På lördag är det dags igen. Jag tycker åren går så fort att det knappt hinner avslutas ett Melodifestivalspektakel förrän det är ett nytt. Men jag tänker inte i första hand kasta dynga på Eurovisionstävlingen, för det harjag gjort i X antal artiklar redan. Snarare tänker jag rikta mina ögon mot en debatt som rullat i ett antal veckor nu, trams-TVn som vällt över oss i form av ”Hjälp! Jag är med i en japansk gameshow”, ”Wipeout”, ”Grillad” och annat uselt som befolkat kanalerna i vår. Jag såg för ett tag sen SVTs program "Debatt" om just detta fenomen. Här stämmer åter min tes om att 2000-talet är 80-talet en gång till, bara fem gånger värre. Då kom Ingvar Oldsberg och gjorde succé av ett program betitlat ”Oss skojare emellan” som jag har beskrivit som ett caféprogram på extasy. Programmet blev ordentligt utskällt och efter det så kom inget som var i närheten av samma stil… förrän TV 6 gjorde ”Hål i väggen” och sen var lavinen igång. Numera är det inte bara ”vanligt” folk som ska skämma ut sig, utan kändisar också. I ”Debatt” så var skådespelaren Peter Harrysson och Aftonbladets TV-recensent Fredrik Virtanen tämligen ensamma i sina åsikter om att de trams- och förnedringsprogram som går idag är dynga. De ifrågasatte bland annat det faktum att kändisar idag ställer upp i program som den japanska gameshowen på TV 4. Virtanen och Harrysson målades upp som gamla stofiler som inte fattat vad folk vill och att det är 2009. Vore jag någon av dessa två så hade jag slängt förespråkarna av dessa program den stora anledningen till att kändisar ställer upp i såna program i ansikterna, och här kommer lite av kopplingen till Melodifestivalen. Melodifestivalen är nämligen snart det enda programmet i svensk TV där man får höra ny musik framföras live i TV. Sorgligt, men sant. SVT försökte med programmet ”Popcirkus” som föll rakt ner på ändan, mest på grund av att man inte lärt sig att det inte bara är att pytsa ut lite musik, man måste kunna göra program av det också. Det är inte bara nedladdningen som ger mindre skivförsäljning. Bristen på musik i TV skadar också skivindustrin, syns man inte så finns man inte. Alltså, om artister idag inte får framföra sin musik live längre i TV vart ska de då spela? Nåt måste vara fel när duktiga artister får synas mer för att framföra gamla klassiker i allsångsform (”Så ska det låta”, ”Sing-a-long”) än sina egna låtar. Kanske det är därför som så många kända artister ställer upp i Melodifestivalen nuförtiden. Hade dessa ställt upp lika mycket om det fanns mängder av musikprogram och program som lät artister framför sin musik i TV?
Och tittar man på skådespelare så har ju svensk drama och film nästan stannat av. SVT hade en gång i tiden ett av Europas bästa dramaproduktionsbolag, en post som faktiskt övertagits något av TV 4. Men faktum kvarstår; den kris som svenskfilmindustri och svenskt TV-drama har haft de senaste åren har gjort att många skådespelare får sälja sig rätt dyrt till trams-TV.
Sen ska jag inte förneka heller att många skulle ställa upp i såna här program ändå i ett desperat sätt att få ett ännu större kändisskap, men jag säger ändå: Det är dags att införa kultur i TV! Låt oss få vettiga musikprogram där musiker får spela sin musik och visa upp sig, och låt dessa innehålla BLANDAD musik, inte bara de som ligger högst på hitlistan eller Hultsfredsfestivalens önskelista! Låt oss få bra dramaproduktioner och en fungerande filmindustri som kan underhålla oss på ett vettigt sätt! Vi får inte bara bort den värsta av förnedringstelevisionen, vi får också skådespelare och artister med vettiga jobb och vi får bättre underhållning i etern! Tänk på det, TV-chefer när nu pusslar med höstens schema. Tittarsiffror och pengar eller inte; med fantasi kan man komma långt och rädda många själar!

/JS09