Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« När huvudet är helt bortkopplat... | Det jobbiga lösenordssamhället »

Lasse Åberg gav en insikt
Stafrin | 26 Januari, 2014 11:45
Jag tittade just på ett avsnitt av "Stjärnorna på slottet". Jag gillar inte alls det programmet, främst kanske för att jag tycker själva formen, ett gäng kändisar som ska leva lyxliv och vara med i en glorifierad dokusåpa med tramsiga "Big Brother"-uppdrag, är för fullkomligt ointressant. Men jag tittade idag för att det finns en person som var med i år som jag alltid följt och gillat väldigt mycket, Lasse Åberg. När han ska ha sin dag så antar jag att man får ge avkall på sin stolthet och sina personliga åsikter om programmet och titta. Egentligen känns Lasse Åberg så otroligt fel i en uppsluppen och konfliktsökande dokusåpa som "Stjärnorna på slottet" så hälften vore nog, vilket jag tror märktes också när Maria Lundqvist, förmodligen på TV-producenternas uppmaning, försökte få honom att desperat tala om sina känslor. Sen kanske den sk "konflikten" har blåsts upp till löjliga proportioner.
"Lasse Åberg fick nog - lämnade bordet"
Rubriken vill få läsaren att tro att Åberg slog näven i bordet, gormade och stormade ut, men han gick bara ut och tittade till kockens förberedelser med förrätten. Men det är ju inte lika dramatiskt och säljande att skriva.
En kul resa genom Åbergs liv var det under alla omständigheter, framför allt med alla hans egna referenser och kopplingar till hans karriär med Trazan-frukost och Sällskapsresankänsla när han vaknade, först av allt. Dessutom var det kul att få veta nåt jag inte hade en aning om; att Electric Banana Band hade varit förband till Spandau Ballet! Den konserten hade jag velat se, för att inte tala om dom då megapopulära bröderna Kemps och Tony Hadleys (alltså Spandau Ballet) min när dom upptäcker att deras publik ska värmas upp av ett gäng sminkade 40-åriga män i leopard- och zebrakostymer som sjunger uppoppade barnlåtar med rörelser.

Men det som var kul var att jag insåg att jag kände igen mig rätt mycket i Lasse Åberg. Jag kanske inte är "autistic light", men jag kände igen den hängivne, lugne och blyge samlaren som går mot strömmen, är försiktig med alla samhällets nymodigheter och hellre botaniserar i det som är lite ute, just för att det är väldigt roligt. Och som dessutom inte visar för mycket av sig själv alla gånger. Jag kommer kanske inte se så många gånger till på detta program, men detta avsnitt var ändå kul att se just för att få en annan bild av en rolig person man följt och plötsligt få en ny bild av sig själv.

/JS14

Intressant?

 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage