Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Det vanliga väderproblemet...
Stafrin | 29 Juni, 2015 17:03
Äntligen kommer sommaren, lagom till semestern. Samtidigt så börjar svensken att klaga över att det är "oliiiidligt varmt", detta efter att ha klagat hela juni över hur blåsigt och kallt det har varit. Ibland är det svårt att vara människa...

/JS15

Intressant?

 #
Religiös komik i en sjukhussal...
Stafrin | 24 Juni, 2015 13:15
Jag är ju lite förtjust i såna saker som får mig att fundera på:
"Hur tänkte dom egentligen här?"
Dessa ögonblick är ofrivillig och stor komik som får en också att fundera samtidigt.
För en och en halv vecka sen så skadade jag foten när jag skulle kliva ner från ett bord och landade för hastigt på hälen. Alltså satt jag på sjukhuset två dagar senare, på söndagen, och väntade på domen från läkaren och under den långa tid som det tar så hinner man tänka på mycket. Under väntan på röntgen så spelades en gudstjänst från P1 i högtalarna som fick både mig och min pappa, som skjutsade mig, att skratta. Gudstjänsten kom från katolska kyrkan och var en av de mer märkliga jag har hört i mitt liv. Vems idé på Sveriges Radio var det skulle vara en bra sak att sända hela nattvarden... i radio? Med all respekt för de religiösa sederna så tillåter jag mig att ändå säga att nattvarden är en av de saker som känns helt meningslös att lyssna på i radio.

Det enda man plötsligt hör är en kör som entonigt sjunger långt borta från mikrofonen och människor som tyst och sakta rör sig i en lång kö. Ingen säger något och man hör bara skor som sakta går åt något håll, och man tänker, med viss ironi:
"Jösses, det här är bra radio det!"
Det enda man sen hör är en präst som hela tiden om och om igen säger ett enda ord till var och en:
"Kristi kropp!"
Också nästa:
"Kristi kropp!"
En tredje:
"Kristi kropp!"
Ja, ni fattar...

Katolska kyrkan brukar ha präster med ursprung från diverse länder och just här hade man en tyskättad präst, som hade inte den bästa svenskakunskapen utan pratade en grötig svenska där man någonstans bland alla dessa oidentifierbara ord kunde urskilja orden "Gud" och "Jesus". Men det kanske räckte för att få sin eventuella själs frälsning.

Denna sändning kanske placerar sig som en av de märkligare och konstigare jag har hört i mitt liv, men det lyfte helt klart upp en urtråkig och spänd dag på Sundsvalls sjukhus så den fyllde nog sin funktion, även om det inte var på det sätt som kyrkan hade tänkt sig. Resultatet? Ett par veckor med en linda, alvedon och kryckor, inget farligt alls.

/JS15

Intressant?

 #
Min hyllning till Magnus Härenstam
Stafrin | 14 Juni, 2015 01:30
Ibland slår verkligheten en i ansiktet och man påminns om hur skört och kort livet ändå är. Som när man läser på ett diskussionsforum att en av mina idoler inom den svenska komiken nu har gott bort, Magnus Härenstam. Han förlorade kampern mot prostatacancern, 74 år gammal, och avled ikväll.

För mig var Magnus Härenstam en person som utstrålade både humor, glädje och värme och alltid gjorde det yttersta för att underhålla folk med sin ljusa och lite härligt gnälliga röst, oavsett vad han var med i. Jag upptäckte honom förstås i samband med att han, Brasse Brännström och Eva Rameus lärde mig att läsa och räkna i "Fem myror är fler än fyra elefanter" och efter ett tag så upptäckte jag hans och Brasses underbara sketcher och revyer.
Men han hade också programledarskapet som en talang, när jag varje vecka under 80-talets slut bänkade mig framför TVn för att titta på när han hade det kul med gäster i frågetävlingen "Lagt kort ligger", eller gav en massa svar till frågande tävlande i "Jeopardy".

En bortglömd favorit för mig var en komediserie som Magnus och Brasse gjorde på 70-talet som hette "Skyll inte på mig", där den överdrivet noggranne Magnus bodde combo med den struligare festprissen Brasse gjorde allt för att imponera på tjejer och få pengar. Serien hade en engelsk förlaga, men när den gjordes på svenska var dessa två som självskrivna för rollerna.

Men nu är en av svensk humors allra bästa komikerpar borta, Magnus & Brasse. Paret som kunde vrida och vända på ord och göra komedi av seriösa ämnen och samhällets trender och ändå ta allt med en klackspark. Det är få komiker idag som ens kommer i närheten av vad forntidens humorgäng gjorde och nu försvinner dom en efter en och nu var det alltså Magnus Härenstams tur.
Tack för allt, Magnus, för din humor, kunskap och insats för att roa oss. Du är saknad, men förhoppningsvis sitter du, Eva och Brasse nu någonstans och försöker bräcka varandra med lekar.

/JS15

Intressant?

 #
"Macarena" får mig att åldras
Stafrin | 11 Juni, 2015 18:54
Jag såg några lastbilar med nybakade studenter fara runt stan idag och jag fick en skrämmande ålderskänsla av det. Inte främst då att det i år är hela 23 år sen jag själv tog studenten, även om det är en skrämmande tanke i sig!

I en av lastbilarna spelades plötsligt Los Del Rios sommarplåga (med betoning på "plåga") "Macarena", låten som blev en dansfluga för ett par månader. Låten är från 1996 och det slog mig då att övervägande av dom här studenterna föddes det år som denna låt plågade oss. För mig kändes det fortfarande som om det var igår som folk viftade på armarna och skakade på rumpan medan jag höll för öronen. Då kände jag mig rätt åldersdigen. Och faktiskt, några av studenterna kunde dansen också!

/JS15

Intressant?

 #
Svenskarnas märkliga nationaldagsfirande...
Stafrin | 06 Juni, 2015 18:05
Det är idag 10 år sen nationaldagen blev en helgdag, eftersom vi tittade med avund på våra jublande och flaggviftande grannar i Norge. Sen satte sig några höjdare ner och en sa:
"Vi måste fira nationaldagen ordentligt vi med!"
Sen sa en annan kliandes i sin grå kalufs:
"Ja... men hur? Ska vi ha en nationaldagsbrasa eller nationaldagsklappar eller kanske nationaldagsstång?"
"Nej", sa den förste, "allt det där finns ju redan."
Sen tittade alla på varandra och någon sa:
"Hitt' på nå'!"
Den förste sa:
"Ja! Vi ska ha ett nationaldagståg!"
Någon sa:
"Men det gör ju redan norrmännen?"
Den första nickade och sa:
"Precis! Alla är avundsjuka på norrmännens sätt att fira nationaldag, så självklart ska vi göra likadant som dom!"
Sen high-fivade alla över en lysande idé. Högarbete i fantasiverkstaden...

Men det går väl sådär, för att vara positiv. Jag tittade på nationaldagståget idag här i Sundsvall, nu regnade det något men ändå, en begravningsprocession är muntrare. Där går föreningsfolk med flagga i handen och trött blick för att en ledare fått idén om hur man ska kunna synas och få mer medlemmar. Jag var emot att dagen skulle bli röd för jag anade hur vi skulle fira den, på det enda sätt som svenskarna tycks kunna fira stora saker: Med sprit, sprit och mer sprit! Nu har nationaldagen alltså inte riktigt utvecklats till den stora fylledag som jag trodde, men och andra sidan så verkar den knappt ha utvecklats alls. Jag skrattade åt en nyhet på Radio Västernorrland idag där en etnolog förklarade att:
"Vi svenskar har börjat fira nationaldagen mer! Det har gått in i folks själ! Det är fler som sätter upp flaggor på stugorna!"
WOW! Jösses, alltså! Fler flaggor! Passa er, norrmän, nu ska här festas! Here we come! Jag vill nu säga att jag inte vill framstå som nationaldagens stora försvarare! Jag tycker bara att det är intressant att forska i hur vi svenskar fungerar i vissa situationer.

Jag hade kunnat köpa förklaringen att vi ska välkomna nyanländna och invandrare, det vore ju på tiden, men är folk intresserade av det idag när så många svenskar blivit med i den märkliga klubben "Inte rasist, men..." och Sverigedemokraterna firar själva i riksdagen? Däremot har en del gett förklaringen att anledningen till att vi inte firar så mycket är just rädslan att bli stämplade som rasist och svenskarnas syn på det är en hel diskussion i sig som jag inte tänkte ta här.

Mest schizofren måste dock vår anledning till att dagen ska vara helgdag vara. Det finns få ord idag som är så fult och otrendigt som "det är så svenskt!". Vi är så måna om att vara världsmedborgare, EU-medborgare och internationella exporter att många helt ser sånt som är typiskt svenskt som något fult, mossigt och nästan äckligt. Däremot så är vi väldigt mån om att få hylla vårt land stort och pampigt...eftersom norrmännen är så bra på det!? Ibland förstår jag mig inte på oss svenskar! Vi vill ha nationaldagen till en helgdag och fira att vi är svenskar, fast det som är typiskt svenskt vill vi helst inte befatta oss med, samtidigt som när vi fått chansen att fira så orkar vi bara sätta upp en flagga på taknocken och vifta lite trött med en till flagga i en föreningsparad. Heja Sverige, friskt humör!

/JS15

Intressant?

 #
Ge Löfvén en personlighetskonsult!
Stafrin | 04 Juni, 2015 17:17
Det är inte lätt att heta Stefan Löfvén just nu och försöka driva landet. Samtliga landets medier tävlar i att försöka hitta "Finn fem fel" på det han gör som statsminister. Det är som om de i överlag borgerliga massmedierna insåg att Alliansens jobbpolitik inte höll och man gav Löfvén en chans att rätta till det, och göra det med en i deras ögon godkänd högerpolitik, men när han nu ändå fattar diverse beslut som mer passar det mer vänsterinriktade väljarna (för det har faktiskt varit en del såna också) så är det bara att spy ut allt ont han har gjort och peka på opinionssiffrorna.

Politiken dock i all ära, men som vi vet så är det tyvärr inte det enda som i dagens samhälle styr ett land och jag tänkte titta lite utanför ramarna. Personlighet är lika mycket A och O numera. Det som är Löfvéns riktiga problem är att han, till skillnad mot hans företrädare som socialdemokratisk stadsminister, enligt mig inte har karisman, pondusen eller det lilla som förtrollar. Löfvén känns fortfarande som en vikarie eller tillfällig lösning, inte som en stark ledare. Han saknar Göran Perssons dominans, Ingvar Karlssons humor och vältalighet, Olof Palmes charm, Tage Erlanders pondus och kunskap och Per-Albin Hanssons folkhem.

Stefan Löfvén skulle, enligt min enkla mening, behöva en personlighetskonsult och mediatränare så han får sin egen folkliga stil som får honom att platsa in bland de andras gäng. Jag säger inte att jag skulle rösta mer på honom eller att jag är ett stort fan av alla de andra sosseledarna, men han skulle framstå mer som en landsfader än en bekymrad rektor för ett gäng bångstyriga elever.

/JS15

Intressant?

 #
Underlig tankeverksamhet i stan
Stafrin | 04 Juni, 2015 13:47
Sundsvall är ett unikum av logik. Man har klagat hela tiden över hur man ska få bort buset och missbrukarna från Navet (Bussterminalen), och vad gör man? Öppnar ett Systembolaget precis intill. Grattis, stad! Hur tänkte ni där?

/JS15

Intressant?

 #
Telefonsex - framtidens affärsidé...
Stafrin | 01 Juni, 2015 14:03
Svenskarna tycker att mobiltelefonen är viktigare än att ha sex, vilket bara det är en diskutabel nyhet. En liten maskin med knappar och skärm är viktigare än mänsklig kontakt. Men det måste väl ändå innebära i så fall att telefonsex kommer bli lönsamt igen inom kort?

/JS15

Intressant?

 #