Ibland är folk helt otroliga när det gäller kändiskap och idrott. När nomineringarna för Radiosportens årliga pris, Järringspriset, blev klara så lyste brottaren Ara Abrahamian med sin frånvaro. Järringspriset i sig är en instutition som man kan diskutera. Är det verkligen folkets som har bestämt om kanalen själv väljer ut tio stycken som dom som röstar måste hålla sig till? Annat var det på det glada 80-talet då man fick rösta fritt på vem man ville. Hade man gjort det idag så har dock Ara Abrahamian vunnit och folket gick man ur huse och blev upprörd över att Ara inte var nominerad. Fy skäms Radiosporten som inte blivit folkliga utan håller sig till reglerna för priset. Jag har sen OS sett ett par miljarder artiklar som helgonförklarat Ara Abrahamian och jag lägger verkligen inga värderingar om huruvida han hade rätt när han kastade sin bromsmedalj eller inte. Just det rör mig inte i ryggen. Men likväl börjar jag bli trött på detta eviga tjat om det han gjorde i OS för det ger verkligen folk tunnelseende. För hur modigt det än var att ställa sig upp och protestera mot regler han tyckte var fel så är detta inte ett moralpris eller ett popularitetspris. Som det står i reglerna för priset: "Jerringpriset delas ut en gång per år för årets bästa svenska idrottsprestation, företrädesvis sedd ur ett internationellt perspektiv." Järringpriset ska alltså belöna den som har gjort den idrottsligt bästa insatsen och på den fronten så finns det dom som har gjort starkare saker än Ara Abrahamian. Och det kan inte pratas bort med ord som; "Han skulle ha vunnit OS-guld om detta inte hade skett", för det kan inte en människa veta.
Det är dags att släppa detta med Ara nu och vandra vidare. Låt nu brottningsvärlden ta hand detta med eventuella regeländringar medan vi andra försöker ägna oss åt dom som idrottar idag.

/JS08