Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Mysteriet Schulman | Wibes avhopp – en förlust för EU-debatten »

Musiken behöver mer kult och originalitet!
Stafrin | 15 April, 2008 22:28
Jag fick åter funderingar som jag har skrivit lite om förr, men som jag ändå tycker tål att nämnas igen. Jag satt och lyssnade igenom några inspelningar med Fatboy Slim, Apollo 440, The Avalanches och andra artister som gjorde låtar som stack ut från det slätstrukna mainstream som spelades överallt. Låtar som:
- The Avalanches "Frontier psychiatrist" (kanske den sjukaste låt jag hört)
- Fatboy Slim "Because we can"
- Apollo 440 "Stop the rock"
- Sash! "Intercontinental invaders"
Låtar som trots sin egentligen okommersiella stil ändå fick folk att med ett leende låna sitt öra till den.
På 70- och 80-talet var vi också begåvade med låtar som stack ut ordentligt och som gjorde att man blev glad åt att höra den. Inte för att den nödvändigtvis var en skickligt gjord och bra låt och den var garanterat än mindre kommersiell än låtarna ovan. Men de vågade göra något som inte fanns i andra låtar.
- Erki Tosavainens underbara svenska discomassaker på Neil Sedakas "Oh carol" från 1972
- Leena Skog och Anders Näströms respektlösa tolkning av"Je t´aime" som skulle fått Jane Barkin och Serge Geinsbourg att rodna som tomater.
- På tal om Leena Skog, hennes sköna version av Arne Quicks klassiker "Rosen", betitlat "Svaret från rosen".
- Eller Kieslowsky & Fiskes engelska version av just "Rosen".
Var finns de som vågar göra såna låtar idag? Låtar som vågar sticka ut och som är gjord med glimten i ögat eller med finess och lite lekfullhet. Idag är allt så inställt på att låta exakt lika hela tiden. Ve den artist som vågar sticka ut och göra något udda. Ska man sälja, och det ska man annars har man inget i musiken att göra, så ska man låta som alla andra. Det ska passa Rix FM eller P3, inget snack om saken. Detta gör att vi får en slätstruken musikvärld som man gäspar åt och rycker på axlarna åt. Jag efterlyser här lite originalitet i musiken. Big Beat, som kom i slutet av 90-talet, kanske anses som ute idag, men det gav oss låtar som stack ut, som var intressanta och totalt oförutsägbara. Och 70-talets dansbandsvåg och 80-taletsschlagermusik kanske på sina ställen inte lät bra eller vackert. Men man vågade sticka ut hakan på ett annat sätt och gjorde något som ingen skulle glömma, även om man försökte. Det finns något som både vi och musikbranschen helt har glömt bort: Musik måste få vara roligt också, inte bara en gravallvarlig kassakossa som ska stå där och dra till sig pengar. Annars finns risken att vi snart knappt orkar bry oss om musik längre. Ge oss lite kult, ge oss lite humor och ge oss lite big beat. Musiken behöver desperat lite nya färger och originalitet!

/JS08

Bloggtoppen.se
 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage