Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Intressant medieprioritering vid dödsfall | Granska noggrannare i vårddjungeln! »

Skrämmande politik mot invandrare och svaga!
Stafrin | 16 December, 2011 21:42
Vad i helskotta har hänt med medmänskligheten i samhället idag. Jag skulle kunna skriva om Carmeras vårdfiasko som dundrat hela hösten och fortsatt med alla uppmärksammade floppar för SOS Alarm att skicka hjälp till dom som behöver det för att ta en sväng kring svensk sjukvård och landstingen som helt har havererat Sverige över för att avsluta vid alla ungdomar som mår uselt med stress, huvudvärk, psykiska besvär och i slutändan självmordstankar. Sjukförsäkringspolitiken behöver väl ingen närmare presentation vid det här laget. Gemensamt är att ingen politiker eller ansvarig bryr sig nåt nämvärt. Det är svaga människor som det handlar om i alla fallen som man inte kan tjäna så mycket pengar på. Bara den starkaste överlever som Darwin sa och rensningen tycks ha börjat nu.

Men jag hade tänkt att främst beröra invandrarna och asylproblemen som fullkomligt blossat upp det senaste halvåret. Här kan man verkligen snacka om att sparka på dom som redan ligger ner - och det riktigt hårt! Först 90-åriga Ganna Chyzhevska, dement, hjärtsjuk och nästan blind som ändå ska kastas ut till Ukraina trots att hon inte har nån familj där.
Sen familjerna Danelian och El Koreh i Ånge, en ort nära dar jag bor, som efter mer än 10 år respektive 5 år kastas ut ur Sverige. Här har en solidaritet och kampvilja i nästan osvensk stil visats upp där nästan hela Ånge unisont ställt sig upp och protesterat. Jag hörde en diskussion i fallet i Radio Västernorrland i eftermiddags mellan Moderaten Eva Lohman och Vänsterpartiets Christina Höj-Larsen där Lohman höll VM i att hitta så många hål i sanden som möjligt att sticka ner huvudet i. Och här är det logik på hög nivå som gäller: Politikerna säger att man inte kan bestämma över Migrationsverkets beslut och Migrationsverket säger att det är politikerna som bestämmer. Bill och Bull pekar på varandra med oskyldiga och arroganta ansikten. Att man i över huvudtaget låter människor, och framför allt barn, få rota sig här, få kompisar och känna sig trygga för att sen bara ta tag i dom och kasta ut dom i det okända är så bisarrt att man mår illa.
Nästa fall, Assar Khan är dödssjuk i en dödlig lungsjukdom och överlever inte utan syrgasen och blir allt sämre. Han ska utvisas till Bangladesh där han inte få den vård han behöver för att ens överleva resan. Och här är Migrationsverkets kommentar på nivån där man inte vet om man ska skratta eller gråta. På frågan från Dagbladets Leif Johansson om man tar hänsyn till sjukdom vid asylbeslut säger Migrationsverkets presschef Johan Rahm:
"Ja, men bara om det finns synnerligen ömmande omständigheter", var på han sen gladeligen berättar att man kastat ut både en aidssjuk dit det inte finns bromsmedicin och en blodsjuk man till Kosovo där medicinen är väldigt dyr.
Det vore intressant, med den beskrivningen och med Ganna Chyzhevska och Assar Khan som exempel, att veta hur dom omständigheterna ser ut. Om nu inte ens en dödsjuk man med dödlig lungsjukdom som knappt ens överlever resan till utvisningslandet får stanna, när är man så sjuk att man får stanna?

Detta är alltså Sverige 2011! Vi kastar ut sjuka invandrare, barn och familjer som väntat i över 10 år på ett besked ur Sverige helt utan anledning, medan vi plockar in arbetskraftsinvandring, för dessa drar ju trots allt in pengar till landet och företagen, medan man tydligen ser Ganna, Assar och familjerna Danelian och El Koreh som en ekonomisk belastning. Sen när dessa arbetskraftsinvandrare förlorat jobben kastas dom ut förstås, även om dom rotat sig i landet i 10 år. Jag måste säga att man inte bara skäms över att vara svensk, man blir också rädd över att vara svensk och vad nästa steg är i samhället. Både för dom som ska få vård av företag som Carmera, dom som behöver sjukhusvård i sjukhus och läkarinstanser som knappt har pengar eller sjuka invandrare som knappt kan ta hand om sig själv. Vem drabbas här näst och vem överlever?

/JS11

Intressant?
 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage