Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Vilket ledarskap gynnar Sundsvall? | Kaos efter valet även i Västernorrland »

Efter valkaoset behövs städning!
Stafrin | 20 September, 2010 23:10
Just nu är jag två olika sorters personer. Den samhällsdiskuterande bloggaren i mig tycker att den efter valet uppkomna situationen är intressant. Personen bakom datorn säger som EU-kommissionens förre ordförande Jacques Delors sa ibland när han kom på morgonen: ”Idag råder depression”. Alliansen allt starkare, dock just nu utan egen majoritet, Sverigedemokraterna kommer in och blir vågmästare, samtidigt som den rödgröna alliansens förlust gör att det råder stor risk för fyra nya år där arbetslösa, sjuka och svaga riskerar fortsatt kränkning och illa behandling. Personligen är jag mycket oroad för framtiden.
Så, då har jag skrivit av mig, nu kan jag åter gå till att vara bloggare igen. Och jag hade tänkt ägna den åt två saker, gissa vilka. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Alliansen seger finns inte mycket att säga om, det är en klar höger vind i hela Europa och dessutom har de rödgröna helt misslyckats att föra ut sin politik, som jag skrev om igår. Situationen inom varje parti är också rätt meningslöst att diskutera, eftersom de själva knappt gör det. Varje allians framtid är numera viktigare än dess egna, eftersom man för/försöker föra samma politik. Aldrig har man brytt sig så lite om hur mycket varje parti gått fram i sammanräkningen, jäntemot var blocks mandatfördelning, som i år.

Sverigedemokraterna framfart är, som jag skrev igår, väntad. Den rider på samma vindar som i resten av Europa och Sverige har hållit stången länge. Samtidigt är vi i en situation där väljarna har två politiska alternativ, där bådas politik snuddar vid varandra på flera punkter och där mängder av beslut tagit över väljarnas huvuden. Givetvis är det även ett missnöjesval. Det var kul att höra varje partiledare förklaring till partiets framgångar:
”Det är väljare som är missnöjda med hur politiken bedrivs idag…”
Betyder det att man kunde ha förhindrat detta genom en klokare och mer ansvarstagande politik?
Kul är också Aftonbladet och Expressens plötsliga antirasistkampanjer som man skyltade stort med på löpsedlarna på valdagen. Bra initiativ, verkligen, synd bara att det inte kom för 2-3 månader sen för då kanske vi inte hade haft Sverigedemokraterna i riksdagen nu. Timing is everything, media...
Intressant att se Lars Ohlys reaktion i SVTs valvaka när han vägrade sminkas med Åkesson. Åter en deja vu från 1991. Ny Demokrati kommer in i riksdagen och Bengt Westerberg reser sig ur soffan. 2010, Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och Lars Ohly vänder i sminkdörren.
Den situation som nu uppstår, om Sverigedemokraternas vågmästarroll står sig, är givetvis en speciell situation och SVT försökte förgäves fiska fram nåt besked om hur partierna gör nu. En sak är säker, jag skulle bli GRYMT förvånad om Mona Sahlin bjuder in Jimmie Åkesson, så pass har jag lärt mig när det gäller Mona och hennes integrationssyn. Som jag sa igår så vore Miljöpartiet rätt korkade om man stått upp och kritiserat Alliansens arbetsmarknads- och sjukförsäkringspolitik och nästa sekund accepterar den bara för att hålla ett parti borta. Samtidigt så är det inte omöjligt när det gäller miljöpartiet som försökt flirta sig in i den alliansröran förr. Men jag tror ändå en del på att Alliansen skulle kunna ge Åkesson åtminstone ett lillfinger, trots alla uppmaningar om att dom alla nu ska kämpa mot att vika sig för Sverigedemokraternas politik och trots att alla diskussioner om en eventuell svekdebatt som skulle komma då. Betänk att flera av de förslag om integration som både Moderaterna och Folkpartiet lagt fram de senaste åren inte ligger så långt bort från den politik Sverigedemokraterna för.

Socialdemokraterna gjorde katastrofval och nu börjar åter efterarbetet. Jag har ju redan beskrivit partiets vånda under den senaste månaden och säger åter: Hade Mona Sahlin när hon tillträdde fört ett jävla liv, kritiserat varje beslut regeringen tog och verkligen varit en opposition då hade hon haft ett något bättre förtroende. Nu skickade man fram Thomas Östros för att vifta med pekfingret och läsa ett pressmeddelande och sen var det relativt lugnt och därför är hon ännu mer förknippad med sina gamla år i partiet än de som partiet står för idag. Man ska också minnas att Mona Sahlin aldrig var partiets första val som ordförande utan tredje val, alltså reserv för reserven, när Margot Wallström inte ville.
Hur ska då socialdemokraterna komma tillbaka? Enligt mig är det viktigaste nu att man storstädar. Mona Sahlin bör avgå, och tro mig, den frågan kommer att dryftas mer än en gång fram till socialdemokraternas nästa kongress. Och med sig bör hon ta en stor del av dom gamla ansiktena från Göran Perssons tid, som Leif Pagrotsky, Thomas Östros och Thomas Bodström. Dessa ska ersättas med idel fräscha ansikten från SSUs led som står i tur att flytta upp i moderförbundet. Ansikten som har nya visioner, är rappa i käften och bra medierna och som kan bygga upp ett nytt förtroende för partiet hos folket. Jag tror att det inte finns nån trovärdighet längre i de gamla nunorna som vevats om och om igen och som vevar samma ord hela tiden men som trots allt politiskt försöker balansera mellan allianserna. I flera SSU-led finns en vilja att gå tillbaka till ideologin för oavsett om man gillar den eller inte så måste socialdemokraterna åter bli ett parti som är ett ordentligt alternativ och motpol för väljarna så man har två olika starka sorters politik. Detta framfört av helt nya ansikten. Då, och endast då, tror jag att man på ett trovärdigt sätt kan komma tillbaka i toppen.
Men som sagt, till dess så ska vi nu följa den soppa som nu följer i riksdagen. Och bäva månde, men jag tror som sagt att det blir Alliansen som söker mest stöd hos Jimmie Åkesson, men jag kan inte svära att det blir så. Och vad som händer då, och hur de följande fyra åren ser ut, det står skrivet i stjärnorna, och jag vet inte om det blir roligt att läsa när det sats på pränt.
Låt mig till slut också säga lite om valvakorna i TV. Jag måste säga att SVTs valvaka var mördande tråkig. Istället för att ha riktiga diskussioner om läget och varför det som skett skett med intressanta personer och lite sammanfattning av de fyra år som gått så var det ideliga kastningar mellan partiernas valvakor med olika partiprofiler som alla sa ungefär samma sak.
”Vi vill vänta på resultatet, det är klart att det är hemskt med Sverigedemokraterna och valundersökningen kan ändras…”, hörde jag ett par hundra gånger. Jag tror aldrig jag såg en riktig undersökning om hur det stod till i varje län, som förr. Och att lägga de lokala valvakorna samtidigt som riksdagsvalet i grannkanalen SVT 2 var väl inte den smartaste idén.
TV 4 var lite mer fantasifull, men då är det ju reklamavbrott i tid och otid istället och vilket pucko som kom på idén med att låta Peter Jihde vara med och stå vid en stor digital whiteboardtavla och med fingret flytta datafönster vill jag inte veta. Lite mer glöd och fart vill jag se till valvakan 2014!

/JS10

Bloggtoppen.se
 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage