Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Om svenska och utländska frisörer...
Stafrin | 30 Januari, 2014 12:36
Jag fick en intressant fundering kring den svenske mannen: Om du går till en frisersalong som har en manlig frisör av utländsk härkomst så är denne oftast en vanlig hetrosexuell person. Men ser du en manlig frisör av svensk börd så har denna automatiskt en homosexuell stämpell över sig, oavsett om så är fallet eller inte. Är detta ett bevis på att vi svenskar fortfarande försöker bevaka vår tuffa vikingahärkomst eller vad beror det på?

/JS14

Intressant?

 #
Tre apor - den nya arbetslöshetspolitiken
Stafrin | 28 Januari, 2014 13:51

Det är intressant hur demokratin fungerar här i Sverige, framför allt för arbetslösa. Jag var just på en information inför det nya systemet att månadsrapportera all aktivtsökande av jobb till Arbetsförmedlingen och maken till idioti har jag nog aldrig hört.
Först och främst kan man ju diskutera vem det är man ska gnälla på. Jag är medveten att arbetsförmedlarna bara är budbärare och hantlangare till regeringen. Men ändå får jag denna känsla när jag hör arbetsförmedlarna prata:


För hur än man vrider och vänder på det så känns arbetsförmedlarna här som regeringens förlängda arm. Vid var och varannan kritisk fråga så blir man avklippt och får man kommentaren:
"Fråga din lokala politiker!"
För arbetsförmedlaren och den som frågar vet att denna kommentar är lika med "ämnet slutdiskuterat", från alla håll.
Som sagt:


Fråga en lokal politiker, som hänvisar till arbetsmarknadsministern som kommer att sitta:


Det vill säga om du, som normal svensk, i över huvudtaget kommer i kontakt med personen i fråga.

Numera ska alltså alla arbetslösa rapportera via data alla jobb man söker under ett år och det är mer eller mindre tvång att göra det via data. Framför allt hotades det att man måste skaffa e-legitimation, vilket fick mig att fundera hur lika inför lagen man är: En arbetande svensk får välja själv om denne vill ha ett e-leg eller inte, en arbetslös är tvingad till det. Och snälla, spar alla kommentarer om hur bra det är, det är inte kvaliteten på själva e-legssystemet detta handlar om. Men nu finns en väldigt undangömt system där det räcker med ett användarnamn och lösenord, men man har inte skrivit ut det med neon och man gjorde tämligen klart idag hur mycket bättre och mer fördelar det var med en e-legitimation. Det var en ren reklamrunda. Faktum kvar stor: Jag vill inte ha någon e-legitimation, det får finnas en gräns för hur mycket vi ska leva våra liv via nätet och hur det ska styra vår, eller i alla fall min, vardag.

Nästa intressanta fråga, äldre arbetslösa. En man i lokalen frågade rakt ut:
"Ska jag som har åtta månader kvar till pensionen tvingas flytta till Göteborg för att jobba för att sen efter åtta månader flytta hem igen?"
Den informerande arbetsförmedlarchefen:
"Det får du ta med din lokala politiker!"
Alltså:



Ännu en fråga, jag går en utbildning som för mig är tämligen svår. Ska jag behöva släppa denna utbildning jag nu vill klara av och koncentrera mig på för att tvingas att söka jobb? Och ska jag göra det på plats under min utbildningsdag? Svaret var tämligen klart:
"Ja, det ska du!"
Slutdiskuterat, tydligen.
I praktiken kan dom alltså slita min utbildning, utan att jag fått gå klar den från mig och bara sätta mig på ett deltidsjobb på ett lager i Malmö.

Som sagt, jag förstår att det är Elisabeth Svantesson och regeringen som är ytterst ansvarig och arbetsförmedlarna är verktyg, men likförbannat så kan inte alla på samma gång sticka huvudet i sanden på samma gång, rycka surt på axlarna och ignorera den kritik som finns. Även Arbetsförmedlingen borde inse det och dra sitt strå till stacken och försöka hjälpa till bättre. Arbetslösa behandlas inte längre som om de är människor i samhället utan som en fruktansvärd belastning som ska straffas in i jobb, på löjligast möjliga sätt. Det är inte hållbart i längden att bara skicka allt till politikerna, för alla vet inget händer då. Tre apor hjälper ingen - inte ens arbetsförmedlingen!


/JS14

Intressant?


 #
Det jobbiga lösenordssamhället
Stafrin | 26 Januari, 2014 12:19
Japp, nu är gnäll-Stafrin tillbaka! Får jag bli vansinnig på att man idag måste ha lösenord och ID för att komma in överallt? Och det ska vara stora och små bokstäver, blandade med en siffra någonstans så att ingen annan kommer in, inklusive du själv. Förutom alla som sitter i någon anonym håla och hackar sig in på folks lösenord, förstås, så du snart måste byta till ett annat omöjligt lösenord som du kanske någon gång kommer ihåg till slut. Snart får man ha en egen databas på hårddisken för att hitta reda på alla lösenord och ID man har, för att komma ihåg alla i huvudet finns inte en chans. För att göra det ännu trevligare så har allt fler börjat med att man ska fylla i en sorts verifikationskod bestående av stora och små bokstäver och siffror huller om buller som man har lagt någon dimma över så att man inte ser alla tecken klart, allt för att bevisa att jag är en människa och inte en dator. I bästa fall får man begära ny kod ett par gånger innan man ser vad som står någorlunda ordentligt.

Jag förstår att nätet är ett väldigt känsligt och ömtåligt ställe när det gäller integritet och säkerhet, men då kanske man ska börja gå tillbaka till att mötas personligt igen ansikte mot ansikte så löser man problemet, för snart är toaletten det enda stället som inte kräver ett lösenord som måste bytas flera gånger per år.

/JS14

Intressant?

 #
Lasse Åberg gav en insikt
Stafrin | 26 Januari, 2014 11:45
Jag tittade just på ett avsnitt av "Stjärnorna på slottet". Jag gillar inte alls det programmet, främst kanske för att jag tycker själva formen, ett gäng kändisar som ska leva lyxliv och vara med i en glorifierad dokusåpa med tramsiga "Big Brother"-uppdrag, är för fullkomligt ointressant. Men jag tittade idag för att det finns en person som var med i år som jag alltid följt och gillat väldigt mycket, Lasse Åberg. När han ska ha sin dag så antar jag att man får ge avkall på sin stolthet och sina personliga åsikter om programmet och titta. Egentligen känns Lasse Åberg så otroligt fel i en uppsluppen och konfliktsökande dokusåpa som "Stjärnorna på slottet" så hälften vore nog, vilket jag tror märktes också när Maria Lundqvist, förmodligen på TV-producenternas uppmaning, försökte få honom att desperat tala om sina känslor. Sen kanske den sk "konflikten" har blåsts upp till löjliga proportioner.
"Lasse Åberg fick nog - lämnade bordet"
Rubriken vill få läsaren att tro att Åberg slog näven i bordet, gormade och stormade ut, men han gick bara ut och tittade till kockens förberedelser med förrätten. Men det är ju inte lika dramatiskt och säljande att skriva.
En kul resa genom Åbergs liv var det under alla omständigheter, framför allt med alla hans egna referenser och kopplingar till hans karriär med Trazan-frukost och Sällskapsresankänsla när han vaknade, först av allt. Dessutom var det kul att få veta nåt jag inte hade en aning om; att Electric Banana Band hade varit förband till Spandau Ballet! Den konserten hade jag velat se, för att inte tala om dom då megapopulära bröderna Kemps och Tony Hadleys (alltså Spandau Ballet) min när dom upptäcker att deras publik ska värmas upp av ett gäng sminkade 40-åriga män i leopard- och zebrakostymer som sjunger uppoppade barnlåtar med rörelser.

Men det som var kul var att jag insåg att jag kände igen mig rätt mycket i Lasse Åberg. Jag kanske inte är "autistic light", men jag kände igen den hängivne, lugne och blyge samlaren som går mot strömmen, är försiktig med alla samhällets nymodigheter och hellre botaniserar i det som är lite ute, just för att det är väldigt roligt. Och som dessutom inte visar för mycket av sig själv alla gånger. Jag kommer kanske inte se så många gånger till på detta program, men detta avsnitt var ändå kul att se just för att få en annan bild av en rolig person man följt och plötsligt få en ny bild av sig själv.

/JS14

Intressant?

 #
När huvudet är helt bortkopplat...
Stafrin | 23 Januari, 2014 11:19
Ibland är huvudet så borta att man undrar om hjärnan har vandrat iväg ut genom dörren av sig själv! Idag på min utbildning fick jag en fråga om debet och kredit vid import från Belgien. Genast sätter jag igång och Googla om Belgien är med i EU. Det är tillåtet att skratta, det gjorde jag själv när jag hittat svaret, något röd i ansiktet, men ändå...

/JS14

Intressant?

 #
Min hyllning till Rune
Stafrin | 18 Januari, 2014 17:18
Idag har jag sagt adjö till en speciell person, styrelsekollega och kamrat. En man med så många järn i elden att man kan undra när han sov. Min före detta journalistlärare sa en gång att "dygnet har 24 timmar, ibland 25" och vi elever försökte leva upp till det för utbildningens skull, men trodde väl inte riktigt på honom. Men Rune bevisade för mig att dygnet har 26 timmar, om inte mer. Det var en man som engagerade sig för folk som har det svårt och som hade en kämparglöd som jag aldrig sett hos någon annan, eller vad sägs om dom dryga 55 föreningar som han var med i. Nu var han inte aktiv i alla, men på den minneshögtid som jag var på idag för Rune så talade SJU representanter för olika föreningar som Rune var aktiv i, vilket för mig är bara det mer än tillräckligt. Det betyder att det är lite drygt 48 föreningar kvar som han var med i och han tog aldrig av sig föreningshattarna när han kom hem utan hjälpte dom han var aktiv i hela tiden, till och med in i det sista! Där låg Runes engagemang! Plus att en snällare person tror jag inte att det fanns!

Mitt speciella minne med Rune var när vi åkte buss tillsammans från Stockholm 2011 och vi pratade oavbrutet dessa drygt 4 1/2 timme som det tog att åka därifrån och hit till Sundsvall, om allt, föreningslivet, sociala medier, musik, familj och minnen, och dessa timmar kändes som mer eller mindre en timme. Jag har hört fler minnen idag från folk som kände Rune ännu längre tillbaka som var mycket roliga!

Så jag skulle vilja säga: Tack Rune Ljunggren för ditt engagemang och din kämparglöd för allt från folket i Palestina, nykterhetsrörelsen, Nej till EU, dom som har det svårt till landsbygen och hembygdsföreningarna, kulturen i Sverige och demokratin. Du har kämpat hårt för ett bättre samhälle och en bättre värld! Det svenska föreningslivet här uppe och vi som kände dig saknar dig djupt!

/JS14

Intressant?

 #
Retrogalaxen är tillbaka igen!
Stafrin | 17 Januari, 2014 12:12
Jag kan nu meddela att Retrogalaxen till sist fungerar igen! Efter att ha varit nere sen 28 november så verkar Passagen nu till sist fått kontroll på sina servrar och er guide till 80-talet är tillbaka i cyberrymden. Jag ska så småningom göra en koll så att alla sidor finns med och göra en uppdatering snarast! Men i sin helhet så är sidan nu uppe och förhoppningsvis ska den fortsätta vara så framöver! Går ni in på sidan och ser en sida som inte ni kommer in på så vore jag tacksam om ni mailade mig så jag kan ordna det.

/JS14

Intressant?

 #
Reinfeldt stolt, trots lång arbetslöshetskö
Stafrin | 15 Januari, 2014 23:09
Fredrik Reinfeldt står stolt i talarstolen under riksdagsdebatten och pekar stolt framför sig på sina 200 000 nya skapade jobb (vilka av dom som är riktiga jobb och vilka av dom som är FAS 3-liknande jobb, eftersom han tidigare deklarerat att FAS 3-jobb ÄR riktiga jobb, vet vi inte). Problemet är att Mikael Damberg och Stefan Löfvén kommer upp och pekar på kön av arbetslösa bakom honom, som alla uppkommit efter år av misslyckad och ohållbar arbetslöshets- och näringspolitik.
"Ooops", tänker statsministern, plockar fram sina skygglappar och fortsätter att peka stolt framåt. Hur många av dom bakom dig, Fredrik Reinfeldt, kommer att rösta på dig i september, tror du?

/JS14

Intressant?

 #
Ny skivaffär - dan är räddad!
Stafrin | 15 Januari, 2014 18:59
Sånt här gör mig glad och kan göra min dag: En ny skivaffär har öppnats i Bromma: Bromma Records, som är specialiserad på jazz! Lycka till alla där! Vi syns garanterat nästa gång jag är i "E Stockholmo"!

/JS14

Intressant?

 #
Skitleksaker - den nya trenden
Stafrin | 12 Januari, 2014 20:50
Den nya trenden inom leksaksindustrin tycks lämna lukt och spår efter sig. Numera tycks leksaker bara handla om bajs och skit. Jag var hos mina föräldrar och zappade förbi reklamen hos Cartoon Network där det gjordes reklam för en leksakshund som barnen petade in mat i munnen på varpå det sen kom hundbajs ut ur baken som man skulle ta reda på.

Det var dessutom reklam för en sorts stora leksaksfigurer som alla skulle föreställa att dom var skräckvarelser gjorda av bajs och lort. Det känns som att Markoolios barnfigur i TV4, Doktor Mugg, plöjde väg för en ny sorts barnhumor som ligger en bra bit ifrån Fem Myror. OK, det är väl bättre än att dom leker mobbande Idol-jury eller krig, men om dom åtminstone kunde leka renhållningsarbetare så dom kunde lära sig nåt av det. Men det kanske är en skitsak...

/JS14

Intressant?

 #
Tidens tankar - en märklig sak
Stafrin | 10 Januari, 2014 20:46
Det är märkligt hur något som man en gång såg som så coolt och bra idag kan beskrivas med mindre positiva ord. Häromdagen hörde jag en gammal 90-talslåt i radion på en Subway-bar; Six Was Nine med "Drop dead beautiful". Jag minns när den kom på sommaren 1994 hur jag speciellt gillade textraden innan refrängen:
"We're gonna be arrested by the police of love, but i can see in your eyes that we're commiting no crime"
Yeah, en passionerad och häftig text! Jag tyckte den satt bra i munnen och lät kittlande cool på nåt vis.

Idag, 2014, när samma textrad passerade i radion så tänkte jag:
"Jösses, vilken fånig text. Nåt så otroligt klyschig och patetisk..."
Med ens kände jag hur jag förvandlades till en av dom där "förstå-sig-på"-arna som sitter och tycker och leker musikexperter i radio. Dom som jag normalt inte alls förstår mig på. Det är märkligt hur smak och tankar kan ändras så radikalt på 20 år...

/JS14

Intressant?

 #
"Allo allo" på svenska - mer kuriosa än lyckad
Stafrin | 06 Januari, 2014 23:36
Nu är inte detta något riktigt forum för recensioner, men som fan av den klassiska komediserien på 80-talet, "'Allo 'allo 'emliga armén" så skulle jag ändå vilja skriva några ord om den svenska version som just visades i SVT 1, det vill säga Eva Rydbergs version på Fredriksdal. Pjäsen är en svensk version av en teateruppsättning som gjordes redan 1986 och manuset är skriven av seriens originalförfattare Jeremy Lloyd och David Croft. Sen har Adde Malmberg översatt den till svenska, vilket inte kan ha varit en lätt uppgift, så jag har en viss respekt för just hans svåra jobb. Det har kommit både ris och ros för denna föreställningen i recensionerna och jag sällar mig kanske mer till ris-folket. Manuset är då troget TV-serien, vilket inte är så konstigt, men tyvärr så anser jag att det inte riktigt funkar på svenska. Den är i mina ögon för brittisk. Det som var seriens kännetäcken och som höll serien flytande var de välkända "catchfrases" som alla karaktärerna har och säger titt som tätt. Motståndsledaren Michelle säger:
"Listen very carefully, i shall say this only once"
Konstapeln Crabtree säger med sin låtsas-franska:
"Good muuuuurning!"
Den italienska kaptenen Bertorelli rycker på axlarna och säger förtvivlat:
"Whatta mistaka to make!"
Men dessa funkar inte riktigt på svenska, som när Karin Bergquist, som Michelle, säger:
"Lyssna noga, jag säger detta bara en gång."

Jag tycker inte heller Sven Melander övertygar som René. Nu är det lätt att sitta och jämföra med Golden Kaye, som är original-René, vilket naturligtvis är för mycket att begära, men det kändes ändå fel. Faktum är att något som höll serien så populär var mycket Golden Kayes fullkomliga förmåga att fälla alla dräpande kommentarer vid rätt tillfälle och med rätt stil och minspel. Sven Melander lyckades inte riktigt med det och var i mina öron alldeles för stel och inte alls naturlig som René.
Sen kan man undra var Eva Rydberg tog vägen någonstans. Hon drunknade ganska bra i alla karaktärer och fick inte släppa lös alls i föreställningen. Jag tror inte Madame Edith är en tillräckligt komisk person i serien för att ge henne rätt utrymme.

Det finns en som jag tycker gjorde den bästa och mest trovärdiga rolltolkningen och det var Kim Sulocki som fångade Richard Gibsons iskalla, men ändå komiskt pilska Gestapochef Otto Flick på ett träffsäker sätt.
Jag ger ändå föreställningen knappt godkänt för ett kul manus, för idén som ändå är lysande eftersom det skapade en stor nyfikenhet hos mig att få se hur man gör "Allo allo" på svenska och för Kim Sulockis Herr Flick. Det var en kul och trevlig föreställning som gav en del skratt, men den var mer kuriosa och nostalgi än minnesvärd och lyckad.

/JS13

Intressant?

 #