Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Stafrins spanings årssummering 2012
Stafrin | 31 December, 2012 21:06

Ett nytt år står för dörren och vi lämnar ett gammalt bakom oss. En tradition för mig numera är att samla ihop allt som hänt i min egen lilla nyårskrönika och dela ut lite kvarglömda julklappar och smockor till dom som förtjänar det. Året har varit ett mellanår i mina ögon där inte för mycket har stuckit ut. Till och med det amerikanska valet blev en lugnare tillställning än väntat. Samtidigt kan jag tycka det är rätt skönt i dagens jäktade och kommersiella tidevarv. Jo, en sak har tyvärr dominerat debatten mycket, både i medierna och där man umgås, invandrardebatter där man inte riktigt tycks veta hur man ska ställa sig utan att trampa någon på tårna. Bilderna från Syrien har också varit ett genomgående tema som tyvärr kommer att följa in i 2013 också. Så med detta år så är det dags att blicka tillbaka på det år som gott i några minuter. Detta har varit mitt 2013.

Farväl:
Jag har tre personer som jag gillat väldigt mycket som dött i år av olika orsaker. Dels Whitney Houston som mötte sitt tragiska öde efter sitt långvariga drogmissbruk i februari. En soulhjältinna som med sin otroliga röst trots sina problem ändå aldrig glömdes bort för det som hon verkligen förtjänade att uppmärksammas för, sin musikaliska talang.
Dels Larry Hagman som med sin skådespelartalang lyckades både att bli världens mest hatade karaktär i serien alla hade lärt sig och sett minst en gång, "Dallas", samt bli en lysande komiker på 70-talet i den lika lysande serien "I dream of Jeannie". För att inte tala om hans kamp mot alkoholen som slutade med seger för Larry.
Och dels kommentatorn Lars-Gunnar Björklund som under min barndom, då jag hade ett stort sportintresse, förgyllde mina stunder framför radion och framför TVn i diverse lysande frågesporter. En av Sveriges roligaste och varmaste medieprofiler!

Humor:
Jag såg då aldrig själva melodifestivalen utan fick nöja mig med att se diverse patetiska artiklar om hur Björn Ranelid "kände sig mobbad" och hur alla som skrattat och hånat amatörerna i "Idol" nu tyckte synd om stackars Björn. Dock hörde jag hans låt "Mirakel" så småningom och måste medge att jag till sist fick det jag längtat SÅ länge efter. En kultlåt som är så dålig att den är komisk. Att höra denna torra recitatör som en påtänd Di Leva-wannabe upprepa i discotakt
"Kärrrleken... detta underrr, detta mirrrakel" gav mig verkligen ett gott skratt. Släng er i väggen, Forbes. Och tänk att det var Mellon 2012 som gav mig det, DET är ett mirakel.

Mysterium:
Göteborgsupploppet. En person, en kille har det nu visat sig, hängde ut X antal unga personer på ett instagramkonto som horor och plötsligt gick ett par hundra ungdomar man ur huse och i ren solidaritet slog sönder halva stan. Ingen fattade väl riktigt varför och vem som man skulle hålla på var också itudelat. Antingen satt feministerna och krävde personens huvud på ett fat eller så krävde Sverigedemokratfansen mobbens huvuden på ett dito. Och det stora mysteriet var; vems var egentligen ansvaret och varför hände det nu som knappt hänt förr på nästan 45 år?

Bortglömda händelse:
Någon som minns Sten Tolgfors och Projekt Simoom idag? När det kom fram i våras att FOI och Saudiarabien hade planer på att bygga en vapenfabrik och alla pekade, med en klump i halsen, på varandra och la locket på snabbt. Försvarsminister Sten Tolgfors försökte hitta på något försvar, men såg ingen annan utväg än
att gå. Det sista är väl ännu inte sagt i frågan, framför allt hur hela regeringen, inklusive den socialdemokratiska innan, visste, men idag har hela fallet helt hamnat i skymundan.

Tidningshändelse:
Lilla Estelle. I våras fick kronprinsessan Victoria och prins Daniel en dotter och alla medierna slogs om att få en liten glimt av flickebarnet, vars namn fick namnet Estelle, till Herman Lindqvist förtret. Och barnet döptes också i direktsändning och frågan var väl: vem brydde sig egentligen, och varför i så fall? Kungafamiljen i alla ära, men bland dom jag kände så gäspade man i kapp.

Mest överhypade:
Loreens seger i Eurovisionsschlagerfinalen, jo, jag kallar den så fortfarande. Och man drog på med storsläggan och Markus Larsson i Aftonbladet hävdade att "Loreen var större än ABBA!". Jomen, tjenare! Någon som minns "Euphorias" uppföljare... vad den nu heter...?

Kamp:
Det har varit kamp på många håll i år, som ett arv till den revolutionsanda som startades i världen 2011. Men den kampen jag såg som den intressantaste var borna i den lilla orten Järkvissle hör i Sundsvall som slogs mot Sundsvalls kommun om att vägbelysningen skulle förbli statligt skött medan kommunen krävde att Järkvissleborna skulle sköta det själv eller leva i mörker. För glesbygden är detta inget ovanligt fenomen, men nu vågade några ställa sig upp och slåss för att glesbygden också skulle få en chans till att leva. En demokratisk rättighet om att få bo var man vill utan koppling till Himlabad och Kasino. Nu vet jag inte hur det har gått sen januari i år, men frågan kvarstår fortfarande: Om kummunen släcker belysningen i Järkvissle och en olycka hände nattetid, vems är ansvaret och vem tar hand om offren?

TV-flopp:
TV 4 fick se sig slagna till slut och med vit flagga erkänna att talangsåporna nu var ett minne blott. "The Voice" floppade grovt och sensationen "X-Factor" man hade såna förväntningar på efter succén i USA och England totalhavererade. Nu måste skivbolagen söka talanger den långa vägen, genom att leta efter verkliga talanger över hela Sverige istället för att få allt serverat på fat framför kamerorna. Och vi slipper mobbing-TV och pinsamma amatörer som vill få sina "15 minutes of fame", ja, för den här gången i alla fall. Men man får vara glad över det lilla!

Sell-Out:
Håkan Juholt fick se sig slagen och avgick efter idel falskspel och dubbla budskap från valberedningen och sossetoppen. Bara det kanske skulle räknas som en sell-out. Men snabbt hade man hittat lösningen, man lockar arbetarfolket med en facklig representant och förnyelseivrarna med den mest borgerliga av fackpamparna, Stefan Löfwén. Många nickade intresserat, men jag var från början skeptisk till att det var ett klokt val. Smart timingmässigt, ja, men klokt ideologiskt, nej. Och jag fick tyvärr rätt. I mina ögon sålde Löfwén och hans närmaste ut socialdemokratin när man plötsligt presenterade en "affärsplan för
Sverige" där man skulle bräcka alliansen i konsten att få Sverige till en världsledande ekonomisk nation. Namnet "Affärsplan" värmde inte i septemberkylan, men var ack så anpassad till den högerinriktade marknadspolitik som råder just nu. Bilden av S som bidragsparti måste bort, till varje pris. Lägg till att Löfvén är jätteivrare till Merkozypakten fortfarande så blir allt perfekt. Inte särskilt socialdemokratiskt, men lockande för alliansväljarna.

Skandal:
Tre toppolitiker från Sverigedemokraterna, Kent Ekeroth, Christian Westling och Eric Almqvist, gick 2010 bersärkagång på Stockholmsgator, skrek rasistiska ord, hotade komikern Soran Ismail och kallade en kvinna för hora. Man slogs med en missbrukare och gick med järnrör på jakt efter honom. Sen gick man till polisen och ljög dom fulla och gick skrattande därifrån. Och för att få chansen att njuta av detta ännu mer så filmade man allt. Men det som göms i snö, kommer upp i tö. Expressen snokade reda på filmen och publicerade den. Alla tre drabbades av kollektiv amnesi och partiledaren Jimmy Åkersson stod framför pressen och stammade och ville inte entlediga dessa tre från sina uppdrag, vilket borde ha varit det logiska. Man kan inte skylla allt på vad som hände innan man kom in i riksdagen, speciellt om det skedde samma år, bara ett par månader innan man skulle in i den samma. Att tre toppolitiker hotar oskyldiga och sen ljuger, skrattar hela vägen hem och år senare ljuger alla fulla när bevisen finns på film är en skandal. Nu ledde ju inte detta till några större händelser i opinionssiffrorna för SD, vilket är rätt märkligt. Betänk om detta hänt i socialdemokraterna och Tomas Bodström och Thomas Östros, undra om partiet ens varit i närheten av dom siffror dom har idag.

Övertramp:
Här finns ett smörgåsbord att hämta från så jag tar två segrare:
1) SOPA och PIPA var två ord man lärde sig januari och visade på hur mycket den amerikanska marknaden och nöjesindustrin är beredd att trampa över för att få bestämma över folk. Den amerikanska kongressen la ett förslag på att begränsa internet och möjligheter till att länka till ljudfiler, filmer och all matrial som var upphovsrättskyddat. Detta skulle leda till en minskning av både Wikipedia och Youtube. Och den förstämnda svarade med att släcka ner sina tjänster helt under 24 timmar och med visst stöd från president Obama stoppades förslaget.

2) Från en president med någon form av hjärna till en med något mindre. Tre ryska rockstjärnor i gruppen Pussy Riot kritiserade president Putin i en kyrka och sattes i fängelse för upplopp. Yttrandefrihet rysk stil under Putins ledning som ledde till massiv protest från många rockstjärnor världen över som Paul McCartney, Björk och Red Hot Chilli Peppers.

Klavertramp:

Det kom ett förslag på att taxeringsvärdet skulle tas bort och fastighetsavgiften ska baseras på boyta och tomtyta och därmed dela upp landet i tre regioner. Det skulle innebära massiva hyreshöjningar i Stockholm, dit alla idag tvingas flytta, men billigare i Norrland, där det inte finns några jobb och man får flytta ifrån. Logik på hög politisk nivå som till och med blev för obegriplig för regeringen som gjorde tummen ner.

Desperataste:
Skam den som ger sig, Sundsvall MÅSTE sälja sig som något och namnet "Norrlands huvudstad" ska arbetas in i varenda Sundsvallsbos hjärna annars... ja, läggs väl staden ner eller något. Man till och med producerade ett speciellt Sundsvallsspel där man lanserar stan som "Norrlands huvudstad". Nu började till och med medier och krönikörer ifrågasätta idén, men har desperationen tagit över hjärnan så har den.

Bästa val:
Det har varit mycket val i år och två stycken sticker ut för mig som de bättre:

1) Bengt Persson, drivare av Slink Inn, ett café och värmestuga för hemlösa och missbrukare här i Sundsvall, utsågs till Årets Västernorrlänning och Årets Drake. En rörd och generad Bengt vill främst lyfta fram hela verksamheten före sig själv, men likväl, före alla affärsmän och kändisar som vill sätta stan på kartan vann en person som inriktar sig på att hjälpa dom som har det svårt. Tummen upp!

2) Det går väl inte att förneka att ett väldigt klokt och bra val var att välja om Barack Obama till USAs president i år. Han är inte perfekt och gjort en del saker som man ifrågasätter, men alternativet var långt värre och minnena från Bush-eran lever kvar och Obama har en vilja som skiljer sig från många andra amerikanska politiker och därför var det viktigt att han vann över Mitt Romney.

Sämsta val:
EU fick Nobels fredspris för att Frankrike och Tyskland inte krigat sen andra världskriget och för att man främjar fred, genom att i kristider bygga ett EU-försvar och göra Europa till en ny stornation. Att slicka arslet på EU gör inte priset populärare hos massan och frågan är hur man ska få någon trovärdighet för priset till nästa år.

Dilemma:
Hur ska en borgelig alliansstyrd kommun få en ekonomisk politik att gå ihop när man fått nobben i fullmäktige? Den frågan ställde sig kommunalrådet Magnus Sjödin runt sommartid efter att budgetpaketet man lagt fram röstats ner av en majoritet. Det var Sverigedemokraterna som med hämnd i blick såg sin chans till lite bus med kommuntoppen och röstade mot paketet. Inte så moget politiskt val direkt, men nu var skadan redan skedd och detta dilemma grunnar man fortfarande på här i Sundsvall medan Magnus Sjödin valt att ändå fortsätta och med blyskor försöka vandra framåt med sin politik.

Osynligaste:
Någon som minns att Fas 3 numera heter Sysselsättningsfasen? Inte ens arbetsförmedlarna eller politikerna själva för inte långt efter att namnbytet skett i vintras så fortsatte man ändå att tala om Fas 3. Ett bevis på att man inte kan ändra ansiktet på en usel sak genom att bara byta namn på den.

Skräck:
Det går väl inte att nämna 2012 utan att nämna den fasansfulla massaker som sker nere i Syrien där bilder kommer varje dag på människor som fått sätta livet till i en kamp om en makt en diktator är beredd att mörda för att få behålla. Och det är inte över ännu på långa vägar utan frågan kvar står till 2013: Använder man kemiska vapen på befolkningen också? Kommer skräcken att öka?

Kommentar:
Även här har jag svårt att välja mellan två stycken, en klockren pisksnärt i ansiktet och en som är typisk för hela året på ett tragikomiskt sätt.

1) Under en debatt i riksdagen hyllade Folkpartiets Jan Björklund EU i dom mest positiva ordalag och fick applåder från socialdemokraternas talesman Mikael Damberg. Efteråt nickade Björklund neråt stolarna och sa mer en ironisk blick:
"Tack för den applåden, även från Mikael Damberg. Nu kan du tala ihop dig med dom andra på vänsterkanten..."
Ouch! Den sved... hoppas jag.

2) Under året har svengelskan dominerat i Sverige. Numera kan man snart inte sätta på en TV-kanal utan att någon person blandar svenska och engelska på ett nästan patetiskt sätt som får Victoria Silvstedt, Malin Åkerman och Dolph Lundgren att framstå som svenskalärare. Det är tydligen coolt och tufft. Man flirtar med
det internationella och samtidigt med en bred ungdomsrörelse. Men det låter så löjligt och fånigt och hur gammalmodig jag må låta så står jag för det. Dock har det tagit ett kliv i svenska folkhemmet i och med att vår prins Daniel i sann och trendig anda framför pressen kommenterat att han blivit far med orden:
"Min känslor är all over the place"
Det ska bli intressant och se hur denna svengelska trend ska utvecklas och vart den ska ta vägen.

Klyscha:

Denna nya titel vill jag dela ut till en mening jag hört till leda under hela året och som jag är så less på. Hur många har INTE hört dessa ord 2012:
"Inte för att jag är rasist, men..."
Främst eftersom den för många är en pinsam maskering för att man delar vissa rasistiska åsikter med folk som borde lära sig att man bara kan få en välfärd med olika folkslag att fungera och det är att välkomna dom! Man kan inte diskutera och lösa invandrarproblem genom att sitta och klaga på dom på avstånd.

Privat:
Händelse:
Med risk att framstå som lite skrytsam... äsch, åt fanders med blygsamheten nu, jag var med i P4s popfrågesport "Popsmart" i somras och sopade mattan med sångaren i Hoffmaestro. Dessutom fick mina bloggar och min hemsida bra PR i direktsändning! För mig är det årets händelse på det privata slaget och jag är banne mig rätt stolt över det!

Vackraste: Eftersom jag sysslar lite med naturfotografering så vill jag ge en liten utnämning till det vackraste jag sett i år och det går till den småbåtshamn på Frånö jag besökte när jag gjorde en busstripp runt Västernorrland i somras. Båtarna låg på rad och små öar med skog och glittrande vatten runt om strålande. Då kände man att sommaren verkligen var här och man trivdes som fisken i vattnet!

Låt:
Precis som i fjol så är detta en rätt orättvis utnämning eftersom mitt intresse för det som ges ut i nuförtiden är lika med noll. Men i somras på TV hörde jag en låt med norskan Frida Amundsen som heter "Rush" som jag gillade direkt. Den fick mig tillbaka till lite Lisa Miskovsky och Lene Marlin, avslappnande gitarrpop med en melodi gick in och som satte sig. För mig är det klart årets bästa låt, av det jag har hört!

Skivköp:
Årets bästa skivköp kommer från mellandagarna då jag gick på Media Markt som hade superrea på skivor och där köpte jag: Depeche Modes trippel-CD/DVD "Tour of the universe", Oasis dubbel-CD/DVD "Dig out your soul" och Pretenders dubbel-CD "Break up the concrete", som också innehåller en samlings-CD, allt för bara 50 kronor styck. Bland en massa kanon bra och udda skivor jag köpt detta år överallt i Norrland och Stockholm så är detta det som lyser som häftigast!

Konsert:
Jag är ju då ett stort fan av hammondorgeljazz och jag blev riktigt glad av att höra gruppen Real Thing på jazzklubben i våras, så glad att jag köpte en skiva av dom på plats. Klubben satt och gungade i takt och det svängde enormt skönt! Jag hoppas verkligen att dom kommer tillbaka hit igen, för dom kan jag varmt rekommendera!

Ett riktigt gott nytt år!

/JS12 - imorgon JS13

Intressant?


 #
Nostalgiska tankar under mellandagspromenad
Stafrin | 29 December, 2012 18:06
När man gör små promenader under dessa lugna mellandagar så kan dom mest märkliga tankar komma upp. Jag besökte ett område utanför Sundsvall igår som heter Nacksta, och där jag är uppväxt. Jag är av någon anledning lite svag för förortens betongromantik på nåt vis och visst kommer barndomsminnena från 80-talet när jag är där, för Nacksta har inte ändrats nåt mycket nämvärt med åren.

Plötsligt ser jag på avstånd en av mina gamla klasskamrater från Nacksta högstadium på avstånd. Fast det har gått mer än 20 år sen vi lämnade skolan här så ser hon nästan likadan ut som då och där igenom kändes det under en kort stund lite kusligt nostalgiskt, som om jag slungats 25 år bakåt i tiden och hon plötsligt kommer gående. Ända till 2012 kommer körande och krossar forntiden med en smäll, när min klasskamrat plockar upp en modern mobiltelefon av dags datum. Nåt stämmer inte riktigt med bilden plötsligt... kulturkrock av äkta modell, men en kul sådan.

/JS12

Intressant?
 #
Diskutera de stora frågorna på en högre nivå!
Stafrin | 24 December, 2012 11:54
Årets traditionella jultanke vill jag tillägna en märklig svensk föreetelse. För några dagar sen ringde jag till en vän och önskade god jul och vi diskuterade det faktum hur vi svenskar är bra på att engagera oss i det stora frågorna genom att ta ner det på en löjligt liten nivå. Ska man stoppa rasism så går det inte att göra seriösa protester och information med koppling till det faktum att vi har X antal främlingsfientliga partier i var och varannat parlament inklusive i EU-parlamentet. Eller att se till att invandrarna får jobb i svenska företag även om dom bryter lite och heter Ahmed Muhammed. Nej, vänta, vi stoppar "Tintin i Kongo" på biblioteken! Dessutom får inga barn klä ut sig till pepparkaksgubbar i luciatågen. Och visst, andemeningen är säkert bra, man vill bekämpa en sorts rasistisk bild som skulle poppa upp folk medvetande. Jag håller med om att ordet negerbollar inte kanske är bra. Men jag tror inte att det är de allra viktigaste frågorna i debatten om främlingsfientlighet. Snarare så gör detta att diskussionen i detta viktiga ämne dras ner på en Åsa-Nisse-nivå som kan gynna partier som Sverigedemokraterna istället för att få folk att tänka efter.

Sak samma med jämlikhetsdebatten. I en senare Spaning har jag tänkt ta upp detta urfåniga med att man numera inte ska kunna säga han eller hon längre utan lär barn på dagis att säga "hen"! Hjärntvättning, vadå? Det är dessutom fel att klä barnen i blått för pojkar och rosa för tjejer. Jag väntar bara på att man säger att det är fel att klä pojkar i kalsonger och flickor i trosor. Hur mycket vi vill väl så måste vi väl ändå få vara två olika kön?! Och jag är väldigt för jämställdhet mellan könen! Men det kan ju inte vara de viktigaste frågorna i debatten, om man tänker på lönesättningen, kvinnor idag knappt får skaffa barn för sina jobb och vilka av män och kvinnor som lättast får ut föräldrarledighet. Snarare så tenderar det till att frågan om jämlikhet får ett löjes skimmer över sig som gör att folk skrattar åt frågan istället för att diskutera den.

EU-frågan är en tredje del på ett annat sätt. Vi rycker på axlarna åt den makt som EU utövar på oss människor, hur dom helt försöker frånta folks demokrati i viktiga frågor och hur miljarder varje år går till detta utan att vi kan påverka något. Men skriv att snuset kan förbjudas eller att EU nu börjar ifråga sätta surströmmingen och svensken skriker högst. Är det viktigaste EU-debatten, även om dom varorna i sig är viktiga för svenskar?

Komikern Magnus Betnér har sagt en gång att svenskens sätt att visa sig engagerad är att man byter gubbe på facebook, men det är tyvärr inte i alla frågor som ordspråket "Många bäckar små" är gångbart. Framför allt när man inte lyfter huvudet och tittar på vad det är man egentligen gör det för. Ibland kanske vi måste ta tag i dom stora frågorna i samhället på ett allvarligare sätt, även om vägen är lång och möjligheterna till påverkan kan verka svår. Men man visar ett seriösare ställningstagande i hela sakfrågan än att barnen inte ska få klä ut sig till papparkaksgubbar eller man inte ska få säga han eller hon. Och framför allt, frågan kanske hamnar högst på dagordningen hos politikerna på ett annat sätt och vi kan prata om en allvarlig sak i kafferummen utan att få ett fniss eller en konstig blick tillbaka.

Med dessa tänkbara ord så vill jag önska alla mina läsare en god och fröjdesam jul!

/JS12

Intressant?
 #
Ansvaret ligger hos Lööf och Hägglund
Stafrin | 22 December, 2012 11:07
Fredrik Reinfeldt kallsvettas lika mycket som Annie Lööf och Göran Hägglund. Till nästa val så kan Alliansen vara sprucken, inte på grund av inre stridigheter utan på grund av folket. Både Centern och Kristdemokraterna ligger en bra bit under spärren och om Moderaterna kunde vid valet övertala flera av sina väljare till att stödrösta på Kristdemokraterna för att ha dom kvar i riksdagen, så är det väl tveksamt om partiet har råd att göra det samma med två partier samtidigt. Och jag ska inte förneka att en del av mig är lite skadeglad. Alliansregeringen skulle försvinna av sig själv, om nu inte Moderaterna och Folkpartiet klättrar nåt enormt innan dess. Samtidigt är det, som jag sagt flera gånger, en demokratisk katastrof med allt färre partier välja mellan. I denna takt kommer vi kanske snart ha två partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, att välja på, kanske tre om det vill sig riktigt illa och ett klättrande Sverigedemokraterna klarar sig. Det är inget önskeläge alls! Som sagt, hade det bara varit rent politiskt sett så hade jag inte kunnat bry mig mindre om att KD och C åker ur. Men nu är det mer på spel än så tyvärr.

Samtidigt så är har både Centern och Kristdemokraterna sig själva att skylla. För det första så är vi många som har kritiserat detta allianstänkande och varnat för att ett parti som styr mer än halva dagsordningen till slut gör att folk glömmer dom mindre partierna i konstellationerna. Centerpartiet har dessutom Annie Lööfs svindyra middag som ett demokelessvärd hängandes över sig plus det faktum att man gjort det korkade misstaget att försöka bli en borgerlig version av ett redan existerande parti. Hade man haft något eget på sitt partiprogram än att fort som möjligt konvertera sig till ett nytt miljöparti när det som redan finns är ett av få partier som folk ännu gillar hyggligt så kanske man hade klarat sig bättre.
Kristdemokraterna har hand om Alliansens frågor som få bryr sig om idag, tyvärr ska jag kanske säga eftersom det är i dessa det behövs en förändring. Och man gör det med Alliansens kanske massmedialt blekaste ledare. Framför allt märks det väl nu att dom som stödröstade på partiet enbart för att rädda Alliansen kvar i toppen nu väljer att stödja sina moderpartier.

I nuvarande läge finns det bara en sak att göra för de båda problemtyngda partierna. Självklart är politiken i sig ett fiasko, men upplösa Alliansen och göra något eget är ju knappast ett alternativ och ändra politisk riktning tror ingen på. Därför måste ansvaret ligga hos partiledarna, där den ena redan tappat i förtroende hos folk och den andra inte attraherar tillräckligt många väljare och har bevisligen inte gjort det sen han tillträdde efter Alf Svensson. Visst, ett misslyckande för Centern att ersätta Annie Lööf redan nu, men ska man klara sig kvar efter 2014 får man nog svälja stoltheten och acceptera faktum. Partiledarna drar inte folk och då borde dom avgå medan det någorlunda tid finns.

/JS12

Intressant?
 #
Göteborgsupploppet får mig att åldras
Stafrin | 19 December, 2012 21:05
När jag tittar tillbaka på mina nu dryga 6 1/2 år som bloggare och spanare så ser jag att inte mycket har ändrats genom åren. Men någonstans vet man inte om man ska skratta eller gråta åt ungdomskravallerna i Göteborg. DÄR verkar det ha ändrats drastiskt. Precis i början av denna blogg, i juni 2006, så skrev jag om när två barn i 7- och 9-årsåldern kallade varandra för hora mitt framför mig. I tidningarna skrevs det mycket om hur vanligt det var att man anammade hiphopens ideal och det var vanligt att skolungdomar kallade varandra för hora.

Idag stämplas flera unga tjejer som horor och slampor på Facebook och ett Instagramkonto (och där åldrades jag 20 år i ett nafs, för innan gårdagen visste jag inte att ordet ens existerade) och ett mindre krig bryter ut på Göteborgs gator i solidaritet med dessa tjejer. Och självklart är det ett välkomnande att man ställer sig upp mot att tjejer blir kallade för hora, det kan man väl inte säga något om, men detta är ju löjligt. Vad i ligger vitsen att slå sönder hela Göteborg för det? Och utan att ta parti för någonting så skakar jag på huvudet, tittar på exakt alla inblandade parter i fallet och undrar vad det är för ett samhälle vi har idag. Sexuella aktiviteter bland minderåriga, några får idén att hänga ut dom, en hop jagar en tjej och misshandlar henne mitt framför en hord av kameratelefoner, andra slår sönder en halv stad för det och många sitter vid datorn och nickar och skyller på invandrarkulturen. Och var är föräldrarna?! Då åldras man 20 år till...

/JS12

Intressant?
 #
Fri invandring - intressant C-förslag
Stafrin | 16 December, 2012 18:58
Centerpartiet har kommit med ett förslag som kanske är det intressantaste på väldigt länge! Men partiets idé om att ha fri invandring tål att diskuteras. Och det är väl inget fel i att människor som har det svårt kan få komma till ett ställe som är tryggt, ja, någorlunda i alla fall. Sen kan jag då tycka att själv motiveringen till det hela går lite tvärsemot sig själv. Dels för att fylla ut landsbygden som man plötsligt börjar oroa sig för. Det köper jag direkt, norrlänning som jag är! Samtidigt kan man undra om inte man borde ta en titt på den politik dom själva skapat för att tvinga just norrlänningar att flytta söderut för att få jobb. Hej, Maud!

Men också för att få mer arbetskraft, vilket kommer att bli svårt att övertyga dom dryga 10 % arbetslösa varav många av dom är invandrare själva som får nobben för deras ursprung. Och arbetskraftsinvandring i sig är bara korkat, eftersom det hjälper vare sig arbetslösa, invandrare eller arbetskraftsinvandrare. Men det är ett förvånande förslag för att komma från ett parti som sitter i alliansen, men passande när Sverigedemokraterna enligt Sifo spränger 10 %-vallen. Och när Centern själva i var och varannan undersökning riskerar att få respass från riksdagen så är det intressant att man tar strid MOT det parti som norpar väljare, inte försöker flirta in sig och sno idéer från SD. Nu har moderaterna ganska snabbt lagt locket på, till absolut ingens förvåning, men det är tanken som räknas. Idén behöver filas på, men tål att diskuteras och får mig att småle. Den tar onekligen den evigt malande invandrardebatten till en ny nivå.

/JS12

Intressant?
 #
Tomtens verkstad - den meningslösa demonstrationen
Stafrin | 15 December, 2012 01:27
OK, åter, precis som "Tintin i Kongo", tanken är säkert bra och välmenande när man nu klipper bort den färgade dockan och den vaggande judiske uppvridningsbare gubben ur "Tomtens verkstad" från Kalle Anka på julafton. Man visar respekt mot invandrare och folk med andra religioner. Men jag tror knappast att just detta är den allra viktigaste saken att visa det genom. Precis som Hergé är detta minnen från en svunnen tid som till skillnad från Tintin-boken är ganska oskyldigt. Men jag tror inte att alla främlingsfientliga partierna i europaparlamentet försvinner av detta eller att vi mindre sitter och pratar bakom ryggen på invandrarna för det. Ägna kampen mot rasism till något mycket viktigare istället än att klippa i tecknade kortfilmer som visas en gång om året.

/JS12

Intressant?
 #
Talangsåpan är död! Hip hip hurra!
Stafrin | 06 December, 2012 18:25
Hissa flaggorna! Blås i trumpeterna! Talangsåpans tid är förbi! Sjung med! Na-na-na-na Na-na-na-na-na Heeeeey Gooodbye!!! OK, jag kanske firar för tidigt, TV 4 har inte ens utvärderat framtiden än för det senaste fiaskot, X Factor, men jag chansar ändå eftersom mycket lite skulle kunna få ett vinstdrivande företag som TV 4 att satsa åter på ett TV-program som i sin final på bästa sänsningstid inte ens når 1 mille i tittarsiffror. Ja, jag erkänner lite låter jag mig följa med i denna artikel också. Men nu slipper vi all förnedring där vi ska sitta och skratta åt hur usla människor är som tror dom kan sjunga! Vi slipper att se människor som bevisligen inte kan sjunga, men som tror sig hitta den gyllene vägen till ära och berömelse. Vi slipper att se en massa patetiska och cyniska juryer som ska sitta och bestämma åt oss vad som är bra och dålig musik och som bara vill spela balla framför kamerorna. Vi slipper kanske också alla låtsasartister som vinner och som automatiskt ska in i en skivstudio nästa dag sjunga en slätstruken skitlåt inte en människa minns när året är slut.

Det började med Fame Factory i TV 3, fortsatte med Popstars i Kanal 5, genom Idol, The Voice och nu till sist X-Factor. Jag inser ju att det är en smaksak men för mig så är det glädjande att veta att nu kanske musiken kan börja bedömmas efter kvalitet istället för kvantitet. Det har varit väldigt lätt för Sony BMG att få ett gratis TV-program att tjäna pengar genom och på det sättet både få en chans till en försäljningssuccé och dessutom få gratis reklam. Den ena talangen efter den andra har bara matats fram på löpande band. Att sen jag inte ens kan namnet på en fjärdedel av alla slätstrukna sångare och sångerskor med fotomodellsutseende som sjunger pojkbandspop och dussindisco är en annan sak. Så därför ler man lite när man ser hur tidningarna skriver i artikeln ovan:
"Nu måste skivbolagens talangscouter åter kavla upp ärmarna och jaga nya förmågor."
Mitt hjärta gråter! Och när samma artikel samtidigt också försöker skapa någon sorts kris för Melodifestivalen så flödar tårarna ännu mer. Ur musiksynvinkel ska det bli väldigt intressant och se hur den numera ändrade arbetsrutinerna för skivbolagen kommer att märkas i musiken och vad som kommer att lanseras nu när löpandebandsprincipen övergått i mer riktigt jobb och förhoppningsvis ett mer genomtänkt arbete. Jag ska alltså inte gnälla på folks musiksmak, men jag är övertygad om att det har varit mycket lättare att sätta artister i samma fack genom denna matning av talanger i dessa talangsåpor än vad det kommer att bli nu när man ska försöka vara mer noggrann över vem man satsar på. Vilket kanske kan leda till en mer varierad musikvärld. Eller är det bara jag som drömmer? Framtiden får utvisa, men man kan väl får önska och hoppas i alla fall.

Sen ska man inte heller förneka det faktum att det kan bli intressant och se vad TV-kanalerna ska hitta på för ny underhållningsform för TV så man kanske snart kan börja göra skäl för sin TV-licens igen. Talangsåporna är död, sörjd av ingen mer än skivbolagen. Men, sorry, alla ni som ändå gillade Idol och Fame Factory och som är fans av Danny Sudoku, Darin, Måns Zelmerlöf och allt vad dom heter, men jag tycker jag kan kosta på mig att känna mig lättad och förhoppningsfull. En ny era och tid är här och det kanske är det bästa som hänt svenskt nöjes- och musikliv.

/JS12

Intressant?
 #