Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Tillbakablick genom 10 år III - MTV och dess betydelse | Mindre wailande och mer melodier i musiken »

Tillbakablick genom 10 år IV - Melodifestivalen och Frans
Stafrin | 13 Mars, 2016 20:41
Igår var det melodifestivalfinal, vilket också helt plötsligt förvandlas till en uppföljning av en tidigare spaning. Den 28 maj 2006 skrev jag så här om det årets inofficiella fotbolls-VM-låt, Elias & Franz "Who's da man":

Recept på förlorade VM-låtar (28 maj 2006)
Den populäraste VM-låten i år blir nog den sämsta också. Den där 7-årige Elias och Franz till sömngångarreggae sjunger: "I love you! Ich liebe dich! Zlatan Ibrahimovitch!"
(Originaltext: http://stafrin.bloggsite.se/post/362/1803)

Idag har den lille pojken som alla tanter och mammor charmades av vuxit upp och tio år senare vunnit Melodifestivalen. Så det kan gå här i världen. Nu handlar inte detta om Franz i sig, för jag har inte hört låten, sett finalen och jag kunde egentligen inte bry mig mindre heller. Jag firar i snart 15-årsjubileum som Melodifestivalfri, där jag under 80- och 90-talet hyllade tävlingen i alla väder och efter 2002 inte har sett någonting. Därför borde jag inte heller engagera mig när Christer Björkman går ut och dödförklarar schlagern. Men själva utspelet känns så desperat och patetiskt, min typ av favorituttalande, när munnen går och hjärnan den står. Samma uttalande "Schlagern är död" hörde jag i exakt alla medier under nästan hela 00-talet och till idag. Man klargjorde med övertydlighet:
"Det heter inte schlagerfestival längre utan det är MELODIFESTIVAL!"
Nu är det kanske mil mellan det jag kallar schlager och det som sen dess kallats för detta genre namn, men det är ändå intressant och se hur man som chef för hela spektaklet kan dödförklara något som alla hävdat varit död i 15 år.
Här är det förstås också på sin plats en liten tillbakablick på de gånger då jag i början av bloggens historia massakrerade och hånade tävlingen. En av de på den tiden mest lästa artiklarna hette "Doin' the omoralisk schlagerfästival":

Doin' the omoralisk schlagerfästival (17 maj 2006)
Däremot så har jag varit ett gigantiskt fan av melodifestivalen, men jag är en av få i denna värld (verkar det som) som föredrar en festival med live orkester där man sjunger på sina respektive modersmål. Festivalen är som den är idag för att blidka skivbolagen och locka unga tittare. Jag har på några få år gått från en som i ur och skur försvara tävlingen till en som kan stå vid sidan av Nationalteatern och sjunga "Doing the omoralisk schlagerfästival". Surrealistiskt, faktiskt!
(Originaltext: http://stafrin.bloggsite.se/post/362/1597)

2008 var det kalabalik efter att ännu ett östblocksland vunnit och The Ark hamnat nästan sist. Jag skrev då detta:

Europa har den melodifestival man förtjänar! (13 maj 2008)
Men det är så här: Europa har den Melodifestival man förtjänar. Som jag skrev i spaningen för en månad sen om Lasse Brandeby, man ville ha telefonomröstning då är detta resultatet. Man ville ha en kommersiell tävling och har man fått det. Man kan inte å ena sidan sitta och önska att tittarna ska få vara med och sen tro att alla 100 miljoner som ser tävlingen ska vara lika duktiga eller intresserade av att utse den bästa låten i en tävling där artisterna försöker locka röster genom kommersiella kupper. Då får man folk som mest på skoj röstar på de mest utflippade bidragen. Och man får länder som kompisröstar.
(Originaltext: http://stafrin.bloggsite.se/post/362/7482)


Jag kollade i tidningarna vilka som skulle vara med i finalen i år och, förutom Franz, så hade jag hört talas om en, Ace Wilder. Resten var helt okända före detta Idol-deltagare som hittat "Mellon" som sin andra chans till berömmelse med en låt som exakt ingen kommer ihåg till nästa år, ingen som är över 15 år i alla fall. Bert Karlsson, som i normala fall yttrar sig i festivalen baserat på hur hans låtar klarar sig eller inte, gick ut i motangrepp på Björkman och menade att det är schlagergeneralen själv som dödat genren.

Det intressanta är att förra året slutade Hasse Andersson fyra i finalen och fick en jättehit med en låt som var så långt ifrån Idol och Rix FM som det gick. Den var gammaldags, hade fiol i sig och påminde om gammal musik, och i år har man HELT ignorerat möjligheten att rida på vågen för att ge tävlingen mer kredit. Istället har Björkman än mer desperat försökt att locka Rix FM-publiken, därför det är på det sättet man tror sig kunna tjäna pengar idag, för Rix FM-tonåringarna är den köpstarka e-generationen! Utan att ha sett en enda deltagare kan jag säga att årets tävling var Christer Björkmans slutliga långfinger i ansiktet på de äldre tittarna som är kvar, så jag kan för en gångs skull i mitt liv hålla med Bert om att det var Björkman själv, inte tittarna, som dödade schlagern och enligt mig gjorde han det redan för 15 år sen. Men nu är det så också att jag lever efter några ord som jag läste i en musikbok som ung. Där skrev man:
"Inga musikstilar kommer någonsin att dö! En del kanske kommer att tappa i popularitet, men det kommer alltid finnas folk som lyssnar på jazz, dansband eller folkmusik!"
Eller i detta fall schlager.

Det intressanta är att "Mellon" själv kommer inte heller att dö, vad det verkar, eftersom hur mycket folket klagar och säger sig bara se tävlingen för kläder/man måste/komiskt/det är en tradition/struntar i musiken och hellre minns Carola, Lena Philipsson och ABBA än Sanna Nielsen, Robin Stjernberg och Loreen så kommer samma människor att 2017 bänka sig igen och se skiten från deltävling 1 till europafinalen, med samma åsikter igen. Det är då det är skönt att finns vinylskivor med Earth, Wind & Fire och Stan Getz att koppla av till...

/JS16

Intressant?

 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage