Åter igen är det ordet på tapeten; yttrandefrihet. Nu mer än nånsin och orsaken heter Wikileaks. Wikipedia är inte längre det mest sökta ordet på nätet, utan Wikileaks. När det gäller Wikileaks så erkänner jag att jag är lite splittrad. Och ena sidan så är det ytterst viktiga dokument som visas fram. Jag förstår att världens makthavare känner sig hotade, för sanningen gör ont. Till och med i seriernas värld, i Spindelmannen, får barnen lära sig att med allt större krafter följer ett allt större ansvar, vilket de vuxna inte har koll på. Och visst kan vi sitta och skratta åt att den ena politikern efter den andra avslöjas av en hemlig makt med rumpan bar, men faktum kvarstår att detta är viktigare än så. Det är alltså politiker som leker med vanligt folk över deras huvuden och spelar monopol med landet, mer eller mindre. Självklart är det bra att sånt avslöjas, men händer inget utan detta fortsätter från politikernas sida så är detta ett bevis på att man struntar befolkningen helt och bara vill ha makten för maktens skull och kan mer eller mindre göra vad man vill. Och detta skrämmer och har inget med demokrati att göra. Ur detta kommer organisationer som Wikileaks, av människor som är less på lögner och att kontrolleras av regeringar och riksdagar som försöker för egen vinnings skull ta beslut som gagnar dom själva, inte medborgarna.
Det mest skrämmande måste självklart vara alla sätt att tysta Wikileaks på, för därmed så visar man sin skräck och desperation att göra exakt allt för att behålla sin makt för maktens skull och för makt kan man göra vad man vill om man har metoden och materialet. Att flera Wikileaksarbetare samt ledaren Julian Assange själv får gå under jorden och leva under hot för att man försöker visa upp de orättvisor som maktens män och kvinnor begår mot vanligt folk är en utveckling som är minst sagt skrämmande. Jag ska inte säga att Julian Assange är oskyldig till våldtäcktsanklagelserna för jag var inte där så jag vet inte, han kan alltså vara skyldig, men det är inte heller nån konst för en desperat hotad amerikansk supermakt att för att få tyst på läckan plantera en anklagelse. Betänk det.
Det är alltså viktigt för demokratin, yttrandefriheten och för mänskligheten att sånt här kommer fram, samtidigt som det blir uddlöst om inget görs i praktiken av dom som man avslöjar. Hur följs dessa avslöjanden upp? För samtidigt å andra sidan så kan jag känna att Wikileaks i sin nuvarande form har lite mycket stämpel att vilja bli kända som antihjältar över sig. Målet för Wikileaks är en bättre värld, men frågan är om det blir det av att formligen vräka ut det ena dokumentet efter det andra på en och samma gång. Visst, sanningen kommer fram, men vad hinner hända och hur hinner folket reagera innan nästa chocknyhet kommer… och nästa… och nästa. Likt en elefant i en porslinsaffär så välter man ner det ena efter det andra utan att se vem eller vad som faller. Wikileaks lever mer på den uppståndelse som medierna ger dom än på att deras läsare går ut och kräver förändring och jag tror inte att just DET leder till en förbättring. Den information som kommer ut ska tas på allvar och inte tystas ner, yttrandefriheten är mycket viktig, men själva budbärarna börjar kännas lika desperata som makthavarna själva och frågan är om det verkligen är bra. Läs för övrigt denna intressanta krönika i Metro i torsdags av Sofia Mirjamsdotter. Även om man inte till 100 % håller med allt som skrivs så borde den ge lite tankar.

/JS10