Så fick han äntligen skina i rampljuset. Efter att sen han klev på som partiledare ha sett ut som en blyg doldis så fick omvärlden på Socialdemokraternas kongress till sist veta lite mer om vad Stefan Löfvén vill med Sverige. Och mycket av det han sa var intressant, men frågan är hur genomförbart det är. Arbetslösheten är det viktigaste och det är en bra utgångspunkt. Fas 3 vill han, liksom föregångaren Juholt, skrota, vilket också är en stor positiv sak. Men vi väntar fortfarande på vad som ska komma efteråt för dom arbetslösa. Att bara lägga ner och sen fundera på hur man ska lyckas nå ner till de 6 % arbetslöshet som Löfvén flaggat för är inte planering enligt mig. Sak samma med löftet om 90 dagarsungdomsgaranti. Det är bra att man har planer för ungdomarna. Mer än 90 dagar ska man inte gå utan att få praktik eller utbildning. Men var ska dom få praktik eller jobb då? Man har visionen och målet som är bra, men vägen dit verkar en aning oskottad... som vanligt.

Man vill också ha ett socialt protokoll inom EU vilket var verkligen på tiden! Någon trygghet måste finnas för folket i denna maktkoloss! Tyvärr är han i övrigt på tok för EU-positiv, men jag antar att man inte kan få allt. En tvåstatslösning för Israel och Palestina låter också som en bra vision liksom talet om att alla ska vara välkomna oavsett kön och härkomst. Löfvéns tal verkade i alla fall på papperet något bättre än vad senaste tidens löften har gett vid handen, men det ska hålla även efter september 2014 och det behöver påfyllning av medel och ytterligare information.