Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Råd till medias musikexperter | Lättjan - teknikens reklamlockelse »

Settmans tanke var i alla fall god...
Stafrin | 24 November, 2013 11:35
Jag såg "Settman på plats" för första gången i dag (repris alltså). Programmet har sågats längst fotknölarna och jag är själv väldigt kluven. Många, kanske framför allt Jan-Olov Andersson på Aftonbladet, försöker framhärda att programformen är föråldrad. Alltså där en programledare bjuder på en sorts lättsam underhållning och drar med publiken i roliga händelser och överraskningar åt följt av musik. Huruvida det är föråldrat eller inte är jag helt fel person att svara på, eftersom mitt TV-tittande under 00-talet drastiskt minskat för varje år. Om så är fallet så är jag glad åt att det är föråldrat, för jag är så himmelskt trött på att all musik i TV idag MÅSTE vara covers eller allsångsskrålversioner på redan uttjatade låtar. Är det så farligt för svensken att få höra ny musik i TV?! Ja, jag vet, jag har tjatat på det förr. Synd bara att det i "Settman på plats" skohornas in sist av allt.

I överhuvudtaget så skulle jag vilja fråga: Är det så farligt att få någon sorts underhållning som inte är i form av en realityserie eller skrålprogram? Programformen i "Settman på plats" liknar Ingvar Oldsbergs upptåg på 80-talet med både "Bell & Bom" och "Oldsberg förnärvarande" och kalla mig föråldrad, men jag fördrar den sortens TV-underhållning före "Så mycket bättre" och "Doobi-doo".

Nu när har jag hyllat programformen så ska jag kritisera hur detta förvaltas och görs, för "Settman på plats" är för den sakens skull inget mästerverk. Det är framstressat och krystat, humorinslagen är på en i bästa fall fnissnivå, dolda-kameran-inslaget är bara pinsamt och, som sagt, ska man ha musik med, lägg den mitt i programmet så publiken kan få andas ut emellanåt. Dessutom är idén att låta en uselt skådespelande 6-åring spela Peter Settmans chef bara löjeväckande.
Men, visst, om man jämför med Settmans tidigare underhållningsprogram så framstår ju det här som riktigt begåvat, vilket i och för sig inte säger så mycket. Jag gillar ändå att publiken får vara med så pass mycket och jag gillar dom överraskningar som dom utsätts för. Det är det som lite gör programformen, som jag har saknat under hela 00-talets öken av dokusåpor, allsångsskrålprogram och stela "Vem vill bli miljonär"-frågesporter, men programmet behöver tas ner på jorden och göra en omstyling. Tanken var god, mycket god, men utförandet blev inte lika kul. Men man kan ju trösta sig med att "På spåret" i alla fall är tillbaka!

/JS13

Intressant?


 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage