Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Ice Bucket Challange - tillfällig fluga eller dagens verklighet?
Stafrin | 26 Augusti, 2014 23:41

Det är intressant att fundera på vart gränsen för bra och dålig välgörenhet går. Eller är all välgörenhet till och med bra? När man skänker pengar av egen vilja för att man vill hjälpa är förstås bra välgörenhet, kanske den bästa formen. Skänka med hjärtat och för att man verkligen menar det tror jag alla är överens om är den ultimata välgörenhetsmetoden. Men när man hittar på något jippo för att få folk att skänka, är det bra? Ändamålet helgar medlen, eller? Det beror på ändamålet och medlen.

Man har ända sen 80-talet kritiserat alla välgörenhetsskivor som kom då, USA for Africa, Band Aid och Live Aid, för att artisterna ställde mer upp för att få uppmärksamhet, inte nödvändigtvis för att man tyckte synd om folk i fattiga länder. Men faktum är, förutom att det blev en massa pengar förstås, att dessa skivor även i framtiden, till dags datum, kan påminna folk om de fattiga länderna situation. Dessutom gjorde artisterna trots allt det som är deras yrke, dom sjöng, och det med låtar som ändå lockade fram en nerv och fick folk på allvar att fatta att det var allvar. Att sen flera av dom skrattade hela vägen till banken när deras nästa skiva kom, är en annan och deras ensak.

Den hetaste trenden på internet just nu är ALS Ice Bucket Challange, där pengarna går till forskning om nervsjukdomen ALS. Upp med handen alla som kände till den sjukdomen för fem år sen. Idén går ut på att man gör och lägger upp en film där man häller en hink med isvatten över sig och sen utmanar tre stycken andra att göra samma sak, eller skänka dubbelt så mycket till forskningen istället. Här är min fundering. Att det kommer pengar till forskning om en sjukdom är det inget fel på och inte heller att man sprider kunskap om den. Men kändisarna världen över står på rad för att få göra detta. Till och med politiker som George W Bush och Bill Clinton har gjort det. Det har blivit en monumental internetsuccé som tydligen kombinerar underhållning och nytta och "vanligt" folk gör detta nu också, i kölvattnet (eller kallvattnet, förlåt att jag inte kunde motstå) på denna fluga.

Men frågan är, hur många av dessa gör det för att dom verkligen vill sprida kunskap om ALS och samla pengar till ett botemedel och hur många gör detta för att det, likt USA for Africa, är ett bra sätt att synas och skapa sig ett namn? Skillnaden är att välgörenhetsskivorna skapade mer nytta för framtiden och var betydligt mer äkta än att filma sig själv där man häller vatten över sig på Youtube och får lite uppmärksamhet innan man går tillbaka till sin nya skiva/film/show och ingen minns isvattnet ett år senare. Är all välgörenhet bra välgörenhet? Vart går gränsen mellan en trendig fluga och en verkligt godhjärtad gärning för dom som har det svårt? Visst, man sprider information om en sjukdom, men vem minns den och skänker pengar om ett år när Ice Bucket Challange är så ute att man skrattar åt den? Kanske har jag fel och detta är en sak som gör någon nytta, men när jag ser film och länk efter dito på kändisar som med ett flin ska få en hink isvatten över sig så skakar jag på huvudet och undrar vad som är äkta och vad som är PR. Tydligen går det inte att ta något på allvar idag om det inte ha gjorts i snuttifierad form på Facebook eller Youtube i var mans mobiltelefon.

Leta upp Charlie Sheens film för den säger mycket. Man kan säga mycket om Charlie Sheen och hans livsstil, men när han istället häller över en hink med tusenkronorssedlar och säger att han skänker hellre pengarna direkt för isen smälter medan pengarna finns kvar, så växer min respekt för honom mer än för George W Bush, Eminem och Rihanna som försöker skapa sig ett namn på välgörenhet genom att göra bort sig. Välgörenhet och människor som har det svårt är ingen internetfluga utan den verklighet vi lever i.

/JS14

Intressant?


 #
Wallströms comeback känns igen...
Stafrin | 14 Augusti, 2014 19:02
Margot Wallström gör comeback i politiken och siktar på utrikesministerposten vid en eventuell sosseseger i höst. Vänta nu, en avdankad stjärna till politiker som gör comeback och som blir utrikesminister, känns det igen? Wallström kanske inte var partiledare som Carl Bildt, men tanken är tydligen väldigt god nog att upprepa. Och med hennes kontakter inom EU så blir hon liksom Bildt ett stjärnkort som heter duga, kanske större eftersom Wallström inte har ens hälften lika många skelett i garderoben som Calle B. Kort sagt, i jämförelse med Bildt framstår Wallström som ett relativt begåvat val, men det säger inte så mycket. Lycka till får man väl säga då...

/JS14

Intressant?

 #
USA - logisk, som vanligt
Stafrin | 11 Augusti, 2014 18:41
USA är som vanligt ett unikum av logik! Man går in i Irak för att "förhindra ett massmord"! Det är väl ädelt och fint gjort?! Men vänta, massmordet i Israel då? Nej, men det är ju en annan sak, USA har ju avtal med Israel. Jaha, men då så, Obama satsar tydligen på fredspriset igen. Heja USA, typ...

/JS14

Intressant?

 #
Nobina känns som ett nerköp
Stafrin | 04 Augusti, 2014 23:26
Det är snart två månader sen vi fick ett nytt bussbolag här i stan som tog över busstrafiken. Om jag börjar med det positiva, för att slå an en fin ton i denna artikel, bussarna är hela! Dagarna med säten som är trasiga, nerklottrade, avstigningsknappar som inte fungerar och annat är över, för tillfället i alla fall. Förvisso är säterna obekvämare, antalet säten färre och bussarna rätt fantasilösa i sitt utseende, men det är överkomligt för min del. Det är knappast det största problemet just nu. Jag minns när det förra bussbolaget Koelis tog över så var det inte direkt full kontroll över övergången utan vi fick åka gratis buss i nästan en månad eftersom betalsystemet på bussarna i stan var i total oordning. Man kan inte påstå att Nobina, som nu kör i stan, heller har haft en smidig övergång. För oss resenärer så har information om när bussarna går inte alls fungerat. Många hållplatser har inaktuella turlistor från förra hösten och man får således gissa sig till när bussen går, om det inte finns en fungerande informationstavla vill säga vilket det inte alltid gör direkt. Sommarturlistor har jag inte sett en enda av på hela sommaren.
Att sen dra ner busstiderna till att gå en gång i halvtimmen på vardagarna, förutom det sedvanliga att man bara går en gång i timmen på söndagarna, får mig att kusligt börja snegla på både Härnösand och Kramfors där bussarna knappt går alls.

Det har varit mycket kritik om hur man skött servicen kring de anställda på Nobina, tidigare känd som Swebus. Busschaufförerna har fått söka om sina jobb, där det ska bli rejäla neddragningar på antalet förare, Nobina har helt ignorerat bättre arbetstider för förare med barn och bra och servicemedvetna förare har fått gå ner till timanställningar. Nu ska detta inte bli ett upprop för enskilda förare, men en förare, "Kaptenen", Berth Haka, har till och med fått en egen namninsamling om att få en fast tjänst. "Kaptenen" är känd för att med mikrofonen informera resenärerna om väder och vind och leka flykapten och för inte allt för länge sen blev han utnämnd till "bästa busschaufför". Intressant att ett företaginte har mer känsla för PR och service än att man sparkar en som blivit belönad och lokal folkkändis i företaget. Men det som är mest korkat är Nobinas svar. Totalt sett kan man säga att Nobina helt har satt näsan i vädret och igonerat all kritik på ett sätt som bara kan beskrivas som översitteri. Jag borde inte nämna några namn, men vice VD Henrik Birath ligger bra till. När kunderna skapar en protestlista mot Berth Haka så säger man snorkigt:
"Vi gör ingen skillnad i vårt sätt att rekrytera på grund av en namninsamling"
Var på Birath sen säger:
"Men det är kul att de engagerar sig."
Vad skulle en sån slutkommentar tjäna till? Som tröst eller? För mig är det ett sätt att klappa ett barn på huvudet och med ett sarkastiskt leende och köra ut detta i trädgården, medan "dom vuxna" sköter detta.
OK, en anställd ska inte bli bättre behandlad än andra förare, jag fattar det, men jag tror inte att snorkigt sitta och helt ignorera vad kunder och anställda säger och önskar direkt kommer att dubbelt öka andelen som väljer att öka kollektivt i stan , vilket är kommunens mål. Det är inte bara busschaufförerna som ska ge service. Det gäller företaget i sig också. Men Nobina har inte direkt blivit känd för det på någon av dom ställen i södra och norra Sverige där man kör. På Wikipedia, jag vet, inte jättekällan nummer ett, men det är ändå intressant, så står det:
"Nobina har bl.a. anklagats för att ställa rigida krav på de anställdas klädsel, straffa kritiska medarbetare, köra med för dåliga bussar och använda sig av otillåten information vid upphandlingar. I Skåne fick bussförarna gå till arbetsdomstolen för att få dusch, toaletter och omklädningsskåp i lokalen där de börjar och slutar."
Ja, orden talar för sig själv.

Det låter som om vi fått en pyrrhusseger i stan, visst är tänkte man att bussarna blir hela och korkade busstider i landsbygden var till ända när man hörde om ett nytt bussbolag, men istället verkar det ha kommit ett bolag som kan göra bussituationen ännu sämre i stan. Jag ska inte måla den onde på väggen utan se hur det fortlöper, men det känns just nu som att vägen mot en fördubblad användning av kollektivtrafiken blivit allt brantare och att vi kunder i slutändan kan få betala kalaset.

/JS14

Intressant?

 #