Det är få gånger som man åldras så fort som när man ska ge sig in på saker som är vardagsmat för andra och som för en själv är en helt ny värld. Jag tror att många av er har förstått att jag är rätt försiktig med ny teknik. Inte fientlig, men jag skaffar bara det jag känner att jag själv kan ha någon praktisk användning för. Att skaffa något bara för att det är nytt, man måste ha och andra har det gör jag inte.

Igår så införskaffade jag mig min allra första modernare telefon, en Iphone med siffran 4. Jag har aldrig sett att jag har behövt en modern telefon egentligen. Jag pratar, skickar SMS och det har jag kommit långt med. Men dessa "nya" telefoner har några funktioner som jag attraherades av och som jag kände att jag ändå kunde ha praktisk användning för, fotofunktion och framför allt filmkamerafunktion. Att filma vore en riktigt bra förnyelse av min Youtubekanal, tänkte jag.

Med den effekten att när arbetskamraterna undervisade mig i detta och sprudlade ur sig teknoprat och allehanda funktioner som man kunde göra och som jag skulle tänka på, så kände jag mig plötsligt 40 år äldre, fast jag bara är 41. Det är appar, wi-fi, itunes, icloud med mera med mera. Man tänkte, snart sitter man där själv, med ansiktet djupt nere i telefonen och är mentalt helt isolerad från omvärlden. Man var som en 80-åring som för första gången ska sätta sig vid en dator och lära sig skicka ett mail, vilket idag är lika självklart som att lära sig skriva med papper och penna. Det mänskliga sinnet och hjärnan är en märklig uppfinning, men även Bambi lärde sig snart att is är halt och man kan ta sig fram på det och stå upprätt.

Så idag går jag på lätt darriga ben in i en för mig ny teknisk era och tänker som en 80-åring, men om ett halvår så fast fingrarna fram på skärmen som om den den 40-åring jag är. Tänk om man i så fall kunde föryngras på samma sätt i verkliga livet...

/JS16

Intressant?