Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Tillbakablick genom 10 år II - Sven-Otto Littorin | Tillbakablick genom 10 år III - MTV och dess betydelse »

Palmemordet 30 år - jubileumet som inte borde finnas
Stafrin | 01 Mars, 2016 18:31
1986 satt jag i mitt hem, relativt nyss uppstigen, och satt vid TVn och väntade på "God morgon Sverige". Istället stod det att programmet var inställt och att det var Extra Aktuellt. Jag blev besviken över det uteblivna programmet och ännu mer över att Tracks var inställt i radion på eftermiddagen. Jag var 11 år då och kanske inte riktigt såg vidden av detta. Däremot så var jag med mina föräldrar på Hyresgästföreningen och lekte med en jämnårig lekkamrat istället sen, precis som om inget hade hänt.

1996 så fick jag i uppdrag av min journalistlärare på den mediautbildning jag gick på Härnösands folkhögskola att skriva en krönika om det då 10 års-jubilerande Palmemordet. Då skämtade jag rätt friskt om att mordet inte var löst än och sa att mördarna nog var ambulansförarna.

Nu, 2016, när jag skriver en ny krönika om Palmemordet så är det 30 år sen mordet skedde och det är fortfarande inte löst. Jag ska inte försöka komma med några teorier om vem jag tror har gjort det eller försöka spä på alla konspirationsteoretiker som tror att det var insiderjobb eller att det var ett terrordåd från en främmande nation. Däremot så kan man ju spekulera i varför det inte har lösts och det är ju rätt anmärkningsvärt. Det är alltså Sveriges statsminister som mördas på öppen gata och 30 år senare har man inte en susning om vem som gjorde det. Det tog FBI fem röda att gripa Kennedy-mördaren, och till och med mördaren av Kennedy-mördaren. Jag kan ju hålla med om att det inte är utan att det låter väldigt pinsamt.

Det roliga är att i programmet "Veckans brott" så har Leif GW Persson ideligen pekat på hur man måste kolla upp alla ledtrådar och personer som är kopplad till offret och detta kan man inte direkt anklagat polisen för att ha gjort här. Jag tror att Palmegruppen helt enkelt finns till numera för att den måste finnas, för det vore väl än mer pinsamt för nationen om man gick ut och annonserade:
"Vi ger upp! Vi kan inte hitta den som mördade Sveriges statsminister, beklagar!"
Men hur mycket man går ut i "Veckans brott" och försöker hålla hoppet uppe så tror jag inte att ens Palmespanarna tror på att de någonsin kommer att ta mördaren. Om han nu är en ensam galning så tror jag näppeligen att vederbörande är kvar i landet. Om du mördar ditt lands högste ledare, stannar du då kvar där och fortsätter leva ett Svensson-liv? Därmed har jag uteslutit Christer Pettersson, även om jag vet att ordet "Svensson-liv" inte är direkt det första man tänker på när man nämner hans namn. Men jag tror helt enkelt inte att en nerdekad och söndersupen alkoholist har vare sig fysik eller intresse av att skjuta Palme och sen fly som en skållad råtta därifrån.
Men jag medger att han ändå var smartare än vad vi alla trodde hela tiden. Han får en gigantisk summa pengar av Expressen för att ta på sig mordet många år senare. Självklart nappar Christer Pettersson och med hjälp av Gert Fylking går ut i medierna och erkänner allt. När han sen fått pengarna och polisen sitter som bäst och kliar sina huvuden så räcker han lång näsa till Expressen, tackar för pengarna och tar tillbaka allting. Det måste vara en av Expressens mest pinsamma ögonblick.

Det mest märkliga tipset, om jag nu ska ta upp Palmemordsminnen vi minns under dessa 30 år, var nog ändå Pelle Svenssons teori om att bombmannen Lars Tingström hade anlitat Christer Pettersson, eftersom Tingström hade ett gigantiskt hat mot allt var myndighetspersoner hette. Men nu var alltså Lars Tingström bombexpert som skickade brevbomber till höger och vänster. Men inte nu, utan som omväxling så anlitar han Christer Pettersson istället för att skjuta Palme, vilket jag tycker låter lite märkligt och långsökt.

Frågan är vad man säger vid såna här till fällen. Grattis på födelsedagen... eller "Trevligt jubileum"? Med största sannolikhet så får vi anledning att säga det igen 2026, för mördaren kan nog fortsätta känna sig rätt trygg, var personen än befinner sig just nu. Om jag vore nationen Sverige så kanske jag inte skulle dra på med minnesprogram av själva mordet i alla medier, eftersom det ju inte direkt är något att ståta med att man inte lyckats gripa landets högste ledare efter 30 år.

/JS16


Intressant?

 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage