Demokratin har ett högt pris. Det kan man konstatera i mellanöstern och Afrika, i Tunisien, Egypten och Libyen. Men det intressanta är att se hur många som är beredda att betala för det också. Och förstås glädjande. Det som är så självklart i vårt rika västerland, att få välja vem man vill som ledare är så svåråtkomligt i andra delar i vår värld. Men det folket är trött på att styras och gör uppror. Det är glädjande, även om priset för det är skrämmande.
Sen kan man undra om demokratin i övrigt är så välmående nånstans i vår värld, som jag frågade mig i denna spaning för lite mer än en vecka sen. Vad som sker där nere idag sker med vapen och fysiskt våld där, men kan lika gärna anklagas för att göras i det dolda och psykiskt här, om man vill hårddra det riktigt.
Khadaffi är desperat och beredd att göra allt, precis allt, för att få behålla sin makt utan att nån annan ska lägga sig i. Men desperata är också ledarna av de rika länderna, som USA och även Sverige. Tysta internet, använd medierna för att tysta folket, tysta arbetarna på företagen osv för det kan vara ett hot mot ledarnas egen makt. Sen är det väl ytterst tveksamt om ledarna för västvärlden skulle ta till fysiskt våld i samma utsträckning, men lika rädda för demokratin börjar man bli.
Intressant är dock att se hur snabbt USA agrerar med sanktioner mot Muammar Khadaffi och Libyen. Att sen FN och EU väljer att vänta och se och sen nicka tveksamt till sanktioner är en annan sak.
Jag tycker att det är lovvärt det det libyska folket gör, trots hot om krig, död och massaker. Jag hoppas att Khadaffi tvingas ner på knä och att Libyen får fria val igen! Det som sker i Afrika och mellanöstern är ett stort och viktigt steg mot demokrati. Men det har, som sagt, ett högt pris och frågan är vad vi har att lära av dessa revolutioner. Kanske en hel del...

/JS11