Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Sarkozy och romerna- en fråga om medmänsklighet | Bengtzing - ingen politiker... »

Tankar en månad innan valet...
Stafrin | 12 Augusti, 2010 21:49
Om en vecka är det en månad kvar till valet. Är det bara jag som tycker det är kusligt lugnt i valrörelsen så här långt? Små utspel här och där, men inga storslagna debatter, stora gräl eller sensationella löften. Det jag i och för sig kan skratta mest åt är Folkpartiets eviga pushande på skolan som utgår ifrån ungefär att barnen ska veta hut. Burka ska förbjudas enligt lag och jag kanske må vara norrlänning och inte har sett lika mycket, men jag kan ändå säga att jag har sett väldigt få ungdomar under 18 år med burka på skolgårdarna. Och om det skulle dyka upp så kan rektorn redan idag tvinga denna person att ta den av sig så därför känns detta lite som desperat röstfiske. Sak samma med idén om att föräldrar ska kunna tvingas att delta på sitt bråkiga och stökiga barns skollektioner. Mums mums alltså för alla som vrålar på mer ordning i skolan och det är säkert bra och behövligt, men som vanligt så skickar man ut medicin utan att ta reda på sjukdomen. Min erfarenhet från skolan där jag gick är att övervägande av alla stökiga elever har problem med just sina föräldrar eller hemförhållanden och att dom då också ska behöva dras med det på skoltid är inte förnuftigt i mina ögon och hjälper inte eleven alls. Kan kanske han/hon blir lugn den dagen föräldrarna är där, men inget säger att det är lugnt sen.
Förslagen kring betygen i skolan bara orkar jag inte dra igenom en gång till där barnen allt mer ska vara små vuxna fast i modern version.

Vänsterpartiet prånglar ut reklamspottar i reklamradion och miljöpartiet kommer med småutspel då och då, men socialdemokraterna är det tyst om, ovanligt tyst från ett parti som har som mål att ta över nästa mandatperiod från en regering som, enligt dom själva, driver en helt annan och mer kränkande politik. Jag hade tänkt belysa detta närmare valet, men Mona Sahlin gör helt fel som oppositionsledare. Varför syns inte den alternativa statsministerkandidaten mer och kommenterar allt regeringen lägger fram utan skickar bara fram nån medarbetare som hytter lite med fingret? Jag tror det är en av anledningarna till att Alliansen sakta men säkert drar om de rödgröna, trots Littorinskandalen.

Debatten har gått höga gällande Sverigedemokraterna och inte minst deras vara eller inte vara i SVTs slutdebatt där SVT valt att dom inte ska få vara med och jag stödjer SVTs beslut. Sverigedemokraterna ska inte särbehandlas bara för att dom kanske kan ta en riksdagsplats och för att man ska provocera eventuella motståndare. Det är riksdagspartierna som ska debattera i slutdebatten. Sen kan man ta en extra debatt före dess om man vill där man bjuder in Sverigedemokraterna, FI, SPI, Junilistan och/eller Piratpartiet.

Jag brukar ju när jag skriver politik försöka vara så partipolitiskt obunden som det går och en riktig genomgång av vad jag hoppas på inför valet kommer jag att skriva om närmare valdagen, men det kommer onekligen att vara allt svårare detta år att försöka vara helt neutral. Men ändå kan jag säga att årets val är ett ödesval av vilken väg Sverige ska gå, åt ett något mer medmänskligare samhälle eller fortsätta på samma klassklyfteväg, där dom som har det sämst ställt bevisligen inte har mycket att hämta. Fast egentligen skulle jag vilja komma med samma uppmaning som inför förra valet, om man får drömma lite. Jag vill se ett helt nytt parti som kommer in och rör om och då snackar jag inte någon av de nischpartier som knackar på varje val. Jag vill se ett parti som står på folkets sida, den vanliga och/eller lilla människans sida och som INTE blir klassad som råkommunistiskt vid första debatten. Medan De rödgröna och Alliansen slåss om makten och vem som ska styra vem, ljuger för folket och lever mer för näringslivet än väljarnas så är det ingen egentligen som står på de som har det sämsts sida, de arbetslösas, invandrarnas, barnens, pensionärernas eller den vanliga mamman på ICAs sida. All politik sker numera på en allt högre nivå som hellre rör näringslivet, ekonomin och de som kan ge mest pengar tillbaka till samhället, även från dagens vänsterhåll märk väl. Sen ger man löften till resten, men om det betyder nåt vete gudarna. Man snackar väldigt mycket, efter hotet från Sverigedemokraterna, om invandrarpolitiken för Sverige, men är det nån som snackar om hur invandrarna mår egentligen? Man hör Folkpartiet kommer med det ena förslaget efter det andra om hur skolbarnen ska göra och inte, men bryr sig någon politiker om hur skolbarnen mår och vad dom vill? Man försöker hitta på den ena underliga åtgärden efter den andra för de arbetslösa och kalla det för nytt, men är det nån som ser hur de arbetslösa har det? Ett folkdemokratiskt parti som lyssnar på befolkningen och som försöker hjälpa dom som behöver det saknar jag, men ett sånt parti skulle alltså direkt kallas för populisiska vänsterkommunister. En politiker får idag inte lyssna allt för mycket på väljarna och låta dom göra sig hörda utan att de blir populister eller vara för medmänsklig och hjälpsam mot de svaga utan att vara för mycket åt vänster. Idag tycker jag att det inte finns nåt parti som riktig klassar i den kategorin, inte ens bland de utanför riksdagen utomstående partierna, som nästan alla är nischpartier. Ett sånt parti skulle inte bara vara en står tillgång politiskt, ett sånt parti skulle röra om ordentligt i grytan i ett samhälle där politik i allt mindre utsträckning ses som seriös och i en valrörelse där de torra och intetsägande personerna bakom partiet är viktigare än själva politiken. För det är inte kommunistiskt att vara medmänsklig i politiken eller att lyssna på vad väljarna EGENTLIGEN vill!
Men till dess att detta sker så kommer det ett val om en månad och jag kommer att återkomma närmare med sianden och åsikter om valrörelsen. Det blir nog hetare bara om någon vecka...

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage