Jakob Hellman var i stan igår och det fick mig att fundera lite. Missförstå mig inte nu, jag tycker hans "... och det stora havet" är en bra platta och "Vara vänner" och "Hon har ett sätt" är lysande pophits. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Jakob Hellman är en av våra mest upphausade artister. Nu vet jag att han blivit en sorts myt som släppte en platta som alla gillade och sen la av direkt, men jag kan ändå tycka att den helgonförklaring han har fått är milt uttryckt överdriven. Han åker land och rike runt nu och sjunger låtar från sin enda platta och får kanonrecensioner och när han uppträdde 2010 på 80-talsturnén "Forever young" med på 80-talet numret större säljande band som Ultravox, Human League och Howard Jones så hyllades han som nästan det enda positiva. Han har släppt en enda platta och även om den sålde bra så snackar vi inte Michael Jacksons "Thriller" i försäljningsiffror direkt. Alltså förstår jag inte riktigt glorifieringen av Jakob Hellman. En normal artist som gör en bra säljande platta och sen försvinner skulle ha fallit i glömska sen länge. Medias ständiga förmåga att förstöra och skapa en karriär är alltid intressant. Men Jakob Hellman är smart. Han inser att det finns en del att tjäna på sin 23 år gamla platta och åker runt och sjunger den gärna. Och jag har inget emot det. Men han är inte Jesus för det. SÅ stort är inte det stora havet.

/JS12

Intressant?