Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Tiggeriförbud - tidens tand eller klavertramp? | Tidens tankar - en märklig sak »

"Allo allo" på svenska - mer kuriosa än lyckad
Stafrin | 06 Januari, 2014 23:36
Nu är inte detta något riktigt forum för recensioner, men som fan av den klassiska komediserien på 80-talet, "'Allo 'allo 'emliga armén" så skulle jag ändå vilja skriva några ord om den svenska version som just visades i SVT 1, det vill säga Eva Rydbergs version på Fredriksdal. Pjäsen är en svensk version av en teateruppsättning som gjordes redan 1986 och manuset är skriven av seriens originalförfattare Jeremy Lloyd och David Croft. Sen har Adde Malmberg översatt den till svenska, vilket inte kan ha varit en lätt uppgift, så jag har en viss respekt för just hans svåra jobb. Det har kommit både ris och ros för denna föreställningen i recensionerna och jag sällar mig kanske mer till ris-folket. Manuset är då troget TV-serien, vilket inte är så konstigt, men tyvärr så anser jag att det inte riktigt funkar på svenska. Den är i mina ögon för brittisk. Det som var seriens kännetäcken och som höll serien flytande var de välkända "catchfrases" som alla karaktärerna har och säger titt som tätt. Motståndsledaren Michelle säger:
"Listen very carefully, i shall say this only once"
Konstapeln Crabtree säger med sin låtsas-franska:
"Good muuuuurning!"
Den italienska kaptenen Bertorelli rycker på axlarna och säger förtvivlat:
"Whatta mistaka to make!"
Men dessa funkar inte riktigt på svenska, som när Karin Bergquist, som Michelle, säger:
"Lyssna noga, jag säger detta bara en gång."

Jag tycker inte heller Sven Melander övertygar som René. Nu är det lätt att sitta och jämföra med Golden Kaye, som är original-René, vilket naturligtvis är för mycket att begära, men det kändes ändå fel. Faktum är att något som höll serien så populär var mycket Golden Kayes fullkomliga förmåga att fälla alla dräpande kommentarer vid rätt tillfälle och med rätt stil och minspel. Sven Melander lyckades inte riktigt med det och var i mina öron alldeles för stel och inte alls naturlig som René.
Sen kan man undra var Eva Rydberg tog vägen någonstans. Hon drunknade ganska bra i alla karaktärer och fick inte släppa lös alls i föreställningen. Jag tror inte Madame Edith är en tillräckligt komisk person i serien för att ge henne rätt utrymme.

Det finns en som jag tycker gjorde den bästa och mest trovärdiga rolltolkningen och det var Kim Sulocki som fångade Richard Gibsons iskalla, men ändå komiskt pilska Gestapochef Otto Flick på ett träffsäker sätt.
Jag ger ändå föreställningen knappt godkänt för ett kul manus, för idén som ändå är lysande eftersom det skapade en stor nyfikenhet hos mig att få se hur man gör "Allo allo" på svenska och för Kim Sulockis Herr Flick. Det var en kul och trevlig föreställning som gav en del skratt, men den var mer kuriosa och nostalgi än minnesvärd och lyckad.

/JS13

Intressant?

 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage