Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Ord och uttryck jag ogillar... | Ny alkohollag – till vilket pris? »

Facebook - livets märkliga mysterium
Stafrin | 17 Mars, 2010 15:16
Det är ju lite kul att följa upp gamla spaningar och se efter ett tag hur det gick med det man skrev om och det tänkte jag göra nu. För 2 1/2 år sen skrev jag en bloggartikel här som hette "Facebook - medaljens baksida" och som handlade om hur den stora nackdelen med Facebook var att communitysiten, numera ägd av Microsoft, äger rättigheter att utan din tillåtelse använda dina bilder och texter för PR och annat (läs den här om ni inte minns). Då var 400 000 svenskar medlemmar i facebook, alltså inte mer än tidigare konkurrenten Lunarstorm hade. Nånstans trodde väl jag att Facebook var en ungdomsfluga som gick över med tiden, men 2010 frågar jag mig bara: Vad har hänt?! Idag är 2,7 miljoner svenskar medlemmar i Facebook. Och om Lunarstorm främst lockade ungdomar så är Facebook plötsligt haket även för äldre personer. Jag känner flera personer över 50 år som stolt frågar om man har Facebook. Landsting, idrottsföreningar, kommuner och så vidare har facebooksidor! Facebook håller på att skåpa ut hemsidan som ett PR-verktyg! Numera går det inte att delta i en manifestation mot något som man tycker är fel, utan att den manifestationen måste vara del av - en facebookgrupp, som det numera finns exakt hur många som helst av. Och studieförbunden ordnar studiecirklar i Facebook. NBV, som står för Nykterhetsrörelsens Bildnings Verksamhet, uppmanar medlemmarna i nykterhetsföreningarna att starta cirklar och facebookgrupper som ett sätt att värva folk. Om man för 2 1/2 år sen varnade folk i tidningarna för att intigriteten försämras och hotas av Facebooks regler så finns det snarare artiklar om hur ute man är om man inte har Facebook. Jag kan aldrig minnas att det någonsin var sån rusning och engagemang för det forntida mötescommunityn Lunarstorm.
Och i viss mån gammalmodig som jag alltid är så vägrar jag Facebook. Jag var medlem i Lunarstorm under fem år, främst för att några bekanta som jag inte hade kontakt med i levande livet hade den servicen. Men jag hade ingen egentlig användning av den, mer än att skriva av sig lite i olika halvdöda diskussionsforum som ingen mer än ett handfull 15-åringar skrev i.
Om man nu för ett tag lämnar den delen gällande Facebooks regler, för att åter anknyta till min spaning för två år sen, så är det en sak att yngre människor vill samlas nånstans på nätet och träffa folk, det säger jag inget om. Men många svenskar, och även idag företag, hakar oftast på en sak för att det är trendigt nu och man vill visa lite coolt att man också hänger med. Jag vill inte peka ut några och det finns garanterat flera i den målgruppen som gillar Facebook, men jag har på känn att många av dom äldre som plötsligt skryter om sin facebooksida snarare vill vara med sin tid och följa strömmen än att egentligen gilla det. Och för föreningar och kommuner är det ju ett smart sätt till PR där folk finns. Trender är en märklig uppfinning. Och, vid gud, vi lever i en fri värld. De 2,7 miljoner svenskar med Facebook är bara att gratulera till en hobby dom säkert har kul med, även om jag aldrig kommer att riktigt förstå vidden av det eller vitsen med det. Sak samma med det ännu mer märkliga fenomen som heter Twitter där man prompt måste meddela alla hur man mår idag, vad man gör i detta nu och vad man tycker precis i denna sekund, fast inte får skriva längre än en tidningsingress. Men detta är ju en del av livets märkliga mysterier och vad vore en värld utan dom. Men man får aldrig glömma bort det viktiga behovet av personliga möten också, inte bara de virtuella.

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
User Comments
(no subject) [Reply]
Jari | 18 Mars, 2010 20:53

Jag har ett Facebookonto men det är inget jag direkt använder. Gillar inte riktigt det där heller, verkar vara mer för inbördes beundran.

Fattar inte heller vitsen med att hela tiden skriva nu kliver jag upp, nu äter jag frukost, nu går jag till jobbet o.s.v som en del verkar göra haha..

(no subject) [Reply]
Stafrin | 20 Mars, 2010 11:21

Twitter känner lite som om en journalist inte skulle få tillåtelse att skriva hela artikeln utan bara ingressen. Väldigt krystat!

(no subject) [Reply]
Jari | 20 Mars, 2010 13:20

Ja twitter måste vara det meningslösaste som finns på nätet idag.

Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage