Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Tankar efter valets slutdebatt... | Vilket ledarskap gynnar Sundsvall? »

Valet 2010 – bleka sossar och allianseländen
Stafrin | 19 September, 2010 20:05
Fyra år till har gått. Det är valdag en gång till. Det är skrämmande trots allt hur fort tiden går. Åter är det lätt att blicka tillbaka till vad jag skrev inför valet för fyra år sen, då Göran Persson försökte hänga sig fast desperat vid maktens halmstrå och försvara sig mot fyra borgerliga partiledare som vann genom att lova sänkt arbetsgivaravgift. Att jämföra med i år då Mona Sahlin inte lyckats i komma i närheten av samma jubelstorm för idén att slopa avgiften helt.
Jag skrev för en månad sen att det skulle bli svårt att vara partipolitiskt obunden i detta val. Trots allt har regeringen byggt upp en klyfta mellan de som har gott om pengar och bra jobb och de som är sjuka, de arbetslösa och har det sämre ställt och det är svårt då att inte ta parti för nån sida. Jag sticker inte under stolen med att jag vid gud hoppas på ett regeringsskifte. Det måste bli mer medmänskligt på något håll i samhället! Att se kristdemokraterna ha som valparoll ”Ett mänskligare Sverige” efter allt man gjort med a-kassa, arbetslösa och sjukförsäkring kan ju ge mardrömmar för mindre.
Valrörelsen i år har annars varit ett av de mest tråkiga jag upplevt. Jag har ju förutspått att valrörelserna blir smutsigare och smutsigare för varje val, men där fick jag tji, till skillnad mot förra valet som innehöll datahacking och polisanmälningar. OK, jag ska inte klaga över att vi slapp patetiska skumma metoder att värva röster, men detta år har valrörelsen aldrig riktigt kommit igång. Några debatter av intressant art har aldrig funnits och oppositionen har inte direkt kastat sig över Alliansens valmanifest och sågat itu den utan hållit löjligt låg profil. Om det beror på att det numera är ett val mellan två alternativ istället för sju kan man fråga sig, men, som jag skrev igår, allianstänkandet hjälper inte svensk politik att bli roligare och det hjälper definitivt inte demokratin att du måste välja mellan endast två vägar. Och flera partier kommer enligt mig att bli lidande i framtiden av att man använder sig av allianser. Att fyra borgare kommer överens är en sak, eftersom de inte tvångsdrivs av en ideologi på samma sätt och dessutom suttit i regering förr. Däremot en allians med de rödgröna är ett regeringsalternativ där åtminstone två av partierna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, har en ideologi var som många av deras väljare värnar om. Därför är det en omöjlighet att, utan att det kostar X antal väljare för partiet, komma överens om en t ex gemensam utrikespolitik baserad på ett EU som Socialdemokraterna till stor del vill fördjupa sig i och Vänsterpartiet vill lämna. Om Vänsterpartiet slopar utträdeskravet helt så lär man förlora många av sina trognaste väljare. Om man har kvar det så blir det svårt att samarbeta i regering med sossarna. Detta gör att Vänsterpartiet riskerar att bli ett parti som påverkas negativt opinionsmässigt av allianstänkandet. Ser man på hur det gått inför detta valet för Lars Ohly så är han nu mer än nånsin en lydhund till Mona Sahlin som kommer med egna idéer ibland men överger dom lika fort till nästa presskonferens och som hamnar kraftigt i skuggan.

Miljöpartiet är det parti som klarat sig bäst, mycket tack vare Maria Wetterstrand, som har allt som media vill ha i en politiker. Hon är ung, kvinna och dessutom påläst och rapp i käften. Här har partiets valberedning en grannlaga uppgift att försöka hitta en ersättare till nästa år som ska nå i närheten av det hon gjort för partiet. För miljöpartiets bästa så borde man fundera på att ändra i sina stadgar så att hon får sitta kvar för om partiet gör sitt bästa val nånsin så är hon en stor del av anledningen.
Det har talats om huruvida Miljöpartiet ska byta sida eller inte vid en eventuell minoritetsseger till Alliansen för att hålla Sverigedemokraterna borta och jag kan bara säga att man är rätt korkad om man gör det. Då om nånsin skulle man hamna i en svekdebatt och förtroendet för partiet skulle vara ordentligt sargat, inte minst bland de som röstar på partiet utan att vara engagerad i det. Att man först går in allians med Sahlin och Ohly och lägger fram ett gemensamt valmanifest som man verkligen kämpar för och sen byter sida och helt plötsligt inte står för det längre skulle få många väljare och fundera på vad som är viktigast för partiet: Politik eller makt?

Inom Alliansen så har man lätt delat upp ämnesområdena sinsemellan och sen gått till val där var parti propagerat för det, Folkpartiet på skola, Centern på miljön, kristdemokraterna på vården och moderaterna på ekonomin och arbetslösheten. Men för den sakens skull finns det ingen större skillnad mellan partierna. Faktum kvar står; varför ska man rösta på Folkpartiet när man får exakt samma sak om man röstar på Moderaterna eller Centern? Jan Björklunds skolvisioner går ju igenom ändå. Och jag frågar mig åter; är detta verkligen bra? Kristdemokraterna, som haft det brytsammast under hela valperioden opinionsmässigt, får plötsligt stödröster från andra alliansväljare som inte bryr sig om KDs politik, men som vill säkra en alliansseger.


Socialdemokraterna har, som jag tidigare sagt, gjort ett bedrövligt val. Jag har mött en hel del som sagt:
”Jag ser Alliansen, Alliansen, Alliansen, överallt, men jag ser knappt några sosseaffischer…”
I Sundsvall har Alliansen abonnerat alla bussarnas sidor för reklam, man har haft en egen dag på torget och man står på stan och delar ut saker. Socialdemokraterna har haft reklamaffischer efter vägarna samt radioreklam men det är också allt. Mona Sahlin har verkat nervös och snäst åt journalister titt som tätt. Samtidigt har man klara problem att måla sig som ett alternativ till Alliansen. I många frågor verkar man snarare försöka förbättra Alliansens löften från 2006, inte i första hand se framåt och komma med egna förslag. Så om Mona Sahlin vinner ikväll så är det inte på grund av att folket tycker att de rödgröna har ett fantastiskt valmanifest utan mer på grund av Alliansens politik mot de svagaste i samhället.

Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, tyvärr. Jag tror det är klart, har jag fel dansar jag gärna lyckligt tango. Och det är tyvärr inte en sensation heller. I de flesta länder i Europa har främlingsfientliga krafter tagit en plats i parlamenten, det var bara en tidsfråga innan det skedde här också. Sen kan man ha långa diskussioner om varför och om deras politik, men jag kan sammanfatta det med att jag tycker det är hemskt och skrämmande att se att partier som har som politik att alla är inte lika mycket värda i ett samhället idag anses som rumsrena och helt naturliga bara de tar av sig militärkängorna och tar på sig kostymer och slipsar. Sen är det en annan sak gällande SDs rätt att yttra sig, vid gud, vi lever i en demokrati. Men när det gäller de demonstrationer som varit mot Sverigedemokraterna de senaste dagarna som lett till att partiet ställt in möten så ser jag inget underligt i det, så länge man håller sig inom lagen och inte saboterar saker. Om man är ett parti som driver frågor att ett visst sorts folk ska ha sämre rättigheter och behandlas annorlunda, som ändå är rätt provokativt i Sverige, så får man räkna med att dessa människor, och andra där till, kommer att protestera. Det är så människan fungerar.

Hur går det då? Jag tror tyvärr att alliansen vinner. De rödgröna har inte varit ett nog tydligt alternativ till regeringen, reklamen harvarit dålig och personerna som ska vara ansiktena utåt har, Maria Wetterstrand undantagen, varit för bleka att framföra dessa. När det dessutom råder ett mer egocentriskt och kallt samhälle så är detta inte ett bra sätt att försöka värva röster på. Jag kan ju tycka det är rätt komiskt att en politiker i USA eller England som gör bort sig och blir ertappad med en prostituerad eller liknande kan orsaka storkaos för partiets förtroende och sker det under ett val är det kört för det partiet. I Sverige kan en minister ertappas med en prostituerad precis innan valrörelsen och ingen tycks bry sig utan oppositionen får än mer kritik istället. Så, då är det bara att bege sig till televisionsapparaten och bita på naglarna. Valvakan är ikväll långt mer rysare än melodifestivalen nånsin varit de senaste 10 åren.

/JS10

Bloggtoppen.se


 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage