när det är klart, men mina förhoppningar tror jag är klart för alla vart de går. Jag ska inte säga att Barack Obama har varit en klanderfri president som ska helgonförklaras, än mindre få ett fredspris, men likväl så är han ändå en president som står för något som USA behöver, en världsbild med fötterna mer nära jorden än sina föregångare. Mitt Romney har redan sen tidigare deklarerat att hans lojalitet ligger bland de mer välbärgade amerikanerna. Nu antar jag att till och med Republikanerna av idag fattar att det inte går att vandra på som George W Bush gjorde, framför allt när ekonomin är som den är, men lik väl, världen är i skriande behov av en president som försöker tänka och agera än bara agera planlöst så, för världens skull, därför hoppas jag innerligt att Obama vinner igen. Och kanske flög segern in som en stormvind över New York...

/JS12

Intressant?
 #