Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Reskortet - ologiskt tänkande och usel information
Stafrin | 27 Augusti, 2016 11:36
Ju fler kockar, desto sämre soppa. Så kan man sammanfatta det nya kortsystemet på Dinturs bussar som just införts. Dintur ska ha EN tumme upp, man satsar på långsiktigt planerande när det gäller utbytet av kort. Du har lång tid på dig nu att byta kort, istället för senast, för några år sen, då det var ringlande köer av ilskna resenärer i alla köpställen. Men kortet, eller ska jag säga korten, i övrigt är en orgie i ologiskt tänkande och usel information. För det första, jag har sen länge efterlyst att man ska kunna åka lika långt åt båda hållen. Med det nuvarande, eller ska jag säga gamla, periodkortet så kunde man åka fem varv runt hela Alnö om man ville, men inte längre än Bredsand åt andra hållet. Zonindragningen var helt åt skogen korkad!


Men detta försöker man nu lösa genom att introducera ett s k kommunkort! Du ska kunna åka vart du vill i 30 dagar i hela kommunen. Det är bra, IDÉN är givetvis riktigt bra! Men i praktiken får du punga ut med multum. 1700 kronor kommer detta att kosta inom Sundsvalls kommun. Känns det som om många gladeligen av sin rena godhets skull och för att stödja kollektivtrafiken kommer att hosta upp 1700 kronor för att åka buss? Detta gör att vi nu kan ståta med i medierna att ha Sveriges dyraste busskort. Tja, det är ju också ett sätt att marknadsföra en stad på.

Nu har Dintur gått ut och försökt tona ner kritiken av detta med att säga att de vet att detta inte är kundernas första prioritet när det gäller val av kort utan bara en extra grej för de som har annorlunda ressträckor, vilket på intet sätt känns som en logisk förklaring. För 15 år sen så köpte jag månadskort som gällde över mer eller mindre hela kommunen för åtminstone 1200 kronor mindre och det gick det med

För det andra så är det numera mängder av kort att försöka hålla reda på. Det finns numera:
- Relationskortet, som har samma funktion som det gamla periodkortet, förutom att priset sätts efter dina vanligaste ressträckor. Då kan du åka bara statsbussarna, linjerna 1-5 samt 85. Vilket i praktiken är exakt samma som jag gör nu.
- Länskortet, där man kan åka över hela länet för 2200 kronor. Känns ju som en hit...
- Norrlandsresan, om man reser över länsgränserna.
- Reskassa, som har samma funktion som de nuvarande korten där man fyller på X antal kronor som dras av för varje resa.
- Samt då kommunkortet.

Många kort och lite info. Informationen om vilka linjer man kan resa med är helt obefintlig om relationskortet, liksom vad det kommer att kosta. Däremot finns det fullödig prisinfo om de dyraste korten. Japp, kommunkortet är bara en bonus.
För mig som åker dagligen mellan hemmet och Ortviksvägen så blir det dock plötsligt drygt 70 kronor billigare om jag köper ett relationskort, så jag borde inte klaga. Problemet är dock samma som förut. Jag kan fortfarande åka fem varv runt Alnö, men bara till Bredsand åt andra hållet, samt att jag numera är bunden till ännu färre linjer än förut...

/JS16

Intressant?


 #
Selånger Marknad - en del av Sverige...
Stafrin | 21 Augusti, 2016 19:38
Selånger Marknad, en tradition som för många är mer ett måste än en lust, i alla fall så får jag den känslan när jag nämner saken för folk jag känner. Sen 1983 har Sundsvallsbor vallfärdat till denna marknad ute på fältet precis utanför stan. Det är något speciellt med svenskarnas tradition att gå på marknader, för det är en sån intressant del av den svenska folksjälen, precis som dansband, folköl och röda stugor med vita knutar.

I de flesta städer finns en stor marknad där man går från stånd till stånd och botaniserar i lätt överprismärkta lågprisvaror av helt okända märken, tunnbröd, korv, hemstickade strumpor och vantar, trosor och kalsonger med festliga tryck, tröjor med tokroliga texter och artisttryck, hemgjort marknadsgodis, på tok för dyra serietidningar och DVD-filmer och lädervaror i alla möjliga slag. Dansband och marknader hör ihop, för från flera stånd så hör man Lasse Stefanz, Vikingarna eller något dylikt på svag volym från någon gammal bandspelare.
För att inte tala om alla flåshurtiga försäljare med mikrofon som för en trogen skara anhängare försöker med rapp käft demonstrera knivar, rivsjärnsset och andra kökssaker. Det sistnämnda har det varit rätt dåligt med på senare år och jag tror att det någonstans är en utdöende företeelse.

Dessa marknader är alltså egentligen så mycket lågbudget som finns vad gäller märken och kvalitet, men vi svenskar vallfärdas varje år, i mångt och mycket för att vi bara måste. Det har vi ju gjort i alla år, även om besökarantalet och försäljarantalet vad jag har hört minskar för varje år.

Men det intressanta med ett evenemang för Selånger Marknad är att det är ett tecken på svenskarnas behov av trygghet i livet. Det är som Jonas Gardell en gång sa om Svensktoppen:
"Inget förändras mer än i långsam takt!"
Man vet hur det kommer att se ut för alla stånd står på precis samma ställen varje år. Vild-Hasse står precis mitt emot rotundan, som vanligt, och bredvid honom en liten loppmarknad. Det billiga tältet med billigvaror mellan 5-20 kronor står på exakt samma ställe som de senaste 10 åren och det lilla ståndet med begagnade böcker stod också på samma ställe där jag alltid sett det. För som ni förstår så är jag inte ett dugg bättre. Det är en tradition som jag ändå alltid besöker varje år, trots att man funderar när augusti börjar:
"Undra om jag egentligen tänker gå på Selånger Marknad i år. Jag brukar ju knappt köpa något ändå..."
Man känner sig less och behöver nya utmaningar. Men likväl så står man där vid månadens slut i en smockfull buss på väg mot Bergsåker och ser fram emot trängseln och den lätta doften av grillrök och ladugård. Det är ju en del av traditionen...

Men plötsligt när jag går där och har endast köpt en liten serietidning för en femma så ser jag något helt nytt och märkligt. En second hand-butik från Hamsta har letat sig ut på marknaden med ett stånd. En ny stjärna som ska försöka bli en del av den stora traditionen. Och försäljaren har många backar med LP-skivor med sig! Jag hinner bli imponerad över att det åter finns vinylskivsstånd på Selånger Marknad innan jag blir fast ett tag. Det blev faktiskt den dyraste marknadsvistelsen på nästan 15 år. Så det blir nog ändå att stå i den överfulla dragspelsbussen nästa år igen, och nästa, och nästa...

/JS16

Intressant?

 #
Med kroppen i en ny tid, men hjärnan någon annanstans
Stafrin | 10 Augusti, 2016 15:51
Det är få gånger som man åldras så fort som när man ska ge sig in på saker som är vardagsmat för andra och som för en själv är en helt ny värld. Jag tror att många av er har förstått att jag är rätt försiktig med ny teknik. Inte fientlig, men jag skaffar bara det jag känner att jag själv kan ha någon praktisk användning för. Att skaffa något bara för att det är nytt, man måste ha och andra har det gör jag inte.

Igår så införskaffade jag mig min allra första modernare telefon, en Iphone med siffran 4. Jag har aldrig sett att jag har behövt en modern telefon egentligen. Jag pratar, skickar SMS och det har jag kommit långt med. Men dessa "nya" telefoner har några funktioner som jag attraherades av och som jag kände att jag ändå kunde ha praktisk användning för, fotofunktion och framför allt filmkamerafunktion. Att filma vore en riktigt bra förnyelse av min Youtubekanal, tänkte jag.

Med den effekten att när arbetskamraterna undervisade mig i detta och sprudlade ur sig teknoprat och allehanda funktioner som man kunde göra och som jag skulle tänka på, så kände jag mig plötsligt 40 år äldre, fast jag bara är 41. Det är appar, wi-fi, itunes, icloud med mera med mera. Man tänkte, snart sitter man där själv, med ansiktet djupt nere i telefonen och är mentalt helt isolerad från omvärlden. Man var som en 80-åring som för första gången ska sätta sig vid en dator och lära sig skicka ett mail, vilket idag är lika självklart som att lära sig skriva med papper och penna. Det mänskliga sinnet och hjärnan är en märklig uppfinning, men även Bambi lärde sig snart att is är halt och man kan ta sig fram på det och stå upprätt.

Så idag går jag på lätt darriga ben in i en för mig ny teknisk era och tänker som en 80-åring, men om ett halvår så fast fingrarna fram på skärmen som om den den 40-åring jag är. Tänk om man i så fall kunde föryngras på samma sätt i verkliga livet...

/JS16

Intressant?

 #
Den mest meningslösa skivan...
Stafrin | 03 Augusti, 2016 15:40
Jag inser att detta är en smaksak, men jag känner bara att det mest meningslösa som finns på skiva måste vara skivor med titeln "A tribute to James Last" (eller sätt in valfri artist i samma genre, Frank Valdor eller dylikt). En skiva med covers av en artist som också bara gav ut covers känns rätt onödigt i mina ögon och inget jag skulle sätta på mitt musikaliska CV...

/JS16

Intressant?

 #