Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Vad är ett riktigt jobb, Reinfeldt? | Våga kämpa för landsbygden »

Nu börjar sossarnas vägval
Stafrin | 14 November, 2010 21:23
Till absolut ingens förvåning så valde Mona Sahlin till sist att tacka för sig. Inget annat var att vänta efter stormen runt henne och hon gör helt rätt förstås. Inte för att jag på nåt sätt sågar henne som partiledare, utan för att partiet måste ändra riktning och det gör man bäst genom nytt folk. Detta är socialdemokraternas chans att välja vilken väg man ska gå och som jag redan sagt så hoppas jag vid gud att man väljer att gå tillbaka till att bli ett tydligare alternativ till regeringen. Inte bara för att jag saknar ett vänsteralternativ som står på de svagas sida, utan både för att jag tror att man har långt större chans då att bättra på sina positioner i politiken och för att demokratin i Sverige är i skriande behov av två olika röstmöjligheter. Inte två alternativ med samma innehåll. Och det är därför jag anser att sossarna är där de är. Det är inte bara Mona Sahlin som varit anledningen till valförlusten. Man har tittat avundsjukt på alliansen och försökt planka deras politik och deras recept till framgång, men gravt misslyckats. Varför försöka uppfinna hjulet igen och ge väljarna det alliansen redan ger? Nu har sossarna chansen att försöka skapa en egen politik baserad på deras ideologi, för den är det inget fel på. Den håller än, främst eftersom ingen partiledare i modern tid följt den.
Mona Sahlin är, som sagt, inte ensam anledningen till att det går som det går för socialdemokraterna just nu. Alla, framför allt medierna, borde veta att det sällan är en ensam person som fastställer ett helt partis politik. Och jag är också övertygad om att om hon inte haft ett tvivelaktigt ryckte om sig efter hennes fadäser med tobleronen och obetalada TV-licenser utan varit som vilken partiledare som helst, så är jag övertygad om att medierna inte haft lika lätt att hitta saker att trycka ner henne och partiet med. Men nu när hon har den bakgrund hon har så är det en lätt munsbit för rubrikstörstande tidningar. Själv har hon, som jag sagt, gjort misstaget att hon inte tagit för sig och visat upp sig och sin politik utan stått i bakgrunden och talat lite tyst. För Mona Sahlin som politiker har jag inget emot, men hennes styrka är integrations- och invandrarfrågor, inte att leda ett helt parti.

Fortsättningen för socialdemokraterna är, som sagt, en fråga om vägval. Drömscenariot vore S-kvinnoordförande Nalin Pakgul och mardrömmen vore Per Nuder eller Tomas Bodström. Nu sitter inte Nuder ens i riksdagen, men hans namn nämns ändå titt som tätt i diskussionerna. Det allra bästa vore nåt helt otippat ungt namn som få känner till, men som har en vision och en rapp käft och som funkar i medierna. Varför måste det alltid vara nån som HELA SVERIGE känner till? Leder det till en förnyelse? Man ska trots allt minnas att Fredrik Reinfeldt, när han valdes till moderatledare, var relativt okänd för stora delar av befolkningen, men det gick ju bra ändå. Snarare kan ännu en elefant från Perssontiden vara en belastning. Men man ska också minnas att Mona Sahlin egentligen var ett tredjehandsval, när vare sig Ulrica Mässing eller Margot Wahlström ville ställa upp. Och om det 2006 var så svårt att få en kandidat så har det knappast blivit lättare nu. Det blir verkligen en mardrömsuppgift för valberedningen att försöka leta fram en kandidat, som dessutom känns rätt. Och jag hoppas att man tittar längre än dessa patetiska fånar som tror att det enda att göra är att försöka ta tillbaka stockholmsväljarna och försöka göra allt för att vinna igen lidingösnobbarna. Sverige är trots allt avlångt. Så man bör skynda långsamt och försöka hitta både vägriktning och en person som är medial nog att kunna föra den vägen. Det är nu eller aldrig för partiet.

/JS10

Bloggtoppen.se


 #
User Comments
(no subject) [Reply]
Carina Gunnarsson | 15 November, 2010 22:44

Precis så har jag också funderat och jag har kommit fram till att min kandidat blir Per-Olov Sjöö. GS fackföreningsordförande.

(no subject) [Reply]
Stafrin | 16 November, 2010 21:02

Nja, jag är också medlem i GS och är väl sisådär nöjd med det fackets arbete så jag tror inte han får min röst direkt. Men jag antar att allt är bättre än Per Nuder... ;)

Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage