Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar
Skivorna som kom igen...
Stafrin | 26 April, 2017 14:37
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt tillfälligheternas spel. I lördags så besökte jag en loppis på Riddargatan i Sundsvall. Loppisen var rätt simpel och hade mest tyger, leksaker och småprylar. En äldre kvinna frågade mig:
"Letar du något speciellt?"
Jag svarade:
"Ja, främst kollar jag efter vinylskivor..."
Kvinnan nickade och sa glatt:
"Jo, men jag har lite här borta!"
Mycket riktigt så låg tre LP-boxar med dansband, James Last och diverse easy listening-musik på ett bord. Inte riktigt min kopp av te och jag sa:
"Nja, inte riktigt min musik..."
Jag köpte två oöppnade förpackningar med örngott och gick ut.

När jag kommer på mitt jobb på second hand-affären på onsdagmorgon, vad ligger på min stol då? Jo, samma LP-boxar som jag ratat i lördags och som kvinnan varit in och lämnat till mitt jobb och som jag nu skulle sätta ut till försäljning. Ibland är det en kul värld vi lever i. Nog har jag förstått att second hand handlar om återanvändning alltid...

/JS17

Intressant?
 #
Hur tänkte dom här? Del 2 - Skum docka
Stafrin | 16 April, 2017 21:51
En docka, en söt leksak som, oftast, flickor älskar att leka med och ha som sin kompis. Men frågan är om den här dockan riktigt blev som leksakstillverkaren önskade. Den känns snarare lite som om den vore en partner till morddockan Chucky i filmen "Child's play".
docka

Eller så är det bara Mick Jagger som blivit pappa igen...

/JS17

Intressant?
 #
Att lyssna - ett medel mot våldet
Stafrin | 09 April, 2017 20:04
Helgens händelser i Stockholm kan ses ur många perspektiv. Låt mig först uttrycka mitt medlidande med offren och de skadade till lastbilsdådet på Drottningsgatan. Dylika händelser är hemska saker som ska stävjas och förhindras, inget snack om saken. Offrade människoliv ska aldrig accepteras! Men det finns också fysiskt offrade människoliv och psykiskt offrade människoliv. Det kanske låter lite överdramatiserat, men jag blev fly förbannad när jag såg löpsedlarna på Aftonbladet och Expressen.
"Sverige attackerat!", stod det med ENORM stil och givetvis den hemskaste mest passande bilden som exempel.

För det första så är detta inte den första terroristaktionen, inte ens i Sverige. Det är den första i Sverige av den karaktär som de senaste åren hänt på enstaka platser i världen och Europa, Tyskland nu senast. Men att därtill gå ut och måla upp som värsta krigsaktion, "Sverige attackerat!", är en bra bit.

För faran med detta är att för att få några kronor mer i försäljning så har media därmed skrämt upp folk än mer och skapat ett klimat i Sverige som riskerar att gå ur över oskyldiga människor, invandrare och nyanländna som vill göra rätt för sig och som största problem för många är att de har en annan religion, islam, den islam som INTE går ut över andra. Kommer Aftonbladet och Expressen att lika hårt som man skriver att Sverige är attackerat att senare hjälpa de invandrare som verbalt (eller om det vill sig riktigt illa, fysiskt) blir attackerade eller som blir exempel för ett eventuellt allt mer ökande Sverigedemokraterna till valet?

Vi kommer aldrig att få bukt med den här typen av terrorism om vi låter våldsspiralen, både den fysiska och verbala, stiga utan att lyssna på varandra och försöka att titta på situationen. Att fundera på varför sker det som sker istället för att bara ta till hat och som igelkotten rulla oss som en boll med taggarna åt alla håll. Och det gäller alla, IS-anhängare som drabbade som Stockholmsbor och andra människor som de som står för orden "Inte rasist, men...".

Jag ska till Stockholm i maj och jag lär få frågan i morgon eller under de närmaste dagarna:
"Kan du åka ändå...?"
Jag firar 20 år som Stockholmsresenär i år. 1997 var jag för första gången i Stockholm och sen 2000 har jag återkommit dit ofta för att koppla av, shoppa skivor och fotografera och jag har ALDRIG upplevt något farligt under dessa år. Jag ser, som jag berättat i en tidigare text här på bloggen, Kanal 5-serien "Tunnelbanan". Visst, det är Stockholmsnärden i mig som blir glad av att se bilder från stan och man därmed minns känslan att åka tunnelbana och vara där. Men de bilder som förmedlas, av packade människor som gapar och skriker, vakter som brottare ner folk och annat har jag aldrig upplevt personligen. Och ser man på hur terroristdåden varit de senaste åren så har de flyttat sig ganska mycket runt Europa, förutom möjligen runt Frankrike och Belgien. Jag tror inte att det sker mer terrordåd i Stockholm (eller annan stad) än det har gjort innan denna helg. Därför är jag inte det minsta rädd, för annat än möjligen vad detta kommer att göra för Sverigedemokraterna till valet. Jag vet att det låter som en fredsklyscha från 80-talet, men kan vi inte motverka hatet och börja lyssna på varandra? Vi kanske inte helt förhindrar våldet, men vi gör det oändligt mycket svårare.

/JS17

Intressant?
 #
Gösta Ekman - en svensk humorklassiker är borta!
Stafrin | 01 April, 2017 21:01
Det är alltid tragiskt när personer som alltid funnits där och gjort så mycket bra saker plötsligt inte längre finns där. Man tror att man är förberedd på att vi inte lever alltid och ändå blir man väldigt chockad när det till slut kommer. Men jag skulle ändå vilja lyfta på hatten i vördnad mot en stor komiker som har gått bort och som varit en del av den klassiska komiska revy- och humorvärld som jag så länge älskat, nämligen Gösta Ekman. Han avled 77 år gammal och var ännu en av personerna kring Hasse Å Tage som nu inte är med oss längre. Dom är inte många i livet längre och färre blir dom.

Papphammar var jag inte något stort fan av, kanske för att jag aldrig varit något fan av den typen av "ramla och göra bort sig"-humor som den karaktären i mångt och mycket stod för. Jo, den sketchen när han ska presentera vädret och allt som kommer ur honom är pinsamma sexuella anspelningar är riktigt kul. Däremot så är Gösta Ekman främst för mig förknippad med Hasse Å Tage och en lång rad legendariska sketcher. Jag kan bara rabbla de flesta av sketcherna i min kanske största favorit av Hasse Å Tages revyer, "Lådan", där Hasse och Tage gjorde en väldigt liten revy med bara Gösta och hans dåvarande fru Fatima Ekman, fast med väldigt långa titlar på sketcherna. Det var där som vi undrade vad dom har för sig i banken efter tre. En annan klassiker är där Hasse Alfredsson och Fatima ska försöka skaffa barn och Hasse frågar en rätt förbluffad Gösta Ekman, som ska föreställa läkare, när barnet kan bli statsminister.

Vi minns också alla Hasse och Göstas drift med "Fredrik Ståhls sägner", deras grova politiska satir i "Grådan", när Gösta lite förläget plockar upp en flöjt ur fickan i "Vad har du i fickan, Jan" eller när Tage Danielsson och Gösta Ekman drev hejdlöst med den svenska biståndsfrågan i "Bolla bolla". Gösta var lysande på att spela lite lätt bortkomna män med lite pinsam attityd och lyckades med sitt otroliga minspel skapa stor humor! Man skulle kunna säga att han i agerandestil i mångt och mycket var lite av föregångaren till Robert Gustafssons nuvarande stil. Gösta Ekmans lite vilsna karaktärer passade också så otroligt bra ihop med Lena Nymans mer bitchiga och tuffa brudar och de båda hade en lysande kemi ihop!
Och filmerna under 60- och 70-talet, "Att angöra en brygga" eller "Mannen som skulle sluta röka", filmer där Gösta Ekman briljerade med sin mimik.

Under 80-talet så blev han Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson med hela folket i "Jönssonligan", en karaktär som skapade stor komik med sitt enorma ego och löjligt stora överlägsenhet, men som också var lysande när han misslyckades och bröt ihop.

Jag är dessutom en av få som tycker att Gösta Ekmans version av "Martin Beck" faktiskt inte alls var dålig utan Ekman lyckade bra att gestalta en lätt trött och sliten poliskommisarie som ska försöka lösa mord med hjälp av ett gäng grava original i sin polisstab. "Roseanna" är faktiskt en väldigt underskattad svensk polisthriller!

Gösta Ekman sa vid ett tillfälle de legendariska orden "Jag var känd redan som spermie", vilket ju var sant, men ändå så lyckades han att inte ryckas med för mycket i kändishysterin utan var en rätt stillsam person utan några större skandaler, som i regel aldrig var med i frågesporter eller kändisprogram och var en väldigt intressant person att lyssna på när han gav intervjuer. Så för den enorma humor, den mimik och de filminsatser som han givit Sverige så kommer jag att sakna Gösta Ekman. Svenska humorklassiker växer inte på träd numera, utan snarare så är de sällsynta frukter som man får skörda och leta för att hitta. Tack för din gåva till svensk humor och svensk underhållning, Gösta!

/JS17

Intressant?
 #