Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« "Fru Gårman" - jämställdhetsdebatt på hög nivå | Demokraterna måste bestämma sig nu! »

Ett grått Första Maj - på många sätt
Stafrin | 02 Maj, 2008 23:55

En lite försenad resumé av Första Maj aktiviteterna här i Sundsvall gav vid handen att Sundsvalls Tidning talade om "ett litet trött tåg", en tidning som förvisso är borgerlig, men ändå. Och tyvärr var det mindre än förra året, drygt 100 personer mindre. Och av de som gick så var det inte så många som protesterade mot regeringen utan snarare mot andra saker som Nato, vårdstrejken eller "Nej till rasism". Leif Pagrotsky talade här, för andra gången, han var här precis innan EMU-omröstningen. Då var han Göran Perssons värste fiende i EU-frågan, nu verkade han ha rättat bra in sig i ledet. Annars handlade talet mest om att kritisera regeringens utförsäljningsplaner samt att visa på att sänkningen av fastighetsskatten bara gällde i södra Sverige, medan Norrland fick höjd fastighetsskatt.
Roligast var att se SSUs nyvalde ordförande här i Sundsvall, endast 15-årige Niklas Säwén, som debuterade som Första Maj-talare och citerade stolt Martin Luther Kings klassiska "I have a dream..."-tal. Åter så är det otroligt kul att se ungdomar som engagerar sig politiskt på ett helt annat sätt än de mer slipade och hala veteranerna gör, vilket ger hopp för framtidens politik.
Vänstertåget höll aldrig på att ta slut. Vänsterpartiets informationschef Jenny Lindahl Persson talade i all evighet om både sjuksköterskestrejken, Palestina och EU och till slut kändes det som ett något segt tuggummi, detta trots att hon ändå var mer upplyftande än "förtalarna", en strejkande sjukvårdare och en från Syndikalisterna, som var så nervösa att de inte tycktes ha en aning om vad de skulle säga.
Det kändes lite grått och uppgivet på något sätt, inte bara för vädret, trots de äppelkäcka metoderna att muntra upp publiken. Pagrotskys referenser till sin historiska norrlandsbakgrund och kommunfullmäktigehövdingen Anita Bdioui och Pagrotskys nästan äckligt fjäskande paraderande i tåget hållande var sina par barn i handen för att se så landsfaderliga (moderliga) ut. Så tyvärr verkar ST få rätt. Det var ett mer trött tåg som gick genom stan och Pagrotsky kändes som en repris på det vi redan hört. En uppryckning tack, för Första Maj är viktigt, om inte annat för att kunna utnyttja möjligheten att visa vårt missnöje till politiker och medier som för en gång skull tittar och lyssnar.

/JS08

Bloggtoppen.se
 #

Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage