Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Ständigt dessa TV-juryer | Kompositörerna undanskuffade - inget nytt »

Tankar i IPRED-lagens tid…
Stafrin | 10 November, 2008 21:38
Ropen skall åter skalla i internätvärlden. Efter FRA-kriget, som just nu verkar sluta med en handskakning ovanför bordet (OK, vi lägger till några skyddande tillägg för att glädja de våra) och en med ett flin spark på smalbenet under bordet (ha, ha, det blir inga tillägg, dom kommer "senare"), så kommer nu hotet om övervakning av vad vi tankar ner från nätet. I april nästa år så kan internetleverantörer bli tvungna att lämna ut IP-nummer på misstänkta fildelare till film- och skivbolag. Lagen har nu också fått ett namn, IPRED-lagen. Kommer det alltså en person med täppt näsa och frågar efter IPREN så vet ni inte om han är antipirat eller har huvudvärk. Samtidigt så finns det ju en viss skillnad. IPREN sägs bota huvudvärk, medan IPRED ger huvudvärk för många. Visst är Sverige fantastiskt; flera lagar som ska skydda folk tar man flera år för att plocka fram, men när näringslivet viftar med lillfingret så är en lag klar på en kafferast. Och fortfarande skakar jag på huvudet när jag ser den här debatten. Allt detta handlar om är att vi ska få bli gladare med hjälp av musik och att musik ska få vara till för vem som helst. Dock har skivbolag fått hybris och ska ha 100 % kontroll av allt, inklusive vad vi ska lyssna på, media försöker dra sitt strå till stacken genom att pusha på laglig nedladdning som en lösning och som ”framtidens hjälpmedel”, för det mesta för att de själva bedriver liknande handel och folket protesterar med att råtanka allt som går. Jag såg debatten om nedladdning i SVTs ”Debatt” för ett tag sen och maken till hyckleri har jag sällan sätt. Janne Josefsson gav en ung 15-årig kille frågan vad han ansåg var anledningen till detta, som representant för den unga generationen som numera fildelar och tankar om vart annat och han säger rakt ut som det är; priserna på skivor är för höga och Janne Josefsson själv säger att det var det förnuftigaste som sagts i debatten. Till det får en skivbolagsnörd luft i lungorna och säger att priserna är höga för att ingen köper dom, köp mer så sänks priset, vilket är det största skitsnack jag hört på länge. Priserna är på nästan samma nivå som de var 1993, när CD-skivan tog över marknaden i Sverige, vi snackar 15 år och nästan 7 år innan begreppet nedladdning ens blivit vardag i Sverige. Under den tiden så har det bevisligen sålts en väldigt massa skivor och man har inte gjort ett skit för att sänka priset på CD-skivor. Har skivbolagen inte sänkt priset på 15 år så kommer dom knappast att göra det om ungdomarna ändrar kurs och tvingas tillbaka till att köpa skivor igen.
Sen kan jag förstå att artister och kompositörer inte gillar att dom inte får betalt för sitt jobb, men vore jag artist så skulle jag ägna mycket mer tid till att kritisera mitt skivbolag varför min musik och skiva inte hörs och syns tillräckligt. Varför jag inte spelas i radio, bland alla ”Idol”-artister, melodifestivalstjärnor och utländska Hultsfredsaspiranter, trots att bolaget lovat att pusha just mig. Dessutom skulle jag kritisera TV för att det knappt finns några program där jag kan framföra min musik i direktsändning så folk vet vad de ska köpa utan är piskad att vara karaokesångare i ”Så ska det låta” och ”Doobidoo” för att få synas. Hur ska en skiva säljas om man inte får höra något från den i radio eller se den i TV?
Med andra ord så måste vi, förutom att göra varorna billigare, sluta se det vi gör som enbart en väg till rikedom och makt och även kunna se kvaliteten och variationen också, men idag är musik inte längre en kulturyttring, bara en kassakossa för skivbolagen. Man skiter fullständigt om vi gillar det eller inte, vi ska bara betala, gapa, svälja de skivbolagen vill tjäna pengar på och hålla käft, oavsett om vi gillar det eller inte. Någonstans tryter tåla modet då.
Men fortfarande väntar jag också på att någon ska upptäcka vad som kommer att hända med framtidens kulturhistoria om vi bara sitter och accepterar MP3 som den enda vägen till att få musik? Hade Beatles eller Elvis varit där de är idag legendmässigt om det varit nedladdning och MP3 på 50-60-talet? Knappast! Det kanske är bekvämt att bara trycka på en knapp och ljudkvaliteten kanske är bättre, är det värt det för framtiden om allt vi gör idag glöms bort och försvinner för evigt?
Jag vill bevara det jag gillar och ha det kvar och det står jag för. Jag vill köpa skivor och jag vägrar köpa ljudfiler! Så får mig finns bara en lösning på problemet nerladdning; sänk priserna, släpp fram annan musik än de mest kommersiella packet för 12-åringar och våga lyssna på folk. Nedladdning försvinner kanske inte, det är trots allt en lavin som inte går att stoppa, men det går att bromsa upp den för intresse finns, så pass mycket har jag sett i debatten. Men det går inte att lagstifta bort den. IPRED-lagen är utan tvekan regeringens nya odemokratiska fiasko!

/JS08

Bloggtoppen.se

 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage