Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Snopptorp - feministernas senaste kamp
Stafrin | 28 September, 2016 09:00

Feminismen är på stark frammarch! Visst är det härligt med medvetna och aktiva föreningar? I Eskilstuna finns ett område som bär det något märkliga namnet Snopptorp. Fråga inte, stället finns på riktigt och tittar man i kartboken över Ångermanland så finns mängder av liknande märkliga ortsnamn.

Däremot skrattade jag gott åt att det är flera feminister som försökt få namnet ändrat av jämlikhetsskäl till "Fitt-torp". Det namnet sitter väl bra i munnen! Och det märks att man tar tag i de riktigt viktiga jämlikhetsfrågorna i samhället! Jag kan ju tycka att om man inte är nöjd så kan man väl i så fall flytta till Fittja, det ligger ju inte så långt bort. Eller Trosa, så är det mindre avslöjande. Eller varför inte Könsa i Ångermanland, så är man ju riktigt neutral...


/JS16

Intressant?


 #
Tankar på ett tåg...
Stafrin | 26 September, 2016 14:34
Intressant notering när man åker tåg är hur dom ofta hänvisar till vilket håll på tåget man bör går ut. Varför gör man det? Det finns ju liksom inte så många andra vägar att ta, eftersom dörren på andra sidan är både stängd och låst. Finns det folk som, trots att en dörr är öppen, envist har sagt "Näää, jag SKA ut den andra vägen, PUNKT!"?

/JS16

Intressant?

 #
Recept på en trevlig stad
Stafrin | 13 September, 2016 21:12
Sundsvalls kommun är ett under av logik. Jag fick tag i en broschyr om Sundsvalls statsvision, vilket är lika med hur man planerar att Sundsvall ska se ut inom de närmaste åren. Där fanns också ett 10 punkters-program med uppdrag som skulle leda fram till deras mål. Nummer 3 på detta program var:
"Bevara Sundsvalls stenstad!"
Bara någon dag innan stod representanter på Kulturmagasinets scen och nickade intresserat och instämmande när två arkitekter visade upp hur man planerar att bygga den gigantiska monstrum till skyskrapa på torget. Snacka om att bevara stenstan, inte! Verkar som att Sundsvalls statsvision mer liknar ett luftslott... som väntat.

För övrigt så tittade jag lite på den hearing som man hade på Kulturmagasinet, via Sundsvalls tidnings hemsida, och det liknade en traditionell hearing á la Sundsvall: alltså "ni lyssnar och kommer gärna med åsikter, men vi ska ändå sälja vår idé till varje pris, vad ni än säger!" Det är dock oroväckande många Sundsvalls bor som ändå är beredd att köpa idén, främst för att man anser att det behövs något nytt på torget och jag upprepar vad jag sagt:
I så fall måste Sundsvall vara Sveriges tråkigaste torg, om man till och med tycker att en skyskrapa är bättre.

Nu kanske någon undrar, vad vill JAG med torget då? Jo, börja med att ge upp allt dårskap om att man ska se ut som om man var Stockholm light. Man må ha gett upp namnet Norrlands huvudstad, men fortfarande lever ambitionen att leva som det. Sundsvall har en rik historia, lev efter städer som Härnösand, Gävle eller Hudiksvall och bygg ut detta och lansera det som något gammalt.
Sundsvall har klädaffärer och åter klädaffärer, givetvis med främst modekläder för ungdomar. Men om jag, till exempel, vill handla en elvara så får jag antingen gå på Clas Ohlson och köpa en lågbudgetvara eller åka till Birsta. Bygg ut stan med affärer för oss som inte bara strävar efter att ha det senaste modet i heminredning och kläder. Låt till exempel små affärer få finnas i centrum, såna små nischade affärer, inom vilket område det nu än vara må, som är specialiserade på vissa saker som nödvändigtvis inte är det mest kommesiellaste kassasuccéerna, men där det finns expertis och kvalitet före kvantitet och jättevinster.
Sen kan man väl inte säga tillräckligt många gånger att man måste göra parkeringssituationen bättre.
Jag tror att detta är ett rätt spännande recept på en bra affärsstad som i alla fall jag skulle ha användning av och gärna besöka mer. Den kanske inte ligger rätt i tiden, men är banne mig mycket mysigare och trevligare. Amen!

/JS16

Intressant?
 Läs mer...  #
Gamla mordhistorier säljer leksaker
Stafrin | 07 September, 2016 20:53
Amerikanarnas förmåga att förvandla allt till en turistattraktion kan ibland förbluffa, men ibland också skrämma. Jag ska berätta en liten skräckis som bakgrundshistoria. Jag såg på en dokumentär igår om en ondskeful, hemsk och avundsjuk kvinna i det sena 1800-talet USA som hette Lizzie Borden. Hon misstänktes för att ha huggit ihjäl både sin far och sin styvmor i vredesmod. Alla visste på något sätt att hon hade gjort det, men det fanns inga bevis mot henne och hon släpptes fri, men fick leva resten av sitt liv ensam i sitt föräldrahem, där minnen och spöklika samvetskval förföljde henne.

Lizzie Borden har sen dess blivit något av en myt i USA, vars levnadsöde har dokumenterats, skrivits om och sjungits om titt som tätt. Ett hårdrocksband och dess ledare har även döpt sig efter henne, bisarrt, men säkert lockande för fansen på något sätt.

Huset där morden begicks och Lizzie Borden spenderade resten av sitt liv i har sen dess blivit ett vandrarhem och en attraktion. Tydligen så vill många sova i samma hus som en kall dubbelmördare från mer än 120 år tillbaka. Men det sjuka är att om man går in på lizzie-borden.com, hemsidan för vandrarhemmet, så kan man, dels kolla på en s k "ghost cam", alltså en kamera som kan filma i mörker, som livestreamar från Lizzie Bordens sovrum och där kan man titta hela dagarna om spökerna av de mördade Abby och Andrew Borden skulle dyka upp. Dels så har man producerat fram dockor av Lizzie Borden med yxan i högsta hugg och blod på klänningen som man kan köpa för 20$ styck. Jag kan säga att om jag hade ett barn som kom hem och meddelade att denne hade lekt hela dan med en docka föreställandes en blodig massmördare så hade jag kanske blivit lite rädd och börjat fundera på att ringa en barnpsykolog.

Men i USA är detta tydligen mer normalt. Folk köper dockan, sover gladeligen i huset och sitter gärna på internet och väntar på att de mördades spöken ska komma in genom väggen. Därför så väntar jag mig nu att man i framtiden ska göra dockor av Helge Fossmo och Sara Svensson och göra om Pingstkyrkan i Knutby till hotell. Eller varför inte dockor av Juha Valjakkalla (ni minns, Åmsele...) med gevär i högsta hugg och en "ghost-cam" i Åmsele. Jag vet, det låter helsjukt, men eftersom Sverige försöker i mesta möjliga mån att följa USA i fotspåren så är det väl inte en helt omöjlig tanke?

/JS16

Intressant?


 #