Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Det jobbiga lösenordssamhället | Om svenska och utländska frisörer... »

Tre apor - den nya arbetslöshetspolitiken
Stafrin | 28 Januari, 2014 13:51

Det är intressant hur demokratin fungerar här i Sverige, framför allt för arbetslösa. Jag var just på en information inför det nya systemet att månadsrapportera all aktivtsökande av jobb till Arbetsförmedlingen och maken till idioti har jag nog aldrig hört.
Först och främst kan man ju diskutera vem det är man ska gnälla på. Jag är medveten att arbetsförmedlarna bara är budbärare och hantlangare till regeringen. Men ändå får jag denna känsla när jag hör arbetsförmedlarna prata:


För hur än man vrider och vänder på det så känns arbetsförmedlarna här som regeringens förlängda arm. Vid var och varannan kritisk fråga så blir man avklippt och får man kommentaren:
"Fråga din lokala politiker!"
För arbetsförmedlaren och den som frågar vet att denna kommentar är lika med "ämnet slutdiskuterat", från alla håll.
Som sagt:


Fråga en lokal politiker, som hänvisar till arbetsmarknadsministern som kommer att sitta:


Det vill säga om du, som normal svensk, i över huvudtaget kommer i kontakt med personen i fråga.

Numera ska alltså alla arbetslösa rapportera via data alla jobb man söker under ett år och det är mer eller mindre tvång att göra det via data. Framför allt hotades det att man måste skaffa e-legitimation, vilket fick mig att fundera hur lika inför lagen man är: En arbetande svensk får välja själv om denne vill ha ett e-leg eller inte, en arbetslös är tvingad till det. Och snälla, spar alla kommentarer om hur bra det är, det är inte kvaliteten på själva e-legssystemet detta handlar om. Men nu finns en väldigt undangömt system där det räcker med ett användarnamn och lösenord, men man har inte skrivit ut det med neon och man gjorde tämligen klart idag hur mycket bättre och mer fördelar det var med en e-legitimation. Det var en ren reklamrunda. Faktum kvar stor: Jag vill inte ha någon e-legitimation, det får finnas en gräns för hur mycket vi ska leva våra liv via nätet och hur det ska styra vår, eller i alla fall min, vardag.

Nästa intressanta fråga, äldre arbetslösa. En man i lokalen frågade rakt ut:
"Ska jag som har åtta månader kvar till pensionen tvingas flytta till Göteborg för att jobba för att sen efter åtta månader flytta hem igen?"
Den informerande arbetsförmedlarchefen:
"Det får du ta med din lokala politiker!"
Alltså:



Ännu en fråga, jag går en utbildning som för mig är tämligen svår. Ska jag behöva släppa denna utbildning jag nu vill klara av och koncentrera mig på för att tvingas att söka jobb? Och ska jag göra det på plats under min utbildningsdag? Svaret var tämligen klart:
"Ja, det ska du!"
Slutdiskuterat, tydligen.
I praktiken kan dom alltså slita min utbildning, utan att jag fått gå klar den från mig och bara sätta mig på ett deltidsjobb på ett lager i Malmö.

Som sagt, jag förstår att det är Elisabeth Svantesson och regeringen som är ytterst ansvarig och arbetsförmedlarna är verktyg, men likförbannat så kan inte alla på samma gång sticka huvudet i sanden på samma gång, rycka surt på axlarna och ignorera den kritik som finns. Även Arbetsförmedlingen borde inse det och dra sitt strå till stacken och försöka hjälpa till bättre. Arbetslösa behandlas inte längre som om de är människor i samhället utan som en fruktansvärd belastning som ska straffas in i jobb, på löjligast möjliga sätt. Det är inte hållbart i längden att bara skicka allt till politikerna, för alla vet inget händer då. Tre apor hjälper ingen - inte ens arbetsförmedlingen!


/JS14

Intressant?


 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage