Frågan är vad man ska kalla valet av Stefan Löfwén som socialdemokraternas partiledare? Det är smart på ett sätt; det är lite utstuderat, man väljer någon från arbetarklassen och facket för att blidka just arbetarna och få tillbaka stämpeln som "arbetarpartiet". Samtidigt är han känd för att inte vara allt för ovillig till alliansen politik. Verkställande utskottet har trott sig hittat metoden att försöka blidka alla parter. Dessutom är det ett namn som hyggligt många känner till.
Däremot är det rätt dumdristigt att välja någon som inte sitter i riksdagen. Hade personen i fråga varit en massmedialt gångbar person med karisma och förmåga att prata för sig så kanske det hade gått. Då hade han kunnat bygga upp sin karaktär i medierna, men Stefan Löfwén är känd för att vara rätt tråkig så han lär ju inte bli känd där heller. Man kan väl säga att är det någon som inte har råd att hota med att hoppa av SVTs TV-debatter så är det han. Med andra ord så är Stefan Löwén något av ett desperat säkerhetsval.
Ur personlig synvinkel så delar jag Göran Greiders uttalanden; jag blir inte heller direkt till mig i kläderna av förtjusning av valet av Löfvén. Ännu en sosse som ställer sig i samma mittfåra som Göran Persson. Snart räcker det väl med att ha ett enda parti i riksdagen eftersom alla ändå ska samlas på samma ställe åsiktsmässigt. Man märker kanske lite vart åt det barkar när alla alliansledare unisont välkomnar honom med öppna armar. Dessutom blir man väl inte så poppis som fackföreningsbas om man förhandlar ner lönerna hos sina medlemmar och tar avstånd från LOs försök att få upp lönerna i låglöneyrken.

Samtidigt så har han lite att jobba med om han nu trots allt skulle vinna valet 2014, för han är kärnkraftspositiv, vilket inte är en bra utgångspunkt om han vill ha stöd från Miljöpartiet, och han är inte så intresserad av jämställdhetsfrågor, vilket inte är så gångbart vid förhandlingar med Vänsterpartiet. Han kommer alltså bli tvungen att antingen försöka spräcka alliansen med ett järnspätt för att få med sig nåt av de fyra partierna eller tona ner nån av sina ståndpunkter.
Dessutom fick ju Håkan Juholt på pälsen när han försökte plocka bort målet om höjd a-kassa ur budgeten, vilket därför inte vore så smart av Löfvén att försöka göra om.
Man kan lugnt säga att jag inte avundas det jobb Löfvén nu har framför sig. Att försöka lyfta partiet från den svacka man har, ta partiet till seger i valet 2014, i ett fullständigt splittrat parti, genom att sitta på avbytarbänken i riksdagen och titta på! Ett Fas 3 jobb känns rätt tryggt ändå i jämföresle, trots lönen. Så lycka till, Stefan Löfwén. Du kommer att behöva det!

/JS12

Intressant?