När jag växte upp och ännu hade ett stort idrottsintresse så tyckte jag att många sportkommentatorer kunde vara så gräsligt tråkiga. Förvisso skulle dom locka en lagom nördig idrottspublik som skulle kunna alla siffror och platser i sömnen, men underhållande tyckte jag att få av dom var. Men det fanns två som stod ut och som snabbt blev mina favoriter just för att dom var annorlundare och gjorde stor radioshow av idrotten, Åke Strömmer och Lars-Gunnar Björklund. Dom var rappa i munnen och personliga på ett helt annat sätt samt att dom samtidigt var så otroligt kunniga. När Åke Strömmer dog 2005 så skrev jag en minneskrönika till min hemsida, Retrogalaxen. Jag borde göra något liknande nu när Lars-Gunnar Björklund gått bort, 75 år gammal, för jag var ett lika stort fan av Lars-Gunnars idrottsjournalistiska verk som Strömmers. Men av tidsbrist så avstår jag och nöjer mig med att på detta sätt hylla en av min barndoms allra härligaste idoler.

Lars-Gunnar Björklunds stockholmska kunde kommentera vilken sport som helst, men eftersom jag alltid gillat friidrott mest så är det främst där jag minns honom. Han kommenterade Ben Johnsons skandallopp på 100 m i OS i Söul 1988, men var lika hemma på cykelbanan när Bernt Johansson trampade hem OS-guldet i Montreal 1976 , alltid lika glad och trevlig. Och självklart fotboll, där han hade full koll på de flesta fotbollsminnen som hänt genom historien och kunde ledigt rabbla alla som spelade med i Sveriges silverlag från VM 1958. Referat med Lars-Gunnar Björklund var, och är, en fröjd att lyssna på!
Sen antar jag att många fotbollsintresserade lyfter på hatten i vördnad och respekt för att han 1969 startade "Tipsextra" vilket öppnade en helt ny fotbollsvärld för många.

På 80-talet och in i 90-talet ledde han diverse frågesporter i TV med samma entusiasm. Improvisationsteaterserien "Snacket går" kanske några riktigt minnesgoda människor minns. Men givetvis var det "Supersvararna" som var hans skötebarn, frågesporten där han både ställde frågor, pratade och skämtade med de tävlande och skämtade med publiken. Självklart glömmer jag aldrig hans totala glädje när han skulle skicka iväg någon kändis till en veckas fotvandring runt lapplandsfjällen, som var så långt ifrån att ha en sån hobby som möjligt. Lars-Gunnar Björklund spred glädje runt om sig på ett proffsigt, folkligt och kunnigt sätt som få gör idag. Som en av de sista, om inte den sista, jag är osäker där, i Lennart Hylands fotspår kommer han att vara djupt saknad som sportreporter. En som vågade göra idrott mer folklig och rolig och kombinera det med att kliva ut i folkhemmet med frågesporter som folk älskade. När Åke Strömmer dog sa Lars-Gunnar Björklund att Strömmer nu satt någonstans och ljög med Sven Järring och Lennart Hyland. Ljugarbänken har nog fått en deltagare till. En av dom allra största och roligaste. Tack för all glädje, Lars-Gunnar!

/JS12

Intressant?