Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Vårt behov av Bert och Bard | Vad är studenten värd idag? »

Tankar vid ett nationaldagståg
Stafrin | 06 Juni, 2006 20:50
Idag är det alltså Sveriges nationaldag. Vi firar vårt land och är stolta medborgare av konungariket Sverige. Men vad är det vi firar egentligen, och hur? Jag stod funderandes medan jag flinandes såg nationaldagsparaden genom Sundsvall. Nu ska jag inte klanka ner på Sverige för mycket, men vad är egentligen så svenskt så vi måste paradera genom stan? Hela nationaldagståget är ju en ren plankning av norrmännens tåg på 17 maj, eftersom idén kom av att vi tittade avundsjukt på vårt västra grannland. Kunde vi inte kommit på nåt eget att fira med? Och tittar man på samhället så är det mycket vi egentligen snott från andra, och då menar jag inte språket i sig, invandrare och matkulturen. Språket är urgammalt och matkulturen kommer från människor som ändå är svenska medborgare. Men varje stad med självaktning numera ska ju ha så stora byggnader på torget som möjligt för att likna New York, London eller nån annan världsstad. I Melodifestivalen sjungs det inte längre på svenska (den stora, alltså). Alla ska idag ha stora fina apparater och tekniska detaljer från Japan. EU gör så att vi inte ens får ha våra egna regler kvar utan måste rätta oss efter vad de andra europeiska länderna har. Och den svenska musiken vi har är på väg att utbytas mot amerikansk och/eller engelsk dito. Dessutom känner jag lite avsmak att vifta med svenska flaggor när jag ser på Sverige och människor som far illa i samhället hela tiden och ingen gör nåt, arbetslösheten är skyhög och ingen gör nåt, invandrare diskrimineras i samhället och ingen gör nåt och folk kan få sparken från jobbet för sin åsikts skull och …just det, ingen gör nåt. Förutom att göra allt för att tjäna pengar, bli känd och köpa nya prylar. Och inget lär förändras med en ny regering heller.
Samtidigt som jag står där skrattar jag till när jag ser ett gäng studenter från ett gymnasium här i stan paradera. Med student mössor på huvudet, flaggor i handen och totalt likgiltig blick så ser de ut som om det vore ett begravningståg de gick i. Och 50 % avtågets deltagare vandrar pliktskyldigast för att stödja sin förening, men viftar knappt nåt med flaggorna.
Och jag funderar på vad som är bra med Sverige, detta landet lagom i norden. Vad är ändå värt att fira nationaldag för? Jo, trots allt har vi kanske världens vackraste natur med hav, skogar, berg och sjöar. Och dessa kan vi paradera i relativt fritt och njuta av. Den svenska musikhistorien är fylld med fantastisk musik och de skickligaste kompositörerna, från Johann Helmich Roman under barocken till Plura Jonsson och Lasse Lindh idag. Vi har sluppit krig i över 200 år. Och vi är en av de tryggaste länder där tanken är att ingen ska behöva ligga på gatan och alla ska få sjukvård. Jag hoppas bara att vi också har modet att våga stå upp och bevara dessa också för framtiden.
Så tog tåget slut. Tåget är ett bevis på att idrott och politik kan höra ihop, för det liknade en krystad korsbefruktning mellan 1:a maj-tåget och OS-invigningen.
Sen tog festligheterna på torget vid, med Kjell Lönnå, Sven-Bertil Taube, kronprinsessan Victoria och nationalsången som ljuder tre gånger under föreställningen. Otroligt, ingen som kräver att Amy Diamond eller The Hives ska finnas med. Visst finns det bra saker med Sverige som ska lyftas fram, men kan vi inte göra nåt eget och nytt? För vi är inte norrmännen, trots allt. Men en trevlig dag var det ändå. Vi hade ju alla fall tur med vädret… ;)

/JS06

 #
User Comments
(no subject) [Reply]
litharge | 07 Juni, 2006 16:58

Nja, Amy Diamond *var* ju med. I Sundbyberg.

(no subject) [Reply]
Jörgen Stafrin | 07 Juni, 2006 22:07

Illa nog, men hon var inte här i Sundsvall. ;)

Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage