Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Märklig människosyn kring Haddile | Bojkott av Tintinbok korkat »

Affärsplanen – S rätta ansikte
Stafrin | 25 September, 2012 17:49
Sötebrödsmånaderna är över för Stefan Löfwén. Efter att ha suttit och fått väljare genom att titta på Alliansens diverse bakslag måste han nu själv visa sig på styva linan som politiker och presentera nåt konstruktivt. Framför allt visa vilken väg han vill ta socialdemokraterna. Och till ingens förvåning blev det ett fortsatt roendes åt höger med vänsteråran. Rädslan att bli klassat som ett bidragsparti av alla högerväljare får honom tillsammans med Carin Jämtin, Mikael Damberg och Magdalena Andersson att släppa ”Affärsplan för Sverige”. ”Affärsplan”!?! Namnet som alla intresserat sig för. Så påpassligt och smart namn i en allt mer kommersiell och ekonomisk dominerad värld. Men så långt ifrån arbetarrörelsen som det går. Sverige är en ekonomisk marknad och vi är dess kunder och då är en affärsplan viktig. Namnet är väldigt cyniskt och kallt och ett mer desperat försök att locka fel sorts väljare till partiet än att komma med nåt socialdemokratiskt.

Och planen i sig då? Den presenterades i en debattartikel i DN och innehåller mycket som sätter hjärnan i vilda funderingar gällande socialdemokraterna. Den har fem punkter som tar upp frågor kring jobb och utbildning och av dom väljer jag att fokusera på ett par. I punkt ett vill man höja Sveriges kompetens till en världsledande nivå och kritiken mot Sveriges nuvarande utbildningsproblem kan jag hålla med om. Däremot är jag något emot detta att någonstans försöka lägga skulden på i bara eleven när det gäller betygen. Obligatorisk sommarundervisning för dom som riskerar att halka efter. Men som vanligt vill jag också att man tar reda på varför en del elever halkar efter. Många av dom som har problem i skolan har det på grund av en problematisk hemmasituation eller dylikt och jag tvivlar på att dom mår bättre eller gör bättre resultat av en knytpiska. Jag förnekar inte att dom måste komma i kapp på något viss, självklart är det så, men det finns alltid en anledning till varje problem. Om inte dessa beaktas och eleverna får den hjälp dom behöver med anledningen till de dåliga resultaten så tror inte jag att det kommer bli så mycket skillnad.

Sen kan jag också skratta åt planen mot ungdomsarbetslösheten. Arbetssökande ungdomar utan gymnasiekompetens ska erbjudas ett utbildningskontrakt där man kan kombinera praktik/jobb med gymnasiestudier. Jag antar att detta sker om det trots allt inte går så bra i sommarutbildningen heller. Knytpiskan är framme igen, genom att detta ska vara obligatoriskt om man vill behålla
a-kassan, vilket många ungdomar utan gymnasiekompetens tycks ha. OK, man vill att det ska finnas skydd för eleverna hela vägen i utbildningen, men frågan är om man hjälper eleverna/de arbetslösa ungdomarna eller pressar dom.
Det roliga i det hela är att man börjar punkten med att konstatera att ”ungdomsarbetslösheten är som störst bland dom som saknar gymnasiekompetens” vilket man ska bota med att pressa dom, och längre ner i punkt 3 ” arbetslösheten i Sverige är rekordhög och en hel generation ungdomar vill inget hellre än att jobba”. I min värld känns det lite som två motsägelsefulla påståenden.

Som vanligt talas det mycket om motståndarnas brist på arbetslöshetspolitik, men att presentera konkreta förslag, framför allt för dom arbetslösa som inte tillhör ungdomskategorin, till hur detta ska lösas gör man förstås inte. Mer än att ”människor som är mellan jobb behöver stärkas – inte gömmas undan i passiva åtgärder”, något jag tror att många väntar andlöst på. Speciellt från Socialdemokraterna.

Som sagt, problembeskrivningarna kan dom flesta av oss vara överens om, men åtgärderna, i den mån några konkreta åtgärder finns, känns inte så vettiga och många arbetslösa grupper sitter fortfarande och undrar vad dom ska göra. Och namnet ”Affärsplan” känns inte värmande i höstkylan. Detta är ett parti som gör det jag var rädd för, försöker norpa åt sig de väljargrupper som aldrig skulle komma på tanken att rösta åt nåt annat håll än högerut. Sina egna normala arbetarväljare har inte så mycket att komma med här, som vanligt. Men OK, i sista punkten säger man att ingen tjänar på orättvisor och inkomstklyftor så man får väl läsa mellan raderna och plocka en liten tuva av hopp. Läs även denna utmärkta ledare av DNs Robert Sundberg den 25 september.

/JS12

Intressant?

 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage